Vid varje resa öppnas 1000 nya vägar genom intressanta möten och spännande bekantskaper. Därför är varje resa en chans man bara måste ta. Att få åka till ett land som inte är Sverige för att leva och studera i 3 månader, uppleva en annan kultur och dela erfarenheter med människor från olika länder gjorde mitt val väldigt enkelt. Självklart är resor, inte minst en lång sådan, alltid förknippade med ett antal förberedelser som kan kännas betungande i den redan krävande studiemiljön. Utbytesstudier, såsom namnet redan antyder, innebär att man byter ut och går miste om det man har hemma mot något okänt och nytt vilket kan kännas både äventyrligt och skrämmande. Av egna erfarenheter vill jag påstå att man får tillbaka otroligt mycket mer än man satsar även om det inte alltid blir som man förväntat sig. I bästa fall hittar man vänner för livet och lär sig mycket mer än man någonsin kunnat drömma om.

När man planerar en resa bör man ställa sig frågan vad man vill få ut av den. Detta gäller även vid val av land/universitet för utbytesstudier. En punktlista på varför jag valde Tandläkarutbildningen på University of Iceland får sammanfatta:

- Utbildning med gott rykte

- Man kan kommunicera på engelska

- Mycket klinik

- Skiljer sig inte i grundläggande metoder från Sverige  

- Få studenter som ger familjär stämning

- Spännande att åka själv

Informationen angående utbytesstudier är lätta att inhämta på KI:s hemsida. Om man närvarar vid "Öppet hus" och "Internationella dagen" på KI där man ges möjlighet att lyssna och prata med tidigare utbytesstudenter, får man svar på sina funderingar. Själva ansökningsförfarandet underlättas mycket av att man får obegränsat med hjälp och stöd från den internationella koordinatorn på KI som svarar på frågor och tveksamheter. Hon skötte även största delen av kontakten med partneruniversitetet före avresa. När man har fått sitt antagningsbesked till Island är det bara att börja leta boende och boka flyg. Inga särskilda vaccinationer eller intyg efterfrågas!

Jag flög till Keflavik, flygplatsen ca 1 timme med direktbuss från Reykjavik, på fredagen innan uppstartsmötet. En helg var tillräcklig för att kolla in huvudstaden, fylla på kyl och förråd, ge sig ut på första äventyret och göra sig lagom bekväm före skolstart.

För de som började sitt utbyte I September erbjöds en Isländskakurs i Augusti men något sådant erbjöds inte när jag kom och hade inte heller varit lönt för tre månader. Ett obligatoriskt uppstartsmöte för de nyanlända utbytesstudenterna hölls i en aula i Universitetets huvudbyggnad som var enkel att hitta till. All nödvändig information för att komma till rätta på universitetet och i staden gavs på engelska både muntligen och skriftligen. Efter mötet uppmanades man att registrera sig på sina kurser och att uppsöka något som kallas "Register Iceland" för att registrera sin adress i Reykjavik.

Faddersystemet som erbjöds genom ansökningsblanketten, funkade inte särskilt bra i mitt fall men gav andra utbytesstudenter både skjuts från flygplatsen och en isländsk vän/guide under vistelsen i Reykjavik. Faddern är studerande vid något av universitetets fakultet. Att min fadder och jag aldrig fick till något möte berodde säkert på båda sidorna.

När det gäller matbutiker, restaurangbesök, Vinbudin (motsvarigheten till Systembolaget) och shopping skiljer sig inte priserna nämnvärt mycket om man jämför Sverige och Island. Det är möjligt att Island är något dyrare men precis som hemma handlar det mer om var man väljer att handla eller dricka sin öl. Därför är det svårt att prata om budget och ekonomi. Fråga de som vet efter billigaste biluthyrningen, Happy Hour på barer eller prisvärda affärer.

Redan innan jag lämnade Sverige men framförallt när jag märkte vilken fantastisk natur som fanns att upptäcka på Island bestämde jag mig för att det fick kosta vad det ville. Det finns inget tråkigare att behöva säga nej till en rolig utflykt av ekonomiska skäl eller att räkna kronor inför en härlig middag med nyfunna vänner. Mitt råd är att spara ihop lite pengar innan så att man verkligen kan få ut det mesta av sin vistelse, stipendiet räcker långt men inte hela vägen.

Om man inte känner någon i Reykjavik, hittar man boende på smidigast sätt genom att använda sig av länken som kommer tillsammans med antagningsbeskedet från University of Iceland. Med en personlig kod, som också fås i samband med antagningen, ges man tillgång till en lång lista av guesthouses och homestays som hyr ut rum eller lägenheter till utbytesstudenter under lågsäsong, dvs september till maj. Vid varje boende ges en kort beskrivning och man kan vid intresse skicka en förfrågan till kontaktpersonen. För mig som bara åkte 3 månader fanns inte oändligt många alternativ då de flesta ville hyra ut hela terminen.

Det finns olika varianter, standarder och prisklasser. Som på de flesta andra ställena i världen är boendekostanden lägre om man kan tänka sig att dela lägenhet med andra, bo längre från centrum eller att bo som inneboende.

Jag hade ett litet rum på 12 kvm på ett Guesthouse Alfholl, delat badrum och kök och min månadshyra låg på 4150 kr inkl. el, vatten och internet. Priserna skiljde sig inte särskilt mycket mellan de olika boendena för samma standard. Även om detta boendealternativ innebar sena kvällar, alldeles för lite sömn, ett ganska så skitigt kök och badrum så ångrar jag inte mitt val för en sekund. Jag skattar mig lycklig som fick träffa och bo ihop med underbara människor från hela Europa.

Mitt boende låg väldigt nära centrum, hamnen och universitetet, allt inom 10-15 minuters promenadavstånd. Dock ligger Tandläkarutbildningen i en byggnad utanför Campus, bredvid den stora bussstationen BSI där man hamnar om man tar bussen från Keflavik. Detta innebar en 25 minuters promenad varje morgon och eftermiddag. På gott och ont!

På tandläkarutbildningen i Reykjavik slås man av hur få studenterna är jämfört med KI. Sju studenter i varje klass, eliten som har tagit sig vidare från första årets elimineringsår, kämpar sida vid sida i sex år för att bli färdiga tandläkare. Den familjära stämningen på skolan leder till en bra sammanhållning i klasserna och även mellan studenter och lärare är det avslappnat och okomplicerat. Man tilltalar varandra med förnamnet, precis som i Sverige. Eftersom studenterna är få har lärarna en chans att lära känna dem ordentligt och följa deras utveckling. Man kan alltid prata med lärarna vid frågor och funderingar, oavsett om de är i fikarummet, på kontoret eller på kliniken.

Studenterna är i skolan 8-17 i princip måndag till fredag. Varje dag består av två klinikpass för år 4-6 och två föreläsningar eller seminarier. År 1 består endast av föreläsningar och tentor, likaså år 2 förutom att man även får assistera år 6 en gång i veckan och år 3 är studenterna på pre-kliniken. Som utbytesstudent deltar man endast i den praktiska biten och följer år 4-6.

Det förväntas av en att man bokar in patienter till varje klinikpass och dyker man inte upp utan att ha sagt till innan blir man uppringd av kliniksamordnaren som undrar var man håller hus.

Till skillnad från KI, där vi är bortskämda med att skicka all protetik till tandtekniker, görs mycket av det på skolan av tandläkarstudenterna. När det är mycket att göra spenderar studenterna kvällar och helger på labbet. Även administrationen sker på ledig tid. En pärm samlar alla patienter från "screeningen", motsvarigheten till inskrivningen, på ett papper som visar en preliminär terapiplan. Det är fritt fram för studenterna att markera hela patienten eller en delbehandling med sitt namn och kallar in patienten till lämpligt klinikpass. Det finns gott om patienter och jag upplevde aldrig någon hets kring patientbehandlingar. Dessutom har studenterna varsin behandlingsstol och behöver aldrig tänka på båsbokning vilket jag upplevde som väldigt positivt!

Studenterna har till skillnad från oss ett betygssystem från 1-10 som tillämpas vid kliniska prov och vid tentor. Som utbytesstudent får man inga betyg för enskilda moment utan får i slutet av sin vistelse ett sammanfattande betyg.

Jag måste nog ändå säga att både isländskan och den isländska kulturen är väldigt speciell. För någon från Sverige går isländskan att förstå någorlunda i skriven form om man vet vad det handlar om. Folk talar dock alldeles för snabbt och med ljud som är svåra att uppfatta för att kunna följa en vanlig konversation. De allra flesta pratar dock väldigt bra engelska och är inte lika blyga som svenskar, så det är lätt att prata med folk ändå. Har man lust och möjlighet att plugga lite isländska innan man åker dit kan det absolut vara till fördel i alla sammanhang.

Islands styrka ligger absolut i dess fantastiska natur. Det finns många friluftsmänniskor som är stolta över sitt land och känner till dess hemligheter men precis som i Sverige har många inte varit långt utanför orten de föddes i. Man tror på tomtar och troll och kan höra att många sånger har inspirerats av dessa varelser.

Jag upplevde att islänningar är väldigt lika svenskar. De flesta man träffar är väldig trevliga och hjälpsamma men sen händer det inte så mycket mer. Något som slog mig var att hälften av mina klasskompisar redan hade egen familj vilket säkert också leder till att man inte har obegränsat med tid för att lära känna nya människor utanför skoltid.

Att träffa andra utbytesstudenter var verkligen inget problem i Reykjavik. Staden är liten, dvs man hamnar på samma ställen, samma fester och samma gruppträningspass. ESN ordnade fester då och då och olika utflykter arrangerades både av universitetet och två olika vandringsklubbar. Om man dessutom bor som jag gjorde, träffar man nya vänner direkt.

På campus finns ett litet gym och olika gruppträningspass som man kan gå till om man betalar en symbolisk avgift på 250 kronor/termin. Dessutom finns många uppvärmda pooler (både inomhus och utomhus) som man kan besöka för att koppla av på helger och kvällar. Antingen går man dit med kompisar eller själv, man hittar alltid någon pratglad islänning som man kan ha livliga diskussioner med medan man njuter av det 38-42 gradiga vattnet.

Även om Reykjavik är en liten stad, är det trots allt en huvudstad och jag skulle vilja påstå att man hittar allt man behöver inom inte alltför stora avstånd. Har man inget bättre för sig, finns shopping bowling, biografer och olika konserter man kan gå på. Men man ska inte åka hit om man är ute efter storstadsliv, till Island bör man åka om man är redo för att upptäcka dess fantastiska natur. Jag var ingen friluftsmänniska innan jag åkte, men jag blev. Varenda vandring var ett äventyr i sig och jag rekommenderar alla som åker till Island att hyra en bil varje helg och åka ut till öns olika delar. Att hyra bil är inte dyrt och man hittar alltid likasinnade som vill ut och uppleva.

De helger man ändå bestämmer sig för att stanna i Reykjavik kan man njuta av nattlivet som staden är känd för. Det finns många barer som spelar olika sorters musik och senare på natten kan man gå till någon av de få nattklubbarna som finns. Ett stort plus är att det inte kostar inträde någonstans, man kan barhoppa hur mycket man vill med andra ord.

Denna fantastiska möjlighet har gett mig obeskrivligt mycket. Att åka på utbyte är det bästa jag har gjort och jag ångrar det inte för en sekund. Det kan hända att man har hamnat lite efter på vissa punkter, men vad gör det? Det kommer inte spela någon roll, jag kommer bli färdig tandläkare förr eller senare. Det som spelar roll är att jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och min yrkesroll. Jag har blivit säkrare i min yrkesroll genom att ha ställts inför många nya och svåra situationer. Man lär sig att lösa det mesta, själv eller med hjälp av andra.

Att byta miljö helt och hållet då och då är nyttigt. Man växer som människa och får perspektiv på saker och ting. Det är mycket lättare att uppskatta vardagen när man har varit ifrån den ett tag. Bra kontakter kan man aldrig få för många av och med nya erfarenheter från ett annat land kan man bidra med något både på utbildningen och senare i yrkeslivet.

Om alla som har varit iväg på utbyte säger att det är det bästa man kan göra måste det ju ligga någonting i det, men finns det verkligen bara ljusa stunder? Jag vill bara skriva några rader om nackdelarna och fördelarna kanske inte alla pratar om. Inför avresan känner man sig nervös och stressad för allt som kan gå fel eller som bara tar alldeles för mycket energi. När man kommer fram är man nervös och stressad och undrar hur man ska kunna anpassa sig och lära sig allt nytt. Första tiden kan upplevas som skräckblandad förtjusning, allt är spännande/skrämmande och man skapar sig en ny vardag, nya vänner och nya intressen. Sen kommer en kort period där man skulle kunna packa sina väskor igen och lämna allt. När man har kommit över hemlängtan och tvivel kommer man in i andra underbara perioden. Man inser hur snabbt tiden går och försöker hinna med så mycket som bara möjligt tills man är där, vid slutet. Lämna alla nya vänner och den nya vardagen man har lärt sig att tycka om, plocka ihop sitt liv man har haft i tre månader och fara hem. Vad händer när man kommer hem då? Jo allt är precis som vanligt, förutom man själv. Man är intressant i ungefär en vecka när man kommer hem och sen går livet tillbaka till vanliga samtal och vardagsstress. Jag kan tycka att det är tråkigt men samtidigt har jag insett att folk slutade fråga om Island eftersom detta är min alldeles egna resa, inget som kan delas genom berättelser eller foton, det måste upplevas. Våga ta chansen, det är värt det!