Jag ville väldigt gärna åka till ett spansktalande land då jag sedan innan redan pratar lite spanska. Jag tänkte att jag skulle slå två flugor i en smäll och utveckla min spanska likaväl som mina kunskaper i Folkhälsovetenskap. Jag har hört väldigt bra om Santiago och har vänner vars föräldrar kommer där ifrån.  Generellt ville jag åka på utbyte för att få ett annat perspektiv på Folkhälsovetenskap än vad vi har i Sverige.

 

För att få stanna i Chile mer än 3 månader var jag tvungen att få ett studentvisum. För ett studentvisum krävs: ett giltigt pass, personbevis, antagningsbesked från skolan i Chile, intyg på ekonomisk situation såsom bevis att man får CSN-bidrag eller att man har ett jobb,  3 foton tagna framifrån, namn, adress och telefonnummer till kontaktperson i Chile (i mitt fall en lärare på skolan), en tur och returbiljett. Visumet kostade runt 1000 kr och handläggningen tar runt 3 veckor. 

Jag och min klasskompis som också skulle med till Santiago googlade på hyra lägenhet alquiler departamento och hittade till slut en lägenhet i Bellavista. Betalningen skulle skötas på plats när vi kom dit. 

 

Jag kom dit den 1a september och började med att ta in på vandrarhem inte så långt från lägenheten. Jag skulle få nycklarna till lägenheten några dagar senare.  Jag bodde på vandrarhemmet i 4 dagar och under tiden passade jag på att gå runt lite i staden. Det var ganska kallt när jag kom dit, framför allt på kvällarna, då kunde temperaturen sjunka till 5 grader. Jag anlände en söndag och hade möte med min kontaktperson Leonel på tisdagen. En väldigt trevlig man som välkomnade mig med öppen famn. Intuitionen för folkhälsa låg i anslutning till medicinska campuset av Univercidad de Chile i en enklare del av staden, Independencia. Där fanns bland annat Santiagos mest kända matmarknad La Vega.  Hit går chilenarna för att fynda allt från frukt och kött till kläder i närliggande butiker. Det var ganska smutsigt och man kunde till min förvåning se åsnor och hästar gå på gatorna. Generellt tyckte jag att staden var mycket enklare och inte så pass utvecklad som jag hade förväntat mig.

 

Väl på skolan började jag och Leonel att planera vilka kurser jag skulle ta och hur jag skulle få ihop mina poäng. Detta var alltså inte bestämt på förhand. Folkhälsovetenskap lärs endast ut på masters nivå i Santiago plus att min hösttermin var deras vårtermin, därför vart det svårt att hitta kurser som inte var antingen för svåra eller något som jag redan läst. Det slutade med att jag skulle skriva två större research arbeten, dels om hur sjukvårdsystemet ser ut i Chile dels hur man lär ut folkhälsovetenskap i Chile. Sedan skulle jag även delta i sammanträden med lärare som hade en Global Hälsa grupp. Sedan fick jag på egen hand söka upp en lärarinna som skulle hjälpa mig med en uppsats om kvinnor med HIV i Chile och slutligen skulle jag under mina tre sista veckor delta i en kurs som handlade om hur hälsan såg ut överlag i ett område i Santiago.

 Det är ganska lätt att ta sig runt i Santiago. Tunnelbanan är bra och billig, det går även bra att ta bussen vart man än vill åka. Jag åkte ofta taxi, vilket var betydligt billigare än hemma. Det var generellt sett billigare i Chile, att äta middag och gå ut i Santiago var säkert hälften så billigt. Samtidigt är bland de mest utvecklade landet i Sydamerika och man kan räkna med att göra av med 7 000 i månaden inklusive hyran. Jag hade totalt med mig 40 000 kr. 

Jag skulle bott med en klasskamrat i en trea och delat på hyran. Vi hade hittat en lägenhet, en liten 3a för 2000 var i månaden. Den låg i ett område som heter Bellavista.Jag flyttade in och bodde där själv i en månad. Min klasskompis dök av olika anledningar aldrig upp och jag var tvungen att flytta därifrån på grund av hyran. Vilket jag tyckte var lika bra. Bellavista är ett festområde. Ett ganska ruffigt festområde. Från tisdag till och med lördag vibrerade hela lägenheten av musiken från barerna runtom. Dock bodde jag i en trygg byggnad med dörrvakt och låsta grindar, men jag skulle inte vilja säga att det är säkert att traska omkring där själv som ensam tjej på kvällen. 

 

Jag hittade en hemsida där man skapar en profil och kan antingen där man kan ange att man antingen vill hyra ett rum eller att man vill hyra ut ett rum. Jag hittade ett rum hos en kille som bodde på Plaza Italia, stadens centrum. Killen som jag bodde hos var en arkitektstudent och jag hade eget rum och badrum. Han var väldigt snäll och vi kom bra överens. Plaza Italia är ett bra område, lite stökigt vid demonstrationer och fotbollsevent men annars är det nära till allt. Skulle jag åkt dit idag hade jag gärna bott i området Las Tarrias, med bra caféer och småbutiker, gav en mer europeisk känsla. Om man är känslig för förorenad luft skulle jag rekommendera att bo en bit utanför Santiago, till exempel Las Condes.

Det var inte svårt att hitta boende i Santiago. Det är inte speciellt dyrt och man kan alltid hyra ett rum hos någon. Jag skulle rekommendera att bo på Plaza Italia, Manuel Montt eller runt Pedro de Valdivia. 

Universidad de Chile har 7 fakulteter och den medicinska fakulteten ligger i Independencia. Man tar gula tunnelbanelinjen norrut och kliver av vid stationen Cerro Blanco. Därifrån är det en tiominuters promenad längs gatan Santo Domingo tills man kommer till en korsning där McDonalds ligger. Från Plaza Italia tar det ungefär 30 minuter att ta sig till skolan.

Jag skulle villa säga att själva undervisningen var så gott som obefintlig. Jag hade inga lektioner först på slutet då jag hade 4 schemalagda klasser. Resten av tiden gjorde jag intervjuer och research på egen hand.  Leonel fanns oftast tillgänglig om det var något jag behövde hjälp med. När jag anlände till Santiago började jag med att intervjua cheferna för de olika programmen på skolan på spanska, chefen för epidemiologiprogrammet, chefen för biostatistiks programmet och så vidare. Detta gjorde jag till min uppsats om hur man lär ut folkhälsa i Chile. Man kan ju tro att min spanska var mer eller mindre outstanding innan jag ens kom dit, men det var den inte, något jag blev varse om ganska så fort. Jag hade nog dels överskattat min spanska en aning, men framför allt så pratar man väldigt annorlunda i Chile jämfört med någon annan spanska jag hört (och jag har besökt Sydamerika tidigare). De svalde bokstäverna och kastade in så mycket slang så pass att det tog mig kanske två månader att förstå vad de sa. Under intervjuerna hade jag förberedda frågor på spanska och sedan spelade jag in intervjun, gick tillbaka och lyssnade 10-20 gånger på varje intervju för att transkribera, men beslutade till slut att ta hjälp av en chilensk kompis som jag lärt känna när jag var ute.

  

Santiago var en intressant och givande erfarenhet. Jag fick lära mig ett nytt folkhälsosystem och en ny kultur samt förbättra min spanska. Akademiskt tycker jag inte att det gav mig jättemycket. Det var ganska ostrukturerat och det kräver väldigt mycket av en själv. Man måste vara disciplinerad och hitta på sitt eget schema. Man har mycket egen tid att jobba på och man har inte många chanser att skaffa kompisar i skolan. Jag tror att det är bättre att åka till Santiago om man har ett speciellt intresse inom sina studier som har med Santiago att göra, annars kan det vara svårt att få ihop alla sina poäng.

 

Jag har studerat spanska sedan 7an i grundskolan och hela gymnasiet. Efter gymnasiet åkte jag även till Spanien och var där i 5 månader och studerade spanska ytterligare en termin. När jag kom till Chile hade jag inte varit i kontakt med spanskan på lite drygt ett år.

 

Den första uppsatsen jag skrev var på engelska men när jag väl kommit in i spanskan skrev jag resten av uppsatserna på spanska.  När jag kunde hålla det på min egna nivå gick det bra, det blev däremot mycket svårare när jag tog kursen på slutet. Det var ett grupparbete och på mastersnivå, jag hade svårt att hänga med många gånger. I allmänhet hade jag lätt att ta mig runt och bli förstådd. Befolkningen i Santiago var väldigt omtänksamma och vänliga. De flesta chilenarna varnade för att det var lätt att bli rånad och uppmanade mig till att vara väldigt försiktig. Vilket jag var. Den första månaden höll jag hårt i allt jag ägde och kollade mig ständigt om. Med tiden började jag slappna av och tyckte att chilenarna överdrev en aning. Man bör dock vara försiktig och ha uppsyn och inte gå hem själv sent på kvällarna och kanske undvika en del områden. I allmänhet kände jag mig aldrig otrygg.

 

Chile är annars ett väldigt fint land att resa runt i. Jag besökte Atacama öknen, vilket var jättehäftigt. Annars ska Patagonien vara helt fantastiskt. Man bör kanske lägga sina resor lite senare in på terminen då det är ganska kallt i september oktober, framför allt på kvällarna. Har man planerat att resa mycket bör man nog också ha med sig lite mer pengar än vad jag hade. Isla de Pasqua ska också vara väldigt spännande att resa till. Ön ligger 4 timmar med flyg utanför Chile men har en väldigt spännande historia och ska vara ett värt resmål.

 

 

Det arrangerades inga sociala aktiviteter för utbytesstudenter. Jag upplevde att det var väldigt få utbytesstudenter på skolan. Jag hade knappt några lektioner och kom därför inte speciellt mycket i kontakt med andra studenter. Generellt är chilenanarna enkla att få kontakt med och det organiserades andra aktiviteter såsom filkvällar med mera för alla studenter på den medicinska fakulteten. Jag träffade dock mina vänner genom aktiviteter utanför skolan såsom yoga och salsa. Jag umgicks även endel med ägarn till lägenheten jag bodde i och has familj.