Att åka som Erasmusstudent till ett land i sydeuropa har varit något jag velat göra ända sedan jag såg filmen l'Auberge Espagnol. Titeln betyder "det spanska vandrarhemmet" och är ett uttryck i frankrike som betyder något i stil med "en himla röra". Där skildras studentlivets berg-och dalbana för en erasmusstudent som, lite motvilligt, lämnar allt hemma i Paris för att göra ett år som erasmus i Barcelona. För honom kommer det här året att bli väldigt spännande, otroligt jobbigt stundtals men också väldig roligt och faktiskt kommer det mer eller mindre att vända upp och ner på hela hans liv och referensgrund. Nu var jag inte ute efter att bli uppryckt med rötterna på samma sätt som ovan nämnda huvudroll, men ville ändå få en inblick i studentlivet i ett annat land och möjlighet att uppleva mycket av det som han fick göra, alla nya intryck, platser, möten med människor, språkmixen, och en annorlunda kultur. Jag valde därför att göra ett lite kortare utbyte på 3 månader. Varför det blev just Paris Diderot beror mestadels på reserapporter från tidigare utbytesstudenter som jag läste innan jag gjorde min ansökan, studenterna som gått på Diderot verkade nöjda och hade lyckats få ett bra upplägg på sina studier. Jag tyckte också att universitetets hemsida såg proffsig och trevlig ut,och att de hade massor med olika fakultet och aktiviteter och till synes bra organisation, och det köpte jag.

Frankrike var ett ganska självklart val för mig då jag innan studierna på KI var i detta land under en period för att lära mig språket. Även om det hinner bli ganska ringrostigt på 5 år så kan jag säga så här i efterhand att det var väldigt skönt att ha en språkligt grund att stå på inför utbytet. Jag valde alltså att göra psykiatrimomentet på universitetet Paris Diderot, (som även heter Paris 7, alla universitet i Paris är numrerade).

Så hade man äntligen fått ett godkännande av utbytet och var på plats i Paris med pick och pack. Då var det bara att ta kontakt med rätt person, den ansvariga för internationellla studenter och kliniska placeringar, som råkade ha sitt kontor på sjukhuset Bichat. Förutom att kontorsbyggnaden på sjukhuset liknade en kvarleva från tidigt 70-tal så var det ett ganska smidigt och trevligt första möte med universitetet. Egentligen behöver man inte vara nere så särskilt länge innan kursstart, det som ska fixas på plats görs enkelt på en dag. 

Boende

Kostnadsläget i Paris är något högre än det är i Stockholm beträffande boende. Jag har inte jättekoll på vad lägenheter kostar eftersom jag lyckades få plats i ett studentboende på Cité Universitaire, se avsnittet Boende, men vad jag förstår från det jag hört av mina kursare är det svårt att hitta en egen liten lägenhet för mindre än 7000 kr i månaden. Ett sätt att bo billigare är ju såklart någon form av kollektivboende, vilket är mycket enklare att fixa när man väl är på plats.

Transportmedel

Vad gäller transporter så är läget lika eller till och med lite billigare i Paris än i Stockholm. Man kommer nästan inte undan att skaffa sig ett metro-kort som man kan använda inom Paris-snigeln, vilket motsvarar zon 1-2. Ett metrokort, eller "navigo-pass" kostar 65 euro för en månad. Det är möjligt att man kan köpa billigare månadskort om man stannar ett helt år, något som jag inte undersökt närmare.

En helt genialisk grej i Paris är "les velibes", cyklar som man kan plocka upp, använda och sedan ställa tillbaka var man vill. Detta kostar 29 euro för ett helt år och är ett otroligt smidigt och bra sätt att transportera sig runt i Paris, något som parisarna själva också insett. Det fina med detta är att parkeringsställena finns nästan i varje hörn och därför fungerar väldigt bra.

Mat

Man verkligen känslan av att det är billigare på snabbköpen i Paris än hemma i Stockholm. Handlar man och lagar mat själv kan man lätt hålla matkostnaderna under 1500 kr per månad. På de franska sjukhusens restauranger finns det ett billigt alternativ med lunch inklusive 3 sorters efterrätter (!) för runt 3 euro. Man behöver oftast uppsöka något kontor på sjukhuset och inhandla kuponger för att kunna handla i dessa restauranger. Det här är ett väldigt prisvärt och smidigt som lunchalternativ, och har man tur så kan man gå och luncha tillsammans med sin klinik.

Sedan finns det ju oändliga möjligheter att äta ute på restaurang i Paris vilket man naturligtvis bör passa på att göra efter vad studentbudgeten tillåter. Det är mycket billigare generellt sett jämfört med i Sverige och ingår mer i fransmännens kultur. Att gå ut och äta flera gånger i veckan är för dem en självklarhet och något man prioriterar.

Övriga kostnader

Det är egentligen inga övriga kostnader som tillkommer som är obligatoriska. Vill man sporta på gym så tillkommer naturligtvis detta. Det är möjligt att det finns någon kår som man kan gå med i men detta har jag inte heller stött på.

Cité Universitaire och Svenska studenthemmet

När jag skulle börja mitt sökande efter boende i Paris så fick jag höra av en vän att det fanns ett studentcampus i Paris där man kunde bo, även som utbytesstudent. Det heter Cité Universitaire och ligger i 14 arrondissemanget, alltså söder om Seine. I detta campus, som grundades redan i början av 1900-talet, finns de flesta stora länder representerade med ett studenthem. Grundtanken, som föddes efter kriget, var att främja fred mellan länder i världen och därför har man en sorts utbyte mellan studenterna boende på Cité. 50 % av de boende i husen är från den egna nationaliteten medan 50 % av studenterna kommer från övriga nationaliteter. Något som är roligt är att det är en hel del franska och fransktalande personer bland de boende. Jag bodde under mina 3 månader i det Svenska studenthemmet, la Maison des Étudiants Suèdois.

Denna typ av boende kan jag verkligen rekommendera, oavsett om man planerar att göra ett kortare utbyte eller ett helt år som utbytesstudent i Paris. På Cité Universitaire finns det en fantastisk campuskänsla och det annordnas massor med kulturella och sportsliga evenemang liksom fester i de olika husen. Det finns tennisbana och gym samt ett jättefint bibliotek med läsesalar som man får tillgång till mot en rimlig kostnad. Det finns även en restaurang som har öppet både lunch- och middagstid med jättegod och billig mat. Som boende på campus betalar man 3,20 för trerätters vilket nyttjades flitigt under tentaplugget. Det är också väldigt lätt att lära känna nya människor i denna typ av boende, man har eget rum, som är väl tilltaget, och delar kök och toaletter med övriga boende. Eftersom man har det här utbytet mellan länder så blev språket som talades i huset på ett naturligt sätt franska, vilket ju var jättebra i språkträningssyfte. Jag hade en fantastiskt trevlig tid som boende i det svenska huset och på Cité och kan varmt rekommendera det. Man ansöker genom att skicka in en ansökan tillsammans med diverse intyg och rekommendationsbrev. Priset är lägre ju längre tid man ska bo där. För boende under ett år ligger hyran på kring 400 euro i månaden. För 3 månader får man betala 630 euro i månaden. Jag tyckte att det var väldigt smidigt och fördelaktigt att slippa deala med privatpersoner och betala in stora summor i förskott till okända konton.

Som läkarkandidat i Frankrike har man klinisk placering i rotationer om 3 månader, så kallade "stages". Efter 3 månader byter man stage. Man är på kliniken som "extern", från ca 8.30 fram till ca 13.00 på vardagar. De franska studenterna har även vissa helgpass på schemat, vilket erasmusstudenterna brukar bli förskonade från. Rollen som extern skiljer sig något emot rollen som läkarkandidat i Sverige, i och med att man förväntas utföra ett arbete och därefter får en symbolisk summa per månad om ca 200 euro. Nackdelen är att det arbete man utför är ganska ensidigt och inte alltid främjar inlärning inom den specialiteten man är placerad på. Exempelvis ingår det i externens uppgift att hantera patientjournalerna, som är av papper (!), samt att göra rutinstatus inklusive ta EKG på alla nyinskrivningar. På vissa kliniker ska även nytt status tas på alla patienter varje dag och då kan det bli ganska enformigt. Fördelen är, förutom lönen, att man har en tydlig och viktig roll som läkarstudent på kliniken och får ett naturligt engagemang i patienterna man ansvarar för och får chansen att spendera mycket tid med dem.

Sjukhusmiljön i Frankrike har en tydlig hierarki, mycket tydligare än vad den upplevs vara i Sverige. Som extern är man lägst ner i rang, vilket innebär att klinikchefen inte tilltalar en i onödan. Det händer att klinikchefen vill lära ut något särskilt och har något spännande patientfall att visa, men det är inte naturligt för externerna att ställa frågor och ta plats på samma sätt som vi gör i Sverige, häri ligger en rädsla att verka opåläst och jobbig. Då gäller det att utnytta att man är erasmusstudent och inte riktigt vet hur ordningen är. Jag upplevde det många gånger som att de övriga externerna tyckte att det var ganska skönt att jag ställde frågor som de inte tordes ställa och det kunde lätta upp stämningen på kliniken i och med att de fick förklara vissa saker för mig som jag inte förstod. Jag upplevde att de flesta på kliniken väldigt förstående för ens språkliga svårigheter och inte satte en i någon knivig sits som man inte kunde hantera. Över lag var de väldigt snälla och hjälpsamma, den parisiska något svala attityden till trots.

I Frankrike har man ett ganska annorlunda upplägg på läkarutbildningen än i Sverige vilket ställer högre krav på den enskilda läkartudenten att själv planera sina studier. De sista kliniska åren läser man och tentar av alla specialiteter i block, däremot är det inte säkert att den kliniska praktiken matchar det man läser för stunden. De läkarstudentar som jag gick med på min placering hade redan tentat av psykiatri och pluggade under tiden till en tenta i kirurgi. Samtidigt bedrivs utbildningen på kvällstid helt huller om buller. Exempelvis kunde de en vecka ha kardiologiföreläsning måndag eftermiddag, nerologi på tidagen, psykiatri på onsdagen, och ett seminarium i akutmedicin på torsdagen. Detta något röriga upplägg gör att de flesta eleverna inte går på föreläsningarna, som inte heller är obligatoriska, utan lägger upp sina studier helt på egen hand. 

Mina upplevelser från utbytet är många och av varierande karaktär. Det har inneburit en stor utmaning, kanske större än jag trodde från början, inte minst språkligt. Men det har också varit mycket givande. Självförtroendet får en härlig skjuts när man inser att man faktiskt klarar av att genomföra studier i ett annat land mer självständigt och på ett annat språk. Utbytet har gett en värdefull inblick i den franska sjukvården och massor med medicinsk kunskap. Något som jag kommer bära med mig är att vi i Sverige inte ska slå oss för bröstet allt för mycket, det finns mycket att lära av andra länder i hur sjukvården fungerar. Tvärtom kan jag också säga att jag har blivit väldigt ödmjuk och tacksam över den studentvänliga miljön som KI bjuder på och hur mycket vi får serverat till oss i vår utbildning. Slutligen har det också varit berikande i och med alla nya vänner man skaffat sig från hela världen och att man har fått ett språk till som man behärskar. På det hela taget var utbytet en mycket positiv upplevelse som jag alltid kommer att minnas och jag rekommenderar alla som funderar på ett utbyte, gör det!