Generellt kan man säga att kirurgplaceringarna på UCLA är
kända även bland läkarstudenterna här som ganska krävande med långa dagar,
jourer och helgplaceringar. Journalsystem på Ronald Reagan är databaserat, men
ganska komplicerat. På Harbor är det pappersjournaler fortfarande. Det används
mycket förkortningar i journalen, men även i språket på ronden. Man lär sig de
efter ett tag, men jag tror att man underlättar för sig själv om man diskuterar
med sin intern/resident att slippa göra så mycket journalanteckningar. För att
underlätta för sig och komma in i det amerikanska medicinspråket kan jag
verkligen rekommendera ”Surgical Recall” för den som ska göra en
kirurgplacering i USA.
Som student är man en del av ett team som består av ett
antal läkare på olika nivåer och oftast en Nurse Practitioner som är en vidareutbildad
sjuksköterska. Man är ganska hårt knuten till sitt team vilket kan ha sina för
och nackdelar. Man äter ihop, man går rond ihop, man opererar ihop och man har
mottagning ihop. Man får alltid vara sterilklädd, men är man flera
läkarstudenter så är det oftast bara en i taget. Det är inte accepterat att
springa mellan operationer och oftast är man på den som tillhör ens team.
Det finns 4 typer av läkare här med en tydlig hiarki mellan
sig.
Intern kallas den
som går första året på sin Residence, alltså motsvarande specialistutbildning,
och har huvudansvar för avdelningsarbetet och att känna till allt som man kan
tänka sig om varje patient. På ronden ger internen oftast en kort redogörelse
för varje patient till teamet innan man går in på rummet. En Ronald Reagan
intern har 3 dagar ledigt i månaden(!).
Resident är den
som är 2:a-5:e års specialist och har också en del avdelningsarbete, men är
lite överallt som konsult eller på operation. Samtliga 1:a till 4:e års
resident roterar, motsvararande randning, på olika kirurgavdelningar så som
barnkirurgi, kärlkirurgi, endokrin, trauma m.m., men förväntas ändå vara
väldigt insatta inom varje specialitet.
Chief Resident är
den resident som har kommit längst på sin specialistutbildning i teamet, oftast
en 5:e års specialist. Denna bestämmer under ronderna på morgonen och är alltid
med på operation under dagen.
Attending är
motsvarande överläkare och har den slutgiltiga beslutsrätten över varje
patient. Det är ”deras patienter” som även kommer till deras mottagningar och
har därmed någon sorts koppling till attendingens lön. De opererar eller har
mottagning på dagarna och är inte med på morgonronden, men går ofta förbi sina
patienter under dagen. Attendingens roll var mindre på Harbor där den som var
Chief tog mer beslut själv.
Fellow är man när
man har gjort klart sin tid som resident och då byter man oftast sjukhus för
att under ett eller två år endast gå på den subspecialistinriktning som man är
intresserad av innan man blir färdig attending.
Utöver dessa finns även Nurse Practitioner som är som en
sorts mellanting mellan läkare och sjuksköterska, men är i grunden
vidareutbildade sjuksköterskor. Dessa hjälper internen på avdelningen och attendingen
med sin mottagning, men kan också vara nere och assistera på operation om det
behövs.
Varje klinik har en Morbidity & Mortality Conference en
gång i veckan där man går igenom olika fall där det skett misstag eller
tillkommit komplikationer. Det är tydligen lagstadgat att det som sägs vid
dessa tillfällen inte kan ligga till grund för någon stämning och man kan
därför prata fritt. Detta innebär att en resident kliver upp och presenterar
ett case där han eller hon varit inblandad som inte gått så bra och vad man
sedan kunde gjort annorlunda samt en liten artikel i ämnet. Sedan ifrågasätts
hela handläggningen av de höga tupparna på de första raderna och residenten får försvara sig bäst hen kan till
allmän beskådan. Sedan tar man kaffe och bulle och fortsätter dagen som om
inget hade hänt. Väldigt annorlunda än i Sverige, men ganska underhållande. Det
som är mest speciellt är att den attending som egentligen hade patientansvaret
kan lugnt sitta i publiken och lyssna, vilket kanske gör att hen tar åt sig en
del av kritiken.