Reserapport - KI-student
Teamet på Chirurgie Generale, Saint Louis
Lärosäte: Université Paris Diderot (Paris 7)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Jag hade svårt att bestämma mig innan för om jag verkligen skulle åka iväg på utbyte. Jag hade varit i Paris någon sommar innan och sett en varm och välkomnande sida av staden som jag gärna ville återvända till. Det i kombination med att jag ville ta vara på franskan jag lärt mig i gymnasiet och att det verkade struligt hemma under dubbelkurs på kirurgen gjorde att jag till sist tog steget och skickade in ansökan. Referenser och rekommendationsbrev var inga som helst problem att få genom studierektorn och andra lärare på medicinkursen, de var tvärtom glada över att få möjligheten att hjälpa till. Valet av Paris Diderot 7 var inte på något vis medvetet, jag kände endast till att det fanns flera olika universitet i Paris och tänkte att det inte kunde vara så stor skillnad utbildningsmässigt emellan dem, särskilt med tanke på att det var framför allt klinisk placering jag var ute efter. 

Val av placeringar
Informationen om möjligheten till utbytesstudierna fick jag framförallt genom att läsa gamla reserapporter. Jag upplevde infon från både Ki och Diderots håll angående utbyte på kirurgkursen som knapphändig och fick besked om att 3-månadersplaceringar var det enda alternativet, vilket i sin tur skulle kunna göra tillgodoräknandet krångligt i efterhand. Jag bet ihop och med is i magen och tummarna hårt hållna skickade jag in en ansökan om att få göra två längre placeringar, en på ortopeden (orthopedie) och en på buk- och endokrinkirurgen (Chirurgie Generale). Som SVK ville jag gå på endokrinkirurgen men det fick avslag pga för kort placeringstid. Jag fick även prioritera sjukhus och i och med att jag inte hade någon aning om var jag ville bo satsade jag på de centrala sjukhusen - Lariboisiere och Diderot. När ansökan väl var iväg väntade en låång period av väntan och fjärilar i magen. Det tog till slutet på januari innan jag fick ett besked om att jag var antagen till placeringarna, vilket så här i efterhand knappast känns acceptabelt. Nåväl, när man handskas med den franska byråkratin får man mest hoppas på att det ska gå vägen och planera därefter.

Kom ihåg
Någonting som jag missade men som är absolut nödvändigt att tänka på är att så tidigt som möjligt kontakta kursrektorn/ämnesföreträdare (gärna ha ett gemensamt möte) för att diskutera upplägget av utbytet. Titta även på kursplanen så att du är väl förberedd på vad som kommer förväntas av dig och vilka kortare moment som eventuellt ska göras hemma. Innan jag åkte gjorde jag crash course-veckan, 1 v primärvård och 1 v onkologi samt obligatoriska jourerna. I efterhand  när man är efterklok hade jag nog även sett till att göra anestesi och urologi i och med att det inte ingick på mina placeringar i Paris.

Vad gäller vaccinationer så är det en god idé att titta igenom dokumentet för utbytesstudenter för att säkerställa vilka intyg som krävs och efter detta träffa någon på studenthälsan för att gemensamt reda ut vad som behöver uppdateras. 

Innan avfärd kan det även vara en bra idé att börja jobba på sina språkkunskaper, lyssna på radio/titta på film/gå en kvällskurs för att lättare komma in i rytmen vid ankomst.

Ankomst och registrering

Jag anlände dagen innan min första placering började. Det var inte optimalt och ledde till en del stress de första veckorna. För att ordna med inskrivning på universitetet samt på sjukhuset skulle jag rekommendera att åtminstone vara på plats en vecka innan kursstart. Det är många stämplar som ska samlas och för att få betalt från sitt sjukhus (ca 200 euro per månad som 4e års student) behöver man även skaffa ett franskt bankkonto vilket kräver en hel del pappersarbete. Det är även kutym i Paris att presentera sig för professorn innan/i början av placeringen, vilket kan vara en god idé att försöka få till någon vecka innan placeringen påbörjas. Detta görs självklart på det franska viset - åk dit och se om du hittar personen i fråga genom att fråga sekreteraren.

Introduktionskursen som innebar en språk- och kulturintroduktion hölls i början av terminen vilket gör det svårt som KI-student att närvara i och med att det ofta är så att man behöver vara med hemma i Sverige i alla fall tre veckor innan man kan åka. Faddrarna var riktigt hjälpsamma och det var faktiskt först genom dem som jag fick reda på vilka sjukhus jag skulle vara placerad på. Vi var ute och åt middag och såg teater någon kväll men som franska läkarstudenter är överlag har de ofta oerhört mycket att göra och träffarna blev mer och mer sporadiska desto närmre tentorna kom. 

Ekonomi

Jag upplevde kostnadsläget som rätt motsvarande det här hemma i Stockholm faktiskt. Jag och min pojkvän delade på en lägenhet som låg i utkanten av stan och lagade mycket mat hemma vilket gjorde att det inte skenade iväg. Om man hyr i andra hand kan det dock vara av intresse att fråga innan om värden är tillfrågad i och med att man annars inte har möjlighet att söka CAF (fransk motsvarighet till bostadsbidrag). Jag tog merkostnadslån från CSN för resan ner och tillbaka och fick även stipendium på 10000 kr från Doktor Felix Neuberghs Stiftelse vilket gjorde att jag kände mig nästan mer rörlig ekonomiskt nere i Paris än vad jag vanligtvis gör här hemma. Andra stipendier som kan vara av värde att söka är Medicinska Föreningens resestipendium, Gålöstiftelsen, Anna Whitlocks Minnesfond och Alliance Francaise. Det gäller dock att vara ute i god tid då man sällan får något efter att utbytet har påbörjats och sista ansökningsdag brukar vara i Mars-April/Oktober-November. 

Allmänna tips för att hålla nere kostnaderna är att bo i kollektiv/studentlägenhet, gå ut och drick öl på torsdagar då couscous erbjuds gratis på flera ställen samt gå på bio under vardagarna då det ofta kostar hälften så mycket för studenter.

Boende

Det erbjöds studentlägenheter från universitetets håll och man kunde även med ansökan skicka in ansökan om att få bo på Cité Universitaire som är ett fredsprojekt där flera olika länder har sitt studenthem (inkl Sverige; http://www.svenskastudenthemmet.com/). Då jag ansåg att det var lite i det dyrare laget om man skulle bo själv samt var väldigt osäker på om min pojkvän skulle få tillåtelse att bo där tillsammans med mig letade jag istället på andra sätt. Airbnb visade sig ha flera intressanta alternativ och efter några dagar av frenetiskt mailande hittade jag en etta i utkanten av 13e arrondissementet för 700 euro i månaden. Jag hade tur i och med att hon som bodde i lägenheten verkligen var en ängel och lämnade glatt dator och TV till mitt förfogande. Det blev dock lite ödsligt att bo så långt från stan och utan någon naturlig fransk kontakt i vardagen så jag skulle absolut rekommendera att i första hand leta efter ett kollektiv! Det kan vara lite knepigt att hitta något som tar emot under en längre tid och inte kostar skjortan men vill man så kan man! En sida som jag ögnade igenom lite kort var http://www.appartager.com/ men det finns oerhört många alternativ. Dra gärna i kontakter och fråga på Facebook, man ska inte underskatta communitysidors möjligheter!

Studier allmänt

Utbildningssystem
Studierna i Paris är på många sätt väldigt olika från i Sverige. Upplägget är som sådant att alla får komma in från start, sen har man efter ett år ett stort prov (concours) vilket sållar bort alla utom de 15 bästa procenten. Detta leder till att stämningen är mer tävlings- och målinriktad på gott och ont. Därefter går man olika cykler; D1, D2, D3 och D4. D1 motsvarar prekliniska studier i Sverige och från D2-D4 är det klinik som gäller med olika "pôles" (teoretiska block) parallellt. Varje teoretiskt block kan sägas motsvarar ett organsystem så att hitta något som motsvarar kirurgi var inte det lättaste, utan det blev snarare att välja ut russinen ur kakan. De kliniska placeringarna (stages) väljer studenterna själva i 3-månadersblock och det är ofta ett taktiskt val, antingen väljer man en placering som är något man senare i livet vill specialisera sig inom eller så väljer man en slapp placering (stage planque) så att man kan vara hemma mycket och plugga inför tentan. Man kan även välja att vara på samma placering flera gånger, men under olika läsår. Jag fick allmänt intrycket av att även om placeringarna var värdefulla för att knyta kontakter är det framför allt teorin och tentorna som måste aceas för att kunna klättra i karriärstegen. Detta når sin kulmen i slutet av sista året då ännu ett stort prov avverkas och resultatet på detta (som mäts i en skala från 1-20 där 10 är godkänt) avgör både specialitet och ort för ST-utbildningen då de med högst poäng får välja först. Jag kan förstå poängen med att se till att de som klarar sig bäst får välja först, det finns en sorts rättvisa i det. Dock är de övervägande nackdelarna hur utslitna studenterna är redan innan de har kommit ut i yrkeslivet, hur lite praktik och kliniska färdigheter värderas under utbildningens gång samt hur lite utrymme det finns för att ändra sig senare om specialiteten man valt inte visar sig vara den rätta.

Lärarrelationer
Det hierarkiska systemet i Frankrike är inte att leka med. Råkar man dua en lärare/handledare som är färdigutbildad läkare får man räkna med att få sig en avhyvling. Självklart finns det undantag åt alla håll men överlag är det alltid säkrast att nia en lärare. De handledare som man har störst chans att få bra kontakt med är internerna (motsvarande AT/ST-läkare). De är själva under utbildning och hjälper gärna till med allt från anatomi till differentialdiagnostiskt tänkande. Dock är det viktigt att visa intresse för att få möjlighet till dessa små privatlektioner då de tyvärr ofta är trötta på studenter som är ointresserade och mest vill gå hem så tidigt som möjligt för att kunna läsa i sina böcker. De absolut bästa tillfällena för att fråga och få en god relation till sina lärare är under seminarier. Dessa hålls ofta på kliniska placeringarna någon gång i veckan och föreläsningarna blev ofta till seminarier då det var få franska studenter som gick på dessa. Något som överhuvudtaget inte existerade på Paris Diderot var kontaktpersoner för diskrimineringsfrågor och liknande. Detta var en stor svaghet då det fanns handledare på sjukhusen som var ökända för att behandla sina kvinnliga studenter dåligt. 


Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI
Orthopedie på Lariboisiere
Jag var mina första två månader på Hôpital Lariboisiere och läste ortopedi. De hade fyra vårdavdelningar (där dock studenterna inte gick i och med att läkarna knappt var där), en mottagning samt fyra operationssalar varav en var avsatt för akutfall. Denna placering hade ett annat upplägg än de flesta andra då den var "binär", dvs varje student tilldelades en läkare som man följde under en vecka för att sedan vara ledig i en vecka. Detta eftersom studenterna gick heldagar vilket inte tillhörde det vanliga utan då fick kompensation för förlorade inläsningstimmar under eftermiddagarna. Under en vecka gick man vanligtvis en dag på mottagning, då man fick se på när läkaren träffade patienter med vanliga ortopediska åkommor (artros, diskbråck, rupturerat korsband, hallux valgus etc). Resterande dagar var på operation. En morgon per vecka hade en av läkarna föreläsning för studenterna. Detta är inte en placering jag skulle rekommendera för andra utbytesstudenter, upplägget var oklart, jag fick ingen läkare tilldelad till skillnad från de franska studenterna, utan fick mest försöka hänga på när jag hade möjlighet. Det var framförallt knä- och höftproteser som opererades och ett flertal var professorns privata patienter. Jourerna var enligt andra studenter var man lärde sig mest under denna placering men jag kom aldrig iväg på någon (de är inte obligatoriska för ERASMUS-studenter). Allmänt kan sägas att som student är du arbetskraft på sjukhusen i Paris, och detta gäller även i operationssalen, där det för övrigt är du själv som får ha koll på om det krävs särskild mask ifall patienten har tuberkulos/blyförkläden om lysning ska göras. Innan operation kan det vara en god idé att ögna igenom hemsidor som finns där olika instrument är visade och skrivna på franska. Man förväntas vara en effektiv och alert assistent (även om viss hänsyn visas för utbytesstudenterna). På morgonronden dagen efter presenterade man fallen där man assisterat på operation och visade före/efter bilder. Det var väldigt lärorikt att pusha sig själv att presentera varje morgon och att våga även om man är rädd för misslyckande är någonting jag kommer ta med mig från denna placering.

Anestesi (på ortopeden på Larib)
På grund av misskommunikation insåg jag först efter att jag anlänt i Paris att även anestesi och urologi skulle in i mitt schema - och att det inte ingick i kursen "chirurgie generale". Detta ordnades genom att jag frågade anestesiologen på ortopeden och gick med denne i en vecka. Det gav dock mest sura miner - anestesiologen tyckte mest att jag var i vägen och frågade för mycket och ortopederna tyckte att jag var en förrädare som gick med anestesin. Det var egentligen inga läkarstudenter med anestesiologerna vanligtvis så upplägget där blev mest att jag frågade runt om någon var ledig, haffade denne och följde med så länge jag orkade under dagen. 

Chirurgie Generale (buk- och endokrin/moment akut 1 och 2) på Saint Louis
Detta var en riktigt bra placering - trots att jag ryktesvägen innan fått höra om att det var mycket sexuella anspelningar från handledare till studenter inne på operationssalen. Det var två vårdavdelningar samt fyra operationssalar och en mottagning som ingick i denna placering. Här var det mer fritt jämfört med ortopeden, och handledarna var mycket mer pedagogiska. Vi studenter hade delats upp i två grupper där ena gruppen var på operation en vecka medan den andra var på vårdavdelning för att sedan bytas av. De typ-patienter jag mötte här hade tillstånd som hyperparathyroidism, colon/rektum-cancer, ljumskbråck, Crohns sjukdom etc. Vårdavdelningsarbetet var nästan det jag uppskattade mest då man i egen takt fick undersöka patienten, skriva ner sina fynd och anamnes för att efteråt diskutera fallet med en intern som då ofta bjöd på en miniföreläsning om liknande tillstånd. Dagarna började 8.00 med morgonrond och slutade ofta kring lunch då eftermiddagen var ledig för föreläsningar. På fredagar hade vi journal club då en av internerna presenterade ny forskning inom ett område under morgonen, sen gick de och läkarna till vårdavdelningarna för stor-rond, varpå vi studenter (externer) satte oss med pappersjournalerna (!) för nästa veckas inplanerade operationsfall som vi sedan presenterade när de övriga kom tillbaka från storronden. Det var riktigt bra med detta upplägg, och den stora skillnaden mot vad jag tidigare sett i svensk klinik var hur mycket plats forskningen fick ta av arbetsdagen på sjukhuset. Det var ett måste som yrkesverksam läkare att vara påläst på det allra senaste och livliga diskussioner fördes på ett helt annat sätt än vad jag som svensk student är van vid. Här var jag med på jourer en handfull gånger och det var riktigt bra, så länge man lyckades hamna med en trevlig handledare. På jour var det nämligen akutläkarna man gick med och som student ropar man upp patienten, tar in denne, tar komplett anamnes och status samt skriver in det i datorn innan man diskuterar fallet med sin handledare. Prata med de andra studenterna - och om du är tjej är det tyvärr så att om en manlig student prisar en handledare kan de kvinnliga studenterna ge dig rakt motsatt bild.

På ingen av placeringarna krävdes examination, men det berodde på vilken placering man var på fick jag höra av franska studenter. En klinisk undersökning av en patient/presentation av ett typiskt fall sett på placeringen var exempel på examinationsformer som jag hörde talas om.

Allmänt kan sägas att kirurger i Frankrike har rykte om sig att vara fräcka, slänger mycket käft och tycker att man är tråkig om man är artig. Det var en rejäl kulturkrock för mig och någonting man bör vara beredd på om man ska göra kirurgisk placering i Paris. 

Angående tillgodoräknande så fick jag - efter mycket om och men från ämnesföreträdare - allt tillgodoräknat efter hemkomst. Urologi gjorde jag en vecka på KS på sommaren och KUM fick vi tillgodoräkna oss genom att skriva ett flummigt papper om vad vi tyckt om det interprofessionella lärandet i Paris. Tips till er som tänker åka under kirurgen är att göra KUM hemma innan avfärd/efter hemkomst. Det ordnar sig och det viktigaste rådet för att ha det under kontroll och slippa senare stress är att se till att få ett möte med studierektor och ämnesföreträdare innan avfärd.
På buk- och endokrinkirurgen när vi förbereder presentationer av patientfall - de udda poserna beror på att vi imiterar en av de buttrare läkarna i teamet.

Språk och kultur

Jag hade sen tidigare läst franska på gymnasiet men hade så här i efterhand nog önskat att jag gått en kvällskurs eller liknande innan jag åkte ner för att fräscha upp kunskaperna. Språkkurser erbjöds men det gällde att vara snabb isåfall, när jag kom ner i februari så var nästan alla kurser upptagna (utom grammatik men det kändes inte som det mest aktuella vid ankomst). Man får själv kontakta ansvariga via mail för att bli inskriven. 

Själva föreläsningarna och seminarierna gick ofta rätt bra språkmässigt då latin är grunden till allt och många tillstånd går att gissa/wikipedia sig fram till vad de menar. Det var snarare de vardagliga interaktionerna som var riktigt svåra. Att bara nicka och le kan vara lockande till en början men leder definitivt till mer problem än vad det löser, så våga vara "dum" och fråga vad de menar/vad det betyder. 

Den nya kulturen var mycket mer burdus än vad jag hade tänkt mig. I varje fall på kirurgavdelningarna. Ibland flög instrument i operationssalen för att läkaren blivit förbannad och inte sällan blandade sig sköterskorna i vad läkaren gjorde i operationssåret vilket orsakade mycket tjafs och munhugg fram och tillbaka. Vad som orsakade högsta ögonbrynshöjningen från min sida var nog ändå när jag för första gången entrade en av matsalarna där endast interner får äta (salle de garde); väggarna var täckta av målningar av nu licensierade läkare som gjort självporträtt i utmanande sexuella poser.

Salle de garde på Lariboisiere

Fritid och sociala aktivteter

Våran fadder Melissa var helt underbar, hon ordnade aktiviteter och var ständigt där för att stötta och visade förståelse om man tyckte att det var tungt på sjukhuset. Vi gick på teater en gång, men som jag tidigare nämnde så blev det mer och mer sporadiskt desto längre in på terminen vi kom. Idrott och rekreation fanns det flera möjligheter till, dock så är det som vanligt mycket administration (läkarintyg om att du är vid hälsa för att utöva sporten du vill göra) och klasserna var fulla när vi började leta. Det tror jag dock är något som absolut är att rekommendera för att tidigt knyta kontakter och träna på språket, några av sjukhusen (särskilt Bichat) hade även kurser på sjukhusområdet.

De andra studenterna var väl som människor är mest - olika. Vissa var otroligt hjälpsamma och andra försökte mest bli av med sina jourpass, man får använda sunt förnuft helt enkelt. Dock var de flesta väldigt inne i sitt pluggande. Ett roligt undantag var en av deras "soirées" som jag och några andra erasmus gick på, i en gammal källarlokal känd som "les caves" där hade de fri bar och dans hela natten. 

Paris som stad var helt underbar att promenera runt i, och alla muséer som fanns att upptäcka! Riktigt värt som EU-medborgare under 26 då den mesta av kulturen är gratis/rejält reducerad. De kvarter jag kan rekommendera är de runt Jacques Bonsergent och Alexandre Dumas, vackert och prisvärt. Att snabbt skaffa ett mobilabbonemang med internet är också att rekommendera, jag körde simkort och kostnaderna drog snabbt iväg och jag hade dessutom ingen internetuppkoppling när jag var på stan. För att gå ut på kvällen så finns det mycket att upptäcka kring Bastille, och klubbarna nedanför Montmartre är många om ibland lite exklusiva. 

Sammanfattning

För att sammanfatta kan man säga att det var en sjuk berg- och dalbana under min period i Paris. Många ljuspunkter men även oväntat många hinder att ta sig över. Det är synd eftersom jag är av uppfattningen att KI som institution haft utbyten så pass länge nu att någon sorts modell borde ha kunnat bli utformad. Under min period i Paris var det inte mycket stöd jag fick i att lösa de problem som dök upp utan det var mycket Mitt ansvar. Detta har självklart gjort mig än mer självständig och mitt språk och min studiedisciplin kommer även vara förbättrade efter min tid i Paris. En absolut insikt om hur utmanande och svårt det kan vara att komma till ett nytt land är en viktig lärdom jag fått av min utbytestid och som jag hoppas kommer hjälpa mig att vara mer förstående och ödmjuk i min yrkesroll.