Reserapport - KI-student
Lärosäte: Univerzita Karlova
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Fredag 15.30, ICA. "Hej, är du Agnes? Du har kommit in som reserv på KI, upprop på måndag". Fan tänker jag. Jag ska ju åka till Indien om tre månader. Det går inte. Går på uppropet ändå, är arg, börjar läkarprogrammet. Tre terminer in, känner att det var rätt beslut men längtar utomlands. Utbytesstudier säger någon. Redan i termin sex? undrar jag. 

Jag skrev ett personligt brev, komponerade ihop ett CV och kontaktade den internationelle studievägledaren vid KI. Jag fick bra information om olika universitet och var det kunde vara bra att åka till under termin sex. Då jag inte behärskar något språk tillräckligt bra för att klara av att ta anamnes hos en patient, sökte jag mig till universitet där engelska räckte. Liverpool kan ju vara roligt? Fast vad gör dem där egentligen - spelar fotboll? Nej. Nu vet jag. Charles University i Prag. Ett av Europas äldsta universitet med anor från 1300-talet. En stad i mitten av allt - med möjlighet att resa runt i Tjeckien, men också övriga Centraleuropa under helger och ledigheter. 

Jag sökte till KI, kom på reserv och fick en plats i Bergen. Jag väntade, kanske tackar den andre nej. Jag fick platsen i Prag och påbörjade då ansökningarna till värduniversitetet. Jag hade kontinuerlig kontakt med deras studievägledare under hela processen, samt även efter min ankomst, och hon var väldigt hjälpsam, och imponerande snabb att svara på mejl! Tillsammans la vi ihop ett lämpligt kursschema som min studierektor/ämnesansvarig vid KS tyckte var bra. Från värduniversitetes sida var det aldrig strul, det var mer på hemmaplan det var lite trixigt med att få ihop rätt antal timmar på rätt antal kurser. Men om man är ute i god tid med detta går det nog alltid att lösa på ett bra sätt. 

Ankomst och registrering

Fredag innan kursstart. Touchdown Prag. Möts av Jerka - min buddy som universitetet i Prag har erbjudit mig. Han lastar in mina väskor i bakluckan på sin bil, och så kör vi mot campus. Först går vi till coordinator's office, alltså den person jag mejlat med under mina förberedelser, och skriver under lite papper och jag får mängder med information. Sedan går vi och fixar ett studentkort till mig. När allt organisatoriskt är klart visar han mig runt på campus - som ju inte ser ut som ett campus, utan mer som en vanlig del av staden med gamla, stora och väldigt vackra byggnader. Vi tittar in i biblioteket och han visar några olika lunchställen. Sedan kör vi till militärsjukhuset där jag ska befinna mig på måndag för min första kurs - infektion. Han visar mig till ända fram till föreläsningssalen och pekar "there, 8 sharp". Tur tänker jag, jag visste inte ens att det var infektion som var min första kurs. Efter 5 roliga timmar tillsammans släpper han mig utanför min lägenhet, det är dags för mig att klara mig på egen hand. 

På måndag ser jag till att komma i god tid innan upprop, och dagen i skolan går smärtfritt. Hela veckan likaså, och efter två veckor börjar jag komma in i systemet. Jag går till Faust Club - studentorganisationen för läkarstuderande och får en utförlig introduktion till min termin. Vi är ett gäng utbytesstudenter på plats och efter den allmänna informationen är det mingel och folk skriver upp sig på listor för att följa med på olika utflykter. 

För att sammanfatta kände jag mig otroligt bra omhändertagen den första tiden, framförallt den första dagen där Jerka var förbluffande omtänksam och bra! 

Ekonomi

Det är fredag kväll. Hungrig! Känner inte för att laga eget, utan promenerar runt i mina kvarter, som i princip är Gamla Stan, och sätter mig på en lagom turistig restaurang. Äter mig mer än mätt och betalar notan. Dividerar summan med tre... Herregud. Det är ju typ vad en förrätt kostar på något halvdåligt ställe i Stockholm, det här kommer gå bra. Innan min buddy Jerka hade droppat av mig utanför mitt hus hade vi fixat kort för kollektivtrafiken, 200 SEK för 3 månader, behöver inte kommenteras.

När det gäller utgifter inom skolan så har jag inte betalat en enda krona. Studentkortet finns i två kategorier, det vanliga ISIC som kostar ca 80 svenska kr, och ett annat som är helt gratis. Jag förstod aldrig skillnaden mellan de två, så valde det som var kostnadsfritt. Eftersom jag hade med mig läkarrock och scrubs från Sverige, slapp jag även dessa utgifter. 

Överlag behövde jag inte tänka på ekonomin utan kunde äta var och vad jag ville, gå ut på kvällar, göra små utflykter med buss och tåg på helgerna. Många förundrades över att jag kom hem med tre konstverk och två antika möbler till Stockholm, men jag kunde inte låta bli med tanke på prisläget. 

Boende

Jag kontaktade två svenskar som jag visste pluggade i Prag, och frågade om råd angående lägenheter. Jag fick länkar till tre grupper på Facebook, blev medlem i dem och sedan ramlade det in möjligheter. Folk var väldigt hjälpsamma, fick mejl med ytterligare länkar, folk som ville hyra lägenheter tillsammans och tips på lägenhetsförmedlingar. Jag valde att vänta en stund och bestämde mig kring nyår. Vid ansökan till universitet blev man erbjuden ett rum i studentkorridor, men jag tackade nej. Hyrorna är dyra i jämförelse mot andra saker i Prag, och med tanke på att jag hade valt att hyra ett rum mitt i stan, stack det iväg. Jag betalade runt 3500 kr i månaden, men man kan komma undan klart billigare om man så önskar. Jag hade ett stort och ljust rum, lägenheten var väldigt fräsch och mina hyresvärdar var väldigt schyssta. Allt var möblerat, men jag behövde köpa lite galgar och liknande och tog mig till IKEA en helg för lite småinköp. 

Från lägenheten hade jag 5 minuters promenad till campus (där jag mestadels hade mina kurser),  nära till alla tre tunnelbanelinjer samt till  Karlovo Namestí med väldigt mycket spårvagnar. Lokaltrafiken i Prag fungerar mycket bra och man kan enkelt ta sig runt hela staden med omnejd tack vare tunnelbana, spårvagn, tåg och buss. Note to SL: lär er av Tjeckien, inte en enda försening på 6 månader, och en sjättedel av priset.

Studier allmänt

I Prag tas det in två klasser varje år, en som läser hela utbildningen på tjeckiska, och en som läser allt på engelska. I den engelska, som kallas english parallell, går folk med blandad nationalitet - svenskar, norrmän, britter, kanadensare, asiater, amerikanare, italienare, israeler - en stor blandning med andra ord. Det är tillsammans med dessa jag har läst mina kurser. Då jag har valt kurser som skulle stämma överens med det mina kursare vid KI läste, hoppade jag lite mellan olika årskurser och gick tillsammans med folk från tredje, fjärde och femte året beroende på kurs. 

Det är lite att fixa med kurser och poäng när det gäller utbyte. Med det sagt vill jag ej avskräcka dig som läsare, det är värt det. Jag tog upp mitt utbyte med min studierektor vid KS tidigt, och efter en del möten och mycket mejlkontakt lyckades jag komma fram till vad jag skulle läsa i Prag för att göra tillgodoräknandet så smidigt som möjligt. Under tiden höll jag kontakt med koordinatorn i Prag, och allt gick i lås. Ett oundvikligt problem var antalet kliniktimmar. I Prag läser de mer teori, och har mindre praktik än här i Sverige, och just under medicinåret är ju den kliniska undervisningen mycket viktig. Eftersom terminen börjar senare där nere hann jag med min första VFU-period innan avresa. Den andra lyckades jag täcka in under ett kursuppehåll, men hade en vecka kvar som jag just gjort nu i sommar. I kurserna har man ca 50% praktik, men systemet bygger mycket på självstudier, så skoldagarna är från åtta till tolv, följt av intensivt pluggande på biblioteket eller på ett café. Jag skrev de flesta tentor hemma samt en på svenska ambassaden (enkelt ordnat) för att göra det lättare att få poängen tillgodoräknade, så jag behövde inte plugga i samma grad som de inhemska studenterna. Å andra sidan var tentorna i Prag väldigt roliga och utvecklande. Det är bara muntliga tentor, och det ställs höga krav på kunskapsnivå. Man sitter tillsammans med en examinator som oftast är en professor vid instutionen som ansvarar för kursen och får dra tre frågor ur en ask. Sedan sedan ges man tid för att förbereda sig innan man presenterar sina svar. Redan vid kursstart får man en lista med de frågor som man kan komma att dra ur asken, de fungerar som kursmål och kan vara både specifika, eller mer breda. Betygsskalan går från A-E och det var länge sedan jag kände mig så nöjd med ett betyg som jag gjorde efter tentorna där nere. Och jag lärde mig mycket mer i de ämnen jag tentade av i Prag då nivån är högre. 

De kliniska timmarna, som ofta kallas bedside, spenderas på mottagningar, vårdcentraler och akutsjukhus. Man blir indelad i grupper om ca 8 studenter och går roterande på olika kliniker under kursens gång. Ofta delas man upp ytterliggare på varje ställe. Ibland dras intressanta patientfall med röntgenutlåtanden, labbsvar mm, ibland närvarar man vid undersökningar, ibland sitter man med vid mottagningsbesök, men för det mesta träffar man en inneliggande patient, tar anamnes och status för att i slutet diskutera med den för dagen undervisningsansvarige läkare och den andra halvan av gruppen. Men språket då? Jo, de studenter som läser hela utbildningen i Prag läser också tjeckiska i fyra år, så de fungerar som översättare. Och om det uppkommer problem, hjälper läkaren till. Har man tur pratar även patienten engelska. Jag har roterat runt på hudmottagningar, intesivvårdsavdelningar, infektionskliniker, varit med på DEXA-mätningar, hjärt-ekon, ledundersökningar, mottagningar för STI's, det är mycket variation med andra ord. För det mesta har det fungerat väldigt bra med intresserade läkare som varit bra på engelska och tyckt om att undervisa. I undantagsfall har det varit språkproblem alternativt stressade läkare, men i nio av tio fall är de kliniska timmarna väldigt lärorika. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Infektion

Tre veckor lång kurs med häften teori, hälften praktik vid Militärskjukhuset i Prag, som är det nyaste sjukhuset, samt vid Bulovka, det äldsta sjukhuset.. En väldigt bra kurs med bra variation och väldigt kunniga föreläsare. Läkarna vid kliniken var mycket bra på engelska och intresserade av utbildning. Vi fick gå med som konsulter till andra avdelningar på sjukhuset, bland annat neuro-intensiven, se isoleringsrummen och blev utbildade i hantering av krissituationer med allvarliga smittor (exempel Ebola och andra hemorrhagiska infektiösa sjukdomar), vi fick utbildning i hantering av smittförande ämnen, lära oss hur blododlingar tas, hur de odlas och analyseras, blev instruerade i särskild handtvätt och satt på fallseminarier med läkare. Vi fick träffa samt ta anamnes och status på patienter med vitt spridda infektiösa sjukdomar, många fall liknande de vi ser i Sverige. Vad som var särskilt intressant är att det finns ett litet annorlunda sjukdomspanorama i Tjeckien och jag fick se en del TBC och många patienter med svår AIDS. Till det mycket ovanliga hör att jag fick träffa två patienter med mässlingen, varav en hade fått vaccination i barndomen men uppenbarligen inte utvecklat tillräckliga nivåer av antikroppar, det var ett gäng väldigt nojiga studenter som gick in i isoleringsrummet den gången... 

Antibiotika, antibiotika, antibiotika. Det är som menscykeln och on center and off center ganglion celler i ögats retina - att det ska vara så sjukt svårt att lära sig. Men i Prag fick jag äntligen häng på det. Två föreläsningar enbart ägnade åt antibiotika samt den konstant återkommande frågan which antibiotics would you use? why? under föreläsningar, fallbeskrivningar och patientnära undervisning. 

Infektionskursen är känd för att ha en mycket sträng professor, och där kan jag instämma, men med positivism. Det var länge sedan jag tänkt snälla, en timme till? om en föreläsning, eller för att vara ärlig, det har aldrig hänt förr. Men alltså, kunnigare person får man leta länge efter. Jag tog infektionstentan i Stockholm, men ångrar i efterhand att jag gjorde så. Jag vet att jag hade lärt mig mer om jag tagit den i Prag. 

Hud/Dermatovenereologi

Innan: Vem vill bli hudläkare? Sitta och titta på folks hud hela dagarna - tråkigt och ganska äckligt va? Efter: Kanske borde bli hudläkare? En bra mix av allt - både unga och gamla patienter, infektion, cancer, autoimmunitet, mikrobiologi. Och bra arbetstider till det. Den två veckor långa kursen blandar praktik och teori hälften/hälften. Bra föreläsare och bra fokus under föreläsningarna. Under de praktiska timmarna fick vi träffa många olika patienter med intressanta diagnoser. Vi fick vara mycket delaktiga i anamnes och statustagande. Vi satt med på cancermottagningar, träffade inneliggande patienter, la om bensår, spenderade tid på Prags motsvarighet till SESAM-mottagningarna här i Sverige (venereologi) och hängde lite på den pediatriska delen av hudavdelningen, blev guidade genom det enorma förråd av krämer, pastor, oljor och liniment som används vid behandlingen, fick se hur ljusterapi går till, ja, vi lärde oss väldigt mycket helt enkelt.. Jag hade bestämt mig för att tenta av kursen i Prag, och ville vara ute i god tid med plugget, som man ju alltid planerar att vara. Jag lyckades inte helt, men det blev bättre framförhållning än det brukar vara i Sverige. Kursen är slut, tentadagen kommer snabbt. Det är ett stort konferensrum på andra våningen i huset. Sekreteraren hälsar oss välkomna och ber oss slå oss ned. Det är säkert fyra meter i tak, på väggarna hänger porträtt av avlidna hud-professorer. Längst bort i ena änden av det långa bordet i ekfanér sitter Professor Stork med en kopp kaffe på sin vänstra sida. I andra änden sitter tre livrädda studenter. Vi klarar oss alla igenom flervalsfrågorna och får gå fram och dra tre frågor vardera ur en liten skål. Därefter följer en stund av frenetiskt antecknande på blanka papper. Vi skriver allt vi kan komma på inom de respektive ämnena. Den förste av oss stegar den långa sträckan och slår sig ned vid Stork. Han hinner en mening, blir avbruten. En fråga. Får dem ställa följdfrågor?! Han kan inte svara. Efter fem minuters diskussion och försök till svar får han gå tillbaka - try again. Det är min tur. Jag ser hur min blus vibrerar i takt med mina hjärtslag. 30 minuter senare. Excellent, it was a pleasure listening to you, I wish you all the best. Kanske borde bli hudläkare?


Reumatologi

En kort men bra sammanfattande kurs i reumatologi med föreläsningar i de största och viktigaste reumatologiska och systematiska sjukdomarna. Mycket diskussioner om kortison och biologiska läkemedel. Bedside med bra läkare, framförallt en ung läkare just hemkommen från ett år i USA som höll i riktigt lärorika timmar hos patienterna. Reumatoid artrit, artros, Sjögrens syndrom, Anyloserande spondylit, vaskuliter, reaktiva artriter, Lupus, Systemisk scleros är ett urval av de sjukdomar patienterna hade på avdelningen. Vi fick även följa med på ultraljudsundersökningar av leder och senor. Examinationen i reumatologi ingår i deras stora examination i internmedicin, så ansvarig professor hade satt ihop en mindre tenta för oss utbytesstudenter, men jag behövde ej ta denna då jag redan hade gjort delexaminationerna i Sverige.  


Pneumologi

Likte reumatologi är detta en del av deras stora kurs i intermedecin och således endast en vecka lång. Den hålls på ett sjukhus en bit utanför centrum. På baksidan av lungavdelningen, som är ett helt eget hus,  betar getter i parken. Ganska konstigt att bli störd av getter som låter under föreläsningar. Tjeckien har ett lite annorlunda sjukdomspanorama jämfört med Sverige, det vill säga de har mer TBC än vi, och därför spenderades en del tid just inom detta område. Detta är något som känns otroligt värdefullt då undervisningen om TBC känns ganska barskrapad i Sverige. Förutom TBC täcks vanliga diagnoser in på ett bra och övergripligt sätt. Vi fick delta vid bronkoskopier och träffa en del patienter. En bra kurs med lagom mycket detaljer, det vill säga ganska lite om man jämför med vad som är normalt i Tjeckien. 


Endokrinologi och metabolism

Den sista kursen. Tre veckor lång med parktik och teori. En bra kurs som jag gick tillsammans med femte året vilket innebar lite högre krav på både teoretiska och kliniska/praktiska kunskaper, vilket var riktigt motiverande. Innehåller sträckte sig från varenda liten fakta det finns om diabetes, till varför människor blir tjocka och vad man gör åt det, och sedan vidare till hypothalamus och hypofysen. Kursen erbjöd vad som var kanske en av de bästa praktiska inlärningstillfällena under hela vistelsen i Prag med en otroligt engagerad och kunnig läkare. Kursen lärde mig att se på endokrinologi på ett helt annat sätt - från eh, tråkigt? till allt påverkas ju av detta. 

Språk och kultur

En två veckor lång språkkurs erbjöds vid ankomst, men då jag anlände fredag innan kursstart deltog jag ej i denna. Jag är även inte en jättetalang i språk, för att uttala mig milt, men med andra studenters och ibland läkares hjälp lyckades jag ta hela anamneser. Det är klart att en del kan försvinna i översättningen, men på det stora hela tycker jag att det gick riktigt bra. De flesta föreläsare talade mycket bra engelska och framförallt ville de lära ig, så vid eventuella problem var de mycket tacksamma för rättelse och hjälp.

Jag fick intrycket av att det finns kvar lite mer hierarki i det tjeckiska universitets- och sjukhussystemet i jämförelse med Sverige. Det visade sig kanske framförallt under föreläsningar där några av de äldre professorerna kunde ilskna till vid sen ankomst och prat under föreläsningar, vilket jag dock tycker är helt förståeligt och ganska bra.  Ibland förväntades man också vara mycket förbered innan en föreläsning eller ett praktiskt inlärningstillfälle, men som utbytesstudent hade man alltid lite lägre krav än de som läser hela utbildningen där.

Jag uppfattade tjeckerna som ett mycket trevligt och hjälpsamt folk, jag har sällan fått så många erbjudanden om guidning, så mycket tips om sevärdheter, restauranger och platser, så många "if you have any questions, just get in touch!". De är dock inte sociala i klass med amerikanare (skönt!), men jag skulle nog säga att de är snäppet mer välkomnande än vi själva.

Fritid och sociala aktivteter

Snacka om att jag längtar tillbaka när jag läser "fritid och sociala aktiviteter".... Det anordnades mycket för utbytesstudenter; fester, resor, utflykter, idrottsevenemang, restaurangbesök. Jag var bara med på välkomstminglet. Det verkar som att de andra utbytesstudenterna tyckte att alla aktiviteter var väldigt roliga, och jag tror att de fick en bra gemenskap och vänner som de länge kommer ha kontakt med. Själv var jag inte så lockad av utbyteslivet, utan sökte mig till andra sociala konstellationer.

Jag tycker om att träna och har utövat crossfit ett tag, för er som också tycker om detta vet ni kanske att det är väldigt dyrt. Allt är billigt i Prag, då borde ju även crossfit vara det? Jag anlände ju som sagt på fredagen den 14e februari, alla hjärtans dag. På lördagen den 15a sprang jag, alltså på riktigt, till en crossfitbox (gym) och frågade om de hade platser. Jag fick 5 minuter att vila innan jag skulle genomföra ett intropass som alla gör för att kolla vilken fysisk nivå man ligger på, som ett hållmärke som man sedan kan testa sig mot. Det kan vara detta jag saknar allra mest i Prag, Crossfit Committed. 700 kr i månaden (som hittat jämfört med Stockhoilm), underbar träning, underbara människor. Här hittade jag massvis med vänner och jag kände att jag hade gjort ett mycket klokt val den där lördagförmiddagen.

Jag hittade kanske världens bästa antikvitetaffär och träffade där fler personer som sedan blev fler vänner. På flyget hem en gång träffade jag en danska och när jag kom tillbaka till Prag efter att ha skrivit en tenta på KI, träffades vi många, många gånger. Man träffar folk, det behöver ni inte vara oroliga över.

Pragborna tycker om att röra på sig, framförallt tycker de om att cykla. PÅ helgerna ser man hur folk packar sina bilar och sätter cyklarna på taken för att ta sig till bergen för några timmars trampande. För dem som inte är riktigt lika satsande tar de cykeln längs någon av de många cykelleder som löper genom Prag med omnejd. En av mina favoriter var den som löpte längs med floden förbi simhallen med utomhuspoolen där jag simmade några pass i mars, vidare mot berg och skog i utkanten av Prag. Då jag inte fick med mig min cykel från Stockholm, sprang jag istället. Jag sprang och sprang och sprang. Sen fick jag inflammation i hälsenan. Så gör absolut inte det, det önskar jag inte min värsta fiende. Gå istället. Man kan upptäcka så himla mycket bara genom att promenera runt i staden. Ta en buss och en liten båtfärja (läs: en man som ror dig över floden i en liten eka) till ett naturreservat, vandar upp för kullarna och se ut över hela staden. Gå till någon av stadens parker och köp med dig din middag. Det är en stad av utsikter, onekligen. Både bildligt och bokstavligt. Staden ligger som i en sänka nere vid floden, och omges av berg och kullar. Väl uppe på en av dessa, vill du aldrig gå ner igen.

Det är en ung stad, inte faktiskt då det är en av Europas bäst bevarade städer, utan i känslan. Man känner hur saker växer. Restauranger, barer, museer, gallerier, affärer, marknader, biografer, musikscener, designers. En av mina tjeckiska vänner sa "it's like Berlin 15 years ago". Jag var aldrig i Berlin för 15 år sedan, men jag förstår vad han menar. Det är ett kulturellt folk med en stark tradition av teater, musik och konst, och nu har den yngre generationen börjat få kläm på hur man skapar nytt ur det gamla. Herregud vad pretentiöst det där lät då.

Det finns en del asiater i staden, framförallt vietnameser. Strax utanför centrum ligger ett vietnamesisk community med skolor, affärer, restauranger, frisörer, apotek, advokatfirmor, biltvättar, ja, allt. Alla talar vietnamesiska, de flesta även tjeckiska, få även engelska. Det gäller att peka och använda kroppspråk. För er som varit i Vietnam känns det som att man har transporterats direkt till Hanoi eller Ho Chi Minh och går runt bland alla tusentals t-shirts på någon marknad, omgiven av lukten av Pho Bo. Lockas man inte av att åka hit, kan man äta riktigt bra vietnamesisk mat på många andra ställen i Prag. Och Prag kan mat. Inte bara vietnamesisk. Jag lovar att de har världens bästa hamburgare där. Alltså jag kan inte tänka på den för då börjar jag gråta. Jag åt där minst två gånger i veckan, och nu lider jag fortfarande av en absurd besatthet av att försöka få till mina egna hamburgare på det där viset. DET GÅR INTE. Guide Michelin har även uppmärksammat en del resturanger i staden, och för en billig peng (i förhållande till vad man får) kan man äta en 11-rätters på en av stjärnkrogarna. Gör det om du som jag tycker om mat. Gå även till bondens marknad som hålls på flera platser i staden flera gånger i veckan. Det finns mat av alla dess slag, vin, öl, frukt, grönsaker, blommor, bröd, bakelser, kryddor, glass, allt med mycket hög kvalité. Den där bondens marknad som hölls på söder någon gång - skrattretande dålig i jämförelse.

Sammanfattning

Ja. Om du har orkat ta dig igenom denna alldeles för långa essä om min tid i Prag har du insett att jag tycker om två saker. Mat och träning. Och att vara utomhus, fast det kanske ni inte riktigt har förstått, men då kan jag passa på att nämna att man kan vara utomhus väldigt mycket i Prag, skogen är alltid nära. Alla dessa intressen har jag fått tillgodosedda mer än tillräckligt och jag saknar Prag väldigt mycket. Precis som min tjeckiske vän sa "it's like Berlin 15 years ago", man känner hur staden blommar upp med fokus på kultur - design, arkitektur, möbler, musik, mat, konst. Tyvärr kommer jag inte komma dit och arbeta som läkare då lönen är skrattretande låg, men jag ska bo där igen. Snart hoppas jag.

Förutom att bli kär i en stad och få vänner som jag kommer ha kontakt med länge har jag lärt mig mycket inför arbetet som läkare. Jag är inte bara en fena inom dermatovenereologi, utan jag har lärt mig hur ett annat sjukvårdssystem fungerar, hur läkare i Tjeckien arbetar (effektivitet är ledordet) och jag har insett att studenterna där kan enormt mycket mer än vi. De kanske inte har lyssnat på lika många hjärtan ännu, men de kan mer om hjärtat än jag vågar föreställa mig. Dags att lägga på ett kål Agnes...

Jag har framförallt insett att jag kan flytta till en främmande stad, börja på ett nytt universitet och klara mig alldeles utomordentligt bra. Även fast jag inte kan så mycket tjeckiska. Om du skulle ha några frågor, vilka som helst, hör av dig så ska vi se om jag kan bistå! Åk. Till. Prag. Ciao!