Jag har alltid varit sugen på att åka på utbyte då jag har ett stort intresse av att resa och uppleva nya kulturer. Efter gymnasiet var jag i Australien och backpackade och sedan dess har jag längtat tillbaka. Därför såg jag det som en fantastisk möjlighet att kunna kombinera mina psykologstudier med ett halvår i Australien. I början av maj 2013 ansökte jag därför om att få åka på utbyte till Melbourne och Monash University. Hela ansökningsprocessen gick relativt fort och det var inte så mycket som jag behövde fixa. Ansökningen som skulle skickas in till PINK (Psykologprogrammets Internationella Kommitté) bestod av ett CV och ett motiveringsbrev på engelska. Där framgick det varför jag ville åka på utbyte, varför jag valt Australien samt personlig information om mig själv samt arbetslivserfarenhet och engagemang i föreningar.

I slutet av vårterminen 2013 fick jag svar att PINK hade nominerat mig till en plats vid Monash University i Melbourne. Först kändes det overkligt och svårt att förstå att jag faktiskt skulle få åka iväg. När det väl gick upp för mig blev jag såklart superglad. Under sommaren försökte jag orientera mig på universitetets hemsida och kollade en del på kurser. Det tog ett tag att förstå sig på universitetets hemsida och framför allt kurskatalogen så det var skönt att till en början få utforska den i lugn och ro. När höstterminen drog igång efter sommarlovet började allt fixande inför utbytet på allvar. Dels läste jag reserapporter samt pratade med de som åkte till Monash University förra året för att få tips på hur jag skulle tänka med bland annat boende, resa, budget och ansökningsprocessen. Överlag förstod jag att det var en hel del som skulle fixas under hösten.

Att fixa:

·       nytt pass

·       söka stipendier (MF har bland annat ett stipendium för utbytersstudier)

·       gymnasiebetygen på engelska (jag kontaktade min gamla gymnasieskola som fixade detta)

·       hitta kurser och skiva motiveringar för att få dem preliminärgodkända

·       ansöka om boende på campus (alternativt kolla om off-camups boende)

·       boka flygbiljett

·       studentvisum (ansök via www.immi.gov.au)

·       internationellt körkort (Motormännen har ett kontor på Fridhemsplan)

·       internationellt studentkort (är inte jätteviktigt, men gav mig rabatt på flygbiljetten)

·       hyra ut lägenheten (ett tips är att kolla runt bland vänner och kursare)

·       meddela extrajobbet

·       låsa upp mobilen och kolla om det går att frysa abonnemanget

·      eventuell reseförsäkring (genom KI får vi som är utbytesstudenter en försäkring genom Kammarkolleget, om man dock ska resa efter utbytet är det bra att skaffa en egen reseförsäkring som täcker detta)

·       skicka in ansökan till Monash University

·       söka studiemedel från CSN

Med tanke på att en flygbiljett till Australien inte är det billigaste är det bra att boka i god tid. Redan i början av oktober bokade därför jag, tillsammans med mina två klasskompisar som också skulle åka, en enkelbiljett till Melbourne. Eftersom jag vid den tidpunkten inte hade ansökt till Monash University valde jag att betala 300 kronor extra för avbokningsskydd utifall att något skulle inträffa så jag inte kunde åka. Vi bokade genom Kilroy Travels och passade även på att skaffa ett internationellt studentkort genom dem för att kunna flyga billigare samt få tillgång till rabatter över hela världen.

Ansökan till Monash University och studentvisum

Tillsammans med de två andra som blivit nominerade från KI skapade vi ett gemensamt Google-dokument där vi skrev in intressanta kurser som vi hittade i kurskatalogen. Detta var lite svårt till en början då enbart förra årets kurskatalog låg uppe på hemsidan, dock antog vi att utbudet förmodligen skulle vara likartat för år 2014. Vi skrev slutligen ihop ett fint dokument med kursinformation samt en motivering till varför vi ville läsa just de kurserna samt hur de passade in i utbildningsplanen för KI:s psykologprogram. Detta dokument skickade vi sedan in till PINK:s ordförande samt till psykologprogrammets programdirektor för att se vilka kurser som vi kunde få preliminärgodkända

När den nya kurskatalogen för Monash University kom ut den 14 oktober, kollade jag så att de kurser som blivit godkända från KI:s sida verkligen gick under perioden för utbytet. Det var en del ändringar jämfört med kurskatalogen för 2013 vilket var synd då jag sett fram emot att läsa vissa kurser som nu blivit inställda eller flyttade till en annan period för 2014. Dock var det tillräckligt många kurser som vi fått preliminärgodkända och som fortfarande gick under perioden för utbytet.

När jag fick mitt “acceptance letter” med alla uppgifter kunde jag slutligen söka studentvisum. Detta gör man på hemsidan hos den statliga australiensiska myndigheten för immigration (www.immi.gov.au). Det är många frågor som man ska svara på, men när man fyllt i allt och betalat cirka 3200 kronor (beroende på valutakursen) tar det bara några timmar innan man får besked. 

Jag anlände till Melbourne den 15 februari två dagar innan terminen drog igång och försökte då orientera mig på campus och i omgivningen kring mitt boende. Terminens två första veckor innehåller inte några föreläsningar. Första veckan hade Monash Abroad (de som har hand om alla utbytesstudenter och dit man kan vända sig vid eventuella problem) tillsammans med MOVE (en studentförening för alla utbytesstudenter samt australiensiska studenter som ska åka eller har varit på utbyte) en massa aktiviteter både på dag- och kvällstid. Dels fick vi information om studierna på Monash samt om livet i Australien, dels hade vi en massa aktiviterer för att lära känna andra utbytesstudenter.

Andra veckan på terminen var det ”orientation week” för alla studenter vid Monash University. Under denna vecka hade jag en obligatorisk informationsföreläsning från min fakultet samt valde slutligen vilka tre kurser som jag ville läsa av de som jag fått preliminärgodkända. Under denna vecka pågår det dessutom en stor festival där alla sektioner och föreningar vid Monash University finns representerade. Förutom att gå med i de olika föreningarna bjuds man på gratis mat, dryck och prylar – allt från pennor och anteckningsblock till solglasögon och vattenflaskor.

Överlag skulle jag säga prisnivåerna i Australien är ungefär som i Sverige. Vissa saker är dyrare såsom boende medan det är billigare att äta ute. CSN erbjuder ett merkostnadslån för utbytesstudier. Jag skulle säga att de pengar som man får från CSN räcker, dock kan det vara bra att ha sparat ihop lite extra pengar om man vill resa runt mycket i Australien under/efter terminen. Dessutom är det bra att ha en buffert när man anländer till Melbourne eftersom det är en del utgifter i början som exempelvis mobilabonnemang, Myki-kort (för kollektivtrafiken), eventuell deposition för boende, husgeråd samt täcke och kudde. Något att tänka på är att de pengar som man får från CSN sätts in på kontot i en klumpsumma så det kan vara bra att hålla koll på sin ekonomi så att man inte gör av med allt i början. 

I samband med min ansökan till Monash universitety bifogade jag även en ansökan om studentboende på campus. Strax före jul fick jag beskedet att jag fått ett rum hos Clayton Residency. När jag fick mailet hade jag cirka två veckor på mig att skicka in mitt slutgiltiga godkännande samt att betala in en deposition på 500 AUD (denna summa dras sedan av från den första hyran). En vecka före avresa från Sverige fick jag ett mail som meddelade att jag fått ett rum vid Robets Hall (ett av alla hus med studentboenden på campus). Varje hus har sin egen inspark på cirka två veckor med massa aktiviteter och gratis middagar för att lära känna andra i huset, så jag fick även information om hur schemat för denna inspark såg ut.

På mitt boende hade jag ett eget rum på cirka 12 kvadratmeter med säng, skivbord, garderob och fåtölj. Jag delade dusch och toalett med de andra tre på min våning samt kök med resten i huset. Något som man kan tänka på med campusboende är att man måste fixa egna tallrikar, bestick, grytor, sängkläder etcetera. Det finns dock billiga affärer i närheten där detta kan inhandlas såsom K-mart och IKEA.

Att bo på campus har både sina för och nackdelar. Det är nära till alla föreläsningssalar så både sovmorgon och en powernap mellan lektionerna är fullt möjligt. Dessutom lär man känna många andra studenter. Mest är det personer som kommer från andra delstater eller från landsbygden som bor på campus eftersom de från Melbourne ofta fortfarande bor hemma. Merparten av de som bor på campus är dock förstaårsstudenter vilket ibland bidrog till att jag kände mig rätt gammal då de flesta börjar plugga på universitetet direkt efter high school.

Det kan vara svårt att veta hur man ska bo. Jag skulle säga att antingen väljer man ett boende inne i city med närheten till alla sevärdheter och nattlivet i Melbourne, eller så bor man på campus med närheten till föreläsningar och skolaktiviteter. Det är ingen idé att bo någonstans mittemellan. Det tar cirka 40 minuter att resa mellan city och Clayton campus, så automatiskt blir det en del pendling - antingen in till city för fritidsaktiviteter eller till campus för föreläsningar. Det är dock ingen större skillnad i pris om man jämför boende i city jämfört med boende på campus så allt handlar om vad man själv föredrar. Något som är värt att nämna är att kollektivtrafiken inte är lika smidig som i Stockholm. Under veckan går de sista tågen/bussarna vid tolvtiden och under helgnätterna går enbart nattbussar. Skulle man dock missa sista tåget hem under en veckodag så går det att dela på en taxi hem - det kostar en del men är billigare än i Sverige.

Hade jag gjort mitt val av boende nu hade jag nog valt att bo inne i centrum – i South Yarra, Prahan eller CBD. Detta då det är lättare att vara spontan och hitta på aktiviteter på kvällar med andra utbytesstudenter och australiensare. Fördelen med att jag valde campusboende var att allt var klart redan innan jag åkte från Sverige. Jag vet många andra som behövde bo på hostel till en början och åka på lägenhetsvisningar då terminen startat. Har man dock lite is i magen och kan tänka sig att spendera en vecka på hostel tror jag dock att det kan vara värt det. Ett tips för att söka boende utanför campus är att titta på Australiens motsvarighet till blocket (www.gumtree.com.au) samt att skriva i facebook-gruppen ”Svenskar i Melbourne” och fråga om någon har ett ledigt rum. 

När man väljer sina kurser finns det några saker som kan vara bra att tänka på. Kurskoden talar om vilket år som kursen går. Det vill säga, om första siffran i kurskoden är en etta är det en förstaårskurs. En två betyder att det är en andraårskurs och så vidare. Då jag studerade på ”undergraduate-nivå” var jag bara behörig till kurser som hade en första siffra som startade på ett, två eller tre. Det är bra att hitta många kurser som man kan tänka sig att läsa då alla inte passar ihop schemamässigt. Dock går det att missa föreläsningar (om två kurser krockar) eftersom merparten spelas in och finns tillgängliga på kurshemsidan. Dock är det oftast obligatorisk närvaro på tutorials (seminarium där man diskuterar veckans litteratur och föreläsning/-ar).

Studietakten och nivån på undervisningen är ungefär som i Sverige. En skillnad från Sverige och psykologprogrammet är dock att det är mindre lärarledd undervisning och mer egenstudier. Varje vecka är det en hel del att läsa i varje kurs och föreläsare såväl som tutors förväntar sig att man har läst litteraturen. Även betygssättningen som baseras på procent från 0-100 skiljer sig från Karolinska Institutet. Under terminens gång har man för varje kurs mindre delmoment som man blir betygsatt på. Betygen för alla delmoment adderas sedan ihop ett slutbetyg. Detta bidrar till att den slutgiltiga tentan inte väger lika tungt som vid KI.

Något som jag tyckte var intressant var hur fort jag kom in i språket och blev van att prata och skriva på engelska. Till en början kändes det lite svårt att skriva på formell engelska men med tanke på all den feedback som jag fick blev jag med tiden mycket säkrare. Att hänga med på föreläsningarna samt att bidra till diskussioner var dock inget större problem. Känner man sig osäker på den språkliga biten går det att få hjälp i biblioteket där det anordnas både språk- och skrivarkurser. Ett annat tips om man känner sig osäker på om uppsatserna man skrivit är språkigt korrekta att be en australiensisk/engelsktalande vän att korrekturläsa det man har skrivit.

Australien är ett fantasiskt land med mycket att utforska och uppleva. Jag gjorde tre mindre resor till andra delstater under terminen – till Sydney, Adelaide och Alice Springs/Uluru. I mitten av terminen har man även en veckas långt lov då det är möjligt att resa. Jag valde dock att stanna i Melbourne under lovet och umgås med de vänner som var kvar och att surfa. Väljer man att resa under lovet är det bra att boka resor långt i förväg då många vill resa under denna tid och priserna därmed snabbt går upp. Med tanke på de stora avstånden i Australien är det en fördel att flyga. Både Jet Star och Tiger Airways brukar ha relativt billiga flygbiljetter och du tar dig därmed från Melborne till resten av Australien snabbt och slipper spendera flera timmar på buss eller tåg.

Dock behöver man inte åka långt för att uppleva saker. Bara i närheten av Melbourne finns det mycket att se. Jag hyrde en bil tillsammans med några kompisar och tältade längst Great Ocean Road under en helg. Det är en otroligt vacker kuststräcka som jag verkligen kan rekommendera. En annan bra utflykt som jag gjorde var till Wilsons Promatory, en nationalpark som ligger några timmar från Melbourne. Det är verkligen en fördel att ha körkort för att kunna ta sig till platser som annars är svåra att nå med kollektivtrafiken. I Australien har dock de flesta en egen bil och då australiensare generellt är mycket öppna och sociala tar de gärna med sig utbytesstudenter på äventyr och utflykter.

Även i Melbourne finns det mycket att hitta på. Alla olika stadsdelar har sin karaktär och det finns mycket att upptäcka. Bland annat finns det många bra restauranger, caféer och barer. Priserna på mat och dryck är generellt billigare än i Sverige vilket innebär att jag åt ute mer än jag gör hemma i Sverige. Melbourne är dessutom en stad med mycket kultur – allt från häftig streetart till museum och finkultur. Detta tillsammans med det faktum att det ständigt är någon form av festival eller event som pågår gör att det alltid finns något att hitta på. Melbourne är även en stad som är mycket engagerad i Australiensisk fotboll, även kallat ”footy”. Att se en match är därför en upplevelse, även om man inte hänger med i allt som sker på planen alla gånger. Jag hann med två matcher under min termin och båda gångerna såg jag till att ta med mig australiensiska vänner som kunde förklara reglerna för mig.

På Monash University finns det dessutom många olika ”clubs and societies” som man kan gå med i under ”Orientation week” i början av terminen. Ett tips är att gå med i så mycket som möjligt då man ofta får tillgång till olika event, gratis mat samt rabatter. Dessutom har man möjlighet att prova på sådant som man kanske inte annars skulle göra. Jag var medlem i många olika klubbar men framför allt var jag aktiv i ”Monash Running Club”. Varje tisdagskväll var vi cirka 100 stycken som sprang tillsammans under ledning av en mycket hängiven tränare som verkligen peppade mig att ge allt.  Förutom att springa var jag även med i bland annat ”Monash Bordriders Club”, som fixar surfläger under terminen, samt ”Monash Outdoors Club” som ordnar utflykter där man kan paddla, klättra och vandra. 

Att åka på utbyte är verkligen bland det bästa jag har gjort. Jag hade en helt fantastisk termin och har lärt känna många nya vänner. Dessutom har jag lärt mig massor, inte bara från mina studier utan även genom att möta individer från andra kulturer och dela upplevelser och erfarenheter. Även om hela processen fram tills att jag faktiskt satte mig på planet till Melbourne inte var helt problemfri är jag glad över att jag inte gav upp utan faktiskt kämpade på och tog mig iväg. Att ha is i magen och tro på att det faktiskt kommer att lösa sig på ett eller annat sätt är viktigt, inte minst då det inte alltid blir som man tänkt sig. Slutligen vill jag bara säga till dig som funderar på att åka – ta chansen, att åka på utbyte är verkligen ett minne för livet!