Jag har alltid undrat hur det är att vara utbytesstudent, lämna sin familj och vänner för att bege sig till ett "främmande" land där man ska bosätta sig, lära känna nya människor, tala annat språk etc. Redan under första året på utbildningen fick vi information om att man kan välja att vara utbytesstudent i termin 5. Ända sen den dagen bestämde jag mig för att jag ska göra det, eftersom jag tycker om att testa på nya saker, träffa nya människor samt ta chansen att förbättra min engelska. USA har jag alltid velat åka till vilket gjorde att jag valde det i första hand samt på grund av att engelskan är det fösta språket, därför ville jag passa på. Förutom detta var jag väldigt intresserad av hur biomedicinska analytiker arbetar i USA, föreligger det någon skillnad eller inte? samt hur det ser ut för en biomedicinsk analytiker student. Jag tycker att informationen om möjligheten att vara utbytesstudent var bra från både KI och mitt partneruniversitet. Studenter som har vart där tidigare har berättat om deras upplevelser vilket fick mig att inse att jag absolut inte ska missa denna chans. Det som jag skulle vilja att man ska förbättra gällande informationen när man ska vara utbytesstudent i USA är hur man ska gå till väga gällande visum. 

Att söka visum var inte det enklaste, det krävs att man arbetar hårt för att få ihop alla papper, ständigt mejla ansvarige på partneruniversitetet, få alla viktiga dokument hemskickade etc. När man åker ut som student ska man ansöka om ett Non- Immigrant Visa, vilket man kan göra via amerikanska ambassadens hemsida. Där hittar ni instruktioner som man bör följa ordentligt. Det är viktigt att fylla i blanketterna som krävs samt att man bokar in en intervju i god tid innan man bokar flygbiljetten, eftersom det är många studenter som ansöker om visum samt att tiderna oftast brukar vara fullbokade. Det tar en vecka tills att man får tillbaka passet med visum om allt går som det ska. Det är även viktigt att ta alla vaccinationer som behövs i god tid som exempelvis hepatit A och B som ska tas vid 3 olika tillfällen, 0, 1 och 6 månader. Den femte polio sprutan, difteri + stelkramp, meningit och PPD- test (Mantouxtest) ska tas. 

Jag tycker att man bör vara på plats en vecka innan kursstart så att man hinner bekanta sig lite med universitetet, lärarna man ska ha, kollegorna man ska umgås med, vilken/vilka litteraturer man ska läsa, regler på universitetet samt information om de olika kurserna. Innan vi satte igång med de kliniska kurserna gick vi igenom upplägget av kurserna, hur vi kommer att examineras, vi fick all litteratur som behövdes samt en rundvandring till de olika labbarna vi skulle vistas inom. Vi gick igenom betygssystemet vilket skiljer sig från KI:s. I USA har de betygsskalan A-F vilket de räknar ut på något märkligt sätt (har inte förstått det riktigt). Vi fick även åka och köpa våra arbetskläder och skor. Vi hade en flera kontaktpersoner som vi kunde kontakta om det skulle uppstå något. 

Jag upplevde att kostnadsläget var ganska okej, det var inte så dyrt när man ska prata om maten eller shopping och aktiviteter. Tvättstugan fick man betala för. Eftersom vi var tre som åkte tillsammans bestämde vi oss för att lägga ihop pengar för mat samt att vi tvättade tillsammans. På så sätt lyckades vi hålla kostnaderna nere. 

Som tur var lyckades partneruniversitetet ordna bostad åt oss. Jag och Fanny fick dela på ett rum med två sängar, en dusch och toalett o kök. Vi bodde på ett motell 15-20 minuter gångavstånd ifrån campus. Boendestandarden var ganska bra, varje dag kom städerskorna och städade, byte handukar, tömde papperskorgarna och bytte lakan. Boendekostanden blev totalt ca 11 500 kr för 3 månader. Internet ingick vilket var bra, men gällande tvättstugan fick man betala för varje maskin samt torkning.

Jag har uppfattat utbildningen i USA på så sätt att man antingen kan välja att läsa alla områden inom laboratorievetenskap, alternativt att man väljer ett specifikt område efter de två första åren. Utbildningen är fyra år men här hemma är det ett treårigt Bachelorprogram. Under de två första åren läser de grunderna inom laboratorievetenskap och de två sista åren fördjupar man sig ännu mer i samband med att man läser de kliniska kurserna. Innan examen utför man en slutlig tentamen över allt man har läst under fyra år. På KI gör man ett examensarbete under sista året. Proverna under de kliniska kurserna var i form av flervalsalternativ samt att man skriver prov och utför praktiska prov på labbet. På KI skriver man labbrapporter, arbetsbok och utför en muntlig examination. Angående lärarkontakter upplevde jag inte mycket av det förutom att man var fri och kunde ställa frågor till personalen på labbet. Studenterna fick även göra case studies, då man väljer en sjukdom och fördjupar sig inom det, sedan redovisas detta muntligt inför andra studenter och lärare. Publiken får fylla i bedömningsblanketter över hur studenten som redovisar presterar, detta inkluderas i betygssättningen. 

Jag tyckte att det var givande att få tala mer engelska än vad man brukar göra. Det som är bra är att vi under utbildningen här hemma har till största del all litteratur på engelska, vilket gör det lättare att förstå och hänga med när man studerar utomlands. Inga språkkurser erbjöds, man får känna efter själv om man tycker att man behärskar engelska så tycker jag att man ska åka. Det var väldigt trevligt att få ta del av en annan kultur. Eftersom den mexikanska kulturen även tar del i Texas var det kul att se båda sidorna, det vill säga den amerikanska kulturen och mexikanska. Thanksgiving var något nytt för mig vilket man inte firar här i Sverige. Det som var annorlunda i USA var att alla hälsade på varandra oavsett om man inte kände varandra, här hemma är det inte på samma sätt. Om man inte känner någon så hälsar man aldrig. Jag upplevde inga speciella kulturskillnader under mitt utbyte. 

Vi blev välkomnade med ett knytkalas (Potluck) som höll hus hos rektorn. Alla lärare inom CLSP (Clinical Laboratory Scientist Program) samt studenter samlades för att ta emot oss samt ta förväll av deras studenter som skulle komma till oss. De var väldigt trevligt att få träffa alla samt ta chansen att berätta för de andra studenterna hur det är i Sverige. Efter praktiken kunde vi gå till gymmet eftersom vi hade gymkort. Det som var lite tråkigt var att kontakten med andra studenter inte var det bästa. Det var endast några som verkligen tog initiativet och ville hitta på något. San Antonio är en mycket trevlig och mysig stad. I stan finns det en flod(river walk) som sträcker sig igenom hela stan och bland det finns det en massa restauranger, barer och shoppingcenter. Förutom att vistas i San Antonio åkte vi till Houston, Corpus Christi vilket ligger i kusten och Laredo. Vi hade även planen att åka till Dallas men det hann vi inte med. Ett tips är att hyra bil under helgerna om man ska hitta på aktiviteter. Förutom detta åt vi ute ganska mycket både mexikansk och amerikansk mat. Transportsystemet är inte lika bra som här i Sverige. Det finns endast bussar, ingen tunnelbana eller tåg. 

Jag är jätteglad över att jag tog detta beslut om att åka iväg i 3 månader och uppleva något nytt. Det är givande att få träffa andra och studera samma program i ett annat land, man lär sig mycket och bygger på sina kunskaper. Det var inte a piece of cake, jag fick kämpa med plugget och läsa på konstant men det som är bra är att vi har haft vår litteratur på engelska vilka har vart till stor hjälp. Oavsett om de var tufft var det kul och jag har lärt mig mycket under dessa tre månader. Förutom att jag har lärt mig mycket och byggt på min engelska har jag även lärt känna nya härliga människor som gjorde utbytet mycket trevligare. Du som läser detta, va inte rädd för att lämna din familj och bege dig ut i 3 månader, tänk att det är en gång i ditt liv, ta chansen annars kommer du att ångra dig. Kom alltid ihåg att om man verkligen vill något så kan man.

Tack för att ni läser detta och lycka till!

Hälsningar

Daniela Ambrosio