Studier allmänt
Jag åkte under SVK-delen på termin
11 vilken är 10 veckor lång, jag var dock tvungen att göra 12 veckor eftersom
det är minimum för ERASMUS-utbyte. Jag läste inte några vanliga kurser i
Heidelberg utan gjorde praktik på sjukhuset, så kallade ”clinical rotations”.
Jag gjorde 3 olika placeringar, neurologi, onkologi och reumatologi. Jag
behandlades som en som gör PJ, alltså det praktiska året i slutet av
läkarutbildningen i Tyskland som de har istället för AT. En PJs viktigaste
uppgift är att ta blodprover eftersom sjuksystrarna inte får göra det i
Tyskland. Dessutom brukar de göra inskrivningarna och andra avdelningsuppgifter.
En PJ står dock lägre i rang och har mindre ansvar än en AT-läkare i Sverige
men det verkar variera rätt så mycket.
Innan jag åkte fick jag information
i mail om var jag skulle vara och när. De bad mig också ta med ficklampa,
reflexhammare, stetoskop etc. men det viktigaste att ha med sig är läkarrockar.
Hade inga större problem med det praktiska vad gäller studierna.
Administratörerna på sjukhuset verkade ha koll på att jag skulle komma men de
verkade inte ha informerat läkarna.
I Tyskland är de flesta
människorna offentligt sjukförsäkrade som i Sverige, 10-15% är dock privat
försäkrade vilket bland annat innebär att de alltid ska behandlas av en specialistläkare.
Ersättningssystemen för de olika patientgrupperna är också olika, för
offentligt försäkrade får sjukhuset ett schablonbelopp, de privat försäkrade
faktureras varje undersökning eller prov man gör vilket gör det lönsamt för
sjukhuset att utreda dem lite noggrannare. Heidelberg är känt för sin
cancervård och är ett stort centrum för Whippleoperationer i Europa. På
onkologen stötte jag på flera rika sjukvårdsturister från t.ex. Saudiarabien
som betalar mycket pengar för att vårdas i Tyskland.Det är viktigt med titlar i
Tyskland, på namnskylten ska man gärna ha så många som möjligt. Man niar
självklart överläkarna, de yngre läkarna är det bäst att börja med att nia så
får det säga till om de vill bli duade. Patienterna måste man alltid nia.
I Tyskland är en underskrift
aldrig komplett om den inte ackompanjeras av en stämpel vilket ter sig närmast
komiskt för en svensk.