Innan avresa

Life is not measured by the breaths we take, 

but by the moments that take our breath away

Mitt intresse att delta i utbytesstudier väcktes redan första gången jag hörde om att möjligheten fanns. Då kändes det som att termin åtta låg en evighet framåt i tiden och att beslutet att åka skulle vara en självklarhet. När det sedan var dags att ansöka så var jag, liksom en del andra, osäker över hur jag skulle göra. Anledningen bakom min osäkerhet var de omtalande kurskraven men efter att ha vägt fördelar mot nackdelar så stod valet klart, inte ville jag missa en så otrolig möjlighet som denna! Tänk att få se ett nytt land och leva i en ny stad under tre månader och samtidigt få värdefulla erfarenheter inför mitt kommande yrke, det var en ”once in a lifetime opportunity”.

Lissabon var de alternativ som lockade mest och jag kan i efterhand inte tänka mig en bättre stad att tillbringa tre månader med utbytesstudier i. Lissabon har allt jag drömt om; mysiga kullerstensgator, vackra byggnader, sprudlande nöjesliv och en tandläkarhögskola med engagerade lärare och väldigt öppna och hjälpsamma elever. Dessutom finns både sandstränder och vackra bergområden inom en kort resvägs avstånd. 

Ankomst och registrering

Då det var VUX-tenta veckan innan avfärd och min resväska packades sista dagen i Sverige så var känslan ganska overklig (på ett väldigt bra sätt) när vi äntligen landade i Lissabon. Flygplatsen ligger nära staden och taxi är billigt så 10€ och 15 minuter senare var vi framme vid vårt boende för den kommande månaden. Även om inte solen lyste välkomnande under vår ankomst så fick vi desto mer värme från de människor vi träffade, både vår taxichafför och landlord tog på sig att agera guide och kom med en rad olika rekommendationer om sevärdheter och dylikt. Boendet för den första månaden hade vi bokat veckorna innan avfärd via internetsajten ”airbnb” för att senare på plats leta boende för de följande två månaderna. Vi var fyra kursare som åkte till Lissabon och en av de saker jag är i efterhand är som gladast över är att vi alla bodde tillsammans under våra tre månader. Vi kom inte bara bra överens utan nära varandra på ett sätt som annars inte varit möjligt, vi blev ”Lisboa family”.

Så tidigt som möjligt rekommenderar jag att man köper ett månadskort för att smidigt kunna ta sig omkring i staden med metro, spårvagn och buss (ingår även hiss Elevador de santa justa). För att göra detta måste man besöka en specifik metrostation, Campo Grande exempelvis, fylla i ett formulär samt skicka med ett foto och betala en avgift på ca12€. Därefter kan man ca 10 arbetsdagar senare hämta ut sitt månadskort och fylla på detta för 30€/mån. Gratis WiFi  finns för övrigt på alla metrostationer (utom Baixa Chiado) samt på en hel del restauranger. 

Redan dagen efter att vi landat i Portugal var det dags för vår första dag på universitetet. Bemötandet var riktigt bra även om vår ankomst verkade vara något av en överraskning för vår utlandskoordinator. Alla fann sig ändå snabbt tillrätta och vi fick efter genomgång av schema samt de olika ämnesområdena en rundvisning.

Dagen efter blev de möte med en av våra professorer, som var väldigt hjälpsam och villig att svara på alla våra frågor. Vi fick även en introduktion till framkallning av analoga bilder. 

Vi lämnade 5€ i deposition för att få våra egna skåp i omklädningsrummet vilka var väldigt små men nödvändiga.

Ekonomi

Ytterligare en fördel med att åka till Lissabon är att det generellt är något billigare där än här hemma i Sverige. På så vis finns alla möjligheter att komma undan relativt billigt om man lever studentliv, lagar mat hemma istället för att äta på restaurang, har med sig matlådor och dylikt. Utelivet erbjuder en hel del pubar och nattklubbar med ett dryckesutbud som är billigare än hemma och inträden ligger kring en 10€, även taxi har ett mycket mer förmånligt pris. Stipendiet på 10000 hjälpte mycket och bidrog både till boende samt flyg kostnaderna. Däremot så spenderade jag även en del av mina sparade pengar på plats. Detta då vi alla var inställda på att uppleva Lissabon utan att vara begränsade av en alltför tight budget och vi unnade oss därför en större mat-, fest-, och resekassa samt inte att förglömma, shoppingkassa. Shoppingen i Lissabon är riktigt bra och ytterligare en sak jag kommer sakna.

Boende

Lissabon har en ganska liten och väldigt mysig innerstad. Universitetet ligger något utanför centrum och vi var ganska snart överens om att bo centralt istället för att bo vid skolan, vilket var ett bra beslut. Tunnelbanan går ofta och att ta sig via kommunala medel till skolan är därför inte speciellt svårt, det är den gula linjen till Ciudade de Universitaria. Vi bokade boende för första månader genom ”Airbnb” och fick tillslut boende i två väldigt fina, centrala lägenheter i Anjos. Vi hade verkligen tur då vi var ute i sista stund och det visade sig att allt vi bokade redan var upptaget med ej borttaget från sidan. Räddningen kom från Albertino en otroligt omtänksam och hjälpsam landlord som personligen kontaktade oss och erbjöd oss en lägenhet till rabatterat pris. Däremot måste det poängteras att det är kallt inomhus i Portugal under mars och april månad. I våra lägenheter fanns gaselement som man fick betala extra för att använda så kan inte nog betona vikten av att ta med varma tröjor, sockor och mysbyxor (rekommenderar annars att inhandla detta på Primark).

De sista två månaderna hyrde vi en lägenhet vid Marques de Pombal vilken vi hittade med hjälp från en av våra underbara vänner. Detta är ett område jag varmt rekommenderar, det är promenadavstånd till centrum längst Avenida da Liberdade, både blåa och gula metrolinjen går härifrån och vid vinst i någon viktig fotbollsmatch så firas det här. Dessutom finns en väldigt fin park, Parque Eduardo, och ett shoppingcentrum i närheten. 

Studier allmänt

Tandläkarutbildningen är i Portugal, precis som hemma, en fem år lång utbildning. Eftersom tandläkarstudenterna här påbörjar sin patientbehandling först under de två sista åren blev vi tilldelade att arbeta tillsammans med femte-års eleverna. Till skillnad från hemma så arbetar man alltid i par, vilket innebar nära samarbete med en portugisisk kursare. Beroende på ämne så arbetade vi tillsammans med olika personer, för att båda ska få lika mycket tid som behandlare så assisterar man varandra varannan vecka. Istället för våra VUX-pass på studentkliniken där man behandlar sina tilldelade patienter efter behov så är den kliniska verksamheten på FMDUL schemalagd efter olika ämnen. Detta innebär att varje ämne genomförs vid ett specifikt tillfälle varje vecka, exv avtagbar protetik måndag förmiddagar och kirurgi tisdags eftermiddagar. En patient kan i och med detta ha flera olika behandlande elever på skolan och remisser ”due-para” skickas flitigt mellan de olika instanserna.

Vi kunde delta i all den kliniska verksamheten på skolan vilken upptar en väldigt stor del av skoldagarna. Teoretiska inslag med föreläsningar och liknande är schemalagt i princip endast under två halvdagar. Eftersom föreläsningarna hålls på portugisiska kändes de naturligt att istället fokusera på de föreläsningar som vi missat i Sverige. Speciellt då sluttentamen i både Pedodonti och Ortodonti skrivs under tiden för utbytet i respektive land. 

Ytterligare är det bra att känna till att det finns en mer uttalad hierarki mellan elever och lärare i Portugal än i Sverige. Lärarna tilltalas inte med sitt förnamn utan med titel samt efternamn (eller endast titel) dvs Doctor/doctora, Professor/Professora. 

Eleverna betygsätts efter en 20-gradig skala efter varje kliniskt pass. Det är vanligt att lärarna under patientbehandlingen ställer frågor bland annat kring studier och teorin bakom olika behandlingar. Eleverna fördelas i mindre grupper utefter bås med en specifik lärare att uppvisa varje behandlingsmoment för och även konsultera vid behov. Detta system underlättar på så vis att man snabbare får hjälp, att hjälpen inte är motsägelsefull och att läraren i fråga får en bättre bild av elevernas kapacitet. 

Jag upplevde att lärarna var mer överseende med oss utbytesstudenter och var inte fullt lika hårda i sina bedömningar som för våra portugisiska kursare. De flesta av lärarna var väldigt omtänksamma och talade alltid engelska medan ett fåtal höll sig till portugisiska utan att verka bry sig om ifall vi utbytesstudenter förstod eller inte. 

Andra skillnader är användandet av pappersjournaler, det finns ingen digital röntgen och tillgången på handsprit är begränsad. Tidigare år har det tagit tid innan egna patienter utdelats till utbytesstudenterna och även om vi förstod att det var bättre nu så fanns det ytterligare förbättringar att önska.

Språk och kultur

”Jag ber om ursäkt för min dåliga engelska” var en av de första fraser jag fick höra från många portugiser som jag träffade under mitt utbyte. Detta följdes i de allra flesta fall av en protest från min sida eftersom jag inte höll med. Både lärare och elever i skolan talade bra engelska och vi förstod för det mesta varandra mycket väl. Kommunikationen med patienterna var svårare men då man i princip alltid arbetade med en portugisisk kollega som översatte så var det inget direkt problem. Man fick även hjälp att översätta journaler och daganteckningar. Däremot så är det både bra och roligt att lära sig en del användbara portugisiska fraser som man kan dra nytta av i den kliniska situationen och inte bara där.

När vi först kom tyckte jag att portugisiskan var ganska svår att förstå och inte alls så lik spanska som jag hade trott. Men den blev vackrare för var dag och är nu ett språk jag mer än gärna skulle vilja behärska. Vill man lära sig lite portugisiska innan avfärd, utan att lägga ned för mycket tid eller energi, så rekommenderas att ladda ned den fria appen ”Duolingo”, kul och lärorik. De allmänna intrycket jag fått av folket i Portugal är att de är väldigt välkomnade, öppna och hjälpsamma. De kulturkrockar som inträffade var milda och i skrivande stund minns jag två exempel. Den första var kindkyssarna som används flitigt när man hälsar på varandra. Det blev därför så att man kindkysste en del patienter vilket var lite ovant. Kulturkrock nummer två var när vi tog med och bjöd på saltlakrits från Sverige. Alla som smakade avskydde det och frågade om vi ville förgifta dem, med glimten i ögat såklart. 

Fritid och sociala aktiviteter

Det är otroligt hur snabbt 13 veckor kan flyga förbi men inte konstigt med tanke på att Lissabon har något att erbjuda varje smak. En rad olika aktiviteter anordnas för studenter som deltar i Erasmus och man får därmed chans att träffa fler internationella studenter. Vi deltog exempelvis i ett par surfing- samt dansklasser. Våra underbara kursare tog oss med på olika utflykter till utvalda guldkorn i staden och vi utforskade den även på egen hand. Det är svårt att återge allt det vackra med denna stad utan den måste, som mycket annat, upplevas med egna ögon. Utbudet av restauranger, barer, museum och shoppinggallerior är stort, så det finns alltid något att sysselsätta sig med!

Lissabon har ett härligt nattlivet som börjar aningen senare än här i Sverige. Ofta inleds kvällen med en sen middag varefter man går vidare till Bairro Alto, ett barområde där man spenderar några timmar för att därefter besöka nattklubbarna. Ytterligare ett mysigt barområde är ”Pink street” vid Cais do Sodre. Taxi är som tidigare sagt billigt och erbjuder ett enkelt sätt att ta sig hem när morgonen är på ingång. 

Denna otroliga stad har även en hel uppsjö med fik och uteserveringar som iallafall jag inte kunde få nog av. Missa inte crêpes på Amorino eller den berömda glassen på Santini. Sen så finns de en rad olika rooftop bars med helt otrolig utsikt! Favoriten var Park som är belägen på toppen av ett parkeringshus. 

Är man sugen på stränder så nås de lätt med tåget från Cais do Sodre mot Cascais. På vägen kan man välja att hoppa av vid flertalet stränder och för oss blev förorten Carcavelos en klar favorit. 

Tanken var att införskaffa gymkort under tiden i Lissabon men den träningsform jag istället fastnade för var löpning. Det blev ytterligare ett sätt att uppleva staden. Utan något speciellt mål, förutom att röra på sig, så kan man upptäcka många oväntade godbitar! 

Missa inte att besöka Belém, där man kan avnjuta den berömda bakelsen ”Pastéis de Belém” på cafét med samma namn. Ett annat måste är en utflykt till Sintra, en stad vars omgivning kan liknas vid ett fantasilandskap som till och med har sitt egna sagoslott, Sintra palatset. En bit från Sintra finns Cabo da Roca, vilket är den västligaste punkten på det europeiska fastlandet. Vi passade även på att under en långhelg hyra bil och åka till Algarve i södra delen av Portugal där några av de vackraste stränderna finns.

Det här är åtminstone några smakprov på vad Portugal har att erbjuda men tro mig det finns oändligt mycket mer och jag kommer garanterat att återvända till detta land!

Sammanfattning

Mina utbytesstudier gav mig en unik möjlighet att utvecklas både som person och i min yrkesroll och jag hade dessutom väldigt roligt under tiden. Genom att uppleva och hantera en rad nya situationer har jag fått en bredare kunskap och insikt i hur tandläkaryrket kan praktiseras. Även om man ibland saknade rutinerna vi har på KI så var det nyttigt att se hur problem kan lösas på olika sätt. Dessa tre månader erbjöd mig ett nödvändigt miljöombyte och en ”paus” från gamla rutiner. Med detta sagt så måste jag erkänna att jag nu uppskattar vår utbildningen mer och ser fram emot att påbörja mitt sista år i höst.

Det är med nyfunnen energi och glädje samt med många nya erfarenheter i bagaget som jag skriver detta. Mitt utbyte gav mig många underbara nya vänner och jag är tacksam över att detta äventyr delades med tre obeskrivligt fina kurskamrater som gjorde resan än mer oförglömlig, min ”Lisboa family”. Jag blev förälskad i staden Lissabon och hoppas kunna återvända hit om och om igen. Om du får möjligheten att åka på utbyte så gör de! Jag är glad att jag tog chansen och har inte ångrat en sekund. Då jag tänker tillbaka på vår tid i Portugal fylls jag av värme och en stor längtan tillbaka. Minnena från denna resa kommer finnas med mig för resten av mitt liv.