Liverpool kommer att bli kul! Fantiskt trevlig folk, härligt charmig stad och många intressanta kliniker. Men det börjar med mycket papper och pyssel, en del fyrkantig byråkrati från UoLs sida och lite sånt. Men när man är förbi det blir det kul. Jag gick 3 mån av termin 9 i Liverpool. HT 2013 var T9 Neuro, sinnen och psyke-kursen (30 hp).

1.           Learning Agreement (LA), utbytets upplägg, - Jag gjorde 2v önh, 2v ögon, 5v neuro och 4 v (halva) psyk (andra halvan hemma) i Liverpool. Det motsvarade terminsupplägget hemma. Detta är någon man ska komma överens om i LA med utbytesansvarige i Sverige. För mig var det Margaretha Bågedahl-Strindlund. Så börja med att du ser över vad du vill göra där borta och hur länge och lägg upp vad du tror är en rimlig plan (jag tittade på terminsöversikten för kursen) och boka därefter ett möte med den ansvarige för att fixa till ett LA. Ni kommer överens och fyller i LA och det ska sedan skickas till utbytesuniversitet i en ansökan tillsammans med självaste ansökningen ’Application for Erasmus Abroad’ samt ’studiemeritförteckning’, ’intyg på engelskakunskaper’, ’dictionary letter’ och ’kopia på ditt pass’ (studieförteckningen skriver du ut själv och passkopian bara att scanna in och skriva ut, resten fixar KI (Karin Forslund) i en bunt). Det kommer noggranna instruktioner från handläggarna på KI. Dessa dokument från Sverige är ”supporting documents” till det huvudsakliga ansökningsformulär som du får från/hittar på UoLs hemsida – Application for Erasmus.
2.         Ansökan – Med Application for erasmus study abroad och ifyllt ’Health questionnaire’ (som du får mailat) skickas alla KI-dokument också in. Den mottages och därefter tar Liverpool över. Du får mail om bekräftelse på att de mottagit och godkänt dig. Och sedan kommer massa mail från dem ang div saker som att registrera sig online och ladda upp photo – detta mail om att registrera sig online fick jag ca 500-600 st innan jag faktiskt landade på campus och hade möjlighet att göra det. Jag mailade tillbaks och bad de sluta skicka ut ca 10 mail per dag via deras automat men fick svar från en trevlig IT-man att han inte kunde råda över situationen och beklagade sig. Du kommer även få bl a bekräfta att du vill vara med på saker som ’Orientation session’ och sånt, kan vara bra.
3.           Boende – det här var det mest negativa med hela upplevelsen, att fixa med boende. Fixa om möjligt innan du åker, se under ”Boende”. 

Ankomst

Jag flög med norwegian Arlanda – Manchester. Landade på torsdagen innan måndagen jag skulle börja, det var gott om tid. Från Manchester finns direktbussar med National Express till Liverpool, tar ca 1 h, billigt och smidigt. Efter att ha checkat in på mitt temporära boende åkte jag till campus för att utforska och fixa med registreringar online.

Registrering

UoL

När jag kom fram registrerade jag mig på deras datorer och skaffade ett konto. Försökte sedan få ett UoL-kort (för att komma in på bibliotek och annat) men tydligen kunde man inte få det förrän terminen startade, vilket var 2 v efter min påbörjade placering eftersom medicinare börjar tidigare. Det irriterade mig eftersom jag hade blivit lovad ett kort och registrering innan jag började placeringarna. Som erasmus-student skulle jag tillgodogöra sig av all teori själv så biblioteket var essentiellt och efter 2v skulle jag redan vara klar med hela ögonmomentet och göra själv-testerna online. Utöver det kunde jag inte fixa ett kort på campus-sportcenter utan studentkortet. Så jag argumenterade till mig ett kort, hon sa att det var ett undantag.

Handläggaren/Coordinator

Du träffar koordinatorn för 5-årsstudenter som fixar med dina placeringar och håller kontakten. Tidigare rapporter har klagat mycket på att hon har varit virrig, svårkontaktbar och mycket har skötts i sista minuten. Dock när jag träffade henne var allting ordnat för mig enligt learning agreement och saker och ting funkade smidigt, jag hade inte mycket kontakt med henne under terminen. Det verkade som att kritiken nått fram. Dock vet jag att andra studenter, både erasmus och engelska klagade fortfarande en del på henne för ovannämnda saker. Väl hemma i Sverige dock fick jag ringa flera gånger för att få mitt ’Transcript of records’ ifyllt och mailat till mig trots att hon sagt att hon skulle fixa det tidigare. Jag hade försökt få det underskrivet redan innan avfärd och kom till hennes kontor på den tid hon själv angav dagen innan, när jag kom tid satt hon i möte och var otillgänglig hela dagen, jag fick lämna ärendet för att fixa det hemifrån.

Allt är mycket billigare i Liverpool. Kläder, boende, mat, nöjen, taxi. Detta i kombination med att punden stod på ungefär 1 = 10 SEK gjorde utbytet riktigt billigt.

Boende

Den största kostnaden, billigt för mig som fick en kompisdeal – £50/v hos vännerna jag hyrde av (allt ingick). Bodde hos dom i ca 10v så ca 5500 kr i hyra under den perioden plus vandrarhem/hotellkostnad i början. Läget var på Lark Lane, ganska centralt, 20-30 min promenad från campus, 10 min tåg. Med centralt i Liverpool menas vanligtvis gångavstånd inom stadskärnan, och då kostar det lite mer, mellan £60-120/v beroende på skicket.

Transport

Jag skafade månadskort för tåget, kostade ca 500-600 kr per månad (beroende på zoner). Det behövde jag eftersom jag bytte mellan olika sjukhus som låg på olika ställen i staden samt även för transport till och från campus ofta.

Taxi

I Liverpool insåg jag som stockholmare att jag varit lite bortskämd med kollektivtrafiken. I Liverpool var den tyvärr inte lika smidig, ffa tåget. Men däremot kompenserade taxi-systemet med råge för detta. Väldigt billigt var det, £3-5 för åkande inne i stan. Kostade mig mellan £5-6 att åka hemifrån till campus och andra kompisar som bodde i stan. Största företaget är Taxi Delta, bra och pålitliga. Lägg in deras nummer i telefonen, det ringer man ofta. ’Black cabs’ är ej bokningsbara och kostar mer.

Mat

Lite billigare än i Sverige, men eftersom kostnaderna för lunch var extremt billigt handlade jag väldigt sällan mat för att laga hemma. Luncher på sjukhusens anknytna ”canteens” kostade mellan £2,50-5,00 och kan jämföras med skollunch i kvalitén. Jag är inte kräsen och körde på det nästan varje dag. Även snabbmat och middagar ute var mycket billigare, och det blev ofta sådant till kvällarna. Passa på att göra många besök på deras finare restauranger, 3-rätters landar ofta under £30 inkl alkohol, och då är det bra mat! Vi planerade ofta restaurangbesök ute på vardagskvällar.

Träning – Helt fantastisk ny träningsanläggning på campus, ca 1200 kr för 6 mån-kort  – se under fritid och sociala aktiviteter.

Kläder

Också billigare än i Sverige. För slit-och-släng saker under utbytet (för kliniken eller tillfälliga hemmaprylar) kan man hitta det mesta på Primark. TKMaxx är bra, massa märkeskläder och skor men ordentligt prisnedsätta, som ett outlet mitt i stan.

Nöjen

Bion, pubar, mat, museer och liknande är alla billiga nöjen, gör så mycket så ofta du kan. Det enda dyra skulle vara fotbollsmatch om du nu lyckas få tag i biljetter.

Om möjligt så fixa det hemifrån med folk du känner eller att du har en kortsiktig plan för första veckorna, samt en tydlig strategi därefter. Från UoL får man hjälp med navigering till lämpliga sajter men de kan inte göra så mycket mer (Liverpool-studenterna hos KI får bostad tilldelat). Det är svårt att fixa på plats efterom ingen vill ha en student för endast 3 mån även om det finns gott om studentlägenheter tillgängliga centralt för bra pris. Jag nekades av alla jag ringde. Första veckan bodde jag på ett billigt hotell lite utanför stan, det var lite besvärligt då kollektivtrafiken där var lite otillgänglig och alla studenter befinner sig mer eller mindre i stadskärnan. Andra veckan, som nödlösning eftersom jag fortfarande innan fått något, bodde jag hos en kompis i en vecka, delade säng! Sedan lyckades vännen få tag på andra vänner som var nyinflyttade och hade ett extra rum de kunde hyra ut. Annars vet jag inte riktigt hur det hade ordnat sig. Rätt påfrestande det hela. 

Linköpingsstudenterna hade boende i förväg men sa att det var ren tur att de fick det plus att de fick betala för minst 4 mån eftersom 3 var för kort, och det underlättade att de var 3 som delade kostnaden som var rätt stor (men för ett riktigt bra boende). En annan fransk student befann sig i samma sits som jag och delade mina åsikter om situationen. Det är också lite lurigt att fixa hemifrån eftersom man inte vet vad som är ett bra läge och inte och inte vet vem som är seriös och inte.

Organisation

Systemet är likt det svenska. Läkarprogrammet i England är 5 år. Efter det får studenterna automatiskt AT som där kallas ’Foundation Years’, första året där kallas de F1 och andra året F2. De tilldelas plats i landet efter önskemål som rangordnas efter betyg. Därefter kan de, som vi, bli ST-läkare som heter antingen heter ’SHO’ (superior house officer) (de första åren) eller ’registrar’ (efter några år) om jag förstått det rätt. Det tar ungefär 5-8 år beroende på specialitet. Därefter kan man bli ’consultant’, överläkare. Precis som hos oss finns överlappande samlingsbegrepp underläkare, House officer, som oftast syftar på F1, F2 samt något år därefter, sedan kallas man SHO.  På UoLs medicinprogram har de PBL, till skillnad från större delen av England. Eller har haft, det skrotades tydligen när vi var där. Men 5:e året för dom är bara praktik, inga tentor. Sista tentan är vid 4:e årets slut. På så vis har man samma upplägg på plats som engelska studenterna, bara klinik. Däremot måste vi dock tillgodogöra oss av teorin på egen hand.

På kliniken är de mest påstagliga skillnaderna att de har pappersjournaler samt civila kläder. De börjar övergå till elektroniskt och dikterar det mesta. Likaså med kläder har man infört scrubs för de nya läkarna på the Royal. Om kläder står mer under ”Kultur”. Jag lärde mig aldrig orientera mig riktigt i pappersjournalerna men det funkade ändå, frågade underläkarna efter den viktigaste infon.

Biblioteket

Bra bibliotek på campus, två stycken, medicinarna har Harald Cohen, men där var lässalarna mörka, jag tipsades om den andra, Sydney Jones och satt oftast där. I Liverpool är bibliotekens tillgänglighet mycket bättre, de har öppet dygnet runt med passerkortet/studentkortet. Folk blir chockade när de hör att KIB har stängt på söndagar vilket är pluggdag för de flesta.

Språk

De har sin lokala dialekt ’Scouse’ i Liverpool. Talas dock mest av de inbitna Liverpool-borna. Träffade få bland personal och studenter på kliniken och i skolan med dialekten. Ingen bland läkarna. Mestadels patienter och folk ute i nöjessammanhang. En grov dialekt tar lång tid att förstå då det inte bara är uttalet utan även många ord som är helt nya. Som de flesta svenskar har jag goda engelskakunskaper men jag också både sommarjobbat i Manchester tidigare och har mycket släkt i England men lärde mig ändå aldrig förstå den grövsta Scousen. Som tröst gjorde inte heller av de engelska vännerna och läkarna det (de som var ditflyttade från andra städer).

Kultur

Liverpool-borna är öppnare än svenskar. Man kan tala öppet med främlingar på krogen och skapa ganska roliga kontakter ibland. Förvänta dig småprat och artighetsfraser på en toa när du får sällskap vid pissoaren. Och även i andra sammanhang. En full men trevlig student kom fram till mig en sen kväll och sa artigt ”jag måste få ta en tugga av din kebab, den ser brutalt god ut”, självklart fick han det. Det är generellt sett ett väldigt mysigt folk i liverpool, butiksbiträden som hälsar med ”darling” och ”love” och man känner sig snabbt familjär med folk. Folk var ofta också mycket spontana, tröskeln för att gå ut och hitta på saker kändes mycket lägre. Det var roliga initiav och snabba puckar. Men lite av anledningen till att jag själv uppfattade att folk är socialare med mer åtkomlig ”personlig sfär” har att göra med att man själv har ett annat beteende där eftersom man är på utbyte. Engelsmännen är generellt sett också mer vana vid utlänningar än i Sverige och således färre kulturkrockar. Ett stort plus är att vi som svenskar som kan engelska inte innebär ”ett hinder” när engelsmännen umgås genom att de måste byta språk, sådana saker bidrar mycket och det är lätt att hänga på saker/konversationer.

De har ingen riktig fika-lunch kultur. Bara att anpassa sig med saknaden. Stressade luncher som ofta äts på språng som inte sällan består av läsk + macka + godis/chips. Men som utbytesstudent kom jag ofta undan med att gå iväg och äta ordentlig lunch.

På kliniken har de civila kläder. För män gäller proper klädesel: skjorta och finbyxor/proper byxa i manchester, chinos el dylikt och neutrala skor, gärna ”finskor” men allt utom converse/sneakers funkar. För kvinnor var det mer odefinierat, byxa/kjol (lång) går bra, neutrala skor, blus/skjorta. Ej slips för studenter, det är för äldre läkare, hierarki-grej. De yngre läkarna klär sig mer och mer ledigt. De äldre kommer t o m ibland med kostym och fluga.  Som sagt kan detta hittas på Primark. Hierarkin är mer markerad där borta både mellan personal men även i kontakten med patient ses att läkaren har högre status i England. Att jag kallade mina överläkare/handledare vid förnamn i Sverige var ofattbart för många studenter i Liverpool. Dock som tidigare skribenter nämnt är ömsesidig respekt i patientkontakten stor, enligt även min uppfattning större än den man generellt ser i Stockholm.

Fritid

Aktiviteter kommer av sig självt bara man är social. Det bästa med utbytet var just att jag bestämde över min fritid som nu var helt fri istället för att ha massa åtaganden som hemma i Stockholm. Mycket av tiden ägnade jag som boll- och racketfantast på UoLs nya träningsanläggning. Här fanns allt, som ett friskis+simhall+boll-racketcenter i ett. Jag stormtrivdes och spelade väldigt mycket badminton och handboll i skollaget. Det var extremt kul och socialt då man även umgås med laget utanför träningen. Jag skaffade ett 6 mån kort (det billigaste alternativet) för ca 1200 kr, det var en special-deal för utbytesstudenter (säg att det ska finnas ett avtal för studenter för Tropical School of Medicine, den kan de använda för dig), allt ingick. Definitivt värt det fastän jag inte ens använde simhallen.

Sociala aktiviteter

Andra aktiviteter hittar man på spontant med de andra erasmusstudenterna framförallt men även med de lokala studenterna som tar med en på diverse äventyr. De som ska till Stockholm brukar få din mail för att kontakta dig, fråga annars efter denna/dessa personer. Om du har något du verkligen vill göra så framför det så får du hjälp med det. Det blir mycket pubar, klubbar, restaurangbesök, biobesök, museer, parker. De andra i gänget reste också en hel del till andra städer och Irland, Skottland. Jag gjorde inte det delvis för att jag hade varit i de flesta andra orter omkring. Men det planeras ofta rätt tidigt så kommunicera med de andra på facebook och häng på sånt! Ang fotbollsbiljetter – svårt/omöjligt att få tag på. Men taxichaufförer brukar oftast kunna fixa, antingen har de själva säsongskort de kan låna ut för en summa eller via någon vän. Om du får psyk-placering med Dr Chatfield så har han säsongskort med flera biljetter till Liverpool, han erbjöd detta till mig men det var dagen innan jag skulle åka... Han ursäktade att han glömde nämna det tidigare. Under min period var studentkåren ’LGOS, liverpool guild of students’ stängd för renovering så jag gjorde inte någon sådan aktivitet.

Utbytet började bra, det var enkelt från svensk sida med papper och dylikt, det gick smidigt. Sen kom mycket krångel som UoLs sida med registrering och sådant. Det var jobbigast första dagarna, ffa pga boendesituationen men när det lösts sig och när placeringarna var i rullning var det inga problem. Då tog det riktigt roliga med utbytet vid! Det mesta rullar på av sig självt, umgänget, utflykterna, festerna och allt sånt, håll bara tät kontakt och framför egna förslag.

Deras kliniska organisation är lik vår, du kommer känna igen din roll. Kom ihåg att du måste vara väldigt aktiv själv för att fixa med besök/dagar med intressanta aktiviteter som du gärna vill göra. Var beredd på diplomatiska svar när folk frågar hur saker funkar i Sverige och vad skillnaderna är, för den frågan kommer ofta. När du inte har näsan i en bok i bibblan eller tränar på kvällen så se till att va på en pub eller ute och äta mat/gå på bio, passa på, billigare blir det inte. Precis som föregående reserapportör så hade jag stannat längre ifall jag kunnat, fastän jag kände lite tvärtom första dagarna. Jag har också skaffat vänner för livet, och många av de kommer jobba i London framöver vilket gör att framtida besök dit kommer blir riktigt kul.

Se bara till att vara initiativtagande, tålmodig, flexibel och social i alla situationer så kommer du få den bästa perioden på läkarprogrammet där borta.