Den vanligaste fråga jag fick av vänner, handledare och kollegor i Portugal var: varför valde du Portugal?

Ärligt talat visste jag inte så mycket om Portugal innan jag åkte men hade uppfattningen att det var ett fint land med härligt väder, trevlig kultur och vackert språk. Jag gillar att resa och upptäcka nya platser, uppleva nya kulturer och få nya kunskaper så jag såg möjligheten att åka på Erasmus utbyte som ett perfekt tillfälle att göra allt detta.

För att ansöka om att åka och erhålla det stipendie som erbjöds behövde jag skriva ansökningsblankett, motiveringsbrev om varför jag ville åka och CV på engelska samt lämna in ett intyg av mina studieresultat. När antagningsbeskeden kommit, ca en månad senare, stod det klart att jag skulle åka med en klasskamrat. Vi fick reda på att ytterligare en elev från Karolinska institutet skulle åka till Lissabon så vi tog kontakt och bestämde oss för att bo tillsammans. Vi tittade på flera boenden över nätet innan vi åkte men hade inget bestämt när vi åkte.

Flygbiljetter bokade vi hos TAP Portugal, som flyger direkt från Arlanda till Lissabon, cirka tre månader innan avfärd. Vi bokade tur och retur och eftersom vi visste vilka datum vi skulle behöva plugga/praktisera bokade vi biljetter så att vi skulle ha några extra dagar både före första dagen och efter sista dagen. För biljetterna betalade vi ca 2000 kr var.

Andra ärenden som jag ordnade innan avresa var att se över att min försäkring skulle gälla när jag var iväg samt ansöka om CSN för utbytesstudier.

Vi åkte till Lissabon två dagar innan kursstart. På flygplatsen blev vi hämtade av två faddrar som vi haft kontakt med via mejl ett par månader innan vi åkte. De fanns till hands genom hela utbytet, alltid redo att hjälpa till, till exempel med transport, titta på boende, komma till skola/sjukhus eller något annat vi kunde behöva hjälp med.

På skolan blev vi varmt mottagna av den internationella koordinatorn som gav oss information om skolan, staden, landet, sevärdheter och så vidare. Vi blev också försedda med SIM-kort, kartor och evenemangskataloger (det finns alltid något event på g i Lissabon).

Vi träffade även våra lärare, som också var våra kontaktpersoner, och gick igenom våra scheman för de kommande tre månaderna. 

Studentlivet under Erasmus var billigare än studentlivet i Sverige. Mat var billigare både i affären och på restaurang, främst färska varor som frukt och grönt, fisk och kött.

De flesta affärer hade liknande varor och priser; Continente, Pingo Doce och Mini-preco är namnen på de tre vanligaste mataffärerna i Portugal.

Kort för tunnelbana, buss och spårvagn kostade motsvarande ca 350 kr. För att resa utanför Lissabon, till exempel stränderna strax utanför staden kostade det upp till 5€ tur och retur. Övriga resor till andra städer med buss eller tåg fanns det student/ungdomspriser på vilket innebar 25 % rabatt. En resa kunde då tur och retur kosta ca 30-40€.

Shopping var också billigare och likaså var utelivet. Det var sällan vi behövde betala inträde och eventuell dricka var betydligt billigare än i Sverige.

Jag hittade ett gym vid namn Ginásio Clube Português i stadsdelen Rato (5 min. gångavstånd från vårt boende) som hade erbjudande för Erasmus studenter; detta innebar att man fick träna på gym, gå på pass och simma, samt ta del av instruktörer, wifi och studierum för 40€ i månaden.

Som sagt hade vi inget bestämt boende när vi först anlände utan vi bodde på ett youth hostel i stadsdelen Picoas i tre dagar. Frukost var inkluderat och vistelsen kostade ca 15€ per natt. Vi hade en visning planerad hos Anjaf, ett företag som vi blev tipsade om av skolan som hyr ut rum i studentkorridorer i den centrala stadsdelen Rato.

Flytten till Anjaf var det bästa valet vi kunde göra. Det var två internationella studentkorridorer, ca 8 studenter i varje med varsitt enkel/dubbelrum, varje korridor hade två badrum var och varsitt kök. I hyran ingick: vatten, el, wifi samt städning tre gånger i veckan. Beroende på vad man bodde i för rum (enkelrum eller dubbelrum) varierade kostnaden. Jag delade ett dubbelrum med en tjej (rumskamrater fick inte vara av olika kön) och vi betalade 240€ var i månaden, vilket var det billigare alternativet. När vi flyttade in betalade vi två månadshyror (en som deposition) och eftersom inga problem uppstod under vistelsen behövde vi inte betala sista månadshyran.

Alla vi som bodde tillsammans kom väldigt bra överens och vi blev som en stor familj; vi lagade mat och åt tillsammans, anordnade resor och fester, tränade, träffade varandras vänner och familjer när de kom på besök och så vidare. Vi håller fortfarande kontaken via Facebook, Skype och i vissa fall har vi besökt varandra också.

Under tiden i Lissabon spenderade jag inte mycket tid på universitetet, då praktiken stod i fokus. Vi fick möjligheten att närvara vid en föreläsning en gång med ca 30 elever och det liknande en föreläsning i Sverige; läraren föreläste och ställde/svarade på frågor och eleverna fick tid att diskutera livligt kring de frågor och funderingar som uppstod. Det negativa med att inte vara mer på universitetet under vistelsen var att inte få möjligheten att träffa ännu fler portugisiska elever och delta mer vid de evenemang som anordnades av skolan.

Största delen spenderades på sjukhusen Santa Maria, Santa Marta samt privatkliniken Allergology clinical institute (ICA).

På varje enskild sjukhus och avdelning fanns en handledare till hands med ett flertal hjälpsamma kollegor. Då handledare/lärare inte visste hur mycket kunskap vi hade från utbildningen i Sverige, gav de grundlig information. Stor del av de praktiska momenten utövades så som vi lärt oss från utbildningen förutom ett fåtal detaljer som kunde skilja.

Sjukhusmiljön var stressig, det fanns ingen tid att kommunicera med och lära känna patienten utan de anställda läste journalen och gjorde undersökningen snabbt och effektivt men samtidigt noggrant innan det var dags för nästa patient. Det fanns sällan tid för raster, förutom 30-60 minuter under lunchen.

På ICA var det lugnare tempo med mer tid för patienten och mer tid för oss elever att gå igenom de olika metoderna med vår handledare.

De skoluppgifter vi hade var att skriva patientfall och utvärderingar under varje praktikperiod. Vi hade möte med våra lärare i skolan minst en gång varje period för avstämning samt genomgång av våra arbeten, som såg annorlunda ut jämfört med Sverige. Under praktik i Sverige skrev vi två patientfall på max 2 sidor varje praktikperiod kring patientens bakgrund, status, genomförd undersökning med resultat och reflektion samt kort om eventuell patologi. I Portugal skrevs utförligt ett patientfall på 5-10 sidor om patientens anamnes och status, gärna även familjebakgrunden. Arbetet skulle också detaljerat beskriva patologin fallet handlade om; varje steg i undersökningen med alternativa metoder och åtgärder, etc.

För varje praktikperiod skrev vi en utvärdering om vår praktikplats, handledare, arbetsuppgifter och våra tankar om perioden samt statistik över de patienter vi träffat (ålder, kön, patologier) och hur mycket vi fick delta i undersökningarna.

Lärare, handledare och kollegor var oerhört hjälpsamma, de tog tacksamt emot mejl och frågor från oss, i vissa fall fick vi även tillgång till deras nummer. 

Jag tycker att portugisiska är ett mycket vackert språk och de har en fin kultur. Eftersom jag hade pluggat spanska i gymnasiet hade jag lättare att förstå portugisiskan i vissa sammanhang och ord. Ju längre tid som gick med portugisiskan runtomkring desto mer förstod jag. Portugiserna uppskattade att man försökte och lärde sig och de lärde gärna ut fraser. Vi gick en kurs i portugisiska för Erasmus elever i två månader, en gång i veckan. Kursen var gratis och vi anmälde oss en månad innan vi åkte till Portugal. Eftersom den var för Erasmus elever fick vi ytterligare en möjlighet att träffa fler studenter från olika länder och fick på så sätt fler vänner.

På praktiken gick det att kommunicera på engelska, i vissa fall gjorde vi en kombination med portugisiska, engelska och kroppsspråk vilket också fungerade utmärkt.

Det viktigaste är att aldrig vara rädd för att försöka, även om det blir fel i kommunikationen uppskattas varje försök.

Portugiser uppfattades av mig som hjälpsamma och det var ofta man inte hann fråga innan de erbjöd sig att hjälpa till. De är öppna, glada och sociala. Det är ett livligt folk som gärna njuter av festligheter och fotboll oavsett ålder och kön men det var sällan kaosartat. Även de största tillställningarna var stillsamma och fredliga utan större problem eller våld. Dessutom har de en fantastisk matkultur med rätter, bakelser och dryck som är unikt för Portugal.

Det finns massor att se och göra både i och utanför Lissabon. Några populära sevärdheter i Lissabon är:

·      Castelo de São Jorge; ett gammalt slott på en höjd i centrala Lissabon med utsikt över hela staden.

·      Alfama; den äldsta stadsdelen i Lissabon som stod kvar efter den jordbävning som drabbade staden på 1500-talet.

·      Bairro Alto, Santos och Quintal; de stadsdelar och platser som är som livligast under natten med barer och klubbar för alla; vill man ta det lugnt och lyssna på musik kan man göra det, vill man dansa hela natten finns det möjlighet för det också.

·      Det finns gott om Miradourous (utkiksplatser) varifrån man har fantastiska utsikter över hela staden.

·      Är man trött och hungrig efter att ha promenerat finns det alltid café och restauranger att återhämta sig på. Ett café dit vi ofta gick för att äta frukost eller bara slappna av en eftermiddag var Padaria Portugues. Vi besökte även ett ställe vid namn RAD i stadsdelen Anjos som rekomenderas varmt där man kan köpa pizza för 3€, dricka för 1€, träffa nytt folk och sitta ute på gatan och umgås med musik i bakgrunden.

·      Dessutom finns det även parker där man kan ha picknick, plugga eller bara umgås en stund, t.ex. Estrella park nära Rato, eller Parque Eduardo VII i centrala Lissabon.

Platser utanför Lissabon som rekomenderas är:

·      Belém; ca 20-30 min bussfärd utanför Lissabon, eller 1,5 tim promenad, där man kan besöka Monisterio de Jeronimos, ett gammalt kloster, avnjuta en Pastel de Nata (typsik portugisisk bakelse) på caféet Pasteis de Belém eller bara promenera och njuta av utsikten.

·      Almada; 5 minuters båtfärd och tio minuters bussfärd till andra sidan vattnet, eller 35 minuters bussfärd över bron, för att besöka Cristo Rei, en staty som liknar den berömda Jesus-statyn i Rio de Janeiro i Brasilien.

·      Sintra; 50 minuters tågresa utanför Lissabon. Här finns flera gamla, historiska slott att besöka men det är viktigt att komma ihåg att entrén till varje slott kan kosta en del, upp till ca 17€. Vill man inte gå in i slotten finns det gott om platser att promenera runt och utforska utsidan av slotten, strosa omkring i staden, åka guidad busstur och äta en travesseiro – den typsika bakelsen för Sintra.

·      Cascais och Carcavelos; två av de stränder man kan besöka utanför Lissabon, vilket tar 30-45 minuters tågresa. Förutom att bada kan man ta surfinglektioner, promenera/träna, äta en god middag och shoppa.

·      Algarve; södra kusten av Portugal dit man kan åka tåg, buss eller flyga. Vi åkte tåg till staden Albufeira vilket tog 3 timmar. Vi hade en mini-semester där på fem dagar där vi hyrde lägenheter och hade 5-10 minuters promenad till stranden. Det finns flera städer man kan besöka på Algarvekusten, jag rekomenderar att varmt att åka dit.

·      Porto; Portugals näst största stad i norra delen av landet. Vi åkte buss dit, man kan även ta tåget eller flyget, vilket tog 3-4 timmar. Vi övernattade på ett hostel över en helg och strosade runt i staden. Det var en mysig stad med olika ställen att besöka, t.ex. bron där man kan promenera och samtidigt se hela staden på båda sidor om vattnet, ett flertal muséer och parker. 

Min tid i Portugal är något jag kommer ha med mig hela livet. Jag fick möjligheten att praktisera på olika ställen med olika människor i ett för mig främmande land på ett främmande språk. Jag lärde mig mycket av mina handledare och kollegor vid de olika momenten, lärdom som jag kommer ha nytta av vid mitt framtida yrkesutövande.

Slutligen så fick jag en helt ny familj, en stor internationell familj med massor av fina människor som jag förhoppningsvis kommer ha kvar igenom livet. Vi planerar redan flera aktiviteter för att resa till varandra och träffas. Som jag ofta säger så förväntade jag mig att jag skulle få flera nya vänner men jag trodde aldrig att jag skulle få en helt ny familj. Det måste jag säga har varit det bästa med hela min Erasmus-upplevelse.