Flera faktorer motiverade mig till att vilja åka på utbyte. Jag ville testa att studera vid ett annat universitet, i ett annat utbildningsväsende och i en annan kultur. Varför jag till slut sökte utbytet vid Hogeschool van Amsterdam (HvA) var dels för att jag är väldigt intresserad av global hälsa och att jag på förhand fått en god bild av Nederländerna som ett land i framkant när det kommer till fysioterapi. Jag hade inför avresan högt ställda förhoppningar, även om jag var lite osäker vad jag egentligen kunde vänta mig av programmet i och med att nästan inga studenter från KI har åkt på detta utbyte tidigare. KI gjorde sitt bästa för att hitta information gällande gästuniversitetet och kursen. Jag fick kontakt med både kursadministratören och utbyteskoordinatorn på HvA, dessa var behjälpliga med att svara på frågor. Den delen av kursen som jag läste omfattade endast teoretiska moment (i ett annat EU-land), därför var inga vaccinationer eller intyg behövda.

Jag anlände i Amsterdam en dryg vecka innan den officiella kursstarten. Detta gav mig tid att landa lite i staden, leta efter ett mer permanent boende (hade ej löst detta på förhand, utan bodde hos bekanta i början), köpa cykel och så. Innan kursen på HvA började anordnade International Student Network (ISN) välkomstdagar för samtliga utbytesstudenter – alltså från både HvA och Universiteit van Amsterdam (skolan för de mer traditionella akademiska ämnena). Detta gav mig en möjlighet att träffa en bred massa av studenter från olika discipliner och länder. Majoriteten var visserligen 20-åriga amerikaner. Även om det var rätt så späckade tre dagar med mycket ytligt snack om var man kommer ifrån och vad man pluggar så tycker jag att det var väl värt att delta. Till slut började i alla fall kursen som jag var där för att läsa.

Detta var en rätt krånglig process och jag ska försöka minnas och beskriva detta så bra och tydligt som möjligt. Problemet med att läsa kursen på HvA är att endast 7,5 hp av de 18 som jag faktiskt läste kunde tillgodoräknas på KI (jag läser alltså under min kandidat 11,5 hp mer än min kursare). Detta innebar att jag inte kunde söka CSN-lån eller bidrag som vanliga utbytesstudier utan fick söka pengar för separat kurs i utlandet. När jag väl gjort detta kom pengarna som de skulle i en klumpsumma med en utökad lånedel – vilket är vanligt vid utlandsstudier. När jag väl kom hem blev det dock mer krångel i och med att jag inte kunde ansöka om mer studielån förrän jag kunde visa att jag klarat av minst 11 hp av kursen i Amsterdam. Detta dröjde och ledde till att jag fick kontakta CSN ett flertal gånger för att skjuta på de datum som de gav mig för att redovisa mina avklarade poäng. CSN var behjälpliga, även om det var svårt att få tag på någon som visste hur saker skulle skötas i dessa fall och det tog tid. Lite efter det att terminen tagit slut – cirka två månader utan CSN – fick jag tillslut även lån och bidrag för de sista poängen som jag läste i Sverige den terminen. Krångligt och besvärligt, men i slutändan löste det sig.

Att leva och bo i Amsterdam är inte helt olikt levnadskostnader i Sverige. Mat och nöjen kostar generellt lite mindre, medan boendekostnader är högre. Kollektivtrafiken kostar mycket, men är bra. Cykla är bästa alternativet, dock låg vårt campus ungefär en timme utanför centrum och det var inte alltid möjligt att cykla dit.

Jag och en annan student från KI som läste samma kurs delade boende. Vi delade ett rum som vi hyrde. Vi hittade annonsen via en Facebooksida där många lägger upp gratisannonser för bostäder. Det finns många annonsörer man bör vara lite tveksam till, men vi hittade ett centralt och bra boende på första försöket och var väldigt nöjda. För ett delat rum betalade vi €450 var. Detta är generellt vad alla betalar för studentboende, men då bor de mycket längre ut från stan än vi gjorde. Vi prioriterade läge och kompromissade boendeytan och var jättenöjda. Många kursare och andra utbytesstudenter bodde längre ut vilket resulterade i begränsade deras möjligheter att följa med på spontana aktiviteter dygnets alla timmar.

Några andra utbytesstudenter fick hjälp av studentboendeorganisation att hitta bostad. Det slutade med att de hamnade i ogynnsamma kontrakt, i boenden långt utanför stan med fortsatt hög hyra (€500-600).

Kursen som helhet omfattade fyra teoretiska moment där vi bland annat fick göra egna studier, leda seminarier och presentationer, ordna en konferens och mer traditionella föreläsningar. Kursdeltagarna var en blandning av fysio- och arbetsterapeuter, sjukskötare, läkarstudenter, barnmorskor med mera.

Inför och i kursens inledande moment påpekar alla lärare att studietempot och kraven skulle vara väldigt höga. Det var väl en sanning med lite modifikation. Lärarnas ambitionsnivån var högt ställd, men tyvärr föll den efterfrågade prestationsnivån. Detta var nog till följd av att det delvis saknas resurser och att ambitionsnivån bland många av de framförallt nederländska studenterna var väldigt låg. (Det finns i Nederländerna ett system som innebär att om någon påbörjar studier och sedan inte fullföljer dessa så måste de betala tillbaka alla studiebidrag och lån. Detta får till följ att det finns de studenter som har påbörjat studier, ångrat sig och sen fortsätter med minimal ansträngning för att komma till slutet och inte bli återbetalningsskyldiga. Det var dock inte alla som var lagda åt detta håll, tack och lov.) Något som gjorde många av kursdeltagarna lite svettiga var den första delkursen som var en huvudsakligen medicinantropologisk kurs. Ett väldigt intressant ämne och perspektiv, men som många naturvetare hade svårt att sätta sig in i.

Någonting som för egen del visade sig vara väldigt annorlunda mot hur studieupplägget ser ut i jämförelse med Sverige var informationen som gavs inför examinationer och olika obligatoriska moment. Det fanns så att säga, utrymme för tolkningar i de långtifrån textfattiga manualerna som beskrev varje delkurs. Det var vanligt att få olika instruktioner för samma uppgift av olika lärare. Tyvärr blev rättningen av uppgifter också varierande och tämligen godtyckligt beroende på vem som rättade respektive grupps uppgifter (det var många grupparbeten). Olika grupper lämnade vid samma tillfälle in helt olika uppgifter och blev godkända. Deadlines för uppgifter flyttades och kortades ner med mycket kort varsel vid något tillfälle och väldigt omfattande uppgifter gavs väldigt lite tid. På det sättet blev det till slut en väldigt intensiv och krävande kurs. Mentalt frustrerande.

På ett personligt plan så hade jag tillsammans med några andra elever tyvärr oturen att hamna på en av kursadministratörernas/lärarnas onda sida. Det måhända inte vara relevant information till dig som överväger detta utbyta, men för mig blev det tyvärr en negativ och underlig upplevelse som jag aldrig tidigare upplevt på universitetet.

Den engelskspråkiga kunskapsnivån i Nederländerna är väldigt lik den i Sverige. Alla under 50 pratar engelska och är mer eller mindre bekväma med det. Nederländska är en fantastiskt underhållande språk att sätta sig in i och konstigt likt svenska ibland.

Kulturen i Amsterdam är väldigt öppen och varm. Man känner sig liksom hemma väldigt enkelt. Staden är liten och behändig med massor av gömda små ställen att utforska. Det är många turister runtom, men efter bara någon vecka så lär man sig att hitta bort från de stora turiststråken. Det är en fantastiskt laid-back stämning och skönt tempo i staden och jag rekommenderar alla som har möjlighet att bo i och uppleva Amsterdam att göra det.

Allt finns. Coola kaféer, billiga och bra restauranger, bra och dåliga klubbar, massa pubar, bordeller i var och var annat hörn (japp, lika konstigt varje gång), parker, muséer, kyrkor och massa kul aktiviteter att ägna sig åt. Det är väldigt enkelt att ta sig runt i Nederländerna med tåg och bussar och det finna massor att se utanför Amsterdam. Europa ligger liksom precis runt hörnet och det är bara några timmar med tåg till Paris såväl som London.

Kursen i global hälsa på HvA började väldigt bra och lovande, men dalade tyvärr mot slutet. Många bäckar små gjorde tyvärr att helhetsintrycket av HvA brast i professionalism och tydlighet. Jag ångrar absolut inte att jag åkte till Amsterdam och det är en stad som jag alltid kommer att tycka väldigt mycket om. Tyvärr har mina upplevelser av studier, lärare och (vissa) kursare gjort mig högst tveksam om jag skulle klara av att arbeta i det nederländska systemet (jag har dock vänner som förklarat att upplevelserna på HvA inte är representativa för hur systemet i stort fungerar). Det som kursen framförallt gav mig var en utvecklad kunskap inom projektledning och grupparbeten.

Jag skulle inte rekommendera någon att läsa kursen i global hälsa på HvA såsom den ser ut just nu, men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Global hälsa är fortfarande ett jätteintressant och viktigt ämne som alla borde läsa. Amsterdam är en fantastisk stad och en plats jag kommer att återvända till många gånger. Vi får se om jag gör det i professionell befattning.