Reserapport - KI-student
Lärosäte: Barts & The London School of Medicine & Dentistry, Queen Mary University of London
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 12/13

Innan avresa

Tidigt under utbildningen fick jag information om utbytesmöjligheterna på KI. Informationen kom i spridda skurar under terminerna. Detta upplägg tyckte jag var bra eftersom det sakta men säkert fångade upp mitt intresse. jag älskar att resa och var nyfiken på hur tandläkarutbildningen såg ut i andra länder. Som tandläkare kommer jag att få träffa patienter från alla världens hörn och därför kände jag att det var väldigt viktigt att utöka min erfarenhet genom att åka på utbyte. Inför valet av utbytet pratade jag med äldreterminare och KIs studentkoordinator för att få en bättre bild av vad de olika universiteten hade att erbjuda. Jag gick även på infokvällen där KI-studenter som varit på utbyte berättade om sina erfarenheter. Mitt val föll på London och Barts and the school of medicine and dentistry. 
Informationen från KI inför utbytet var väldigt bra. KIs studentkoordinator höll kontinuerlig kontakt med mig och berättade om vilka dokument som behövdes för att fullgöra min ansökan. Eftersom kontakten med partneruniversitetet sköttes via koordinatorn upplevde jag det hela som väldigt smidigt. Utbytet till London krävde lite mer förberedelser jämfört med andra universitet. Förutom ansökan, motivationsbrev behövdes också en komplett vaccinationshistorik/hälsoformulär med tillhörande blodprov. Dessa blodprov hjälpte studenthälsan till med. Bvc vaccinationskortet efterfrågades och jag rekommenderar att man i god tid letar reda på den för att förenkla arbetet med hälsoformuläret som partneruniversitet kräver. Universitet kräver också att man är vaccinerad mot Hepatit A och B samt tagit barnvaccinationerna när man var liten. Efter ansökningsprocessen var det bara att invänta och hoppas att man fick åka på sitt förstahandsalternativ.  

Ankomst och registrering

När jag fick reda på att jag fick åka på utbyte till London blev jag oerhört glad. Jag hade alltid velat leva, bo och studera i ett annat land. Jag bokade flygbiljetten via SAS och eftersom jag var under 26 fick jag ett förmånligt pris. På SAS får man dessutom ta med sig en väska på 23 Kg. Jag åkte helgen innan skolan skulle börja för att ordna med boende och tunnelbanekort. Jag rekommenderar att man åker dit några dagar innan så att man blir lite varm i kläderna innan skolan kör igång. 

Första skoldagen var introduktion och registrering. Skolans internationella koordinator mötte upp mig och gav mig all information som jag behövde för att komma igång. Vi gick till skolans bibliotek och registrerade lånekort, ordnade med passerkort och jag fick skriva under papper inför mitt kliniska arbete. 

Jag fick även besöka deras studenthälsa för att ta ett nytt blodprov. 
Detta för att de ville stämma av med informationen som vi skickat från KI tidigare.
Resultatet av blodprovet tog 10 dagar och jag fick inte påbörja kliniken innan resultatet kommit. 

Under första veckan utförde jag ett prekliniskt prov som innefattade amalgam-, komposit- och kron & bropreppar. Jag fick även göra tempkronor och fyllningar. Fråga gärna läraren innan ni sätter igång eftersom de inte alltid har samma prepptekniker som i Sverige. 
 
Efter att en protetiklärare godkänt detta och mitt blodprovsresultat kommit tillbaka kunde jag äntligen påbörja mitt kliniska arbete. 

En fadderverksamhet fanns inte men jag indelades i en grupp och mina kursare blev som mina faddrar. De hjälpte mig med allt ifrån att fylla i blanketter till att hämta instrument och material. De var verkligen hjälpsamma och jag kom många av dem nära och vi har fortfarande kontakt via facebook :). 

Ekonomi

Att leva i London var dyrt. Det var därför viktigt att planera sin ekonomi. Den stora utgiften under utbytet var kollektivtrafiken. Ett månadskort för tunnelbana och buss kostade runt 1200 kronor och ibland högre beroende på vilka zoner man ville åka emellan. Trots kostnaden rekommenderar jag verkligen månadskortet. Under utbytet ville jag ha full frihet att besöka olika platser och sevärdheter samt slippa planera min resa varje dag till och från universitetet. Jag ansökte om ett studentkort som kallas för student oystercard och efter några turer fram och tillbaka godkände dem min ansökan. Genom detta kunde därefter köpa månadskortet för 800 kr. Det lönar sig att ligga i ibland och fråga efter studentrabatter. Boendet är också väldigt dyrt, jag fick boende via universitetet och för ett litet rum i korridor fick jag betala ca. 5500 kr i månaden. I London finns stora matvarukedjor som exempelvis Lidl och Tesco och har man tur finns det en sådan butik i närheten av ens studentboende. Genom att köpa mat och ordna matlådor kunde jag spara mycket pengar.
I det stora hela klarade jag mig bra på pengarna jag lånade av csn och erasmusstipendiet på 10 000 kr.  

Boende

Jag fick genom handläggaren på partneruniversitetet hjälp med boende. Första veckan på utbytet bodde jag inom ett sjukhusområde tillsammans med jourläkare. Ganska omgående kom jag fram till att detta boende inte var optimalt. Det var ganska långt från skolan och mina grannar var inte studenter. Jag ville ha hela studentupplevelsen. Jag kontaktade därför deras förmedling och fick tag på ett boende precis bredvid skolan i östra London. Dessvärre var det samma sak här, enbart jourläkare. Vad jag klurade ut var att handläggaren på partneruniversitetet hade kontaktat National Health Service och ordnat ett rum som vanligtvis används av deras anställda. Efter att ha frågat runt lite hittade jag tillslut till universitetets egna korridorrum. Rummen var små men hemtrevliga. Jag bodde väldigt centralt i ett område som heter Barbican. Det låg precis mellan innerstaden och skolan. 30 minuter åt båda hållen. Det var enkelt att ta sig till och från området med hjälp av tunnelbana, buss eller taxi. Det var gemensamt kök och toalett. Personalen städade utrymmena varje vardag så det var väldigt fräscht. utanför boendet fanns en stor gräsmatta där studenterna samlades och vi åt lunch, grillade och umgicks. Jag rekommenderar verkligen den som åker att försöka bo tillsammans med andra studenter, det blir så himla mycket roligare då. 

Jag vände mig till följande länk när jag fick rum i studentkorridor: 
http://www.qmul.ac.uk/studentlife/accommodation/

Finns nybyggda privata studentrum som är dyrare: 
http://www.crm-students.com/crm-accommodation/london/the-curve/

Andrahandslägenheter
http://www.gumtree.com

Studier allmänt

När jag började på Queen Marys i början på April hade 4e års studenterna enbart klinik och detsamma gällde för mig. Våra klinikdagar var upplagda efter typen av terapi. Exempelvis käkkirurgi på måndag förmiddag och parodontologi på eftermiddagen. Klinikklädseln bestod av finskor, finbyxor och en vit tunika. Ansvaret att tvätta klinikkläderna låg på oss studenter. Klinikpassen var ganska korta och vi hade enbart skola 3-4 dagar i veckan. I England gör studenterna stora delar utav det tandtekniska arbetet själva och där går det åt mycket tid. Patienterna fördelades av en administratör på skolan och det var pappersjournaler som gällde. Det var i början svårt att läsa andras handstilar men jag kom in i det ganska snabbt. Röntgen togs av sjukhusets personal och låg på bottenvåningen. Det tog därför tid att invänta patienten och röntgenbilderna under behandlingarna. Bilderna var analoga. Vi arbetade i grupp och varje dag fick vi en sektion på kliniken för oss själva. Vi slapp därför boka egna bås. En stor skillnad mellan KI och Queen mary var helhetsansvaret för patienten. Vissa patienter i London kunde ha flera behandlare och det var en process att inför varje behandling sätta sig in i vilken terapi som utförts med mera. Detta upplevde jag var en säkerhetsrisk för patienten. Jag föredrar att en behandlare har huvudansvaret. Instrumenten hämtades på plan ett och ifall jag hade klinik på plan 4 gällde det att i god tid gå ner och hämta rätt instrument. Patientjournalerna hämtades i källaren och det fanns personal på plats som hjälpte till. 

I England är lärarna mer auktoritära och ställde många frågor till oss studenter framför patienterna. 
De hade höga krav på att vi skulle upprätthålla en god teoretisk kunskap. Det förekom att studenter inte fick ta emot patienter då läraren kände att de brast i sin teoretiska kunskap. Det gällde alltså att vara förberedd inför de kliniska moment som fanns. Lärarna umgicks inte med studenterna på samma sätt som i Sverige. Det fanns en tydlig skiljelinje mellan studenterna och lärarna. Jag märkte att detta gav effekt eftersom studenterna i England hade väldigt bra kunskap kring vad som behövde göras i olika situationer, speciellt akutfall samt farmakologin.  

I England har dem flesta skolor slutprov varje år och man får enbart 2 tillfällen att skriva provet. På vissa skolor får studenterna inte fortsätta utbildningen överhuvudtaget ifall de misslyckas 2 gånger. Det är alltså helt andra spelregler jämfört med Sverige. 

På Studentkliniken i London behandlades patienterna gratis och det fanns folk med olika bakgrund som sökte hjälp. Vi mötte patienter med blodsjukdomar, narkotikamissbrukare med mera. Sjukhuset låg i ett socioekonomisk svagt område och patientklientelet speglade detta, munhygienen var bristfällig och tänderna i dåligt skick. Detta var väldigt lärorikt för mig eftersom det gav mig hela vårdspekrat och en inblick i vad man kan stöta på i vården. Tandläkare och läkare är statusyrken i England och jag upplevde att patienterna hade ett annat typ av bemötande jämfört med Sverige. Orsaken till detta har jag inte riktigt kommit underfund med. Jag har flera teorier kring varför men det får jag skriva om någon annan gång. 

Det fanns stora skillnader mellan KI och Queen mary. En stor skillnad var klinikkläderna, på Quens marys tilläts privata kläder enligt de klädregler som fanns. Vi hade inte tillgång till omklädningsrum och våra väskor lades i behandlingsbåset. Studenterna hade inte ett helhetsansvar för en patient utan träffade olika patienter beroende på vilken ämne dem hade just den dagen. Alla borrar slängdes efter första användningen för att minska risken för smittspridningen. Kofferdam användes i större utsträckningen. Jag upplever som student på KI att mina kliniska färdigheter var bättre jämfört med min kurs i exempelvis pedodonti och protetik medans Londonstudenterna hade en starkare teoretisk bakgrund. 





 


Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI
Efter att ha satt mig in i upplägget på skolan i London blev det klart ganska tidigt att jag inte skulle kunna utföra vissa områden inom odontologin. Detta informerades jag om även av lärare på skolan. Som jag skrivit tidigare gör engelska studenterna en stor del av sitt tandtekniska arbete själva och detta leder till att behandlingstiden för protetik tar längre tid. 
Jag fick friheten att strukturera mitt schema utefter dels vad jag skulle hinna med samt vad jag fann intressant. 
Mitt val föll på följande områden; akuttandvård, käkkirurgi och infektion, pedodonti, pardontit och ortodonti. 

Något som jag fann lärorikt var käkkirugipassen. Lärarna var väldigt pedagogiska och jag fick utföra många behandlingar om jag inte gjort i Sverige. Jag extraherade 3-4 gånger mer tänder under mitt utbyte än på hela utbildningen i Sverige. Jag fick även behandla svampinfektioner och göra extraktionsoperation. 
Under dessa passen fick jag även lära mig olika suturering- och extraktionerstekniker. 
Under dessa pass kom även patienter som varit svårbedövade och även här gav lärarna tips på hur man kan uppnå en fullgod anestesi. 

På akuttandvården fick jag behandla massvis med olika tillstånd. Allt ifrån akutrens till stora lagningar och extraktioner. På akuten sattes verkligen mina kunskaper på prov och jag märkte att man kan mer än vad man tror. Det var spännande att jobba i högre tempo och få patienter smärtfria. 

Jag fick även delta och lära mig sedering.  Både intravenöst med midazolam samt lustgassedering. 
Detta var väldigt lärorikt då jag inte praktiserat det kliniskt i Sverige. 

Jag fick även lära mig att arbeta med amalgam, ett ämne som inte är tillåtet i Sverige. Det var en bra erfarenhet för mig eftersom jag nu har en bättre helhetsuppfattning om ämnet. I Sverige möts vi ofta av patienter som har amalgam.  

Inom parodontologi fick jag se flertalet grava parodpatienter samt juvenil parod. 

Jag kommer inte kunna tillgodoräkna mig mycket men all erfarenhet jag har fått efter mitt utbyte är ovärderligt. 
Innan jag åkte låg jag bra till med mina kurskrav inom protetik så därför gör det inte så mycket att jag inte fick utföra någon protetik i London. 

Språk och kultur

Det var lätt att följa med i undervisningen på engelska. Vi svenskar överlag har en god engelska och jag är inget undantag. På kliniken stötte jag ibland på vissa termer jag inte hört tidigare. Lärarna var dock hjälpsamma och förklarade ifall jag hade några frågor. Några språkkurser erbjöds inte och ifall man funderar på ett utbyte till england bör man ha en bra grund i språket. London är mångkulturellt och ibland fanns språkbarriärer mellan mig och patienterna. Vissa patienter hade svårigheter med det engelska språket. Språkbarriärerna gick snabbt att lösa eftersom det alltid fanns någon på plats som kunde hjälpa till. Det var verkligen fascinerande att se diversiteten bland personalen. 
I London upplevde jag att det fanns en högre tolerans gentemot varandra och några större etniska kulturkrockar kände jag inte av. Människorna tog hand om varandra och respekterade sina olikheter och kom överens. Det som dock skiljde sig avsevärt från Sverige var den akademiska kulturen. Det finns en tydligare hierarki i England. Studenter och lärare har inte samma interaktion och kontakt som i Sverige. I England bestämmer läraren och det är bara att följa instruktionerna man får. 

Fritid och sociala aktivteter

London är staden där man kan hitta på allt och lite till. Jag trivdes riktigt bra. På skolan var vi enbart tre utbytesstudenter och tyvärr arrangerades inga sociala aktiviteter för oss. Vi fick själva vara aktiva och hitta vänner. Studenterna på skolan var trevliga och tillmötesgående. Det gick snabbt att hitta folk att umgås med. Eftersom jag åkte själv på utbyte var jag mån om att snabbt hitta vänner. Gruppen jag gick med kom jag närmare och vi brukade luncha tillsammans. De gav mig även tips på sevärdheter i stan. 
På facebook hittade jag en grupp för erasmusstudenter i London. Via gruppen kunde utbytesstudenter träffas och umgås. Det gäller att våga sig ut, jag bestämde träffar med studenter jag aldrig träffat tidigare. Tillsammans gick vi på komediklubbar, pubar och fester. Via facebookgruppen träffade jag studenter från hela Europa, det var riktigt häftigt. 
Jag har även några släktingar som bor i London och det var roligt att kunna umgås med dem också. Jag blev medlem i gymmet Virgin Active och tränade 3-4 gånger i veckan. Gymmet var riktigt häftigt och annorlunda till vad man är van vid i Sverige. En restaurang jag verkligen rekommenderar heter Sushi Samba och ligger på 40:e våningen i en kontorsbyggnad. Därifrån ser man verkligen hela London. Camden Town är ett område där det finns massvis med pubar och häftiga second hand butiker. 

Sammanfattning

Jag hade 3 underbara månader i London. Det var väldigt givande att se hur tandvården bedrivs i andra länder. 
Personligen känner jag att jag växte i min yrkesroll. Erfarenhetsmässigt gjorde jag mycket i området akuttandvård och kirurgi. Något som jag kände att jag ville bli bättre på. Gällande kurskrav kanske jag inte kommer kunna tillgodoräkna mig mycket men på ett personligt plan har jag växt otroligt mycket. Jag lärde mig mycket som är svårt att skriva ner men det har ändå hjälpt mig till att bli en bättre vårdgivare. Jag är nöjd över att ha åkt på utbyte och ser enbart positivt på min tid i London. Att gå från den trygga tillvaron på KI till ett helt nytt universitet där mycket skiljer sig från hemma var till en början lite skrämmande men nu i efterhand en väldigt rolig erfarenhet. Jag tycker det är viktigt att våga sig ut på nya äventyr för det är då man lär sig. Mitt tips till studenter som funderar på att åka är: DO IT!!!