Reserapport - KI-student
Lärosäte: Humboldt-Universität zu Berlin, Charité Universitätsmedizin Berlin
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Jag har egentligen redan från starten på läkarprogrammet varit sugen på att göra utbyte. Valet föll på Berlin mycket för att jag tidigare läst tyska på gymnasiet men också för att Berlin kändes som en kul stad att få bo i.

Ankomst och registrering

Jag ankom till Berlin en vecka innan studierna drog igång. Det kändes ganska lagom, fast ännu lite tidigare, kanske 10 dagar, hade nog varit optimalt. Det hölls en infoträff dagen jag anlände men jag missade den (landade på eftermiddagen), dock var Erasmus-handläggaren väldigt tillmötesgående och erbjöd en separat info-träff. Fadderorganisationen Erasmix är enastående bra och anordnade en hel rad träffar hela terminen, den första redan fredagen innan terminsstart.

Ekonomi

Berlin är billigt, särskilt i jämförelse med Stockholm. Staden är faktiskt billig även jämfört med andra tyska städer. 

Man har en obligatorisk utgift innan terminsstart som var på runt 1700kr. Den måste man betala, den går inte till universitetet utan "Studentwerk" som är en typ av organisation som har hand om cafeteriorna/bistro/kantinerna bland annat. I dessa cafeterior äter alla lunch (matlåda finns inte på kartan i Berlin), och maten är väldigt billig. I detta pris får man också lokaltransport-kort samt alla studentrabatter. 

Vaccinationskostnader fanns inga, leta dock gärna upp dina BVC-vaccinationer. I början har man ett läkarbesök där man ska ange vilka vaccinationer man tagit och det kan vara bra att ha koll. 

Att äta ute är något man kan göra ofta i Berlin utan att plånboken tar stryk; man kan hitta billiga ställen med runt 4 euro för en rätt upp till dyrare ställen, då kanske en rätt landar på 15. Mellan 6-10 euro ligger dock många restaurangers priser på om kvällarna. Sedan finns det lassvis av snabbmat som kostar 3-4 euro. Att ta en öl kostar runt 3-4 euro, ett glas vin likaså. Även kultur i form av museum är billiga, flertalet museum är gratis och i annat fall finns nästan alltid studentpris så man kommer undan ed några ynka euro. Klubbinträde kan dock kosta mellan 7-10, men även här finns små klubbar som inte tar något alls. Likaså finns det gott om gratisspelningar, dagsfestivaler etc som inte kostar en enda cent i inträde. 

Mat i matbutiker kostar ungefär lika som i Sverige, något billigare kanske men inte en stor skillnad. Lokaltransport ingick i ens avgift man betalade på förhand. Träningskort går att hitta billigt på McFit, det finns även Universitetssport som är väldigt billigt (finns allt från tennis, handboll, segling, olika danser, fäktning, judo... allt allt allt). 


Dock ska man ändå tänka på att ha buffert i sin ekonomi, man hittar på mycket saker och ofta under ett utbyte, så jag hamnade på ungefär samma utgifter som i Stockholm men jag fick mycket mer för pengarna.

Boende

Nästan alla studenter i Berlin bor i såkallade "WG:s". Det är i princip kollektiv, några går ihop och delar en lägenhet. Det gäller även flertalet som inte pluggar. Det är lätt att hitta boende, men man får göra det på plats. Hemifrån svarar nästan ingen på ens annonser men om man kan ange tyskt nr och säger att man kan ses i verkligheten går allt mycket smidigare. 

För mig tog det kanske 10 dagar att hitta något, men i efterhand var det inte optimalt. Jag älskade läget, vid Admiralsbrücke i Kreuzberg, men kvinnan jag delade lägenheten med var oerhört speciell och tog överpris. Tycker såhär i efterhand att max ska vara 400 euro för ett rum i ett WG, och även det får anses som "mycket". Men jag kan däremot verkligen rekommendera läget! Kreuzberg var grymt att bo i, och kvarteren jag bodde i bjöd på en mix av två världar. Det var mycket ungt folk som hängde vid kanalen som gick precis där, det var lite festivalkänsla så fort det var varmt, men samtidigt var det lugna kvarter med mycket familjevänliga uteserveringar också. Sedan låg alla klubbar och barer inom promenadavstånd, och i princip alla jippon i Berlin hålls där i krokarna (olika dagsfestivaler etc).

WGgesucht är hemsidan jag uteslutande använde mig av. Fanns tydligen ett studentboende annars som man kunde anmäla sig till om man var ute i god tid men det låg rätt off, och det fanns inte så mycket info om det boendet på förhand. För mig tog det kanske 20minuter till Campus Charité Mitte där jag hade flest kurser, 30 min till Virchow och... Lång tid till Benjamin Franklin. Om man läser kurser är man ute på alla dessa tre sjukhus, vilket sjukhus beror på vilken grupp man hamnat i.

Studier allmänt

Jag läste enligt det gamla systemet, Regelstudiengang. Dessa kurser baserades på föreläsningar och bedside-undervisning. Praktik får man lägga till själv. I och med att jag skulle skriva den svenska tentan gick det att plocka fritt vilka kurser jag ville läsa, annars kommer de i paket i Berlin och man måste läsa alla kurserna i ett paket (exv blandas kirurgi och internmedicinkurser till samma tenta). Jag läste kirurgiska kurser för att motsvara kirurgi-terminen hemma. Först läste jag dock c.a 1/3 av poängen hemma i Sverige. Terminstiderna i Berlin ser nämligen helt annorlunda ut, och medan tentan hemma skrevs var jag bara halvvägs i utbytet (man får alltså skriva omtentan). 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI
Jag läste de anestesi, ortopedi, urologi, kardiokirurgi, olycksfallskirurgi samt "vanlig" kirurgi i Berlin. Hemma i Sverige hade jag läst onkologi, PV, två veckor kirurgi och anestesi innan avfärd.

Berlins utbildning skiljer sig ganska mycket från hur vi har det i Stockholm. I Berlin bestod själva kurserna av föreläsningar på förmiddagar och bedside på eftermiddagen. Praktik utöver det kunde man göra själv, exempelvis genom att göra kliniska rotationer före/efter terminen eller fråga och hänga på valfria kvällar.

Anestesi
Jag hade alltså gjort en vecka anestesi hemma innan min kurs i Berlin. Det var på ett sätt skönt, det blev enklare att hänga med eftersom jag redan hade ett hum om ämnet. Här var jag placerad på sjukhuset Benjamin Franklin. Givetvis varierade varje undervisningstillfälle beroende på vem som var undervisare varje gång. Teman på bedside:n hade en tydlig röd tråd, första gången var det pre-op och i slutet fick man vara på IVA.
Överlag tyckte jag det var en bra kurs.

Ortopedi
Ortopedin var ganska omfattande. Här gavs det föreläsningar i mindre grupper så det fanns tillfälle för frågor och diskussion vid oklarheter. Det som var sämre med den här kursen var den kliniska delen. De patienter man fick träffa var ju redan gipsade och klara, och i ortopedin kan jag tycka att värdet av en bra anamnes kanske inte tål att tragglas lika många gånger som med exv Akut Buk. Status fick man helt enkelt öva själv.

Urologi
Det här var den bästa kursen tyckte jag! Engagerade undervisare som förklarade med entusiasm, och gärna gav ut extra papper och kompendier. Tror att det här var kursen jag kände att jag lärde mig mest på.

Kardiokirurgi
En ganska bra kurs kan jag tycka, vi fick öva mycket på ultraljud. Dock fokuserades det mycket på operationstekniker än handläggning i just den här kursen.

Olycksfallskirurgi
Kan kanske översättas till akut kirurgi eller trauma (heter på tyska Unfallchirurgie). Här gicks det igenom ABCDE, precis som i Sverige.

Kirurgi
Tyckte mest att den här kursen var okej. Den var lite ostrukturerad i sina val av teman på bedside:n, självklart beror det på vilka patienter som ligger inne, men ofta kändes det inte alltför välförberedd. Det var mycket fokus på UC och Crohns, men kan ha varit att min grupp alltid lyckades träffa dessa fall. Varierande entusiasm bland undervisarna.


Språk och kultur

Jag var otroligt nervös inför hur tyskan skulle gå då jag inte har så mycket mer än gymnasietyskan i bagaget. Jag var dessutom än mer nervös då det kändes som det från Berlins sida fanns ganska höga krav på språknivån, det krävdes nämligen ett (internetbaserat) språktest innan avresa.
Väl på plats tyckte jag det lossnade rätt kvickt. Självklart var det, framförallt första månaden, lite kämpigt att hänga med men tillsist lossnade det rätt bra tyckte. Föreläsningar med powerpoint var inga direkta svårigheter då man på skärmen kunde se vad det pratades om när man tappade bort sig. Ren semenarieform var desto svårare, att svara på frågor tyckte jag var ganska jobbigt (processen blev lång: uppfatta att frågan var riktad till ens själv, förstå frågan, komma på svaret, få ut svaret på tyska). Det var många steg som kunde gå fel... Men allt som allt tyckte jag helt kalrt att det rullade på bra. Bedside gjordes nästan alltid i grupper om 3 eller fler, och de tyska studenterna brukar vara hjälpsamma (man får delta hur mycket man själv känner att språket klarar av, det är svårare med en patient tycker jag).

Det fanns en kurs i medicinsk tyska som gick över två helger, den kostade runt 60-70 euro. Jag gick själv inte den, men däremot gick jag på en kurs på Humboldt. Den gick en gång i veckan, och man kunde även gå en grammatikkurs en gång i veckan vilket jag gjorde. Dessa kostade runt 30 euro och var suveräna. Dock tog det mycket tid, läger man ner all tid kurserna faktiskt behöver har man en bra chans att bli strålande på tyska. De flesta gick den parallellt med något annat (jag själv exv) och fick helt enkelt lägga lite mindre tid men bra var den ändå.

Tyskland och Sverige må ligga nära varandra, och några extrema kulturkrockar kanske inte uppstår men visst är det annorlunda ändå. Dessutom är Berlin ganska speciellt i Tyskland så visst fanns det en hel del som skilde sig åt.
Att Tyskland är mycket mer hierarkist tyckte jag att man mer fick höra om i andrahand; oftast höll UL i bedside och var bjöd in till att inga-frågor-är-är-dumma osv. Att man är Erasmus-student underlättar på något sätt också, det ställs inte samma förväntningar på en.


Fritid och sociala aktivteter

Berlin är en helt otroligt rolig stad. Det finns alltid något att göra, det är billigt, det är alternativ stämning med bra musik- och konstscen, det är fritt, alla är accepterade, det finns inga regler.

Det finns en organisation som heter Erasmix som ordnar aktiviteter och sammankomster för utbytesstudenter. Dessutom ordnar de en fadder till varje utbytesstudent. Jag tyckte verkligen tyskarna var väldigt öppna och medbjudna, de kunde ofta bjuda in en till aktiviteter med sina egna vänner "vi tar en öl här, kom!" "Vi ska se fotboll, häng på!". Man blev snabbt inkluderad i deras vardagsliv på ett sätt jag inte hade väntat mig. Det känns som man lärt känna människor som man kommer fortsätta ha kontakt med.
Aktiviteter som anordnas är alltifrån pubkväll, internationell middag till en weekend i Hamburg.

Utöver Erasmix finns det en organisation som heter Erasmus-Freunde som består av en grupp pensionärer som anordnar utflykter. De var väldigt mysiga och ordnar mer "turistiga" saker i Berlin, som utflykt till Potsdam och dylikt. Väldigt mysig organisation.

Idrottsmöjligheter finns det gott om. Dels erbjuds universitetssporter till en billig peng (det finns allt, verkligen alla sporter. Dansa tango, kasta slägga, löpträna, badminton...). Annars finns det gymkedjan McFit. Själv nöjde jag mig med alla grönområden och kanalen jag bodde vid - perfekta löpsträckor längs kanalen, egen fysplats i grönområdena.


Sammanfattning

Om man får chansen att bo i Berlin en sväng ska man ta den. Det finns inget roligare...
Däremot är det mycket jobb både innan och eter, särskilt om ens kursledning inte är vänligt inställda till utbyte. Dock tycker jag att det är värt varenda slitig minut, men det var mycket mer jobb än jag hade räknat med.