Jag ville åka till Uganda då jag tidigare rest i Östafrika men aldrig sett hur sjukvården fungerar i detta område. Mina förhoppningar var att lära mig arbeta under andra förutsättningar där utrustning och resurser är begränsade. Jag hoppades även utveckla min engelska och knyta kontakter. Då Makerere University i Uganda vad den enda utbytesplats som erbjöds i Afrika och jag rest i Uganda förut var det ett självklart val att söka denna utbytesplats. Det var lätt att hitta information från KI om utbytesstudier i allmänhet. Däremot upplevde jag det otydligt vad exakt utbytet innebar, mer än det jag kunnat läsa mig till i reserapporter från tidigare års studenter. De frågor jag hade inför utbytet fick jag hjälp med av KI:s internationella studievägledare och programdirektorn för sjuksköterskeprogrammet. Jag hade även mejlkontakt med personer vid Makerere University.  Från KI fås tre uppsättningar bussaronger + byxor, handsprit, handskar och förkläden, då det kan råda brist på material på sjukhuset. Innan avresa bör man se till att man har vissa vaccinationer, såsom Hepatit A och B, Gula febern mm., ev. drickvaccin mot kolera och malariaprofylax. Vänder du dig till en vaccinationsmottagning vet de vilka vaccinationer som är nödvändiga för vistelse i Uganda. Obs! För att komma in i landet måste du uppvisa vaccinationskort för Gula febern. Visum går att ordna i förväg från Danmarks ambassad eller vid ankomst på flygplatsen i Uganda. Om du väljer att ordna visum på plats så kom ihåg att ha med dig 50 USD i nytryckta sedlar.

Jag landade i Uganda tre dagar innan min VFU skulle börja. För de som ej känner sig bekanta med regionen rekommenderar jag att vara på plats i landet ca en vecka innan kursstart för att känna sig hemma i miljön, hitta vägen till sjukhuset/ skolan etc. Kontakata Internationella kontoret vid Makerere University om du vill ha hjälp med någon som hämtar dig från flygplatsen i Entebbe. Internationella kontoret vid Makerere University erbjuder olika aktiviteter och språkkurser för de som vill lära sig mer om Ugandas kultur. Det erbjuds även en resa ut till mindre kliniker på landsbygden via the Outreach Program. Första dagen besöks Internationella kontoret och Nursing Department där ett schema över rotationerna görs upp. Jag fick även en rundvisning till de avdelningar jag skulle komma att rotera på.

I Uganda är valutan Ugandiska shilling. 1000 Ugandiska shilling (UGX) motsvarar ca 2,5 SEK. Det går inte att växla till sig shillings i utlandet. Det går bra att ta ut pengar från bankomat om du har ett Visakort. Vill du inte resa med ditt bankkort går det är växla till nya dollarsedlar och sedan växla till sig shillings väl på plats i Uganda. Jämfört med Sverige är det relativt billigt att leva i Uganda gällande mat, boende, transport etc., men det beror också naturligvis på vilken standard man efterfrågar.  Lägenheten jag hyrde kostade 1500 SEK/ månad. Transport med minibusstaxi till och från sjukhuset kostar ca 6 SEK/ dag. Lunch från någon kafeteria vid sjukhuset kostar ca 14 SEK/ dag. Handlar du lokala råvaror är det billigt men på snabbköpen får du betala samma pris som i Sverige, ibland dyrare. Obligatoriska kostnader för utbytet är vaccinationer, visum, mat, boende, etc.

Det finns vandrarhem/ studentbostäder med gångavstånd till sjukhuset. Tips för de som söker boende är att läsa i tidigare reserapporter var studenterna bott samt kontakta Makerere University så kan de hjälpa till med att ordna eller tipsa om boende. Själv hyrde jag en lägenhet ca 15 minuters bilresa från sjukhuset. Boendestandarden generellt är låg så det är bra att inte vara för kräsen. Det är av fördel om boendet ligger i ett trevligt område och relativt nära sjukhuset.

Mina tolv veckor inom utbytesprogrammet tillbringade jag på Mulago National Referal Hospital, vilket är ett statligt finansierat sjukhus. Jag roterade mellan följande avdelningar: Casualty Surgical, Casualty Medical, Emergency Ward Medical, Emergency Ward Surgical, Ward 4a (infectious diseases), ICU (Intensive Care Unit) och Uganda Cancer Institute. Vården är mycket annorlunda jämfört med Sverige. Resurser saknas ofta i form av personal, tid, material, teknik och i vissa fall kunskap. Ganska snart upptäcker man vilka maktstrukturer som finns både på sjukhuset och i samhället i allmänhet. Ofta förekommer det att läkare eller chefer av högre rang vill hävda sin status gentemot folk med lägre ställning.  

Personalbristen på sjukhuset är stor och en sjuksköterska kan ha hand om ca 40-50 patienter. Detta återspeglas i kvalitéten på den vård som ges. Viktiga arbetsuppgifter såsom medicinering etc. glöms tyvärr ofta bort pga. den tunga arbetsbelastningen. Jag upplevde att personalen i allmänhet var hjälpsam när jag behövde ställa frågor eller be om assistans. Däremot hinner de ofta inte hjälpa och handleda studenter i den mån jag hade önskat. Att vara utan handledare kan kännas tufft i början men med tiden hittar man sitt eget arbetssätt och lär sig vilka uppgifter man klarar att utföra själv respektive kräver handledning.  

Förhållandena för patienter och anhöriga kan tyckas undermånliga i jämförelse med den svenska vården. Patienter ligger ofta på golven eller i sängar utan madrasser då sjukhuset har ett stort patienttryck. Intrycken är många och det tar ett tag att smälta den nya miljön man kommit till. Anhöriga utför mestadelen av omvårdnaden såsom att ge patienten mat och dryck, hjälp till toaletten, tvätta, bädda, ge läkemedel i tablettform etc.

Sjuksköterskans roll

Som sjuksköterskestudent hade jag i början svårt att förstå sjuksköterskans roll i vården. Det upprättas inga omvårdnadsplaner eller ställs omvårdnadsdiagnoser som jag var van med från mina VFU:er i Sverige. Sjuksköterskans jobb går ofta ut på att utföra de mest nödvändiga medicintekniska momenten som anhöriga ej klarar, t.ex. katetrisering av urinblåsa, sätta ventrikelsonder och PVK, administrera läkemedel IV och IM mm. Detta beror inte på att sjuksköterskorna saknar kunskap kring omvårdnadsplanering utan tiden räcker inte till och rutinerna är bristfälliga. Sjuksköterskorna med kanditatexamen har över lag goda kunskaper i både omvårdnad och medicin. De läser fyra år på universitet (varav ca 2,5 år tillsammans med läkarstudenter). Efter detta har de, precis som läkarna, ett års allmäntjänstgöring.

Officiellt språk i Uganda är engelska, vilket är det språk som används i skolan och på sjukhuset. Det var inte svårt att kommunicera på engelska med undantag för vissa medicinska facktermer som jag inte förstod i början. Efter en tid faller sig det dock naturligt att prata engelska och jag har lärt mig många medicinska begrepp. Svårigheterna låg snarare i att en stor del av patienterna inte pratade engelska utan endast lokala språk, vilket innebar att kommunikation med hjälp av miner och gester var enda alternativet. Makerere erbjuder några dagar med en språkkurs i Luganda som innefattar grundläggande fraser och vissa medicinska begrepp.

Gällande kulturen så finns det stora skillnader gällande strukturerna vid bl.a. skola och sjukhus. Systemet präglas av byråkrati och hierarkier, vilket innebär att man som utländsk student får vara beredd att anpassa sitt bemötande till lärare, handledare, chefer etc. Det är viktigt att alltid vara artig om man tilltalar någon eller ber om tjänster. En annan skillnad är att religionen har en viktig roll i Uganda. Majoriteten av befolkningen är kristna eller muslimer och religionen har inflytande både i skolan och på sjukhuset, liksom samhället i allmänhet. Samhället kan även uppfattas som mer konservativt jämför med Sverige i synen på bl.a. klädsel, homosexualitet etc. I officiella sammanhang, på arbetet, i skolan mm. går det bra att bära kortärmat men kjolar och klänningar bör minst vara knälånga.

Det var lätt att få kontakt med andra studenter, både utbytesstudenter och ugandiska studenter. Befolkningen är i allmänhet öppen och välkomnande och det är lätt att knyta kontakter. På fritiden väljer många utbytesstudenter att åka över helgen till vattenfallen i Jinja (några timmars resa från Kampala) där det finns aktiviteter bl.a. bungyjump, forsränning etc. Tänk på att safari, Gorilla tracking och andra turistnöjen är dyrt så planera för detta i din budget. I Kampala, som är Ugandas huvudstad, finns storstadsaktiviteter såsom shopping, klubbar/ barer, restaurangbesök, konserter, bio etc. För den som vill ha en dag på stranden rekommenderar jag att åka till någon av stränderna i Entebbe där man kan sola, bada, äta god mat och lyssna på bra musik ända till sent på natten. 

Min tid i Uganda har varit helt fantastisk och jag är otroligt glad att jag fått möjlighet att åka på detta utbyte. Det levde väl upp till mina förhoppningar och jag har lärt mig mycket, bl.a. att reflektera över vad som är kärnan i mitt kommande yrke och hur jag kan hjälpa patienterna även när förhållandena är svåra och resurserna knappa. Min förmåga att improvisera och hitta nya lösningar har utvecklats liksom min engelska. Och framför allt, jag har träffat så många fantastiska människor och vänner för livet!  

Att få uppleva vården i Uganda har gett mig perspektiv och öppnat mina ögon för fördelar och nackdelar med sjukvården i både Uganda och Sverige. Målet med utbytet var inte att lära mig några nya avancerade tekniker utan att förstå vad som är de mest grundläggande förutsättningarna för en människas välbefinnande och hur dessa behov kan tillgodoses även med små medel. Detta är precis vad jag har fått och jag tror att det kan öppna många dörrar i framtiden för att exempelvis kunna jobba utomlands. Jag ångrar mig inte en sekund att valde att åka på utbytesstudier!