Reserapport - KI-student
Lärosäte: Christian Medical College, Vellore
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 13/14

Innan avresa

Vellore var inte mitt förstahandsval när jag ansökte om utbyte, men såhär i efterhand är jag väldigt glad att det var dit jag fick möjlighet att åka. Jag åkte under höstterminen, vilket var väldigt bra med tanke på hur hett det blir under vårterminen. Jag valde att åka efter pediatrik-kursen, och läste gyn, obstetrik och sedan SVK i Vellore. Jag var nöjd med detta upplägg, då det möjliggjorde något friare placeringar under SVK-delen, och jag fick under utbytet möjlighet att vara placerad på flera olika typer av vårdinrättningar.

Visum
Något jag verkligen rekommenderar är att ansöka om turistvisum, och inte studentvisum. Detta är även rekommendationerna från CMC efter att vi som var där ht -13 hade så otroligt mycket problem med våra studentvisum. Om man reser med studentvisum måste man besöka ett flertal polisstationer vid många olika tillfällen och ibland fick man sitta och vänta i fem timmar på en stämpel flera dagar i rad(!). De studenter som åkte med turistvisum slapp ge sig in i denna byråkratiska snårskog... Detta var information som inte KI hade, men CMC var alltså i efterhand väldigt tydliga med sina rekommendationer. Vad gäller information från KI så var den internationella studenthandläggaren alltid till stor hjälp.

Utbytet
Något man bör tänka på om man ska läsa sin SVK under utbytet är att ta reda på exakt vad som gäller för tillgodoräkande. Jag fick information innan jag åkte (om bl.a. hur mycket man behövde dokumentera sin SVK), som efter hemkomsten visade sig skilja sig från den information som själva examinatorn ansåg gällde. Så kolla upp detta innan avresa, så slipper man onödiga turer efter hemkomst. Viktigt är också att få informationen skriftligt, så att man har något att hänvisa till i efterhand om man har fått information från olika håll som skiljer sig åt.

Ansökan till CMC
Man får en massa papper att fylla i, hör med den internationella studenthandläggaren hur andra har gjort, då det kan vara lite rörigt att fylla i dem. Det mesta går att ändra på plats, och även om man fyllt i datum för olika placeringar i sin ansökan, så var det inget problem att ändra detta när man var på plats. Iallafall inte om man har placeringar på gyn/obs.

Ansöka om boende
När du har blivit antagen så är det en god idé att maila Principal's office direkt och säga att du vill bo inne på campus. En del perioder är det ganska fullt på det internationella hostelet, så var ute i god tid. Om man inte är det så löser det sig dock ändå, finns vandrarhem nära campus osv.

Vaccination
Jag fyllde på mina standardvaccinationer samt fick någon booster. Kan även vara bra med Malariaprofylax om man ska resa runt i samband med utbytet.

Kläder
Alla kläder du behöver till sjukhuset går att köpa på plats. Finns en liten klädaffär på campus, och sen finns det massor av kläder på Gandhi road vid sjukhuset. Kvinnor har traditionella kläder, tunika och luftiga bomullsbyxor och män har byxor och skjorta.


Ankomst och registrering

Jag kom till Vellore en dag innan kursstart, vilket kändes helt okej. Personalen på campus hjälper till att boka en taxi som hämtar upp en på flygplatsen i Chennai. Första dagen på utbytet ska man träffa Mrs Sheela, som har sitt kontor nära stora ingången till campus. Hon hjälper till med det administrativa, och det är även henne man kontaktar om man vill ändra sitt schema, eller åka på olika studiebesök. Hon är väldigt vänligt och svarar snabbt på mail och är även tillgänglig på sitt kontor dit man kan komma förbi med frågor.

På campus finns en kantin där de flesta äter frukost. Om man bor på Modale finns det ett litet kök där man kan göra egen frukost om man föredrar det. Skolbussarna går några meter från kantinen. Om man missar dem/hellre åker riksha står dessa utanför stora ingången till campus. Man kan även ta lokalbuss 1 eller 2 till sjukhuset.

Ekonomi

Vellore är en billig stad att leva i när man kommer som utbytesstudent. Såväl mat som transport är väldigt billigt. Med ett stipendium, och möjligheten att ta extralån för flygbiljetten är ekonomin inget man behöver oroa sig för. Visumet betalar man själv, men ansökningsavgiften får man tillbaka från LINK. Det som kostar är om man ska resa runt lite i anslutning till utbytet. 

Boende

Jag bodde på Modale International Hostel inne på campus, och trivdes väldigt bra. Man delar rum med en annan utbytesstudent, och sedan finns det ett litet kök, och ett gemensamt allrum. Under hela mitt utbyte var det ganska mycket internationella studenter där, vilket var kul. På campus bor även de indiska studenterna, och det är alltid något på gång. De är väldigt aktiva och det är alltid någon danstävling, teaterföreställning eller liknande på gång.

Det finns även andra ställen att bo på inne på campus. Reglerna hade ändrats lite när jag kom dit, innan fanns det möjlighet att bo på Alumni house, men där fick man som internationell student inte bo ht-13. Men maila Principal's office för uppdaterad information.

Vellore var ganska dammigt och stökigt, och det var otroligt skönt att komma hem till campus efter dagarna på sjukhuset. Campus är liksom som en stor grön park. Det finns ett bibliotek (med wifi, vilket även finns på Modale), fina promenadstigar, en liten affär, ett gym, idrottsplaner och strax utanför finns en pool man kan köpa månadskort/endagskort till. Inne på campus finns som sagt även en kantin, där man kan köpa frukost, lunch, middag eller en god fruktsallad eller lassi på vägen hem från sjukhuset.

Studier allmänt

CMC har en av de bästa läkarutbildningarna i Indien. Det finns olika sätt att komma in. Det finns en kvot för de som är barn till CMC-läkare, en kvot för de med bra betyg, och en kvot för de som är sponsrade av sina respektive kyrkor. Många av läkarna bor i hus på campus, och studenterna bor som sagt också där. Detta gör att man på sjukhuset har en väldigt stark sammanhållning. Då det i grunden är ett kristet sjukhus inleds varje dag med en bön vid team-samlingen, vilket var väldigt ovant.

De indiska studenterna och underläkarna pluggar extremt mycket. De är också väldigt teoretiskt kunniga. Jag upplevde att man som ubytesstudent fick göra mycket om man höll sig framme, men att man också kunde välja att smälta in i gruppen. Läkarna jobbar väldigt hårt, på vissa avdelningar en månad i sträck 12 timmar/dag utan ledigt. Man kan alltså välja att vara med väldigt mycket, och när man har lärt känna läkarna mer så får man också delta mer i det praktiska arbetet. Sekreterarna på de olika sektionerna har läkarstudenternas scheman, samt ST-läkarnas föredragsschema. Dessa kan vara bra att ha, så kan man följa med på föreläsningar/presentationer när det fungerar med ens eget schema. Jag kunde inte följa någon exakt kurs på plats, men hängde med på det som gick.

Det är fortfarande en mer traditionell patient-läkarrelation i Indien. Patienterna fick inte alltid så jättemycket information, och jag upplevde att de ofta behandlades ganska så bryskt vid undersökningar. Jag upplevde dock att det bland läkarna fanns en öppenhet för att diskutera likheter och skillnader mellan vårdsituationen i Indien och Sverige, och att det var okej att ställa frågor och ifrågasätta vissa saker som hände i vårdmötet eller undersökningsrummet.

De indiska läkarna ställde sig lite frågande till att jag kom dit på praktik när jag inte ens läst teorin i Sverige. Jag hade inte haft någon tid att läsa på inför kursstart, men om man vill vara lite mer förberedd så kan det vara en god idé att försöka läsa på lite. Det blir ganska så mastigt att börja på praktiken utan några förkunskaper, och försöka plugga när man kommer hem från sjukhuset...

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI
Obstetrik
Jag var på labour room (förlossningen) en hel del. Det var en väldigt speciell miljö med ett stort antal kvinnor som låg och födde med draperier mellan sig. Det var ofta för få läkare (som dessutom jobbar extremt hårt och i princip aldrig är lediga), men däremot många sjuksköterskor och ssk-studenter på plats som man kunde gå med. Om man gå mycket med en läkare kan man få vara med och assistera vid förlossningar. Det gjordes väldigt mycket episiotomier, och man var frikostig med oxytocin. I början var man helt slut efter några timmar i denna miljö, men man vande sig något efterhand.

På operationsavdelningen görs kejsarsnitt som man kan vara med på, och man kan även få assistera om man håller sig framme.

På mottagningarna får man mycket träning i att göra Leopolds manöver, och om man har turen att hamna med en läkare som gillar att undervisa är detta ett väldigt bra tillfälle att få mini-föreläsningar kopplade till patienterna.

I anslutning till mottagningen finns ett ultraljudsrum där man kan sitta med, och ibland görs det vändningsförsök.

Gynekologi
Jag följde min sektions schema, vilket bestod i stor-rond på avdelning, operationer, mottagning och undervisning. Jag försökte haka på såväl läkarstudenternas som ST-läkarnas undervisning. Båda var väldigt givande. Jag upplevde att udnervisningsklimatet var öppet men krävande. Undervisande läkare slängde hela tiden ut frågor till studenterna under föreläsningarna, och man kunde välja att delta aktivt, eller ha en lite mer passiv roll. Under stor-ronden ställdes frågor till underläkarna, och där kunde man också välja att försöka vara med och svara på frågor. Vissa överläkare undervisade väldigt mycket och pedagogiskt under dessa ronder. Jag tror dock att detta skiljer sig mellan sektionerna, då andra utbytesstudenter haft extremt tråkiga ronder, med läkare som pratade så tyst att ingen hörde. Jag försökte vara med på de som var givande och vid de tillfällen det inte fanns något att göra på t.ex. avdelningen så var det ingen som tyckte det var konstigt om man sa att man hellre ville gå till op, eller någon mottagning.

På operation var det ofta mycket folk, och svårt att få möjlighet att assistera. Däremot fanns det ofta underläkare, eller ibland överläkare som gärna förklarade vad man såg på skärmen vid laparoskopier. Man kunde även få vara med på andra sektioners operationer. Ofta var det undervisning av studenter i lokaler i nära anslutning till op, så om man inte fick ut så mycket av operationen kunde man gå dit istället.

Gyn-mottagningen var ganska rörig och intensiv. Det fanns två sektioner, en för privata patienter och en för de fattigare som inte kunde betala själva. Jag var på den sistnämnda, och där var det två läkare per rum och ofta tre patienter och deras anhöriga inne samtidigt. Läkarna pratar engelska, och journalföringen görs på engelska, men många av patienterna pratar andra språk, och det kan vara bra att lära sig några artighetsfraser, samt hur man presenterar sig. Alla läkare hade dessutom ett stetoskop hängande runt halsen oavsett aktivitet. I början tyckte jag att det kändes lite fånigt att ha ett stetoskop hängande runt halsen när man inte använde det, men det gjorde det tydligare för patienterna att man var en läkare. På mottagningen fick man göra gyn-undersökningar, ta cellprov och även följa med till ett provtagningsrum där man gjorde kolposkopier och mindre ingrepp.

Jag skrev tentan i Sverige efter att jag kommit hem. Gjorde även OSCE i pediatrik och gyn/obs.

SVK
Under min SVK fick jag möjlighet att vara på LCECU, CHAD och RUHSA som är mindre sjukvårdsinrättningar för den fattigare delen av befolkningen. CHAD låg på campus, LCECU låg i stan och RUHSA ute på landsbygden.

CHAD
På CHAD som ligger på campus kan man vara med på förlossningen, som var mycket lugnare än på sjukhuset. När jag var där fick jag tyvärr inte vara med i det praktiska arbetet då överläkaren som var ansvarig tillfälligt hade sagt nej till detta på grund av att det nyligen varit utbytesstudenter som fotograferat födande kvinnor med mobilen(!). Förhoppningsvis kommer utbytesstudenter återigen få möjlighet att delta. Jag följde med på mobile clinics, där man åker ut i byarna och träffar kvinnor som snart ska föda, eller är nyförlösta och försöker urskilja dem som har behov av vård, och avgöra om de behöver komma in till CHAD, eller till det CMC om de kräver mer resurser än CHAD kan erbjuda. Det finns ett bra veckoschema att följa.

LCECU, Low Cost Effective Health Care Unit, ligger i stan och är ett litet sjukhus för den fattigare delen av befolkningen. Man är mycket inriktad på undervisning och information, och jag fick bland annat möjligheten att vara med på grupper för blivande mammor där man övade andning, knipövningar och diskuterade vad som ska finnas med i väskan när man åker till förlossningen. Det var lugnare än på det stora sjukhuset och jag blev väldigt väl mottagen. Det finns även avdelningar där man kan vara med på ronder, och mottagningar där man kan vara med och undersöka patienter.

På RUHSA, Rural Unit for Health and Social Affairs, tar man bussen ut tidigt på morgonen varje dag och sen hem på kvällen, alternativt sover över. Jag valde att sova där några nätter, vilket var bra. Det finns en liten förlossningsavdelning och en liten akutmottagning och om man säger till så hämtar någon en om det händer något spännande på kvällen. På dagarna var jag med på mottagningar ute i byarna dit man åkte med buss, på förlossningen och lite på akuten. Varje dag rondades inneliggande patienter och jag följde med på fr.a. pediatrikronderna.

Min SVK examinerades i form av en uppsats om mina erfarenheter. Examinationsformen verkar dock variera något, så kolla upp detta innan avresa.

Språk och kultur

Journalföring, ronder, undervisning och presentationer var på engelska. Patienterna talade dock ofta hindi eller tamil. Som sagt kan det vara bra att försöka lära sig några enkla fraser så att man kan presentera sig för patienterna när man är med på mottagning eller operation.

Ofta kunde läkaren förklara patientens besvär, men på framförallt gyn-mottagningarna var det ofta väldigt mycket folk och stressigt, och då fick man försöka läsa sig till informationen i journalen.

Givetvis finns det skillnader mellan indisk och svensk vård. Men jag slogs också av många likheter under mitt utbyte. Sjukhuset var samtidigt en van och ovan miljö. Som jag skrev tidigare är indisk vård fortfarande mer traditionellt och hierarkin är mycket tydligare än i Sverige. Detta både i patient-läkarrelationen och i relationen mellan studenter och undervisande läkare. Samtidigt upplevde jag att det fanns en öppenhet för diskussion, och att frågor välkomnades.

Jag hade varit i Indien vid två tillfällen innan mitt utbyte, varav en långresa, vilket gjorde att jag inte upplevde kulturkrockarna som så stora som jag kanske gjort annars. Det är såklart mycket som är annorlunda, maten som på lunchställena serveras på ett stort blad, hur man gör för att ta sig på en lokalbuss i farten, eller hur man tar sig fram i den indiska byråkratin, men allt detta är sådant som är svårt att förklara i en reserapport. Jag rekommenderar verkligen att man åker till Vellore på utbyte för att få ta del av allt detta själv!

Fritid och sociala aktivteter

På campus var det som sagt alltid något som pågick. Uppvisningar, idrottsevenemang, festival osv. Det var lätt att få kontakt med andra internationella studenter, och då jag hade namnet på de indiska studenterna som sedan skulle komma till Sverige träffade jag även dem. Varje månad är det ett litet intro-möte på Alumni house där man fick höra lite historia om CMC och träffa andra studenter. Varje onsdag äter utbytesstudenterna middag tillsammans på restaurang Surabi. Man brukar samlas vid 19 i receptionen på Modale och gemensamt ta bussen dit.

I Vellore finns ett fort och ett gyllene tempel vilka båda är värda ett besök. Sedan finns en ganska stor marknad nära sjukhuset där det säljs blommor, mat och prylar. Kul att strosa runt där.

På helgerna finns det många närliggande städer att besöka, man kan ta tåg, buss eller taxi. Från New bus stand går bussar till flera närliggande orter, t.ex. Pondicherry, Mamallapuram och Tiruvanamalai. Om man vill komma ut i naturen och vandra finns det flera "hill stations" att besöka över helgen.

Sammanfattning

Jag rekommenderar verkligen att åka till Vellore och CMC på utbyte. Det gäller dock att hålla sig framme om man vill få ut så mycket som möjligt av det, det var inte direkt så att ett färdigt schema presenterades för en, utan det krävdes mycket eget ansvar för att få ut så mycket som möjligt av placeringarna eftersom det inte är någon som håller koll på en eller förväntar sig att man ska dyka upp. Det kan också vara så att man blir bortglömd efter ronden, så det gäller att haka på om man ska få se och göra något.

Ett utbyte av detta slag gör ju att man får perspektiv på svensk vård, att man får en möjlighet att se de likheter och skillnader som finns vilket är berikande på såväl ett yrkesmässigt som ett personligt plan.