Reserapport - KI-student
Lärosäte: Instituto Politécnico de Lisboa - Escola Superior de Tecnologia da Saúde de Lisboa
Utbildningsprogram: Biomedicinsk analytiker
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Jag har alltid älskat att resa, och att bo i ett annat land har länge varit något av en dröm för mig. Med erasmus-utbytet fick jag chansen! Vi kunde välja mellan Lissabon och Wien, och då var Lissabon ett lätt val dels eftersom det ligger längre söderut men också eftersom mina föräldrar älskar Portugal och tagit med mig dit ett par gånger.


All kontakt som vi hade med värduniversitetet innan avresa skedde per mail, vilket väl inte är så konstigt. Det var en väldans massa papper man behövde skicka, CV på engelska och kopia av ID-kort bland annat, men all information kom fram och oftast i god tid. Det var även väldigt krångligt att ordna med CSN inför avresan, men både KI och EsteSL hjälpte till med det också. Malin, studenthandläggaren på KI var under hela tiden mycket hjälpsam och svarade på alla frågor vi hade samt såg till att eventuella frågor vi hade även kom fram till värduniversitetet.

Ankomst och registrering

Vi skulle börja en måndag så vi valde att åka ner på lördagen innan för att ha lite tid dels att ackommodera oss, men också att slappna av lite grann. Några dagar till hade nog inte skadat, men det gick inte att ordna eftersom vi båda hade obligatoriska skolmoment på fredagen.


När vi landade på flygplatsen blev vi mötta av två tjejer från motsvarande vårat program på ESTeSL. Vi berättade för dem att vi inte hade skaffat permanent boende än och att en av våra vänner (Malin Bröms från röntgensjuksköterskeprogrammet hade vi lärt känna eftersom vi viste att vi skulle utomlands tillsammans) kommit ner en vecka tidigare och för tillfället bodde på ett hostel, så de tog oss dit.


När vi sedan började skolan på måndag hade vi med ESTeSL's studentkoordinator Nuno Alves ett mycket informativt möte både om hur det är att leva i Lissabon och om hur det skulle vara att studera hos dem. De hjälpte oss med tunnebanekort och mobilabonnemang, och de pekade ut sevärda turistattraktioner både i och utanför Lissabon. Där träffade vi även Andrea från Italien, som vi senare kom att bo tillsammans med.

Ekonomi

Kostnadsläget var bra i Portugal. Jag hade endast CSN och erasmusstipendiet som inkomst och upplevde att pengarna räckte mycket väl. Av alla de internationella studenter jag levde tillsammans med fick jag definitivt intrycket av att Svenskarna var de som hade mest pengar att röra sig med. Vi fick 9000 i stipendium och sen fick jag 23000 som en klumpsumma från csn som skulle räcka hela perioden. Med 2000 :- för flygbiljetter hade jag alltså 10000 per månad att röra mig med, och det räckte gott och väl.


Jag tycker mig minnas att vi vaccinerade oss innan vi åkte, men utöver det hade vi inga andra obligatoriska avgifter än flygbiljetten.

Boende

Boendet i Lissabon var mycket trevligt. Hidaya, Malin och jag kom via italienaren Andrea i kontakt med Residencia Anjaf, ett gemensamt boende för tillfälliga besökare i landet. Anjaf hade två lägenheter i vilka man kunde hyra ett rum. Man delade sedan på kök, två toaletter och en trädgård med de andra som bodde i lägenheten. Lägenheterna hade rum för ungefär tio personer vardera och det ingick wifi. Killa och tjejer fick inte dela rum, så Malin och Hidaya delade och jag tog ett eget. Rummet, som kan ses på bilden, var det största på Anjaf och kostade mig 320 euro per månad. Jag tyckte inte det var så farligt men det var det dyraste på Anjaf och de flesta andra studenter vi träffade på bodde billigare än så.


Att leva på Anjaf var förträffligt och kan rekommenderas starkt! Inte egentligen för lägenheten i sig (även om det inte var något fel på den) men framförallt för det faktum att vi bodde tillsammans med en massa andra ungdomar från resten av världen som var ute på samma äventyr som oss. Vi bodde med folk från Makedonien, Italien, Spanien, Australien, Kina, Polen, Estland och Östtimor och då har jag säkert glömt någon också. Med en så stor mängd ungdomar under samma tak blev det såklart mycket fester och vi hittade mycket snabbt folk som vi blev nära vänner med och fortfarande håller kontakten med.


Lägenhetens låg geografiskt sett väldigt nära mitten av staden så jag tyckte det var perfekt. Universitetet Hidaya, jag, Malin och många andra vi bodde med låg nära flygplatsen så dit tog det nästan 40 minuter att åka, men vi var oftare på praktik än i skolan och till sjukhusen var det kort att åka. Vi hade även nära till stadens turiststråk, en stor mängd utsiktsplatser och parker, samt gångavstånd till det allra viktigaste: Bairro Alto, Lissabons party-distrikt!


Residencia Anjaf: http://www.anjaf.pt/projecto.php?projectoID=43

Till vänster på bilden, huvudkorridoren i lägenheten vi bodde och till höger på bilden mitt rum,

Studier allmänt

Eftersom vi bara skulle ha haft praktik om vi stannat i Sverige hade vi ingen teoretisk undervisning i Portugal, utan spenderade all "skoltid" på sjukhus i Lissabon. Bortsett från att vi på grund av ett missförstånd fick två veckor mindre ekokardiografi och två veckor mer duplex än det var tänkt var upplägget likadant. Fyra veckor på varje klinik som sedan avslutades med ett muntligt seminarium. Under de fyra veckorna skulle vi också skriva ett patientfall, till skillnad från här hemma där vi skriver två per period. 

Upplägget var som sagt nästan precis som det skulle ha varit hemma, men skillnaderna var ändå enorma. Till att börja med var patientfallen mycket mycket större, det var därför vi "bara" behövde skriva ett var per period. I Sverige består patientfallen av max 2 A4-sidor, typ en sida med basdata om patienten och själva fallet, sedan en sida om patientens patologi/diagnos. I portugal förväntades patientfallen vara tio sidor långa och inkludera ALLT om patientens sjukdom, epidemiologi, behandling, nuvarande forskning och medicina framsteg mm. plus två sidor om själva fallet. De portugisiska studenterna skriver ett sådant fall per termin. Att vi skulle behöva skriva tre stycken på tolv veckor kändes därför lite overkill.

Utöver detta var det också stooor skillnad på de portugisiska sjukhusen mot de svenska. Portugisiska kommunala sjukhus är jämförelsevis smutsiga, väldigt överbefolkade och oerhört stressiga. Effekten av detta blev att man inte hade riktigt lika mycket tid för studenterna som sjukhuspersonalen har här i Sverige när det kommer praktikanter. Ovanpå detta är praktik-systemet annorlunda i portugal. I Sverige varvar vi praktik med teori och förväntas lära oss mycket på klinik, men i portugal har studenterna redan gått tre år när de går ut på praktik, så de förväntas redan kunna allt. Detta var nästan ingen av våra handledare medvetna om, och vi skulle dessutom graderas efter samma kriterier som de portugisiska studenterna. En klar miss som jag hoppas man arbetar på att förbättra.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 4 på KI
Jag kommer söka tillgodoräknande för de praktiska momenten i kurserna Ultraljudsdiagnostik hjärta, Ultraljudsdiagnostik Kärl, Lungfysiologisk diagnostik och Neurofysiologisk diagnostik. Dessa läser vi under termin 4.

Alla kurser var upplagda på samma sätt, nämligen 16 dagar praktik följt av ett seminarium med läraren i ämnet. Under praktikperioden skulle vi även skriva ett patientfall och en reflektionstext över praktiken med bland annat egna tankar om praktikperioden och statistik över de patienter man träffat. För mer för- och nackdelar, se rubriken "Studier".

Språk och kultur

Vi erbjöds en språkkurs som hölls en gång varje vecka. Detta gav oss totalt tolv lektioner, vilket inte på något vis är tillräckligt för att följa med i undervisning på ett annars helt främmande språk. Som tur var hade Hidaya och jag nästan ingen klassrumsundervisning alls, och den vi hade var helt och hållet på engelska. På sjukhusen där vi gjorde vår praktik var det inte alltid som alla pratade engelska (det fanns brister hos både personal och patienter), men våra handledare kunde alltid engelska så det gick ändå mycket bra.

Det allra bästa med språkkurserna var att vi fick tillfälle att träffa ännu fler erasmus-studenter från andra länder, och vi lärde känna många nya vänner via dem. 

Fritid och sociala aktivteter

ESN anordnade ganska många olika happenings för studenter. De allra flesta var i form av fester/konserter/minifestivaler och vi försökte såklart se till att gå på så många som möjligt. ESN-festerna var stora och påkostade och alltid väldigt roliga men de var ofta dyrare än andra "vanliga" fester. 

Vad gäller idrott och rekreation var det inget som erbjöds oss av skolan. Dock så låg det ett mycket fint gym inte mer än 200 meter från där vi bodde. Månadskort på det gymmet kostade 40 euro, inte direkt lite pengar men mindre än vad ett gymkort kostar här hemma i sverige. Ville man inte skaffa gymkort så är lissabon en fantastisk stad att jogga i, förutsatt att man gillar att springa i backar.

Hidaya och jag hade inte jättemycket kontakt med portugisiska studenter, och den lilla vi hade fick vi genom skolan. Vi fick dock kontakt med studenter från hela resten av världen per automatik eftersom vi bodde med över tio andra människor och gick kursen i portugisiska som erbjöds alla erasmusstudenter.

Lissabon är i övrigt en fantastisk stad att leva i överhuvudtaget men framförallt att vara ledig i. Har man en eftermiddag att slå ihjäl går det jättebra att bara vandra runt i den vackra staden, kanske sätta sig på ett fik eller i en park, ta en kaffe eller en öl och kanske lyssna på musik. Dessutom händer det nästan alltid någonting någonstans, så chansen att man skulle snubbla över ett litet band som spelar på ett kaffé eller dylik är ganska stor. 

Sammanfattning

Efter utbytet till portugal är jag en till vardags mer avslappnad person som inte stressar lika mycket och har mindre kontrollbehov. Jag har lärt mig att se livet ur ett lite mer avslappnat perspektiv och har försökt att ta med mig så mycket som möjligt av det hem till sverige. Min tid i portugal har även ökat min äventyrslust. Jag vill nu ännu mer ut och resa och upptäcka världen än jag ville innan.

Jag tror definitivt att de erfarenheter och lärdomar jag har tagit med mig kommer att påverka mig även i min framtida yrkesroll, jag vill att det ska det. Allt som jag fått med mig från portugal har haft en så positiv inverkan på mig i sammanhang som livsåskådning, stress, prestationer, m.m. så jag hoppas det fortsätter.

Sammanfattningsvis: Jag åkte på utbytesstudier för att träffa människor från resten av världen och lära mig av dem, att leva i en annan kultur för att få perspektiv på min tillvaro, och självklart för att sola och bada en hel del. Alla dessa punkter överträffade mina förväntningar och hade jag bara fått hälften av alla dessa (utom möjligtvis sol och bad) så hade jag ändå varit hur nöjd som helst! Att åka på utbytesstudier är både spännande, roligt och lärorikt på sätt som man inte trodde fanns. Om du får chansen; Ta den!!