Jag reste till Uganda tillsammans med Kerstin Tham, professor och prefekt vid institutionen och vi blev hämtade på flygplatsen av hennes ugandiska doktorand. Vi bodde på Makerere University Guest House som låg inne på Campusområdet. Boendet hade bokats av Susanne Guidetti, lärare vid arbetsterapiprogrammet. Till institutionen (Department of Nursing) var det en trevlig promenad på drygt 20 minuter. Boende var enkelt med en standard som var alldeles acceptabel och kostade närmare 300 kronor natten, frukost ingick. Det var en del strömavbrott vilket gav en del avbrott i den trådlösa uppkopplingen vilket var lite irriterande. På University Guest House bodde ett antal lärare och forskare verksamma vid KI och andra universitet vilket skapade en trevlig akademisk miljö med stort intresse för utbildnings- och forskningsfrågor.

All undervisning ägde rum på engelska. Den engelska accenten kan ibland vara svår att förstå men fungerar i stort sätt bra. Det finns ett fyrtiotal olika språk i landet varav Luganda är det näst största språket följt av engelska. Människor är väldigt vänliga och intresserade och det är lätt att skapa kontakt. Tider är mer flytande än jag är van vid så en bokad tid kan man inte riktigt räkna med och de personer man stämmer träff med kan komma långt senare.

Det var lite tråkigt att jag inte bjöds in till några sociala aktiviteter alls från Department of Nursing. Då fyra lärare från arbetsterapiprogrammet samtidigt var i Kampala för att genomföra en kurs tillsammans med lärare vid den Ugandiska arbetsterapiutbildningen fick jag följa med i deras planerade aktiviteter. Jag fick bland annat delta vid en reception tillsammans med de fyra manliga lärarna vid arbetsterapiprogrammet i Kampala och fyra svenska kvinnliga inresande lärare. Susanne Guidetti, utresande lärare för arbetsterapiprogrammet har tidigare bott i Nairobi i flera år, organiserade fritidsaktiviteter för de svenska lärarna från KI. Första helgen gjorde vi en båtutflykt på Victoriasjön med övernattning på en ö.

En inspirerande och intensiv vecka som jag tror kommer att resultera i fortsatt samarbete även efter det att utbytesprogrammet inom Linnaeus-Palme avslutats.

Vid Department of Nursing är endast en av lärarna disputerad och behovet av fler forskarutbildade lärare var en fråga som chefen för institutionen diskuterade med mig. Vi påbörjade diskussioner om möjligt forskningssamarbete med registrering till forskarutbildning för två av lärarna.

Sjuksköterskeprogrammet vid KI hade vid tillfället för min vistelse två studenter på utbyte i Kampala som genomförde verksamhetsförlagd utbildning. De samlade också in data till sin kandidatuppsats, de intervjuade ugandiska sjuksköterskestudenter vid tre olika universitet i Uganda om deras uppfattningar av professionell identitet. Jag träffade de svenska studenterna ett par gånger, fick se hur de bodde och vi tillbringade en kväll tillsammans. Det var värdefullt att ta del av deras erfarenheter av utbytet och kulturen.

Jag har tidigare genomfört forskning i Tanzania och hade uttryckt intresse av att delta i det pågående samarbete som finns mellan vår institution och Makerere University i Kampala, Uganda. Sjukgymnast- och arbetsterapiprogrammet har också utbytesprogram så jag kunde ta del av deras välutvecklade samarbeten. Min resa planerades tillsammans med arbetsterapeuterna som skulle genomföra en kurs i Kampala vid samma tidpunkt. Då jag hade en chefsposition var tre veckors lärarutbyte en omöjlighet och jag var glad över möjligheten till en veckas utbyte. Några speciella förberedelser behövdes egentligen inte då visum söks när man anländer på flygplatsen i Entebbe. Jag behövde inga ytterligare vaccinationer undantaget malariaprofylax som påbörjades en dag före avresan.

Mycket inspirerande att se att många av utmaningarna med att bedriva sjuksköterskeutbildning var gemensamma för Sverige och Uganda. Vi brottas med för låg andel disputerade lärare, verksamheten framför kritik mot att sjuksköterskeutbildningen har för stor tygndvikt på teoretisk utbildning och generellt har sjuksköterskor låg status. Pratade med en sjuksköterskestudent som var nedslagen inför att påbörja sin yrkeskarriär beroende på den låga ställning hon upplever att sjuksköterskor har. Jag uppskattade att ta del av lärargruppens reflektioner kring hälso- och sjukvård i allmänhet och sjuksköterskeutbildning i synnerhet.

Department of Nursing, Makerere universitet bedriver en fyraårig sjuksköterskeutbildning som leder till en Bachelor of Nursing Science med kvalifikationer att arbeta både som sjuksköterska och barnmorska. De första åren läser sjuksköterskestudenterna läser tillsammans med läkarstudenterna och det sista året består av ett helt praktikår. Trettio nybörjarstudenter tas årligen in till sjuksköterskeprogrammet. Det är hård konkurrens och endast de bästa tas in, flertalet studenter bekostar själva sin utbildning. Teoretiskt verkar utbildningen vara på hög nivå även om den materiella standarden är lägre med utslitna salar och griffeltavlor etc. Något som spontant ser ut att skilja sig är relationen mellan lärare och student. Studenterna tilltalar lärarna mycket artigt (”thank you tutor”) och lärarna har ett mera auktoritärt förhållningssätt mot sina studenter än jag är van vid.

Department of Nursing ligger bokstavligt vägg i vägg med sjukhuset, Mulago Hospital, och det är lätt att gå emellan undervisningslokalerna och verksamheten. Eftersom det var mitt första besök vid universitetet gick en del tid till introduktion. En förmiddag visade en av lärarna runt mig på sjukhuset och vid ett annat tillfälle blev jag visad deras cancervård, Uganda Cancer Institute, som organisatoriskt är skiljt från Mulago Hospital. Under min vecka deltog jag i ett seminarium (2 timmar) med sjuksköterske- och läkarstudenter. De hade studerat bukåkommor och skulle i grupp diskutera och reflektera över frågor; diskussionen bedömdes av en lärare. En student var gruppledare och lyckades få med sig hela gruppen, alla studenter deltog aktivt och förklarade och ritade på tavlan. Jag imponerades av studenternas teoretiska kunskaper och engagemang. Jag fick också följa med en student som gjorde hembesök till nyförlösta mödrar. Varje sjuksköterskestuderande får under sin utbildning följa upp tre mödrar som de själva har förlöst vid sjukhuset. Dessa mödrar tar de kontakt med barnets tredje (hembesök), femte (telefonsamtal) och sjunde(telefonsamtal) levnadsdag. I detta fall besökte sjuksköterskestudenten tre mödrar i hemmet. Vi åkte med lärosätets lilla buss på skumpiga vägar för att komma till dessa familjernas hem. I hemmet undersökte sjuksköterskestudenten modern, hur högt hennes livmoder stod och hörde sig för hur amningen fungerade. Sedan undersöktes barnet och naveln steriltvättades. De hem vi kom till var små rum där det bodde många personer och det var ibland mörkt inomhus då inte el var tillgängligt hos alla. Läraren berättade att mödrarna tyckte att det var lite jobbigt med dessa hembesök då grannar ofta misstänkte att hembesöken berodde på att mödrarna var HIV-positiva. När sjuksköterskestudenten dukade upp och genomförde undersökning av barnet tillrättavisades hon öppet av läraren inför modern och mig.

Utöver detta blev jag involverad i handledning av en projektplan till kandidatuppsats som låg inom mitt forskningsområde. Jag läste planen och träffade studenten tillsammans med hans handledare för återkoppling. Jag blev studentens bihandledare för uppsatsen och vi hade en del mejlkontakt efter min återresa gällande projektplanen och färdigställandet av uppsatsen.

Jag var delaktig i ungefär sju undervisningstimmar uppdelat på 2 timmars seminarium, 3 timmars verksamhetsförlagd utbildning och 2 timmar individuell handledning av examensarbete. Utöver dessa timmar spenderade jag i det närmaste hela dagarna vid lärosätet, jag deltog i lärarnas diskussioner och satte mig in i deras önskemål och behov av stöd från KI. Det var en mycket god stämning på Department of Nursing och en inspirerande miljö att vistas i.