Under mina sista månader på läkarprogrammet valde jag att göra ett utbyte istället för att läsa SVK på plats i Stockholm. Jag har tidigare skrivit mitt projektarbete utomlands, och har även självständigt ordnat auskultationer på kliniker i andra länder, och med vetskap om vad dessa erfarenheter givit mig (mycket!) så ville jag ta tillvara på möjligheten att göra ett sista utbyte som student innan examen. Att jag valde Chile beror på att landet har en intressant historia och en sjukvård av värdsklass som jag vet svårligen fördelas över befolkningen. Det tyckte jag var en intressant kombination och jag var spänd på att lära mig mer.

Chile är ett relativt enkelt land att ta sig till som svensk. Om man har grundskyddet i vaccination, och har tagit de vaccin som erbjudits via KI så behövs inga extra sprutor, men kolla uppdaterad information innan avresa. Det går bra att vistas i 90 dagar på turistvisum, vill man stanna längre så går det att ordna när man väl är på plats genom en förlängning av visumet.

Det var bara några dagar innan kursstart som jag fick reda på exakt vart jag skulle vara någonstans, och enbart några dagar innan dess som jag fick mitt brev om att jag var accepterad som utbytesstudent. Kommunikationen med de ansvariga i Chile var minst sagt långsam, jag fick ligga på och maila själv flertalet ggr och bad även studievägledaren vid KI om hjälp flera ggr. Det ordnade sig, men var beredd på att det behövs påminnelser. Försök få direktkontakt med kurssekreterare eller handledare istället för att maila med samordnaren om möjligt.

Jag var borta i två månader + 1,5 vecka för semester och valde att komma hem till examen i januari. Det var möjligt tack den 3 poängs kurs i sexualmedicin som jag läste in under höstterminen innan avresa, tillsammans med utbytet hade jag sen tillräckligt med poäng för den 15 poäng långa SVK-perioden.

Det är klokt att vara på plats i Santiago några dagar innan kursstart, för acklimatisering, ordna boende och för att få en känsla för staden. Jag hade drygt 3 dagar på mig och lyckades sisådär med ovanstående punkter. Det finns ingen person från sjukhuset som möter upp ifrån flygplatsen, men det är inga problem att åka in till staden själv. Det finns några olika alternativ:

-Centropuerto, buss; 1600 pesos* (ca18 kr, 1 peso = 0,012 SEK). ungefär som en flygbuss som löper längs med huvudgatan i staden, Libertador O Higgins (eller Alameda i folkmun). Man kan gå av längs flera tunnelbanehållplatser, ändhållplatsen är knutpunkten Los Heroes.

-Transvip: delad taxi/minubuss från 16,000 pesos (180 kr)och uppåt.

-Egen taxi. Borde kosta ca 16,000 pesos men går ibland på det dubbla om inte mer. Taxameter underlättar men är ingen garanti för att hålla kostnaden låg.

Om man sedan ska resa vidare med tunnelbana eller buss är det enklaste och billigaste alternativet att köpa ett busskort - tarjetaBIP. Det är ett accesskortliknande, påladdningsbart kort som ger en möjlighet att byta transportmedel och fortsätta sin resa inom ca 1 timmes tid. Var resa kostar kring 600 pesos (8 kr) och kortet finns att köpa på alla tunnelbanestationer och en del kiosker. Det erbjöds ingen organiserad introduktion för just utbytesstudenter, men kurssekreterarna på varje klinik jag var på hade stenkoll och puttade mig alltid i rätt riktning. Väl på rätt plats var det enkelt att hitta någon att slå följe med och ställa frågor till.

Utbytet är kostnadsfritt. Santiago är dock en av Sydamerikas dyraste städer att leva i. Det gäller både mat, boende och till viss del transporter. Det går att spara mycket genom att inte leva för lyxigt och kanske framförallt inte handla för mycket på supermercados/snabbköp. Marknader är suveränt mycket billigare och (om man har tid) roligare att handla på. Angående boende se nästa rubrik. Transportkostnaderna går inte att göra så mycket åt, om det inte är gångavstånd till universitetet. Cykling har börjat bli stort i Santiago och i en del stadsdelar finns nya cykelbanor mitt i grönstråk. Oftast så gäller dock att cyklisterna får tampas med bilarna mitt i körbanan så hjälm och mod är bra att rusta sig med. Om man vill cykla går det att få tag på billiga, begagnade cyklar via marknader eller webbsidor såsom www.rastro.com.

Mitt utbyte varade 8 veckor och jag fick höra att det var för kort tid för att vara berättigad till rabatt på kollektivtrafiken. För de som är där en längre tid rekommenderar jag verkligen att försöka ordna ett sådant via universitetet. Det kostar ungefär ⅓ av det vanliga priset att färdas med studentkortet.

Jag hade förstått att det inte var så svårt att ordna bostad i Santiago men blev lite förvånad vid ankomst. De flesta har inga problem med att hyra ut till utlänningar, men eftersom jag skulle få besök av min sambo under en månad så blev det svårare. Alla chilenare vi pratade med avisade ivrigt den teorin men likväl så sa många nej tack till just par. För de som reser ensamma tror jag inte att det är något problem alls. De första nätterna hade jag bokat ett hostel nära Los Heroes som var fräscht och trevligt (för att hitta hostel: www.hostelworld.com) . Min plan var att hitta någonstans att bo under de första dagarna, men jag gick bet på alla annonser på de hemsidorna jag tittade på (www.rastro.com, www.compartodepto.cl) och den vänliga personalen på hostelet kunde inte hjälpa till. Till slut så hittade jag en kvinna som hyrde ut rum i sitt hus i stadsdelen Providencia (egentligen mkt längre bort från universitetet än vad jag hade tänkt mig) via www.couchsurfing.com, en annan hemsida där det går att lägga upp annonser om diverse saker indelat per stad. Det är ett lyxigt men lugnt område, många av konsulaten ligger här. Huset jag hittade var en bohemisk fläkt mitt bland alla barnflickor och lyx, och passade mig bra.

Om man gillar att gå ut och tänker vara mycket på barer neråt centrala stan till så är det smartare att bo där också. Detsamma gäller om man prioriterar att vara nära sjukhuset och undvika mycket tid i kollektivtrafik (beroende på vilket sjukhus som gäller förstås).

Delat boende är överlag billigast, Från 90,000 pesos (1050 kr) och uppåt brukar man få betala per månad. Fråga vad som ingår i avtalet, ofta är allt ifrån gas, internet, vatten och el inräknat så kallade gastos vilket kan vara bra att veta. Andra alternativ är att hyra en lägenhet själv vilket är betydligt dyrare. En del hostel har också erbjudanden om att bo en längre tid, till en mer förmånligt pris än vanligt, ca 16,000 (180 kr) pesos/natt.

De som läser på universitetsnivå i Chile måste finansiera sina studier själva, och det är dyrt vilket innebär att man i princip måste ha föräldrar som betalar för en eller i undantagsfall stipendier som täcker utgifterna för studieavgifter. Att läsa till läkare tar 7 år, de sista 3 åren är verksamhetsförlagda. Specialisering påbörjas ofta direkt efter examen, eftersom den ofta är obetald och de flesta är stressade över att bli “färdiga”. Det finns också alternativ där läkare kan arbeta på landsbygden i några år med lön för att sedan få betalt även under sin ST.

Det är ett vid första åsyn mer hierarktiskt system inom sjukvården i Chile, alla läkare har rock (med hellånga armar) det är Dr + Efternamn som gäller vid tilltal till alla som är överordnade och tydligt vem som håller i ordförandeklubban. Å andra sidan, så fort det uppstår en lucka så rör sig diskussionerna snabbt mellan innehållet i den senaste såpoperan till blodgaskurvor och tillbaka till skämt om någons nya frisyr på ett sätt som jag sällan hört äga rum mellan överläkare och kandidater i Stockholm.

Kontakten mellan patient och läkare speglade på samma sätt olika syn på vårdrollen; under ronderna tilltalades patienterna inte alls när tåget på 30-personer rasslade förbi och rabblade labbvärden och sjukhistoria i ett rasande tempo. Men när det är färre personal med så tog sig de flesta läkarna tid att prata med patienterna och försäkra sig om att de förstått vad som händer med dem. Under ronderna så förväntas auditoriet överlag och den presenterande läkaren/kandidaten i synnerhet kunna svara på frågor dels om patienten men även om sjukdomstillstånd och behandling i allmänhet. Kollegorna ryckte snabbt in om någon verkade vilsen och det var fokus på undervisning mer än förhör. 

Jag har läst spanska i 5 år, men det var egentligen inte tillräckligt för att kunna tillgodogöra mig allt ifrån utbytet. Chilensk spanska skiljer sig rätt mycket ifrån svensk skolspanska, det finns mkt chilenismer, uttryck som bara förekommer i Chile och de pratar (som de själva säger) slarvigt och snabbt, ofta hugger man av “s” i slutet av ord och man förkortar mycket. Trots detta så blev mitt språk långt bättre under vistelsen och jag förstod oftast allt som sades, men tyckte att det var svårt att hinna prata i samma takt som de runt omkring mig. Om ens spanska i grunden är bra tror jag inte att det är en lika stor utmaning. Det finns många språkskolor som erbjuder kurser för utlänningar i Santiago, men under perioden som jag var där (november - december) fanns inga språkkurser på universitetet som riktades till utbytesstudenter. Chilenare är överlag trevliga och nyfikna när de förstår att man kommer ifrån ett annat land. Dagen är upplagd efter att man ska ha en siesta, äta en tung lunch innan en vilostund för att sen leva upp till kvällen igen. På sjukhuset behöver man inte tänka på siesta, eftersom dagarna går i ett stadigt högt tempo och i bästa fall hinner man med en kaffe till lunch.

Jag råkade egentligen inte ut för några kulturkrockar av större dignitet. Ibland var det irriterande att få uppmärksamhet och kommentarer i egenskap av att vara ensam kvinna. Jag uppfattade aldrig dessa närmanden som hotfulla och min strategi att totalt ignorera denna sorts uppmärksamhet var väldigt effektiv. 

Värt att veta innan ankomst är att kindpussande är kotym för att hälsa på personer i Chile, första gången man ses och alla gånger därefter. Ofta så börjar morgonen på kliniken med en kindpussfest så att alla hälsat på alla. En puss med höger kind mot höger kind, ofta i luften, räcker. Män skakar hand med varandra.

Dagarna på sjukhuset är oftast långa, det är inte ovanligt med pass från 07.00 - 19.00 (på kirurgkliniken, på barn är det mer vanliga tider) så mitt utforskande av Santiago med omgivning ägde nästan uteslutande rum på helgerna. Santiago är en hektisk storstad men det går att hitta oaser i pulsen. Jag utgick mycket ifrån lonely planets guidebok på nätet (www.lonelyplanet.com) för att orientera mellan olika områden och hitta bland annat intressanta museum. Det finns också många städer nära Santiago som är värda ett besök, Valparaioso vid kusten, en fantastisk vacker men ganska sliten stad byggd på kullar och med rik historia både i nutid och dåtid. Mendoza som ligger i Argentina och ett mecka för bergsbestigning bland annat. Det går enkelt att ta sig runt med hjälp av långdistansbussar (tex www.turbus.cl) som också är relativt billiga. 

För de som gillar natur och vandring så ligger ju Santiago vid Andernas kant, och med lokalbuss går det att ta sig till många utgångspunkter för helg- eller dagsvandringar. http://www.conaf.cl/ är förvaltare av många parker och områden i hela Chile och på deras hemsida finns mycket information, ffa på spanska. http://santiagotourist.com/category/things-to-do-2/parks/ En turistsida med få men bra tips om dels parker men framförallt saker att göra i Santiago (på engelska). Det fanns inga aktiviteter som erbjöds specifikt för utbytesstudenter, men kollegorna och de andra läkarkandidaterna var trevliga och villiga att hjälpa till vid frågor om vad som fanns att göra. Jag umgicks mest med de 5 st chilenare som bodde i vårt hus, men det var också en vänlig stämning bland kollegorna på sjukhuset som ofta ordnade asado (grillfest) på helgerna dit alla var välkomna.   

Det är svårt att i förväg veta vad man kommer lära sig på ett utbyte, jag hade mina idéer om vad jag skulle få göra och se men de kom totalt på skam. Jag är glad över att få ha fördjupat mig i Chilensk historia och ha fått ta del i hur den har påverkat Chiles nuvarande sjukvårdssystem. Visst har jag träffat många patienter som haft åkommor vi inte ser var dag i Sverige men de stora lärdomarna för min del rör fördelningen av vård och utbildningssystemets påverkan på människor i detta land som bara för 24 år sedan var en militärdiktatur.

Samspelet mellan patienter och vårdpersonal har också givit mig många insikter och fått mig att värdesätta det patientcentrerade samtalet mer än någonsin. Efter att ha sett så otroligt många exempel på information som går till spillo när samtalskvaliteten är bristfällig är det enkelt att uppskatta de tre F:n.

Jag rekommenderar varmt ett utbyte till Santiago, det är nog klokt att stanna en längre tid på samma klinik, om möjligt åka när  det är andra chilenska studenter på plats (ej december-februari) och att ha en god spanska kunskap i bagaget. Chile är ett fantastiskt land och ni som åker dit kommer inte ångra er!