Reserapport - KI-student
Lärosäte: Addis Ababa University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Höst- och vårtermin 13/14

Innan avresa

Jag visste redan innan jag påbörjade läkarutbildningen att jag ville åka på ett utbyte någon gång under studierna. Att jag valde att söka utbyte till termin 10 var dels eftersom att utbildningen led mott sitt slut, men framförallt att jag tänkte att kursen i obstetrik och gynekologi kunde bli intressant utomlands, särskilt i ett utvecklingsland. Global hälsa intresserade mig sedan tidigare och dessutom ville jag uppleva något helt annorlunda än den svenska sjukvården, vilket motiverade mig att åka till ett utvecklingsland. Jag valde just Etiopien för att jag var intresserad av Addis Abeba och kulturlivet där. Jag hade inte hört något särskilt om Addis Ababa University (AAU), men av en föreläsare så hade jag hört att läkarutbildningen i Etiopien fungerar bra.

Den andra studenten och jag fick träffa studierektorn för utbytet från AAU när han av en händelse var i Sverige. Det mötet, den skriftliga informationen som man får inför utbytet, samt ett möte med Karin Forslund, studiehandläggaren för utbyten, gjorde att jag hade tillräcklig information av hur utbytet skulle bli, även om inga detaljer stod klart. Visum var heller inget problem att skaffa när man väl hade fått Letter of Acceptance från partneruniversitetet.

När man åker till Etiopien behöver man vissa vaccinationer och gärna ta med sitt intyg för dessa vaccinationer. De flesta vaccinationsbyråer har förmodligen info om vilka vaccin som behövs, men de jag tog var mot Hepatit A och B, Gula febern, Meningocockvaccin och tyfoidfeber. Malaria finns i Etiopien men inte i Addis Abeba som är beläget 3000 meter över havet, så högt upp lever inte malariamyggor, därför behövdes inga malariatabletter.




Ankomst och registrering

Två dagar innan kursstart ankom jag till Addis Abeba och möttes av en person som var utsänd av studierektorn och fick hjälp att hitta till boendet etc. Eftersom min kurskamrat hade anlänt och påbörjat kusen veckan innan mig fick jag ingen personlig introduktion eller rundvisning, men fick god hjälp med detta av kurskamraten, som hade fått både informationsmöte med studierektorn och rundvisning på de två sjukhusen där vi hade praktik. 

Det vikitgaste med ankomsten till respektive sjukhus var att ha med sitt Letter of Acceptance samt ett brev som vi fick på plats till alla chefer (Head of Department) där vi skulle vara. Innan man påbörjade praktik fick man se till att lämna in dessa papper och få dem stämplade.

Ekonomi

Både jag och min kurskamrat fick ta emot Linnaeus-Palmestipendiumet för vårt utbyte, vilket vi är fantastiskt glada för. Men även om man inte skulle få ett sådant stipendiumet så borde ekonomin inte vålla bekymmer i Addis Abeba. Att äta ute rekommenderas, att äta hemma blir faktiskt dyrare. En middag ute kostar max 50 kronor (på ett medeldyrt ställe) och de subventionerade luncherna på sjukhuset kostade ungefär 5 kr.
Transport var också billigt. Det finns ett system med minibussar som kan vara lite svårt att förstå eftersom det inte finns några markerade busshållplatser och texten på bussarna är på amhariska, vilket är det officiella språket i Etiopien, dock lär man sig snabbt vilken buss som går till och från sjukhus och andra nödvändiga platser.Bussarna kostar också 1-2 kronor. Taxi kostar ca 50 kr.
De största obligatoriska kostnaderna var biljetterna till Addis (ca 5000 kr), vaccinationerna (ca 1000 kr om jag minns rätt) boendet, som ändå inte var dyrt (1500-5000 kr per månad). De som har bott i Addis i några år kan dock vittna om att bopriser är flera gånger högre än för bara några år sedan.

Boende

VI fick tips om att studenter på KI tidigare har bott på hostels/ billiga hotel som ligger ca 20 minuter från Black Lion Hospital. Exempel på sådana ställen är Taitu hotel, det finns olika dyra rum, men de billiga kostade 70 kr/natt, och Baro Pension. Med dessa rekommendationer i åtanke så valde även vi att bo där till en början. De stora fördelarna med att bo där var läget (nära sjukhuset) och priset. Internet fungerade ibland, vilket också var positivt. Nackdelen var att dessa ställen ligger i partykvarter, så man hörde musik in på småtimmarna varje natt. Kackerlackor och ibland bristfällig tillgång på rinnande vatten förekom också. Man kan inte påstå att rummen var väldigt trivsamma, men det fungerade att bo där.
Senare flyttade min kurskamrat till ett guest-house, där standarden generellt är mycket högre, men det är också lite dyrare. Det finns många sådana i staden, och det var värt det lite högre priset.

Jag valde att flytta in hos en etiopisk kvinna som jag hittade med hjälp av nyfunna vänner i Addis och betalade ca 1800 kr/mån. Detta rekommenderas varmt. Standarden var fortfarande inte den bästa, men det var rent, personligt, trevligt, och man fick en helt annan insikt i den etiopiska kulturen än vad man får om man bor på annat sätt.

Man kan också be värduniversitetet om hjälp med bostad inför resan.

Studier allmänt

Läkarutbildningen i Etiopien är uppbyggt med fyra prekliniska år följt av "clinical year one" och "clinical year two". Under båda dessa kliniska år har man klinikplaceringar inom de flesta medicinska ämnesområden, men under år ett lär man sig framförallt symptom och utredning, medan år två koncentreras på behandling.

Generella skillnader är att den etiopiska läkarutbildningen innehåller djupare preklinisk kunskap än vad vi är vana vid i Sverige, samt att den kliniska utbildningen är mer lik det amerikanska systemet. Exempelvis sker under bedside-undervisnigen mindre förhör där studenterna kan bli utpekade och begäras svar på "4 symptom på...", "ge 5 behandlingsalternativ till..." etc på ett mer utlämnande sätt än i Sverige. Som utbytesstudenter blev vi dock konsekvent förskonade från dessa förhör, vilket kändes både lättande och orättvist.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI

Obstetrik och Gynekologi

Denna kurs var otroligt givande att läsa i Etiopien! Kursen var 6 veckor, vilket motsvarar kursens längt på KI, och innehöll framförallt kliniska placeringar men även några föreläsningar. Den tre  veckor långa obstetrikplaceringen ägde rum på Gandhi Memorial Hospital, som är ett mindre sjukhus som endast har verksamhet inom Obs/Gyn.

Vi började dagarna där kl 8, med morgonrond, där rabblades framförallt föregående dygns förlossningar upp (det var väldigt många förlossningar per dygn, gissningsvis ca 30 st). Sedan fick vi välja vad vi skulle göra, och ägnade mest tid på förlossningen. Där fick vi följa flera förlossningar dagligen, och mot slutet fick vi själva förlösa med assistans. VI fick också assistera vid kejsarsnitt. Värkarbetet följdes inte med CTG som i Sverige, utan läkare följde värkarna genom att lägga handen på patientens buk samt lyssna med fetoskop. Helt enkelt  en annan verklighet än i Sverige. Beklämmande att se var förhållandena på förlossningen, patienterna fick gå på toaletten på plasthinkar vid britsarna, lustgas fanns inte på kartan, och ofta gav man otillräcklig bedövning vid vissa ingrepp, ändå var det otroligt lärorikt och intressant, och ST-läkarna som vi umgicks med hela dagarna väldigt trevliga och villiga att lära ut.


Likaså var gynekologin som ägde rum både på Gandhi Memorial och universitetssjukhuset Black Lion Hospital väldigt bra. Man fick se väldigt många patienter och öva på gynekologisk undersökning samt se långt framskridna sjukdomsfynd. Detta var såklart psykiskt påfrestande men också lärorikt. 


Vi fick också ynnesten att göra studiebesök på Hamlin Fistula hospital, som är ett ideellt sjukhus som finansieras huvudsakligen från privata donationer. Väl värt ett besök för att se avancerade gynekologiska operationer, och begrunda vilket engagemang som gör ett sådant sjukhus möjligt. Läs gärna mer om detta själva vid intresse, finns mycket information på nätet. 



Pediatrik


Kliniska placeringar på Black Lion hospital. Liknande upplägg som för Obs/Gyn, dock fanns ingen gemensam rond, utan här valde vi att gå på katedrala föreläsningar som hölls varje dag mellan 8-9 och sedan gå till en lämplig avdelning. Mest givande var tiden på akutmottagningen och akutavdelningen, där vi fick lära oss mycket och se många medicinska fynd. Språkbarriärerna upplevde jag som mer störande här än på Obs/gyn. Ofta fick man sitta genom ett helt läkarbesök och kanske få 1-2 meningar översatta, vilket kändes ineffektivt. Dock vägdes detta upp av att man fick se många patienter med medicinska fynd som man aldrig hade fått se i Sverige. Exempel på detta är barn med vissa hjärtsjukdomar, hydrocephalus och malnutriotion samt långt gångna cancersjukdomar.  Den hematologiska och onkologiska avdelningen hade uppenbart mer resurser än övriga avdelningar, och ett mer organiserat arbete. Tyvärr upptäckte jag detta mot slutet av placeringen, men den rekommenderas. I övrigt var internmedicinska och kirurgiska fall i blandnade avdelningar, avdelningarna var uppdelade för barn yngre respektive äldre än 5 år. Det fanns också möjligheter att vara med och observera på operationer, vilket jag upplevde var likvärdigt med att vara kandidat på operation i Stockholm.


Generellt

Tillgodoräknande var inget problem för mig när jag kom hem, det viktigaste var att föra kontinuerlig loggbok. Den behöver inte vara detaljerad, men man kan skriva hur många dagar man är på olika avdelningar, samt skriva ner de diagnoser man har sett, så gjorde i alla fall vi. Ett viktigt tips är att läsa KIs lärandemål för kurserna, och därefter själv försöka se till att se vissa praktiska moment etc.


I början av alla placeringar var vi där heldagar, men efter att ha sett tillräckligt mycket kliniskt avsatte vi också ganska gott om tid för inläsning och följa de seminarier som våra kurskamrater gjorde hemma i framförallt Obs/Gyn, men även pediatrik.


Språk och kultur

Det officiella språket i Etiopien är amhariska, som har ett eget skriftspråk. Dock är undervisningsspråket på läkarutbildningen engelska, och alla samtal sjukvårdspersonal emellan som är medicinskt relaterat är också på engelska. Även journalerna skrivs på engelka, därför var kursspråket aldrig ett problem. Dock pratar många patienter knapphändig engelska, och interaktionen mellan oss och patietenra skedde framförallt genom att läkarna och de andra studenterna pratade med patienterna och översatte sedan till oss.

De kulturkrockar som ägde rum var framförallt inte med studenter och sjukvårspersonal, utan andra. Exempel på detta var viss överdriven byrokrati på de flesta håll, dock inte värre än i många andra icke-nordiska länder. En sak som är svårare att sätta ord på än överdriven byråkrati är människors ovilja att erkänna okunskap om saker. Detta yttrade sig rent praktiskt genom att de flesta studenter  är väldigt pålästa om allt kursinnehåll även innan kursstart, men ifall de konfronterades med en fråga de inte kunde, följdes detta av en lång oavbruten tystnad alternativt ett svar på en helt annan fråga. Lärare förväntade sig att man kan hela kursplanen, inkl djupa prekliniska kunskaper, även vid början av kursen, och blev förvånade över att utbildningen i Sverige inte riktigt fungerar så. I enstaka fall hände också att vi fick fel instruktioner om platser för ronder etc av personer som helt enkelt inte ville säga att de inte visste var ronden ägde rum, etc.

 

Fritid och sociala aktivteter

Vad jag vet fanns inga särskilda sociala aktiviteter för utbytesstudenter, men att hitta något att göra på fritiden gick bra. Många studenter var väldigt öppna och intresserade av oss som utbytesstudenter, och det var lätt att få kontakt med folk.

Det finns flera gym och bassänger i staden om man vill idrotta och som allt annat är de billiga. Om man är studentikost lagd så kan en klubb som heter Addis Abeba Hash House Harriers vars motsvarighet finns i många länder i världen. Med dem åker man ut på små utflykter och tar en löptur eller gåtur som avslutas med öl. Det var en ganska tramsig stämning, men en chans att se nya naturmiljöer utanför stan och lätt att få kontakt med folk.
Om man vill ha en lyxigare heldag kan man köpa en biljett till Hilton och Sheratons bassängområden. Är man i Addis i tre månader och får leva med elavbrott, vattenstopp och kliande loppor (fanns på vissa hostel), så kan en sådan dag vara det som får motivationen att .återvända

Staden generellt är ganska svår att få ett grepp om, så lyssna gärna på folks tips om specifka platser, restauranger etc, som är värda att besöka. Det bor ca 4 miljoner männiksor i staden, men det finns inget särskilt centrum. Det finns snarare flera olika platser i staden som är klassiska samlingsplatser, eller områden dit man kan gå om man vill shoppa, gå ut, gå på marknad eller annat. Ett plats som ändå kan nämnas är Meskel Square, som ligger nära både Black Lion Hospital och Gandhi Memorial Hospital. På det torget, samt parken ovanför, arrangeras många av de större folkfesterna, festivaler, etc. Bole road och Bole area generellt är ett dyrare och mer utvecklat område för icke-etiopisk mat etc.

På universitetscampus, som ligger i en helt annan stadsdel än sjukhusen finns etnografiska museet, i mitt tycke det bästa museet i staden, och där finns även en stor och fin park där man kan slappna av och komma undan från stadens folkvimmel och myckna avgaser. Franska institututet (Alliance éthio-française) är också ett tips om man är kulturintresserad, där annordnas regelbundet konserter, föreställningar och utställningar.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis så skulle jag rekommendera andra studenter att åka på utbyte till Addis Abeba, framförallt på utbyte för obstetrik och gynekologi, men även pediatrik i andrahand. VI fick chansen att förlösa och assistera vid kejsarsnitt och utföra vissa andra praktiska moment som jag tror att få studenter får göra i samma utsträckning hemma. Samtidigt var resurserna på sjukhusen knappa, och det var en annan attityd till exempelvis smärtlindring, vilket var svårt att se. Jag känner dock att fördelarna verkligen vägde över nackdelarna, och utbytet gjorde mig mer intresserad både av obstetrik/gynekologi och av global hälsa.

Addis Abeba som stad är som sagt lite svår få grepp om och inte den turistvänligaste staden, just därför har jag specificerat vissa platser som är värda att se (men det finns givetvis många fler). Med det sagt så trivdes jag väldigt bra i staden, och känner flera som är förälskade i staden och landet.