Jag ville åka på utbyte för att få bo i ett annat land, uppleva en ny skola, utveckla mina språkkunskaper och ge mig själv en utmaning. Nijmegen, Holland var mitt andraval efter Frankrike för att de pratar bra engelska och för att jag hade hört gott om universitetet.

Innan avresa ska man tänka på att inte ha för höga förväntningar och tro att alla kommer ta hand om dig när du kommer fram. Man får ställa in sig på att man kommer att få klara sig en hel del själv och att man i början kommer att vara förvirrad. Detta är ingenting att stressa upp sig över för det klarnar med tiden.

Ett tips är att väga sitt bagage innan man åker till flygplatsen så att man slipper betala övervikt, var ju inte lätt att välja vad man skulle ha med i tre månader.

Vi skulle ha ett intyg på att vi hade testat vårt blod för Hepatit B och var friska, kan vara värt att ordna innan man åker.

Klinikkläder kan vara bra att ta med sig från Sverige då de holländska studenterna har sina privata kläder på sig med en vit rock över- som skolan står för och tvättar.   

Jag åkte ner när utbytet började men de i Holland hade en veckas lov så jag hade en vecka på mig innan kursstart att upptäcka Nijmegen, hitta matbutiker, vänja mig vid det nya boendet och få ordning i rummet.

Första dagen var vi inbjudna på möte med den ansvarige för oss utbytesstudenter. Han välkomnade oss och gick igenom schemat. Därefter visade några studenter oss runt på skolan och på eftermiddagen hade vi vårt första pass på preklin. Där var vi första veckan och gjorde olika uppgifter för att visa vad vi kunde men också för att lära oss skillnader mellan holländsk och svensk tandvård. Till exempel hade de bara lågvarv och uppväxlat vinkelstycke, ingen turbin. Vi fick lära oss en del om kompositer och hur man använder olika färger i sina fyllningar och hur man gör riktigt snygga skalfasader i komposit(lägg ordet veneer på minnet, för det kan alla tandläkarstudenter där nere).

Vi fick en minimal introduktion av kliniken, röntgen- och  journalsystemet, vilket var väldigt tråkigt då det gjorde vår första kliniska vecka väldigt förvirrande och svår. De använder bildplattor som framkallas maskinellt. Journalsystemet är på holländska. Kösystemet går ut på att lämna sitt bås och följa efter kön efter läraren.  

Fadderorganisation saknades.

Innan avresa fick man 9000kr från Erasmus men eftersom boendet jag hade kostade 3500kr i månaden gånger 3 månader så räckte det inte långt.

I Holland är det relativt sätt billigare att leva än i Sverige. Mat, alkohol, kläder osv är billigare.

Vi hade bara klinisk verksamhet eftersom föreläsningarna är på holländska.

8.30 börjar man med 45min terapiplaneringspresentationer av studenter. 9.30 kommer patienterna. 12.30 är det lunch. 13.30 är det terapiplanering i 45 min. 14.30 kommer patienterna. 17.30 slutar dagen.

Patientkontakten gick för det mesta bra och man kunde klara sig på engelskan. Men i vissa fall kunde inte patienten ett ord och min holländska är inte den bästa så då var det knepigare. Då fick man rycka tag i en holländsk student och använda den som tolk.

Lärarna ska tilltalas som Mafrau(fru) eller Meneer(herr) och därefter deras efternamn. Men för det mesta var det inte så hierarkiskt ändå utan avslappnat. Jag trivdes bra med lärarna och vägledningen de gav.

Inga språkkurser erbjöds eftersom vi kom mitt i terminen. Terapiplaneringarna före varje klinikpass kändes ibland onödiga att vara med på då det oftast togs på holländska. Men många var snälla och tog det på engelska fastän de inte förberett sig på det språket. På kliniken gick det bra eftersom alla lärare och studenter pratade engelska så de hjälpte till när man inte kunde kommunicera med sin holländske patient.

Holland kändes som ett säkert land att bo i och holländarnas kultur är lik våran. De flesta studenterna var öppna, varma, gästvänliga, sociala och hjälpsamma.

Uppenbara kulturella skillnader är att de cyklar överallt och inte kan förstå hur någon ens skulle kunna tänka sig att gå någonstans. Nästan varje holländsk student jag lärde känna frågade varför jag inte hade köpt någon cykel och om jag verkligen var säker på att det gick att gå hem(tog 15min).

En annan skillnad är maten och då framför allt lunchen. De har inga mikrovågsugnar på skolan för nästan alla har med sig smörgåsar, äter toast eller pommes frites med majonnäs. Så man kände sig ju lite udda när man plockade fram värsta salladen.

Tandläkarhögskolan hade en kår som anordnade olika aktiviteter, till exempel en internationell middag där vi fick ta med oss mat från våra länder. Dappen, som deras pub kallas, var öppen varje torsdag och var väldigt rolig att gå på. Där träffade man de flesta studenter man fått hjälp av på kliniken, drack i princip gratis öl och lyssnade på hög musik.

Vi följde inte en och samma klass utan bytte grupp hela tiden så vi lärde känna tandläkarstudenter från alla möjliga klasser och grupper. De bjöd in oss på några privata tillställningar som middagar, födelsedagsfester och hejdåfest.

Ett sportcentrum fanns på campus med stort fräscht gym, träningslokaler, fotbollsplaner, squaschplaner mm.  

Det arrangerades utflykter och en vårbal av organisationen för utbytesstudenter som har en facebokgrupp- Radboud International students. De var roliga att delta i för att man då träffade andra än tandläkarstudenter. Jag åkte med till den holländska staden Maastricht och så hade de en resa till Keukenfof- den vackra blomsterparken.

Jag var ledig 3/3-9/3 och 28/4-6/5 så det fanns gott om tid för att resa och upptäcka.

Den 26/4 är det King's Day då alla klär sig i orange och firar Hollands Kung. Jag var på festival i Amsterdam och firade tillsammans med måga holländare.  

Nijmegen är en trevlig stad med rätt stort centrum som är fullt med folk på helgerna. När man tröttnat och vill se någonting annat är det väldigt enkelt att göra dagsturer till andra holländska städer såsom Amsterdam, Maastricht, Utrecht, Rotterdam och Haag mm. Det tar max 2 h med tåg till dem alla och man kan köpa dagsbiljetter för ca 200kr.

Mitt favoritcefé i Nijmegen heter Bairro Alto. Favoritrestaurang De Firma. Bästa mataffär Albert Heijn XL St. Jacobslaan.  

Men man kan även lätt ta sig internationellt med tanke på Hollands läge i Europa. Tyskland ligger 15 km bort från Nijmegen och Paris ca 6 h bort med tåg. 

För att kolla Hollands kollektiva förbindelser och tidtabeller rekommenderas den här sidan eller den här.

För internationella tåg rekommenderas den här sidan.

Jag vill varmt rekommendera att åka på utbyte. Det har gett mig så mycket. Visst var man förvirrad och hade hemlängtan emellanåt men såhär i efterhand är jag så otroligt glad över att jag åkte. Jag växte både privat och erfarenhetsmässigt.

På Radboud behandlade vi patienter varje dag vilket gjorde att jag lärde mig så mycket som tandläkare. Jag kände mig osäker och nervös i min tandläkarroll innna jag åkte men efter den här utmaningen känner jag mig säkrare och stärkt.

Var inte orolig för att du som svensk student har mycket mindre klinisk erfarenhet än de andra studenterna du kommer att möta där ner. Utan våga prova själv och utnyttja deras kunskap till att lära dig saker. Jag hade till exempel ofta med mig en holländsk student när jag extraherade så att han/hon kunde ge tips och råd på vägen, men det var jag som höll i tången. Någon som dragit ut 220 tänder kan ju mer än mig som kom med en erfarenhet av 4 tänder.

Dessutom är utbytet en utmärkt paus från åren på KI som jag verkligen kände att jag behövde. Jag tror egentligen inte att det spelar så stor roll vart man åker, bara man får uppleva någonting annat.

Mejla mig gärna om du vill veta mer, jag har säkert glömt att tipsa om något.

Det är med vunnen energi och glädje jag nu kommer börja Termin 9.