Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of California Los Angeles UCLA School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Steg 1. Efter man har fått ok från KI är det dags att ansöka om att få ansöka. Det gör man på UCLAs hemsida. Några veckor senare kommer ett gäng papper som ska fyllas i och en lista på vad för typ av intyg, friskhetsintyg, vaccinationer, kursbetalningskvitto m.m. som man behöver. Tänk på att ett negativt Tb besked bara är giltigt i ett år om du skickar in din ansökan tidigt och att det är smidigast om man tar ett blodprov istället för pricktest som, om man är vaccinerad och har skydd, leder till att man behöver en lungröntgen. Till Harbor Hospital behövdes även influensavaccination. Internationell handläggare för utbyten på KI var till stor hjälp med att få ihop alla papper och intyg.

 

Steg 2. När man har bestämt sig för vilken kurs man vill läsa och har fått ansökningspapprena kan det vara en bra idé att maila kurssekreteraren för den kurs man är intresserad av och kolla så det finns lediga platser de veckorna som man tänkt sig. Jag gjorde så och fick alla de kurser som jag ville ha. När man har fått grönt ljus är det bara att skicka och vänta på ett bekräftelsemail.

 

Steg 3. Boka Flyg!! Ju tidigare ju bättre. Tänk på att det ofta blir ganska mycket bagage på hemresan och då kan det vara viktigt med hur många kilon man får checka in. Flyg kostar mellan 3 och 6 tusen tur och retur om man bokar i tid.

 

Steg 4. Kolla på boende – www.airbnb.com är en bra hemsida. Försök förhandla om priset oavsätt boende. Spela gärna läkarstudentkortet. Vi kollade även på www.losangeleszenretreats.com som har haft läkarstudenter tidigare och där vi till sist hyrde.

 

Steg 5. Visum. Jag åkte, liksom mina kursare, på ett B1 studentvisa, vilket gick fint. Jag ansökte till ambassaden ca 8 veckor innan avresa vilket är en liten process, men så länge man har rätt foto, kvitto på betalning, papper som visar att man har blivit antagen m.m. så tuggar man sig så småningom igenom den administrera djungeln och får förhoppningsvis ett visa på posten 2 veckor senare. 

Ankomst och registrering

Vid ankomst blev vi upphämtade av ”Rent a Wreck” där vi hade bokat bil för resan. Bilarna som vi använde fungerade, men det var verkligen inga fina bilar. Vi kom på söndagen och började alla på Ronald Reagan på måndagen så vi hann mest hitta vårt hus och sova innan det hela började. Det gick ganska lätt att få passerkort, sökare och parkeringstillstånd. Sen var det introduktion till deras journalsystem vilket man även kan använda på sin Ipad och hemifrån vilket är ganska smidigt om man vill läsa på inför ronden till frukosten. Vi köpte även korta läkarrockar i medicinshoppen som finns på UCLA. 

Ekonomi

Vill man, så kan man spendera hur mycket som helst i kapitalismens förlovade land. Det finns dock ganska gott om stipendier och vi tre som åkte från KI hade alla fått stipendier på mellan 30 och 60 000kr. För egen del gick dessa åt i ett nafs, delvis pga att vi valde att bo ganska bekvämt och åt ganska mycket ute istället för att laga själva. Det är billigare att äta på restaurang i LA och det finns ett oändligt antal restauranger. Vi hyrde bil från Rent a Wreck vilket gick ganska bra, men man ska veta att det är ganska dåliga bilar man får, även om båda våra aldrig hade några problem. Boende kostade 25 000/person för 2 månader och bilen ca 5800 kr/månad /bil. Vi hade en bil under den första månaden och två bilar under resten eftersom vi då var på olika sjukhus. Bensinkostnaden är ca 50 dollar för en full tank. 


Jag sökte ca 10 stipendier och man kan söka till ännu fler om man är under 26 år. 

De stipendier som jag fick var:

  • Carl Erik Levins Stiftelse
  • Gålöstiftelsen
  • Anna Whitlocks Minnesfond
  • Willinska Stiftelsen
  • LINKs resestipendie

Boende

Vi bodde på i ett parhus i Venice och vi trivdes väldigt bra. Vi hyrde via Los Angeles Zen retreats (http://www.losangeleszenretreats.com/) som även har flera andra hus. Venice är lite som söder hemma på ett sätt, det vill säga var tidigare ganska nergånget och ganska mycket missbruk, men nu har hippsterna börjat ta över. Dock finns det fortfarande en del skumma människor i Venice och det är inte alltid helt tryggt nere vid stranden på natten. Läget var dock bra för oss eftersom det var nära både Harbor och Ronald Reagan. Vi betalade ca 36000kr/ månad och hade det väll ganska bekvämt för det med var sitt rum och trädgård. Jag tror att de bästa områdena om man vill bo nära Ronald Reagen och UCLA är Westwood eller Santa Monica. Då minimerar man också bilkörandet på eftermiddagarna som inte är särskilt kul. På morgonen gick det utan köer på ca 20 minuter. På eftermiddagarna kunde det ta upp till en timma eller mer. 

Studier allmänt

Generellt kan man säga att kirurgplaceringarna på UCLA är kända även bland läkarstudenterna här som ganska krävande med långa dagar, jourer och helgplaceringar. Journalsystem på Ronald Reagan är databaserat, men ganska komplicerat. På Harbor är det pappersjournaler fortfarande. Det används mycket förkortningar i journalen, men även i språket på ronden. Man lär sig de efter ett tag, men jag tror att man underlättar för sig själv om man diskuterar med sin intern/resident att slippa göra så mycket journalanteckningar. För att underlätta för sig och komma in i det amerikanska medicinspråket kan jag verkligen rekommendera ”Surgical Recall” för den som ska göra en kirurgplacering i USA. 

 

Som student är man en del av ett team som består av ett antal läkare på olika nivåer och oftast en Nurse Practitioner som är en vidareutbildad sjuksköterska. Man är ganska hårt knuten till sitt team vilket kan ha sina för och nackdelar. Man äter ihop, man går rond ihop, man opererar ihop och man har mottagning ihop. Man får alltid vara sterilklädd, men är man flera läkarstudenter så är det oftast bara en i taget. Det är inte accepterat att springa mellan operationer och oftast är man på den som tillhör ens team.  

 

Det finns 4 typer av läkare här med en tydlig hiarki mellan sig.

Intern kallas den som går första året på sin Residence, alltså motsvarande specialistutbildning, och har huvudansvar för avdelningsarbetet och att känna till allt som man kan tänka sig om varje patient. På ronden ger internen oftast en kort redogörelse för varje patient till teamet innan man går in på rummet. En Ronald Reagan intern har 3 dagar ledigt i månaden(!).

Resident är den som är 2:a-5:e års specialist och har också en del avdelningsarbete, men är lite överallt som konsult eller på operation. Samtliga 1:a till 4:e års resident roterar, motsvararande randning, på olika kirurgavdelningar så som barnkirurgi, kärlkirurgi, endokrin, trauma m.m., men förväntas ändå vara väldigt insatta inom varje specialitet.

Chief Resident är den resident som har kommit längst på sin specialistutbildning i teamet, oftast en 5:e års specialist. Denna bestämmer under ronderna på morgonen och är alltid med på operation under dagen.

Attending är motsvarande överläkare och har den slutgiltiga beslutsrätten över varje patient. Det är ”deras patienter” som även kommer till deras mottagningar och har därmed någon sorts koppling till attendingens lön. De opererar eller har mottagning på dagarna och är inte med på morgonronden, men går ofta förbi sina patienter under dagen. Attendingens roll var mindre på Harbor där den som var Chief tog mer beslut själv.  

Fellow är man när man har gjort klart sin tid som resident och då byter man oftast sjukhus för att under ett eller två år endast gå på den subspecialistinriktning som man är intresserad av innan man blir färdig attending.

 

Utöver dessa finns även Nurse Practitioner som är som en sorts mellanting mellan läkare och sjuksköterska, men är i grunden vidareutbildade sjuksköterskor. Dessa hjälper internen på avdelningen och attendingen med sin mottagning, men kan också vara nere och assistera på operation om det behövs.

 

Varje klinik har en Morbidity & Mortality Conference en gång i veckan där man går igenom olika fall där det skett misstag eller tillkommit komplikationer. Det är tydligen lagstadgat att det som sägs vid dessa tillfällen inte kan ligga till grund för någon stämning och man kan därför prata fritt. Detta innebär att en resident kliver upp och presenterar ett case där han eller hon varit inblandad som inte gått så bra och vad man sedan kunde gjort annorlunda samt en liten artikel i ämnet. Sedan ifrågasätts hela handläggningen av de höga tupparna på de första raderna och  residenten får försvara sig bäst hen kan till allmän beskådan. Sedan tar man kaffe och bulle och fortsätter dagen som om inget hade hänt. Väldigt annorlunda än i Sverige, men ganska underhållande. Det som är mest speciellt är att den attending som egentligen hade patientansvaret kan lugnt sitta i publiken och lyssna, vilket kanske gör att hen tar åt sig en del av kritiken. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

SU430.01 GENERAL SURGERY: GASTROINTESTINAL (UCLA, RONALD REAGAN)

Jag var placerad på U-Service, vilket jag fick reda på först när jag kom dit innebar endokrin-, bariatrisk- och colorektal kirurgi. Det var många gastrik bypass, thyrodektomier och rectalcancrar, men fick även vara med på whippeloperarion, leverresektion, robbotassisterade operationer, adrenoektomi och stomier av olika slag.

 

Jag hade en snäll resident och jag slapp ”pre-round” och behövde inte ta egna patienter och därmed skriva journalanteckningar. Jag slapp också helgronder som de andra läkarstudenterna här annars behöver komma in till. Detta gjorde att jag först började klockan 05.45 (!) och gick fram tills klockan 16-19 tiden. Ronden pågår mellan 06-07, sen frukost och OP-start klockan 07.30.  OP-start innebär att patienten anländer till operationsrummet och sedan är det läkarna som placerar och täcker in patienten. Man stannar också med patienten fram tills denna är körd till post-OP vilket kändes som ett ganska ineffektivt sätt, men bottnar i att läkarna hela tiden har 100% ansvar för allt som händer med deras patient medans denna är på sjukhuset. Detta gjorde också att om operationen drog ut på tiden så förväntades man stanna kvar och det kunde därmed bli långa eftermiddagar. 

 

Det fanns 7 attendings vars patienter teamet hade hand om. Vi bestod av en chief resident, en resident, en intern, en nurse practishiner och så jag. Samtliga hänger med in på rummen på morgonen, för övrigt enkelrum överallt, och väl där förväntas man som läkarstudent ha fickorna fulla med tejp, sax, förband m.m. för såromläggning och springa fram med ett par handskar till chief resident om hon nu glömt ta ett par. På operation var det lite olika stämning beroende på vem som var attending. Dr Sack, Lin och Harari tyckte jag var trevligast att operera med och man var inte på helspänn hela tiden, vilket kunde vara fallet med tex Dr Yeh där det gällde att inte vinkla haken fel en millimeter. Oftast var man på samma operationsrum hela dagen med samma attending och resident.

 

Vissa eftermiddagar var man på mottagning när det inte fanns några schemalagda operationer. Detta var ganska lärorikt, men man var väldigt passiv och lyssnade bara på samtalen utan att delta. Jag var på totalt 3 eftermiddagsmottagningar, så det var ändå helt okej. På onsdagsmorgonen var det ”Ground rounds” med Mortality och morbidity conferans (se ovan) samt föreläsning inom något ämne. Dessa var samma för hela kirurgkliniken och alltså samma som jag senare gick på under barnkirurgikursen.  

 

Sammantaget var det en tuff start med långa dagar, men mycket tid i operationsrummet och många blandade fall. I efterhand var detta den kurs där jag fick klart mest operationstid och den som jag kommer ihåg som lärorikast, vilket delvis kan berott på att jag var ensam läkarstudent. 


SU386.01 PEDIATRIC SURGERY (UCLA, RONALD REAGAN)

Jag hade läst en SVK i barnkirurgi och tyckte att det skulle bli spännande att jämföra hur det skiljer sig mellan USA och Sverige. Tyvärr är barnkirurgin på UCLA ganska förminskad i omfattning pga att ett nytt barnsjukhus öppnat i LA som är helt dedikerat till barn och volymen är klart mindre än i Solna och man saknar egna barnkirurgavdelningar. Jag fick se en del spännande fall och operationer, som kongenitalt diafragmabrock, men volymen var generellt väldigt låg och vissa dagar var det inga operationer och andra dagar bara ett eller två ljumskbråck. Kirurgerna roterade mellan olika sjukhus i LA och det fanns oftast bara en barnkirurg på sjukhuset per dag. Barnkirurgi är också en väldigt liten specialitet i USA med bara 800 barnkirurger totalt, vilket kan jämföras med Sveriges 75. De kirurger som roterar på Ronald Reagan är 7 st och är alla trevliga och gillar att lära ut under operation och vid lediga tillfällen. Man fick vara med på mottagningarna och operation, men fick inte göra särskilt mycket på någondera. Man kunde dock vissa dagar sluta redan vid 14-15, men då var det oftast ganska långtråkigt fram tills dess.  Jag vet inte om det är mer volym på Cedars-Sinai, ett annat sjukhus som tillhör UCLA, men jag skulle nog överväga det som alternativ om jag skulle välja igen. 


SU320.02 INTRODUCTION TO TRAUMA PATIENT MANAGEMENT (HARBOR)

Jag läste denna kurs tillsammans med en kursare från KI som jag också bodde tillsammans med. Att läsa två om man bor norr från sjukhuset kan rekommenderas eftersom man då kan åka ”Car pool lane” på motorvägen till de södra delarna av LA där sjukhuset ligger och komma snabbare fram. På Harbor är man lite mer relaxed. Man skämtar mer och det är högre i tak. Det är också pappersjournaler och smärtsamt att försöka leta upp ett blodglukosvärde, vilket man allt för ofta blir tillfrågad att göra. Denna kurs har beskrivits av en del studenter tidigare år som ganska krävande, men kanske pga av jag nu var ganska inne i det amerikanska systemet och för att vi hade ett väldigt trevligt team så tyckte vi att det var ganska lugnt och skönt. Harbor Hospital har precis fått en ny operationsavdelning och akutmottagning som är väldigt fin, men i övrigt är det ett ganska slitet sjukhus som på sätt och vis speglar det område som det täcker med ganska mycket kniv och skottskador. Vi var där under en relativt lugn period tyvärr, men fick ändå se många skador som är väldigt ovanliga hemma. Man gjorde tex akut thorakotomi på akutrummet för att klampa aorta och komprimera hjärtat manuellt. En sån manöver har över 95% i mortalitet och kräver nog en viss rutin för att ge sig på. De spännande sakerna hände under de dagarna som teamet var ”on-call” vilket var var 3:e dag. Då var teamet på sjukhuset under 24h och sprang på de larm som kom in. Som läkarstudent får man vara med framme vid patienten och klippa kläder, ta blodgas m.m. De övriga dagarna var det ganska tråkigt med mycket avdelningsarbete och kanske en och annan app eller galla som opererades. Dock fick vi oftast sluta tidigt mellan klockan 13 och 15. Vi var inte tvungna att vara med alla jourdagar om vi inte ville och vi slappa vara inne på helgen. Tyvärr var det många läkarstudenter samtidigt på sjukhuset vilket gjorde att det var trångt på operation och under jourerna. Detta drog ner helhetsintrycket något, men är man ute efter den lite mer oborstade delen av amerikansk sjukvård och samtidigt vill ha lite lättare att komma närmare läkarna så kan Harbor rekommenderas. Vi blev tex guidade runt Carson, som området heter, av en av residencen under jourtid och hembjudna på köttbullar hos Professor De Vergilio och hans svenska mamma.    

Språk och kultur

Mitt första intryck var att det var ganska svårt att komma in snacket både under ronden och under lunchen, vilket jag tror delvis beror på den hiarkin som finns och att läkarstudenterna har ”sin plats”, men även såklart att det är nytt språk. Under ronden var det många uttryck som man inte förstod pga alla förkortningar, men även det lite mer vardagliga snacket kan vara lite svårt i början. Med tiden gick så klart allting lättare och på Harbor hade vi ett jättetrevligt team som var kul att luncha med och där vi var ”the sweets” under hela vistelsen. Amerikanerna är i allmänhet vänliga och pratglada, men vissa fördomar tycker jag ändå har besannats. Europa ses gärna som ett land och det är viktigt att saker och ting är Great, Perfect och lite extra speciellt.

 

Det är en helt annan hiarki i USA än hemma och det som attending säger är lag och inte ifrågasättbart, i alla fall inte så det hörs. På motsvarande sätt är chief residents ord lag under ronden. Man säger oftast sir/madam eller Dr Efternamn fr. a. till attending. Man är också rakare än svenskar och är inte rädd för att kritisera. Man ska dock inte ta åt sig för mycket av kritiken för det är en del av sjukhuskulturen och ofta glömt sekunden efter det är sagt. Som student och särskilt som utbytesstudent är man också inte så mycket i skottlinjen. 

Fritid och sociala aktivteter

Los Angeles är en världsstad och det finns mycket att se och göra. Jag lyckades få ledigt alla mina helger, vilket jag kan rekommenderar om man vill uppleva lite mer av kulturen och sevärdheterna i Los Angeles, vilket också är det argumentet som jag använde och som mottogs positivt. LA är otroligt stor till ytan och det blir mycket körande kors och tvärs för att komma till sevärdheterna vilket man ska räkna med tar tid. Om man vill kolla hur köerna ser ut kan man gå in på sigalert.com. Stranden är en sevärdhet i sig med olika karaktärer på olika ställen. Venice har en klart sevärd strandpromenad, men är bäst på dagen och för bad är det bättre med Santa Monica, Marina del Ray, Hermosa eller New Port. Det finns en massa bra barer längs Abbot Kinney, Santa Monica och på tusen andra ställen. Vi gick på en massa restauranger, en varannan dag och det finns hur mycket god mat som helst. Kan rekommendera Baby Blues BBQ i Venice om man vill ha riktigt bra grillat på amerikanskt vis. ACMA och Getty center är fina om man gillar konst och Griffiths observatory är ett måste om man vill ha bra utsikt över staden och Hollywood skylten. Det finns fina Nationalparker runt LA och man ska så klart ge sig iväg till Santa Barbara och upp High Way 1 mot San Francisco. Vi gjorde en liten konstig variant och flög vår sista vecka upp till Seattle och bilade ner via Yellowstone och Las Vegas. Det var långt! Men det var det värt! 

Sammanfattning

Tänk igenom vad du vill ha ut av din vistelse i USA. Om du är intresserad av kirurgi så skulle jag rekommendera att du läser en eller högst två kirurgkurser och väljer inom det området som du är mest intresserad av. Utöver det hade jag nog ändå önskat att jag hade valt lite lugnare kurser inom medicin, radiologi, etik eller liknande. Hur du än gör så är det 100% VÄRT DET och jag skulle inte tveka att göra det igen. Man får en massa nya perspektiv och kan inte bara fundera på hur amerikansk sjukvård är utan har faktiskt upplevt det. Det finns en massa saker att se och uppleva i USA och det är bara att börja bocka av för man kommer aldrig hinna se allt. Ha så kul!!