1.) HIV/AIDS Medicine - Bronx Lebanon Hospital - 4 weeks.
Lebanon Bronx Hospital ligger i västra delen av Bronx, närmare Manhattan, men är nog den del av Bronx som bidragit och givit stadsdelen en tuffare och ett osäkrare rykte. Till skillnad från Manhattan och ex. östra delen av Bronx ser man på miljön och människorna här och inte minst på de patienter som söker vård att levnadsförhållandena är annorlunda ochtuffare. Även om USAs regering och kongress tre år tidigare hade fått igenom en ny hälso och sjukvårdslag för att täcka och inkludera många som tidigare inte har haft tillgång och råd till sjukvård, och trots att New York som stat i sig har haft en frikostigare offentlig sjukvård än många andra stater, så kunde man se många patienter som inte haft fullgod tillgång till sjukvård. Inte förrän året därefter fick många fler chansen att registrera och teckna sjukvårdsförsäkringar med ytterligare finansiering och stöd av staten. Så även om mycket positivt har skett för att öka tillgång och åtkomst av sjukvård för många i det amerikanska samhället, så kom jag att få bevittna och se människor som i mångt och mycket fortfarande levde kvar i ett samhälle där storleken på plånboken avgjorde kvalitén på din sjukvård och hälsa.
Mitt första stopp kom som sagt att bli Lebanon Bronx Hospital och här fick jag möjligheten att ronda och gå på en infektionsklinik som hade ansvar och hand om patienter som var diagnosticerade med HIV. Och till skillnad från många andra stater hade New York valt att finansiera vård och tillgång till förebyggande bromsmediciner mot HIV vilket självfallet hjälpte många patienter. Jag fick ett varmt och vänligt välkomnande av hela kliniken och alla deras läkare som gladeligen lät mig gå med dem både på deras ronder och avdelningar samt på mottagningar och däremellan så många föreläsningar och symposier som jag kunde hinna med och var intresserad av. Allt styrdes av att jag skulle få se och uppleva så mycket som möjligt, vilket jag varmt uppskattade. En vanlig dag började vid ca 09:00 med rond på förmiddagen av alla inneliggande patienter med HIV. Eftermiddagarna varvades ofta med rond av andra inneliggande infektionspatienter alternativt med mottagningsbesök, jag avslutade min dag vid ca 16-17:00 på em.
På förmiddagarna följde jag med den ansvarige specialist läkaren i tjänst för att ronda inskrivna patienter med diagnostiserad HIV och som kom in med associerade opportunistiska infektioner men även sekundära övriga infektioner. Gemensamt för alla var att kontrollera deras ViralLoad(VL), CD-4 tal samt insatt immunsuppressiv behandling och eller nyinsättning vid nydiagnostiserade fall. Vi kunde därmed få se och handlägga patienter med nyinsjuknande och förhållandevis lindriga och typiska symptom som i mångt och mycket påminner om en genomgången influensa, med halsont, generella utslag över bålen, feber samt beläggningar på tungan. Men vi kunde här också se patienter med långt gången och allvarlig AIDS med de respektive opportunistiska sjukdomar som manifesterar sig vid fallande CD4 tal. Exempelvis fick jag se Pneumocystis Carinii Pneumoni (PCP), Toxoplasmos, Cryptockockmeningit, Neurocryptococcos samt en avancerad form av JVC-virus encephalit med utvecklande av Progressiv Multifokal Leukoencephalopati (PML). Sammantaget många otroligt intressanta och givande symtom och infektioner att studera.
Specialist läkarna var under dessa ronder väldigt måna om att undervisa och utmana oss att tänka och elaborera angående det vi studerade och fick se. Vid flertalet tillfällen höll de föreläsningar med fokus på flertalet ämnen, såsom separata genomgångar av antiviral HIV-behandling, Antibiotikum samt Antimykotika. Här uppmuntrades vi även att förbereda och läsa på något ämne och presentera i form av en kort föreläsning under ca. 10-15min, vilket jag bl.a. gjorde angående mina tidigare studier och projektarbete med HIV vaccin.
På mottagningsbesök fick jag sitta med och se hur flertalet patienter kom in för sedvanliga kontroller av deras VL och CD4-tal samt stor inblick i den arsenal och kombinationer avantivirala läkemedel såsom olika inträdeshämmare, nukleosid/nukleotid ReverseTranscriptase-hämmare samt ex aromatashämmare som är i bruk. Här kunde jag få bevittna hjärtskärande historier och berättelser, allt från hur patienter blev smittade, tills det att de kom underfund med sin diagnos vartefter de fått behandling och vilken effekt det kom att ha på deras liv. Många historier där patienter öppet och gladeligen delade med sig av sina erfarenheter och upplevelser av att leva med HIV som verkligen var inspirerande.
Då jag på eftermiddagarna ej gick på mottagningar kunde jag fortsätta att ronda övriga infektionspatienter, som inte hade HIV, på sjukhuset tillsammans med en Specialistläkare samt dennes underläkare eller "Residens" som arbetade med henne. Många möten och många intressanta fall även här såsom exempelvis omfattande bältros over thorax/vuk/bål med uttalade Herpes Zoster utslag. Smittkoppor hos en vuxen man 50+. Vasculit inducerad generella syfilis-liknande öppna och vätskande sår inducerade av Levamisol-forstarkt cocain iv-missbruk.
Allt som allt än väldigt trevlig och lärorik placering vid Lebanon Bronx Hospital som jag starkt rekommenderar, särskilt då smatliga läkare, läkarstudenter, vårdpersonal och patienter var väldigt tillmöteskommande och trevliga att möta. Om jag ska nämna några saker som är mindre smickrande vid sjukhuset så får man nog nämna att hygienen och hygienrutinerna inte riktigt håller måttet. Och med tanke på alla sjuka och smittsamma patienter som finns på avdelningarna finns stort utrymme i både arbetsmiljö och rutiner för förbättring på den fronten. En sista sak som var omständigt på sjukhuset var att jag inte hann få tillgång till journalsystem under min tid där. Jag fick därmed förlita mig på att låna andras inlogg och så vidare, vilket gjorde att jag missade en del information och inte kunde arbeta lika självständigt med patienter. Om ni planerar och vill till Lebanon Hospital rekommenderar jag därmed starkt att kontakta sjukhuset och dess datoransvarige för registrering av användarnamn några veckor innan ni startar er placering.
2.) Infectious Diseases - Bronx Jacobi Medical Center - 4 weeks.
Min andra placering kom att fortsätta handla om Infektion men här hade jag läst på om kursen på AECOMs hemsida och sett att den kunde erbjuda en starkare profil med Parasitologi. Kliniken här var mer uppbyggd kring en mottagning dit patienter med misstänkta och verifierade parasitsjukdomar blev remitterade och eller följdes upp med regelbundna kontroller. Många av patienterna här hade dessutom oftare bakgrund från latin och sydamerica där de under osanitära förhållanden ådragit sig diverse parasiter såsom Strongyloidiasis eller Neurocystocircosis. Men det var också vanligt att amerikanska turister som just besökt latin/syd-amerika tagit med sig något otrevligt hem när semestern var över, till exempel ett par äldre härrar och vänner som åkt på en fiskeresa i Bolivia och därefter ådragit sig vätskande sår på fötterna som visade sig vara positiva för Leishmaniasis Donovani.
Tempot på den här placeringen var väldigt mycket lugnare än min första på Bronx Lebanon, vilket var skönt efter den initialt något hektiska starten. Men därmed kunde jag i lugn och ro spendera mer tid med att sätta mig ner och studera varje patientfall innan och efter att jag träffat dem. Här fick jag också mycket snabbare och enklare tillgång till sjukhusets journalsystem vilket markant förbättrade min möjlighet att själv läsa på och därefter träffa och utreda patienter. Vanligen kunde jag göra det och därefter diskutera med specialistläkarna angående anamnes, status, fynd och fortsatt handläggning.
På eftermiddagarna fick jag här också följa med och ronda de patienter som fått remissförfrågan och var i behov av en infektionskonsult. Efter en genomgång av alla inkomna remisser med en Fellow-Dr och en Specialist läkare i infektion kunde vi därefter ronda alla patienter som ofta var spridda runt på olika avdelning på Jacobi Medical Center. Hade jag tid på förmiddagarna kunde jag få i uppdrag att gå till flertalet patienter själv, prata och undersöka dem samt därefter rapportera mina fynd och tankar kring patienterna på eftermiddagsronden vilket var givande och utmanande. Allt som ofta hade många av dessa patienter som vi rondade väldigt avancerat resistensmönster med resistens av flertalet av de ca 20-talet antibiotikum som de vanligen odlade och prövade resistensmönster mot. Vad sägs om multiresistent Klebsiella(inklusive mot Karbapenemer) eller en Acinetobacteriae resistent mot samtliga antibiotikum på AB-test panel.
En inblick i vår egen framtid kanske? Men låt er inte förskräckas, det fanns rikligt med alkogel och skyddsutrustning på alla avdelningar, och alla hängivna och intressanta patienter, läkare och vårdpersonal väger upp definitivt upp den dystra bilden. Och slutligen, Ja! Jag var MRSA-negativ efter mitt utbyte på dessa två infektionsplaceringar.