Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att ett land kunde vara så vackert som Uganda är. Afrika var för mig en främmande, oupptäckt kontinent med en historia som både skrämde och fascinerade mig. Tanken hade slagit mig, att någon gång, någon gång i framtiden åka till Afrika och volontärarbeta, men jag visste inte till vilket land, när eller hur. När samtalsämnet om utbytesstudier kom på tal i klassen var jag till en början inte speciellt intresserad. Jag var säker på att jag ville utföra alla mina tre år på sjukgymnastprogrammet i Sverige, men desto mer vi pratade om det, desto mer visste jag att jag skulle ångra mig om jag åtminstone inte sökte, att bli vald var en annan sak, så jag sökte.  

Det jag visste var att jag inte ville vara borta en längre period, inte månader utan snarare några veckor. I och med det försvann många alternativa utbyten i form av Erasmus. Valet stod mellan USA och Uganda. Valet var för mig självklart. Jag ville se ett land som är mer olikt Sverige, jag ville åka till Uganda. Efter en mycket lång tid, stod det klart att jag och Patrik, skulle få åka. Jag kunde knappt tro det, samtidigt som det i princip var ett år kvar… Ett år av väntan, men vi hade en del att ordna med. Först och främst vårt ”Learning Agreement”, som skulle godkännas av Fysioterapeuterna nere på Mulago Hospital. Kort sagt kan man säga att det tar sin tid och mycket var upp till oss att bestämma när vi ville komma, anpassat till hur vårt schema såg ut här hemma. Ett tips är därför att kolla upp KUA och valbara kurser eller alternativa kurser. Vi gjorde KUAn innan vi åkte, vilket vi båda upplevde som positivt. En annan sak som tar tid är vaccinationerna. Eftersom jag inte har rest speciellt mycket tidigare tog jag så gott som allt, Hepatit A/B, Gula Febern, Tyfoid och hjärnhinneinflammation, där gula febern och Malariaprofylax är viktigast. Intyg på Gula febern måste till exempel kunna visas upp för att komma in i Uganda. Jag försökte börja i god tid med vaccinationerna dels för att hinna ta allt i tid, dels för att sprida ut kostnaderna.    

Vi landade i Entebbe mitt på dagen och möttes av en varm, kvav luft. Det första vi skulle göra var att skaffa Visum, något som går väldigt smidigt att fixa på flygplatsen för 50 USD.  Likaså att växla pengar. Vi hade med oss dollar från Sverige. Innan vi lämnade Sverige hade vi fått kontakt med en privat taxichaufför som KI rekommenderade. Han hade i sin tur skickat sin kollega som stod utanför entrén med en skylt med våra namn. Allt gick väldigt smidigt och två timmar senare anlände vi till Kampala tre dagar innan vi förväntades infinna oss på sjukhuset. Tanken på att ha en helg bara till att komma till rätta var för oss väldigt skön. 

Måndagen efter var det dags för praktik. Vi hade tidigare endast haft kontakt med fysioterapeuterna via mail och visste genom lärare från KI och tidigare studenter som gjort utbyte hur vi skulle gå för att komma rätt. Det löste sig, mer om praktiken och utbytet står skrivet under Kurser under utbytet.

I Uganda betalar man med Ugandisk Shilling (USH). Det tar ett tag att vänja sig vid deras valutaräkning, eftersom den är så annorlunda. Dock är det generellt billigt att bo och leva i Uganda. Mat och bl.a. frukt kostar näst till ingenting. Trots att vi i princip åt alla måltider ute, var det inte de kostnaderna som var dyra. Istället spenderade vi mycket pengar på att se och göra saker i Uganda. En regel är dock att desto mer deltagare man får med på safari och utflykter, desto billigare blir det för varje person eftersom man då delar på kostnader som bil, chaufför etc. Vi ville och hade innan avresa från Sverige planerat att åka på safari och gorilla-trakking, vilket vi visste skulle kosta mer. När vi väl var i Uganda åkte vi även till Sipi Falls, Raftade på Nilen och spenderade några dagar vid Sheratons pool som var ett nära och billigt alternativ till att vila upp sig.

Jag skulle därför påstå att man själv kan välja i princip hur mycket pengar man vill spendera på plats i Uganda. Det är snarare kostnader som flygbiljett och vaccinationer som kostar, men börjar man i tid så kan man åtminstone sprida ut kostnaderna. 

Genom tidigare studenter hade vi fått tips om ett boende på Makerere Universitetets område, kallat Edge House. Där bor olika internationella studenter tillsammans och delar på kök och vardagsrum. Ett mysigt ställe, lite avskärmat från trafik och staden med cirka 20 -30 minuter gångväg till sjukhuset, beroende av trafiken. Dessvärre spenderade vi endast fem nätter där, då det blivit dubbelbokat. Det var dock  inget att oroa sig över eftersom hon som skötte Edge House redan hade ordnat ett annat boende åt oss. Det nya stället låg i ett mindre köpcenter kallat Ham Towers, mitt emot ”main gate” till Makerere Universitets område, cirka 15 minuters gångväg från Edge House. På sjätte och sjunde våningen fanns lägenheter, vilket skulle bli vårt hem de kommande veckorna. I och med att hon dubbelbokat, ordnade hon att vi fick betala samma hyra (15 USD/natt), även fast det nya stället egentligen var dyrare och hade lite bättre standard. Dock hade det inte samma gemytliga miljö och nära kontakt mellan studenterna som Edge House hade. (Även fast vi kom att hänga hyfsat mycket på Edge House, med våra nya vänner). 

Tilläggas bör väl också för alla internetberoende svenskar, att gratis WIFI fanns på båda ställena, dessvärre varierande granden av hastigheten från dag till dag, så börja i tid om du har något viktigt att göra. Strömmen går ditt som tätt i området, speciellt på Edge House. https://www.facebook.com/groups/edgehousemakerere/

Vi hade totalt 5 veckor praktik på ett sjukhus vid namn Mulago Hospital. Dessvärre var vårt utbyte i Uganda inte kopplat till deras universitet, Makerere University, utan enbart till Mulago, eftersom deras fysioterapeutprogram inte tillhör det universitetet (men de håller på att ändra detta nu). Det gjorde att vi inte kom i kontakt med den internationella studentkoordinatorn. Det innebar i sin tur att vi inte behövde betala någon terminsavgift, men vi fick heller inte delta på några Luganda- lektioner (språket som de flesta invånare pratar i Kampala) och vi fick inte någon inbjudan till diverse kvällsaktiviteter. 

På sjukhuset var det en härlig miljö mellan fysioterapeuterna, speciellt när vi lärt känna dem lite mer. Det skämtades vilt, men för det mesta enbart i ”personalrummet”. När de var patienter i närheten agerade de professionellt, korrekt och ibland utan empati. I Uganda är det nämligen väldigt fint att vara fysioterapeut och många är stolta över sitt yrke. Samtidigt genomför de vissa behandlingar trots att patienten gråter och skriker av smärta. Det låter hemskt och jämför man med Sverige, så ser vi en enorm kulturkrock. Jag kan tycka att man i Sverige ibland är för ”snäll” mot patienterna och att man i vilket yrke det än gäller, är så rädd för att göra fel. I Uganda drar man det dock ibland till sin spets åt andra hållet, men jag kan känna att jag efter mitt utbyte i Uganda tar med mig en annan attityd och bär med mig stoltheten i att jag faktiskt utbildat mig till fysioterapeut genom en treårig högskoleutbildning. Samtidigt fanns det utrymme för frågor och utbyte av kunskap mellan oss och de ugandiska fysioterapeuterna. Många har bra och kloka idéer, tyvärr ser man dock att det ibland brister i praktiken eller att resurserna är för få. 

Uganda är ett härligt och färgglatt land med många trevliga, vänliga och nyfikna människor. Det är en dansande kultur där många människor alltid har nära till ett leende. Till en början blev jag lite smått förvånad över hur människor blängde på en när man gick utomhus. Senare under min vistelse upptäckte jag att om jag log, log de genast tillbaka. Under dagtid var jag aldrig rädd för att vistas ute ensam, på kvällstid umgicks vi alltid i större grupper så jag kan inte uttrycka mig kring säkerheten av att gå själv vid den tidpunkten. Samtidigt umgicks jag och Patrik tillsammans majoriteten av tiden, vilket gjorde att lokalbefolkningen trodde (tog för givet) och såg oss som gifta. Vi tyckte framför allt det var roligt, men vi anser i efterhand att vi hade en fördel av det. Vi upplevde bl.a. att de behandlade oss med mer respekt och vi behövde inte svara på frågor som till exempel rörde den nya anti-gaylagen. 

I Uganda talar man omkring 30 olika språk. Engelska är det officiella språket, som många talar och förstår. I Kampala är Luganda störst, men det är fascinerande hur lugandan 30minuter utanför Kampala inte längre fungerar. Eftersom vi inte fick några luganda-lektioner passade vi på att fråga alla vi kom i kontakt med på sjukhuset, taxichaufförer, försäljare, vakter och så vidare om nya fraser och ord som vi kunde använda. Det uppskattades väldigt mycket av lokalbefolkningen och de tyckte det var kul när de hörde vad vi lärt oss och svara på och ställa frågor som ”hur mår du?”. 

I och med att vi tidigt kom i kontakt med andra studenter spenderade vi näst till all vår fritid med dem. Jag är fascinerad över hur man på så kort tid kan lära känna så fantastiska och fina människor, vilket helt klart blev pricken över i:et under vår tid i Uganda.  Som jag tidigare sagt spenderade vi oftast helgerna utanför Kampala på diverse äventyr. Jag vill varmt rekommendera raftngen på Nilen med företaget Nalubale rafting (även fast det tog en vecka att övertyga mig att göra det). Det är bland det häftigaste jag har gjort. Samtidigt var det ett rimligt pris, med bra logistik, bra mat, trevligt boende och framför allt en sjukt rolig upplevelse. Andra ställen som vi besökte var vattenfallen i Sipi Falls, safari i Murchisons falls och Queen Elizabeth National Park, Gorilla- trakking i Biwindi och noshörningar i rhino Sanctuary. 

Vi besökte även en hel del olika restauranger/barer och några olika uteställen. Restauranger som IL Patio och Mediterranian var italienska lite dyrare ställen, men dock så god mat. Mish mach, Big Mike och Bubbles är exempel på barer med skön musik och helt okej mat i form av hamburgare och pizza. Ett ställe vid namn Casablanca serverar Etiopisk mat för den som gillar det. Ett ställe som ligger på Makerere Universitets område heter Club 5 och har väldigt god indisk mat. Där åt vi många kväller då både närheten till stället, kvalitén på maten och priset var bra. Till sist går inte att utelämna att vi även haft en del härliga utekvällar med mycket dans. Ett ställe kallat Iguana besökte vi flera gånger, men andra alternativ fanns också bland annat Cayenne och Silk. 

Träna kunde man också göra. Vi hade tillgång till ett helt okej gym, några våningar under oss i Ham Towers. Dock fanns det fler gym med varierande kvalité som man kunde besöka och betala för varje enskilt besök. Lättast och billigast var dock att ta en löpningsrunda runt campusområdet. 

 Jag kunde aldrig föreställa mig att ett land och dess befolkning på så kort tid kunde göra ett så stort intryck på mig. Att människor kan vara så glada, trevliga och hjälpsamma trots fattigdom och svåra tillstånd. Jag har efter mitt utbyte växt som människa och fått ett nytt förhållningssätt till saker i min omgivning. Jag känner mig lugnare i flertalet situationen. Samtidigt längtar jag tillbaka och jag vill i framtiden se mer av Afrika. Jag har redan nu börjat fundera på när jag ska resa nästa gång, kanske som volontär eller som del av något projekt. För mig känns Afrika inte alls lika långt bort längre, tvärtom. Jag kommer bära med mig mina erfarenheter och upplevelser från Uganda resten av livet, både som person och inom mitt yrke. Jag ångrade aldrig att jag la ner tiden på att söka utbytesstudier och gratulerar dig som fått chansen att åka. Du kommer ha det underbart och njut av din tid på utbytet, den är speciell och kommer vara med dig resten av livet.

Slutligen några tips på saker ”att ta med”:

- Gula vaccinationskortet                         - Malariatabletter 

- 50 USD (till visum)                                - Myggnät och myggstift

- Pannlampa                                              - Solskyddsfaktor 50+ 

- Handsprit och vårdarhandskar               - Första Hjälpen

- Universaladapter

- Papper på försäkringar (från skolan, men också egen hemförsäkring)

- Kopierad kopia på pass '

- Klänningar/ kjolar som slutar nedanför knäna