Efter ca 15 timmars resa anlände jag mitt i natten till Chennais flygplats, där mötte en av kirúrgerna från teamet mig. Den ca 110 km långa bilresan till Vellore tog 3 timmar trots att det var ovanligt bra väg. Vi anlände direkt till College campus där jag bodde, det var en liten oas i stadens stökiga myller av människor, bilar och mopeder. Området var inhägnat med vakter dygnet runt och jag fick en rum med eget badrum, tv och möjlighet till internet uppkoppling vilket var väldigt bra. På College Camp fanns en kantin där man kunde köpa mat, alternativt kunde man beställa mat i huset där jag bodde. Kostnaderna för boendet var ca 1000 kr /vecka. Indien är överlag väldigt billigt för oss svenskar.

Redan första dagen efter ankomst fick jag en rundvisning på College campus samt på sjukhuset som låg 7 km från campus. Alla var oerhört vänliga och positivt inställda till utbytet.

I indien är det akademiska språket engelska, vilket gör det lätt att prata med studenter och kollegor. Språkproblem kan dock uppstå med patienter, dessa kunde komma från hela landet och det var inte alltid så attt indierna själva kunde just det språk som patienten talade. Med hjälp av anhöriga och annan personal som översatte kunde man oftast klara sig väldigt bra.

De olika religionerna och kulturen är väldigt annorlunda från vad vi är vana vid i Sverige. På sjukhuset var många kristna men den dominerande religionen var hindu, i området fanns också flera muslimer. Det kändes viktigt att respektera och lära sig deras kultur och religion för att undvika kränkningar eller missförstånd.

Vellore är med indiska mått mätt en ganska liten stad med ca 1/2 miljon invånare. Den består inte av någon direkt stadskärna utan det centrala i staden är sjukhuset, universitetet och ett fängelse. Vellore är omgiven av bergskullar som man kan klättra upp på för att få en vacker blick över området. De sevärdheter som finns är dels Vellore Fort som är ett tempel inne i själva staden samt Golden Tempel som ligger en bit utanför staden. Det senare är ett nybyggt guldtempel som bekostats av Sri Narayani Peedam (en reinkarnerad gud) som har blivit hyllad för en mängd aktiviteter och händelser.Templet är absolut värt att åka till för att se vilka kontraster det finns i detta stora land.

Det finns fler sevärdheter om man åker bil i några timmar och vill man ta sig mot kusten är Pundicherry en intressant stad vid havet där det också finns många vackra stränder.

Jag kände mig aldrig hotad eller rädd i Vellore, det är ju en enorm fattigdom, men eftersom det är ganska lite turister i Vellore och sjukhuset är i centrum med sin kristendom så är det mindre tiggare än i andra delar av Indien. Det största hotet mot ens säkerhet är trafiken, den är (liksom i hela Indien) fullkomligt kaotisk- dygnet runt. Det existerar inga regler, iallfall inte som följs, överallt går det; kor, getter, körs oxar med gamla vagnar, springer lösa hundar, hoppar apor, körs överlastade större och mindre fordon och sen tutas det - oavbrutet, Att inte fler dör i trafiken är ett under! 

Det är svårt att sammanfatta alla intryck från utbytestiden i Vellore. Indien är ett fascinerande land med 1,2 miljarder människor, flera hundra språk, fler religioner än i de flesta andra delar av världen samt en stor variation av kultur. Landet har allt och samtidigt saknar många människor det mesta vi tycker är självklart. Man är aldrig oberörd, Indien väcker hela tiden så mycket känslor inom en alltifrån medkänsla, värme till frustration och irritation. En vistelse i Indien är inte någon dans på rosor, och det finns en misär som är svår att föreställa sig. Men i allt detta kaos är det ett häftigt, spännande land och CMC är en svårslagen plats om man vill uppleva U-landssjukdomar på ett I-landssjukhus. Jag kan verkligen rekommendera er som får chansen att ta den, åk dit och upplev Indien med egna ögon, öron och känslor!

Jag deltog dagligen i det kliniska arbetet men det fanns  också ett stort intresse att diskutera gemensamma projekt och attt utveckla forskningssamarbetet, framförallt vad det  gäller kliniska studier.

Jag var också i kontakt med de ansvariga för "South Asian Cochrane network & centre, där presenterade jag hur vi arbetar med Evidens baserad medicin på Karolinska Universitetssjukhuset,  vi diskuterade möjligheterna till ett samarbete  för att dra nytta av varandras erfarenheter. En ide var att gemensamt starta en kurs i EBM.

Det var många kirurger  från andra delar av Asien som önskade ett närmre samarbete med KI, vad gäller både utbildningsfrågor men även vad gäller forskning. Det är en av de frågor som jag verkligen önskar jobba vidare med.

Turligt nog för mig, fick en kollega förhinder att åka  till Vellore, vilket innebar att jag blev tillfrågad med ganska kort varsel. Det innebar att jag inte hade så mycket tid för förberedelser, jag åkte redan en månad senare. Jag fick genast god mailkontakt med min kontaktperson Dr M.J Paul, på Christian Medical College (CMC), i Vellore, Indien dit jag skulle åka.

Det som var lite bråttom att ordna var visum, vilket kan ta minst en vecka. Jag hade inga planer på resor ut på landsbygden, varför jag inte ansåg att jag behövde några andra vaccinationer än Dukoral. Jag har tidigare rest runt i södra Indien och visste därför lite om vad jag kunde förvänta mig vad gäller klimat, klädsel, mat och boende. Jag fick tips på bra länka från Dr Paul där jag kunde läsa om CMC, lokala tips, klädkoder mm, dessa länkar var mycket värdefulla.

Vid CMC är det större grupper av studenter  på avdelningarna än vad vi vanligtvis har på KI, men utbildningen liknar till stor del vår gamla utbildning dvs med kirurgtermin. Studenterna var med på storronder varje vecka samt  tog egna patienter och förberedde sk bedside ronder med en lärare där de berättade om fallet, samt visade sina undervisningsfynd. Det ställdes sen rikligt med frågor till studenterna som fick redogöra inför varandra om utredning, diagnos och behandling. Även At-läkare och St läkare blev utfrågade under storronderna. Det var flera löpande föreläsningstillfällen  för hela kursen.Det var en väldigt vänlig atmosfär men med tydliga krav på kunskap. Min upplevelse är att de indiska studenterna generellt är mer pålästa inför ronderna än vad våra studemter är inför olika undervisningstillfällen. Svenska studenter deltar mer i det praktiska arbetet än vad de indiska studenterna gjorde, iallfall de veckor som jag var i Vellore.

Jag höll flera olika föreläsningar i bland annat EBM (Evidensbaserad Medicin), sköldkörtelcancer och histopatologi, för studenter, AT-, ST-läkare samt övriga kollegor. Dessa var mycket uppskattade med intensiva diskussioner i slutet av varje timme.

Varje vecka hade jag mina egna studentgrupper av både indiska studenter men även med de internationella studenterna. De indiska studenterna förberedde fall på kirurgavdelningen som de sen presenterade inför mig och resten av gruppen. Vi gick igenom utredning, symptom, statusfynd och behandling för varje patient ingående. Med de internationella (europeiska) studenterna hade jag varje vecka seminarier om framförallt bröstcancer och sköldkörtelsjukdomar. Vi kunde då lägga mer fokus på skillnader mellan Indien och Europa avseende utredning och behandling för dessa patientgrupper. Jag deltog aktivt i undervisningen vid storronder, mottagning och vid operation, tillsammans med mina indiska kollegor också.

Undervisningsrond (ground round) 2 gånger /vecka ca 2 timmar per gång  (ca 34%)

Seminarie med internationella studenter 2 timmar /vecka (ca 17 %)

Bedside undervisning med Indiska studenter 1 timme / vecka (ca 8 %)

Undervisning i samband med operationer 2-4 timmar /vecka (ca 24 %)

Föreläsningar för studenter, AT- och ST läkare 2 timmar/vecka (ca 17 %)

Dessutom föreläste jag flera ämnen för kollegor på sjukhuset, på en internationell kongress samt på ett sjukhus i Pondicherry

(totalt ca 6 timmar).

Jag deltog i det kliniska arbete både på operation, ronder, konferenser och mottagning och undervisade då de studenter både internationella och indiska när dessa var med. Undervisning av AT läkare och ST läkare var också en stor del av det dagliga arbetet för alla kirurger i teamet.