Att söka utbyte var för mig en möjlighet jag inte ville gå miste. Anledningen till att jag valde Nya Zeeland och Dunedin som universitetsstad är att det är ett fantastiskt roligt land att besöka. Jag har rest och jobbat i Nya Zeeland tidigare och ville väldigt gärna komma tillbaka för den fantastiska naturen och alla trevliga människor. Jag blev väldigt glad när jag fick beskedet att jag blivit nominerad till en plats på University of Otago, Dunedin Hospital, Nya Zeeland. 

Jag fick veta att jag blivit nominerad till en plats vid Otago University i februari 2013. Kontakten med Kis internationella studenthandläggare var otroligt smidig genom hela ansökningsprocessen med tillhandahållen information och snabb återkoppling på frågor. Den slutgiltiga ansökan till Dunedin gjorde jag först i slutet av september efter kontakt med den Internationella student koordinatorn i Dunedin. All information om hur detta skulle gå till fick jag skickad via mail i god tid. Jag började ganska tidigt att samla ihop de dokument som behövdes(försäkring, vaccinationer osv)så att jag inte behövde stressa med detta på slutet. Kontakten med student koordinatorn från Dunedin var också otroligt smidig med snabb återkoppling. I november 2013 fick jag besked om att jag fått min placering på akutmottagningen på Dunedins sjukhus med start i mars 2014.

Jag anlände till Auckland en vecka innan skolstart. Jag spenderade de första dagarna hos vänner och körde därefter ner till Dunedin och anlände dagen innan jag skulle börja. Jag tyckte det var skönt och skulle vilja rekommendera att ha lite tid innan skolstart för att acklimatisera till tidszonen och eventuellt hinna se en del av landet. 

Första dagen på sjukhuset fick jag en kort rundvandring av den internationella studenthandläggaren. Jag fick ett passerkort och en karta över universitetsområdet, blev visad till studentrum, lunchmatsal osv. Jag fick ett telefonnummer till en annan utbytesstudent som var på sjukhuset men i övrigt så fanns det ingen fadderorganisation eller liknande. 

Därefter blev jag visad till akutmottagningen där jag fick en kort rundvandring och presentation. Min utsedda handledare hade semester under mina första två veckor. Detta gjorde att det inte var någon som riktigt visste att jag skulle komma och därmed ingen som riktigt visade mig runt och förklarade hur arbetet fungerade. Jag var placerad på akutmottagningen och så här i efterhand hade det varit bra att från min sida se till att få en bättre rundvandring, bli instruerad i hur akutrummen var uppbyggda, vart labproven ska lämnas och så vidare. På en akutmottagning är det alltid mycket folk och mycket som händer och det var svårt att få tid till förklaringar och instruktioner senare. 

Det var inga obligatoriska avgifter i samband med utbytet. Levnadskostnaderna är relativt lika som i Sverige men generellt sett något billigare med mat, alkohol och bensin. 

Mitt hetaste tips är att lägga energi och planering på att hitta ett billigt boende då boendekostnaderna kan variera mycket, se mer om detta under boende. 

Att resa i Nya Zeeland är lätt men kan kräva lite planering och någon typ av budget - Det finns mycket att se och göra!   

Att flyga inrikes i Nya Zeeland är ganska kostsamt.  Att resa med någon av alla bussar som finns tillgängliga är ett bra alternativ då det är relativt billigt och det finns många turer att välja mellan om man vill hinna se en del av landet och har begränsat med tid. Det är också ett väldigt socialt sätt att resa och kräver väldigt lite ansträngning och planering.

 Då jag skulle stanna i Nya Zeeland även efter mitt utbyte så köpte jag en bil. Personligen så tycker jag att detta är det allra bästa sättet att ta sig runt i Nya Zeeland och även relativt billigt om man räknar med att man får bilen såld. Tips på en bra internetsite är: transfercar.co.nz.  De har bilar som de vill transportera från olika orter och kan således vara ett bra alternativ om man vill bila runt.  

Som sagt tidigare - värt att lägga energi på ett bra och billigt boende. 

Här gjorde jag en stor miss att inte planera något i förväg. Jag väntade tills några dagar innan ankomst till Dunedin med att försöka hitta någonstans att bo.  Det är svårt att hitta korttidskontrakt och om man gör det så är det dyrt. Jag betalade 250$ i veckan men man kan definitivt hitta något lika bra för halva priset. Listan med tips på boende som man får av University of Otago verkar vara bra och jag pratade med två andra utbytesstudenter som trivdes väldigt bra hos Ms Merle Drinkwater. Annars är www.trademe.co.nz ett bra alternativ att hitta boende på. 

Många av läkarstudenterna åker på utbyte under sista året och jag träffade många studenter under min första vecka som erbjöd mig boende i deras lägenhet under tiden som de var borta. Det finns även många annonser på anslagstavlan i lunchrestaurangen på sjukhuset som erbjuder korttidsboende. Ett roligt men kanske lite chansartat alternativ kan alltså vara att ta in på ett hostel första dagarna och sedan hoppas på att man hittar någon/några att dela lägenhet med. 

Ett bra tips för att hålla kostnaderna nere är att försöka hitta ett boende där elen är inkluderad. Nya Zeeländska hus är KALLA och elektriciteten är dyr. Åker du som jag på vårterminen alltså deras höst så kan det vara värt att fråga om detta innan du hyr boende.

Läkarprogrammet i Nya Zeeland består av 6 års studier. De första tre åren består av mestadels föreläsningar, seminarier och egna studier. År 4 och 5 är kliniska terminer då studenterna gör kliniska rotationer inom olika specialiteter varvat med föreläsningar och seminarier. Detta är således relativt lika utbildningen i Sverige. Sista års studenter kallas Trainee Interns(TI) till skillnad från Medical students under de tidigare terminerna.  Studenterna får under detta år en liten summa i lön och ansvarar för mer av jobbet på avdelningarna än tidigare terminer. Syftet att arbeta som TI är att mildra övergången till nästa steg i karriären- House officer/House surgeon.  House officer motsvarande AT-läkare/underläkare är man under minst ett år innan man får sin legitimation. Många väljer dock att göra åtminstone två års tjänstgöring som house officer för att samla på sig erfarenhet inför att arbeta som Registrar, motsvarande ST-läkare. Efter ett antal tentamina och år som tjänstgörande Registrar bli man en Senior Registrar innan övergången till Consultant, motsvarande Överläkare. 

 Som beskrivet i många andra reserapporter som upplevde även jag en mer hierarkisk fördelning än i det svenska sjukvårdssystemet. Consultants benämns med titel och efternamn och diskussionerna på ronderna är endast mellan consultants och senior registrars medan övriga medarbetare mest sitter tysta och lyssnar. Detta varierade dock väldigt beroende på vilken överläkare som var i tjänst. 

Att arbeta som Trainee Intern på akutmottagningen där jag var placerad skiljer sig något mot en placering på en avdelning enligt de andra studenterna jag träffade. På en avdelning är arbetet väldigt team fokuserat och man har ofta en tilldelad roll i arbetet i det teamet. Som TI på akutmottagningen där tempot är högt lämnas man ensam att ta initiativet att ta egna patienter samtidigt som man ibland möts av Consultants som är ganska ointresserade av att lära ut och ” ta sig an” en student. Stämningen på akutmottagningen beskrevs av många studenter som något fientlig och att man lämnas väldigt ensam vilket jag kan hålla med om till viss del. Här tyckte jag att personalen generellt sett hemma är lite mer mån om att introducera oss studenter i arbetet och även utnyttjar oss som en arbetskraft på ett mer effektivt sett. De andra TI spenderar endast 6-8 pass under en period på 6 veckor på akutmottagningen. Där hade jag nog en fördel i och med att jag spenderade 8 hela veckor där. Efter några veckor har man träffat de flesta i personalen och personalen tar mer notis över att man är där och är mer hjälpsamma. 

Den Nya Zeeländska dialekten och slangen kan ibland vara lite svår att hänga med i. Jag upplevde inte detta som något problem i undervisningen men det var lite av en utmaning ibland i anamnes tagandet. Jag tycke också att det var lite svårare än vad jag hade trott att hänga med när personalen pratade på ”handover” och när man fick instruktioner. De använder många förkortningar om medicinska tillstånd och det kan gå ganska fort ibland. Att läsa och skriva journalanteckningar var också något av en utmaning då användandet av förkortningar var väldigt utbrett och det finns ingen specifik mall att följa. 

Jag upplevde inte några stora kulturskillnader under min tid i Nya Zeeland. En stor andel av läkarna på akutmottagningen kommer från Storbrittanien, varför det är så har jag ingen förklaring till. Personalen var generellt sett väldigt trevliga och tillmötesgående. Bemötandet från patienterna var alltid väldigt positivt och man fick många frågor om Sverige och vad man tyckte om Nya Zeeland.  

Det var ingen fadderverksamhet eller sociala aktiviteter som anordnades för utbytesstudenter. Jag fick ett telefonnummer till en annan utbytesstudent från Schweiz men hon lämnade Dunedin en vecka efter att jag kom dit.  

De Nya Zeeländska studenterna gjorde 6-veckors rotationer på akutmottagningen med endast 6-8 pass under de veckorna. I och med detta så såg jag inte till dem så ofta förutom på inlärningstillfällena på tisdagar och då och då på akutmottagningen. Det var dock lätt att få kontakt med de andra studenterna och jag blev medbjuden på hemma fester och aktiviteter på fritiden. 

Som student fick man även gratis tillgång till ett gym som tillhörde Universitet. Det var på gångavstånd från sjukhuset och med riktigt bra utrustning. Väldigt bra för dagar med dåligt väder. På gymmet fanns även information om olika aktiviteter som anordnades för studenter till relativt bra pris; klättring, mountainbiking, hiking osv. Många av dessa var dock fullbokade när jag var där vilket var lite synd. 

Dagar med fint väder bör man verkligen passa på att ta sig runt en bit utanför staden. Här hade jag en verklig fördel i och med att jag kunde styra över mina pass väldigt självständigt och ta ett kvällspass om det var en solig dag. Jag köpte en mountainbike att ha i Dunedin för att ta mig runt i staden och omgivningarna. Tycker man om att cykla så är detta något jag verkligen vill rekommendera. Det är lätt att ta sig runt i staden och rolig terräng att cykla i. Jag cyklade många turer ut på Otago Penninsula, Highcliff road är otroligt vacker och det är många små vandringsleder utefter denna väg. Northroad ut till Port Chalmers var också en av mina favoriter och Tunnel beach också fin liten utflykt. Det finns också en hel del downhill- och crosscountry cykling i och omkring Dunedin som jag starkt vill rekommendera. Surfingen i Dunedin är också väldigt bra och det finns många stränder att välja mellan. Kommer man som jag på hösten så är vattnet väldigt kallt så man får se till att ha rätt utrustning.

Jag är väldigt nöjd med min utbytesperiod i Nya Zeeland och jag vill starkt rekommendera det till andra studenter. Det var en utmaning stundtals och jag kände mig ganska bortkommen under de första veckorna. Det var först under mina sista veckor som jag började känna mig mer som hemma och började få lite flyt i arbetet.  Men så är det väl också det som är så lärorikt med ett utbyte=) Att lämna trygghetszonen och utmana mig själv är stärkande för självkänslan och gör att man blir mer flexibel och mottaglig för förändringar. Detta tror jag är en nyttig erfarenhet som stärker en i många situationer genom karriären och livet. Jag är också väldigt nöjd med min placering på akutmottagningen då jag fick se och medverka i handläggningen av en så stor variation av patienter. Det kändes som ett perfekt avslut på läkarutbildningen!