Jag hade under hela utbildningen alltid tänkt att jag skulle göra ett utbyte eftersom jag tycker jättemycket om att resa och möta nya kulturer. Men så missade jag den ordinarie ansökan då jag tyckte det verkade krångligt med alla papper som skulle in, något som senare inte visade sig vara särskilt jobbigt alls. Så kom då restplatserna någon månad senare och vi fick ett påminnelsemejl om det. På restplatserna gäller principen först till kvarn och när jag såg att det fanns en plats i Paris sökte jag den direkt. 

Det kan vara bra att vara på plats någon-några dagar innan kursen startar så att man hinner gå och skriva in sig på universitetetboch få veta var man skall infinna sig. Dessutom kan ERASMUS-kontoret vara stängt lite då och då utan förvarning så det är bra att avtala tid med ansvarig. 

Man kan nog räkna med att det kostar lite mer att leva i Paris än det gör hemma. Generellt sett är hyrorna lite dyrare men att gå ut och äta och dricka kan nog till och med vara lite billigare. Jag upplevde att det kostade mer att bo där eftersom man gör mer saker som man kanske annars inte lägger lika mycket pengar på hemma, går ut och äter osv. 

Jag bodde i ett kollektiv i en förort utanför paris vilket gjorde att min hyra blev lite billigare, 400 euro  månaden. Fick tag på den via en fransk kompis jag har här hemma. Om jag skulle valt igen hade jag valt att bo i eller närmre stan och ta den extra kostnaden. Det är svårt att vara spontan när man har ca en timmes resväg, men det beror ju såklart på vad man prioriterar. 

I Frankrike gör man något som kallas för Stages som är kliniska rotationer. Jag var inte anmäld till någon teoretisk kurs men vi gick ibland i alla fall på föreläsningar som hölls i neurologi och psykiatri som vem som helst kunde komma in på. En stage innebär att du är placerad på en avdelning där du mer eller mindre tjänstgör ca mellan 9-13. Det är oftast andra studenter där också och som student har man ganska tydliga uppgifter som inskrivningsanteckningar, daganteckningar, olika undersökningar som t ex NIHSS på neuro samt hålla ordning på labsvar som kommer som papperspost och sortera in i patientens pärm. Man har ansvar för mellan 1-4 patienter var och som utbytesstudent upplevde jag att jag ofta fick bestämma själv lite grann hur mycket jag klarade av. Patienterna presenterar man sedan för ansvarig läkare och går igenom tillsammans. Uppgifterna på praktiken var ändå hyffsat lika dem man har som kandis i Sverige.

Språket var verkligen mitt stora orosmoment innan avresa. Jag ska ärligt erkänna att de första veckorna var jättejobbiga innan man kom in i det. Jag tror att universitetet erbjöd en språkkurs men eftersom vi kom så sent in i terminen hann vi inte med att skriva in oss på den. Jag gick istället en privat språkkurs vilket blev en mycket dyrare historia. 

V fick ofta mejl om sociala aktiviteter som arrangerades för utbytesstudenter. Jag deltog dock aldrig i några av dessa utan skaffade mig vänner på annat håll, bl a via dem jag bodde tillsammans med. 

Jag är otroligt glad att jag gjorde det här utbytet. Det var en del orosmoment i början med språk och hur det skulle gå med tillgodoräknande osv men allt gick jättebra! Jag har träffat fantastiska människor och lärt mig massa franska, vilket verkligen känns som en lyx! De andra i min klass verkar ha haft det rätt grått under termin 9 och jag upplever att jag har tillgodogjort mig samma ämneskunskaper men haft en helt underbar termin.