Redan under de första dagarna på termin 1 fick min klass information från PINK (Psykologprogrammets internationella kommitte) om att det var möjligt att göra ett utbyte under den valbara perioden på termin 6. Jag kommer ihåg att jag redan då gick i tankarna på att det skulle vara roligt att ta denna chans.

Beslutet att söka utbytesstudier tog jag slutligen under våren, termin 4. För mig var det ingen tvekan om att Bologna lockade mest bland de partneruniversitet som programmet har. Förutom att det är bland de mest klassiska lärosätena i världen (grundat 1088), kände jag att landet Italien – med sin rika historia, kultur och mattradition och, det ska jag inte sticka under stolen med, den närmast religiösa passion till fotboll som landets befolkning besitter, lockade betydligt mer än ett regnigt Bergen eller ett surfgalet och flipflop-bärande Australien. När jag slutligen fick meddelandet om att jag blivit antagen till utbytesstudier i Bologna i maj 2013, kändes det därför helt rätt.

Det kan vara bra att veta att man får räkna med ganska mycket jobb innan själva utbytet äger rum. Jag och min resekamrat från klassen ägnade mycket tid under hösten innan utbytet att leta upp passande kurser på Bolognas universitetshemsida. Förutom att kurserna skall passa in psykologprogrammets kontext och krav, så ska de också vara på engelska (om du inte pratar italienska). Detta var lättare sagt än gjort. Vi lyckades slutligen hitta tre kurser som låg på den psykologiska fakulteten som var på engelska. Två andra kurser låg på andra fakulteter (se nedan under Kurser).

Det bästa är att helt enkelt maila den som står som kursansvarig och fråga om de tar emot utbytesstudenter. De flesta svarade inom kort på våra mail.

I god tid innan avresan fick vi också ett bekräftelsemail från Bolognas universitet om att vi var antagna som utbytesstudenter. Vi fick också en internationell kontakt som vi kunde höra av oss till med frågor och funderingar, vilket kändes tryggt.

Vi kom ner till Bologna cirka en vecka innan kursstart (det trodde vi åtminstone från början, men det visade sig vara två veckor). Innan du ankommer har du förhoppningsvis fått information om att den psykologiska fakulteten på Bologna universitetet ligger i en närliggande mindre stad, Cesena (cirka 45 minuter med tåg från Bologna). Hit åkte vi efter en natt i Bologna för att registrera oss och framförallt hitta ett boende. Det var enkelt att registrera sig på ett universitetskontor; här fick vi också nyttig information om universitetet, campus, bibliotek och hur schemat såg ut för våra olika kurser. Klistermärken, pins och tygkassar erbjöd de också, vilket gjorde att vi kände oss mer än redo att börja vårt utbytesäventyr.
    Jag skulle ge tipset att komma ner cirka en vecka innan skolstart. Då har du god tid på dig att hitta boende, bekanta dig med staden och fixa diverse praktiska saker.

Överlag skulle jag säga att kostnadsläget i Italien, åtminstone i en mindre stad som Cesena, generellt är ungefär 20 % billigare än i Sverige. Detta gäller såväl vardagliga levnadsomkostnader som mat och dryck, men även boende (se nedan). Om du har studiemedel från CSN under din vistelse (du får i princip ut lika mycket som vid studier i Sverige) ska du inte ha några problem att klara av ekonomin. Jag klarade mig gott och väl med studiemedelpengarna plus lite egen utfyllnad trots att mitt boende inte var inte bland de billigaste, jag åt i princip alltid lunch ute och gjorde många resor under mitt utbyte. Så generellt klarar du dig väl med studiemedel och beroende på hur mycket aktiviteter/resor du gör kan du få lägga till lite egna pengar.

Vi hade fått tips från tidigare utbytesstudenter till Bologna/Cesena att vi kunde vänta tills ankomst med att fixa boende på grund av att italienare gärna träffar hyresgästen innan något slags avtal kan slutas. Över internet görs inga sådana affärer. Dessutom hade de upplevt att det fanns gott om boendealternativ väl på plats.

Det enda vi gjorde innan vi åkte var att lägga ut en ”söker bostad”-annons hos en italiensk bostadsförmedlare på internet, http://www.easystanza.it/ (tänk typ Blocket fast bara bostäder). Då min italienska är närmast obefintlig körde jag med en rubrik på italienska (google-translate är nyttigt ibland...) och själva texten på engelska. Inom kort fick vi flera svar med flera olika boendealternativ (inneboende, delat, eget) och prislägen. Vi nappade på ett förslag och bestämde med denna hyresvärd att vi skulle höra av oss när vi anlänt. Svårare än så var det inte för oss; vi tittade på boendet och skrev kontrakt samma dag. Då hade vi varit i Cesena i två dagar.
    Vi betalade 350 euro/person för en större 3:a i gott skick och med centralt läge. Om man vill bo billigare ska det inte vara några problem att hitta sådana alternativ. Vi erbjöds till exempel i samband med registreringen på universitetet ett korridorsboende (universitetet har samarbete med en bostadsförmedlare) som var betydligt billigare. Dessutom bodde flera av våra kurskamrater som inneboende eller i ”kollektiv” för litet billigare summa än vad vi betalade.

En liten brasklapp: för att teckna bostadskontrakt behöver man skaffa ett sorts italienskt personnummer eller skattekod, ”Codice Fiscale”. Detta kunde göras enkelt på ett servicekontor i Cesena: http://servizi.comune.cesena.fc.it/cesena/guida/dettAriannaArgomento.asp?DescArg=02&CodProc=533

I allmänhet tycker jag att likheterna är fler än olikheterna när det kommer till hur studierna bedrivs i Italien (eller åtminstone Bologna universitet): själva undervisningsformen är större eller mindre klassrum beroende på antal studenter, läraren undervisar med hjälp av power-point-presentation (som ibland tillhandahålls innan, ibland efter själva undervisningstillfället) och det är en interaktion mellan lärare och studenter – det är inte bara läraren som maler på. Jag hade en bild av att det skulle vara en mer hiearkisk relation mellan lärare och student i Italien, men det tycker jag inte var fallet i någon av de kurser som jag läste. Gruppövningar var ett populärt inslag – åtminstone i de kurser där antalet studenter var få (se nedan). Man får vara beredd på att redovisa vad man diskuterat och visa att man hängt med/reflekterat över det man pratat om.
    Även kurslitteraturen tycker jag var snarlik den som vi har på KI: engelskspråkiga läroböcker blandat med forskningsartiklar.

Det fanns dock en del olikheter. Vad som slog mig tidigt var två saker: studenterna uppvisar en större tendens att småprata med varandra under föreläsningar (främst i de klasser då det var en stor studentgrupp). Jag störde mig ganska mycket på det; känslan var en av ”tillbaka till högstadiet” och brist på respekt gentemot läraren och andra studenter. Dock tycktes lärarna vara vana vid det och anmärkte sällan då det skedde.
En annan skillnad var att under långa föreläsningspass på 3-4 timmar fick man oftast bara en paus på 15 min. På KI brukar vi i regel ha en paus i timmen, vilket jag definitivt föredrar. Jag fann det riktigt svårt att behålla koncentration och ork under såna mastodontföreläsningar; speciellt då luftkonditioneringen sällan var av högre kvalitet.

Lite mer kuriosaartad information kan vara att de flesta lärare är lite mer välklädda än i Sverige. De manliga lärarna bär till exempel ofta kavaj med eller utan slips.

Betygssystemet i Italien är mellan 0-30 (från lägst till högst), som sen kan översättas till A-F. Vid tentaskrivning upplevde jag situationen som mindre strikt än hemma på KI: det var inte tal om några tentavakter, utan läraren satt längst fram vid katedern utan att ha särskilt mycket fokus på studenterna. Att vi fick höra av italienska studenter att fusk är ganska vanligt kom därför inte som någon större överraskning.

Eftersom vi endast läste kurser som var på engelska var det inget problem att hänga med. Man kände som svensk att ens engelskanivå var hög gentemot andra studenter, såväl italienska som andra internationella och emellanåt även läraranas...

I efterhand ångrar jag att jag inte läste någon italiensk språkkurs – universitetet erbjöd en sådan men vi anlände lite för sent för att kunna anmäla oss. Man förlorar mycket i vardagskontakten med vanliga italienare om man inte kan ett ord italienska. Kvinnan i butiken eller taxichauffören – gemene man – pratar i princip ingen engelska. Det kändes ofta trist och frustrerande då de italienska människorna överlag är vänligt inställda och inbjudande mot främlingar. Trots det ofta vilda användandet av gester kommer man inte långt utan en gemensam nämnare i något språk.

Som svensk tror jag att man har många fördomar gentemot italienare – att de är högljudda, dramatiska och galna i mat och fotboll. Det är svårt att säga att detta inte stämmer. Som nyanländ, stel svensk var det lätt att få uppfattningen att folk bråkade på stan eller på caféer då samtalstonen (och gesterna) ofta är just högljudda. Detta vänjer man sig dock vid snabbt och det kan vara ganska trevligt att iaktta sådana situationer.

Överlag kan jag ge tips om att läsa på om Italien – dess historia och kultur. Dels på ett personligt plan för att bättre förstå ett komplext land och dess människor men också som en ingång i mötet med italienare. Om de märker att du har lite koll på till exempel italiensk politik eller ett kanske ännu säkrare kort, italiensk fotboll, så kan du lätt skapa en smidig början på ett samtal eller relation – oavsett om du behärskar språket eller ej.

Som nämnts tidigare ligger den psykologiska fakulteten i en mindre stad utanför Bologna som heter Cesena. Jag skulle beskriva den som en gemytlig, lugn och typiskt italiensk småstad: den har sin äldre stadskärna, sitt huvudtorg, sina kyrkor och slott och sitt fotbollslag som hela staden brinner för (laget gick för övrig framför ögonen på undertecknad upp i den högsta serien, Serie A).
    Förutom den psykologiska fakulteten ligger även arkitektfakulteten i staden. Dessa två tillsammans gör att staden har en betydande studentpopulation. Träffpunkterna – läs caféer och barer - är inte många till antalet, så ganska naturligt samlas de flesta studenter på bestämda ställen och det var därför lätt att komma i kontakt med andra. Efter ett tag kändes det nästan som om alla studenter var som en familj – så fort du gick på stan kunde du träffa på någon som du lärt känna kvällen innan på en bar.

    Sociala medier var ett ovärderligt instrument för att hålla kontakt och planera saker tillsammans: både för utbytesstudenter men också för studenter i stort. Jag upplevde inte så mycket att det organiserades formella aktiviteter för specifikt utbytesstudenter, utan om någon/några drog igång något så kunde de som ville följa med. Om man studerar i Bologna kan jag tänka mig att det finns mer av officiella student- och utbytesföreningar som anordnar aktiviteter.

Själv gjorde jag de flesta av mina resor i mindre grupper med folk jag lärde känna på plats. På tal om resor kan jag verkligen rekommendera att försöka göra detta så mycket som möjligt. Det finns oerhört mycket att se i Italien och Cesena (Bologna) ligger strategiskt väldigt bra till för att över en weekend ta tåget till någon närliggande stad (tågnätet är utbrett, smidigt och överlag billigt). Jag reste bland annat till Florens, Pisa, Venedig, Ravenna, Parma, Rom, Napoli, Sicilien och bilade genom vindistrikten i Toscana (rekommenderas!), men kände ändå att jag missat flera platser som vore värda att besöka. Eftersom Cesena är en liten och delvis slumrande stad tror jag också de flesta kände ett behov av att röra sig därfrån då och då. Närliggande Bologna är för övrigt en väldigt trevlig stad och smockfull med studenter; bra om man över en helg vill ha lite mer ”puls”.

Lite kort om maten: du kan äta väldigt gott och gediget för billig penning. Leta upp närmaste trattoria eller osteria för att avnjuta lokala vardagliga specialiteter. Eller köp hem färska råvaror från marknaden och laga till det själv hemma (snåla inte med olivoljan!).

Överlag tycker jag att det har varit en trevlig och nyttig erfarenhet att ha varit utbytesstudent i Italien. Jag är definitivt glad över att jag tog den chansen. På det akademiska planet var det intressant att se likheter och skillnader i undervisningsformer och nivå. När det gäller det sistnämnda tycker jag att KI har givit mig en väldigt stadig grund att stå på – det kändes genomgående som om mina kunskaper som jag fått med mig hittills under utbildningen var användbara och stod sig högt jämfört med studenter från andra länder. En angenäm känsla som ger en sorts trygghet inför kvarvarande studier och framtida yrkesroll.

Vad som inte är optimalt med detta utbyte är dock att det inte erbjuds så många kurser på engelska på den psykologiska fakulteten. Även fast vi lyckades hitta två kurser lite utanför psykologiämnet hade det varit bättre om det fanns fler mer renodlade psykologikurser att välja bland. Framförallt var lösningen att läsa en kurs på distans (se avsnittet Kurser) något som jag tycker att framtida utbytesstudenter till Cesena skulle försöka skippa. Kanske kan en lösning vara att man läser kursen ”Fördjupning i psykologi” eller skriver C-uppsats och då endast behöver välja bland de engelskspråkiga psykologikurser som erbjuds.

Vid sidan om det akademiska har det varit otroligt roligt att utforska och lära känna ett land såpass bra som jag tycker att jag gjort under min utbytesperiod. Italien är ett mångfacetterat land med många ansikten och genom de resor jag gjort har jag åtminstone fått en något bättre bild av hur detta land ”är”. Den enda smolket i bägaren är att jag i princip inte lärde mig någon italienska under min vistelse – men det är aldrig för sent och det kanske kan bli ett framtida projekt.

Slutligen har det också varit roligt att lära känna och knyta kontaker med massa folk från andra länder. Många nya vänner för livet.