Jag har alltid varit lite blyg och bekväm med att bara göra som alla andra gör och inte göra något som känns vågat och spännande. Jag trodde exempelvis aldrig att jag skulle flytta från min säkra bostad i Västerås för att plugga i Stockholm. Men efter allt som hänt under studierna där jag flyttat till eget hus i Stockholmsområdet och några familjemedlemmar gått bort under åren så vågade jag mer och mer dra på dessa gränser.  Min mamma är en av dem som gått bort och hon har alltid coachat mig och hon tyckte verkligen att jag skulle åka utomlands och plugga om jag fick chansen. Lära känna nya vänner och få se en ny kultur och lära sig ett nytt språk. Jag sa alltid att jag inte vill, men längst inne ville jag. Mamma fick bort plötsligt och för tidigt, detta gjorde att jag fick en annan syn på livet. Det är kort, alldeles för kort. Man måste våga annars kan man få ångrar sig att man aldrig gjorde det sa mamma. Det satt i mitt huvud hela tiden. Min sambo, som också gjort utbyte men under ett helt år i Österrike, sa att det är jättekul och du får vänner över hela världen. Men kan jag verkligen vara ifrån min sambo så länge? Jag var kluven men sökte ändå. När allt var inlämnat fick jag en längtan till att veta om man fick åka. Min inställning hade ändrats totalt. Nu har jag chansen och jag måste ta den. det kommer bli så kul. Jag längtade och drömde mig bort.

Det fanns inte så många alternativ för oss som pluggar Röntgensjuksköterskeprogrammet. Det var länder i Norden, Malta eller Portugal. Jag kände att Norden är så nära Sverige och att vi säkert ligger lika i vården med hygienen och patientkontakten. Jag drogs mer till länder där det är lite mer annorlunda. Malta eller Portugal. Jag läste reserapporter från tidigare utbyten. Dock var det inte någon som åkt på några år så jag fick förlita mig på att läget ser ungefär likadant ut nu som då. Jag visste inte vilket som var bäst. Malta är väldigt varmt och fint om man vill sola och bada. De pratar dessutom engelska. Men Portugal har väldigt fina städer som Lissabon och det är billigt att leva där och jag fick höra mycket gott om Lissabon. Jag valde tillslut Portugal.

När jag blev nominerad fick jag första kontakt med universitetet i Lissabon. Det var mycket papper som skulle lämnas in och skickas ner till Lissabon. Studiekoordinatorn på KI var väldigt hjälpsam och jag fick all information jag behövde. Hon hjälpte mig med allt som hon kunde och hade kontakt med Portugal. Portugal är ett EU-land och man behöver inte ansöka om visum för att vistas där. Dessutom behöver du inte ta några mer vaccinationer innan avresa. Det enda som behövs är att man lämnar ett MRSA-prov när man kommer hem igen. Universitetet i Portugal var lite långsamma ibland att svara på mail och det tog lång tid innan jag fick besked om jag var antagen eller inte. Jag var glad att jag var nominerad men ville inte ta ut något i förskott då några andra klasskamrater fick nekat sin ansökan att åka till Norge då de inte hade plats för dem. Jag blev mer och mer orolig att det inte skulle bli av. De har ett annat upplägg på studierna där nere. Programmet är 4 år istället för 3 år. Sista året är det bara praktik. Därför blev det svårt att välja vilken typ av kurs jag ska gå och vilka poäng jag ska ta där nere. Först ville de att jag skulle komma en månad tidigare och vara där 16 veckor istället för 13 veckor. Detta blev ett stort problem då jag höll på att skriva c-uppsatsen. Den skulle redovisas i slutet av februari och de ville att jag skulle åka i början av februari. Vi frågade om det gick att lösa. Därefter hörde vi inget på ett bra tag. En månad innan avfärd hörde dem av sig och sa att jag är välkommen att göra praktik i tre månader. De tog en kurs på 20 poäng praktik på tre månader. Jag blev självklart överlycklig och bokade därefter flygbiljetter. Ett tips är att försöka boka flygbiljetter i god tid och betala så du kan avboka/omboka om det behövs.

Bem-Vindo

Universitetet ville att jag skulle komma till skolan en måndag så jag åkte till Lissabon fredagen innan. Jag rekommenderar att komma några dagar innan för att hinna bosätta sig lite och lära känna staden. För mig hade jag praktik en vecka i Sverige innan jag åkte för att alla poäng skulle stämma för mig. Mina sista dagar var fullspäckade med praktik och redovisningar så det blev svårt med packningen då allt skedde kvällen innan jag åkte. När jag kom till universitetet blev jag varmt välkommen och fick massa papper och information. Fick ett portugisiskt nummer som jag skulle använda där för att alla skulle kunna kontakta mig. Det var som ett kontantkort du fyller på själv och var väldigt enkelt att använda. Första dagen bestod av registrering och att träffa rektorn och de som ansvarade för mig under praktiken. Praktikplatsen skulle jag få besöka några dagar senare. Då jag bara ska göra praktik behövdes inga introduktionskurser. Utan allt skedde på praktikplatsen.

Jag hade tyvärr ingen bestämd fadder, tutors som de kallades där. Jag hade några jag fick välja mellan men de var inte tillgängliga när jag kom till flygplatsen. Universitetet bad om ursäkt för detta och sa att jag skulle få en ny. Men under hela min period fick jag ingen ny. Det var lite synd då jag gärna ville ha någon i början att fråga om saker och ting. Man känner sig ganska liten och maktlös i ett främmande land.

Universitetet var måna om att jag skulle lära känna staden Lissabon. Så jag fick en hel vecka ledigt innan jag började mig första praktikdag. Det var mycket behövligt då jag stressade så mycket i skolan dagarna innan avfärd att jag inte hunnit letat ordentligt efter bostad. Dessutom visste jag knappt var man kunde göra i denna stad. Jag kollade upp alla typer av Lissabon-guider och det fanns många på internet. Men fick en handfull information att skriva ner som man senare försökte besöka. När jag kom ner var det lite regnigt och ca 15 grader. Det var tur jag tog med mig en jacka ändå. Även om jag först tänkte lämna den hemma. Ett paraply blev jag tvungen att köpa men det blåste snabbt sönder. Starka vindar i denna stad tänkte jag. Men efter några dagar blev det sol och varmare. Då kändes det som jag kommit rätt. Ahh... bara ut och utforska och leva lite livet innan allvaret börjar.

Lisboa

Portugal är ett krisland och har varit det i några år nu. Det har gått rätt dåligt för dem och man kan se det på vissa delar av staden som ser ut som spökhus. Maten var väldigt billig och att shoppas också. Det var en perfekt stad att bo i som student då allt var billigare än det är i Sverige. Deras metro/busskort var billiga också. Det kostade bara 37 euro per månad och det är mycket billigare än i Stockholm. Så om du vill se staden är det enkelt att ta tunnelbanan eller buss. Men att ansöka om detta kort var däremot en del papper och foton. I Sverige är man van med att det är opersonlig men här skulle man ha ett kort på sig själv och såg nästan ut som ett körkort. Det var en hel del missförstånd och långa köer innan man förstod hur man fick kortet. Det kan vara bra att fråga mer i skolan hur det går till. Det finns också speciella tider för när man ska hämta ut kortet också. Det är lite krux att få kortet men när man väl har kortet så går det att fylla på enkelt i automater.

Lissabon såg för mig väldigt prydligt ut med fina stenlagda gator och många restauranger och kaféer. Jag kunde inte från början se att det var ett krisland. Men senare fick jag höra att portugiser inte vill visa att de är fattiga så de håller gatorna fina så gott de kan och bygger lite nya bostäder när det finns pengar över. Det som de däremot inte gör är att rusta upp gamla byggnader. Det kostar för mycket och därför låter dem det bara förfalla. Man kan se gator men lägenhetshus där vart annat hus är bebodda och de andra obebodda. De är väldigt enkelt byggda utan värme i husen. Där fick jag en annan bild av Portugal. Det finns också mer tiggare på gatorna och tunnelbanorna.

I Lissabon fanns ingen kår som man var medlem i. De enda som fanns var att de ordnade lite surfkurser som man själv betalade eller resor till andra städer. Då jag inte vistades i skolan så mycket missade jag många av dessa aktiviteter.

Som erasmusstudent fick man stipendium på 9000 kr innan avresa. Detta räckte för flygbiljetter och lite av boendet. Därefter klarar man sig på studielån och studiebidrag. Men om man vill vara på säkra sidan kan det vara bra att spara lite innan så man vill åka på äventyr eller shoppa mycket.

Studentkorridor

När man kommer till Lissabon får man söka efter bostad själv, vilket var svårare än jag trodde. Jag började söka boende innan jag visste om jag var antagen. Det finns massor med sidor på lägenheter och rum att hyra men man vet inte hur standarden är eller om läger är bra. Jag tog kontakt men några andra studenter från KI som pluggade till Biomedicinska analytiker som också skulle åka till Lissabon och gå på samma universitet som mig. Vi bestämde oss för att hjälpas åt att hitta bostad och försöka bo i samma bostad. Det svåra var att vi var en kille och två tjejer och de ville helst inte blanda kön på de ställen vi hittade. Vi sökte på Airbnb och hittade en lägenhet som passade oss perfekt. Det svåra var att få riktig kontakt med den som ägde stället. Med de hade plats för oss och vi ville veta hur betalningen går till. De svarade inte så vi mailade flera gånger och efter några veckor sa de att lägenheten är uppbokad. Detta skedde bara några veckor innan ankomst. Vi fick starta på ruta ett igen. Jag bokade för säkerhetsskull en säng på Hostel i ett bra kvarter som universitetet rekommenderade.

Väl på plats i Lissabon ringde jag och kollade på lägenheter och studentkorridorer. Jag fick veta av universitetet vilka ställen som är bra att bo på. Det var där jag bodde redan bodde som hette Sahldana och där universitetet låg i området Oriente. Det visste jag inte innan jag kom. Efter många telefonsamtal så höll jag på att ge upp. Allt var uppbokat. Ingen hade plats för tre studenter. Jag fick förlänga min vistelse på hostel till en vecka. Hostel kan man enkelt bo på för du har kök och allt men ingen garderob. Jag bodde i min väska och det var inte kul. Allt hamnade i oordning och du hittar ingenting.

Andra dagen på universitetet träffade jag en utbytesstudent från Italien. Han frågade hur det går för mig med boendet för han fick höra att jag letade. Jag sa att det inte gick så bra så han tipsade mig att besöka det ställe han bodde på. Han bodde i en studentkorridor som ägdes av ANJAF. De har olika typ av rum, enkelrum, dubbelrum och trippelrum. Dock får inte tjejer och killar bo i samma rum men det gjorde ju inget, vi bor ju ändå i samma korridor. Jag besökte korridoren och det var perfekt. Jag och den andra svenska tjejen delare rum och den svenska killen valde ett eget rum. Jag kan rekommendera att bo i studentkorridor om du vill lära känna andra studenter. Här bodde folk från hela världen. Italien, Spanien, Makedonien, Estland, Kina och Australien. Kostnaderna för varje rum varierade mellan 2000-3000 kr i månaden. Det var väldigt bra då maten är så billig. Det hade blivit dyrare att bo i egen lägenhet eller i ett rum i en lägenhet. I priset ingick fri WIFI, el, vatten och redskap i kök. Det var dessutom bara några minuter till tunnelbanan. Detta ställe låg i området Rato som är väldigt centralt. Man kan om man vill gå ner till centrum på 20 min. Det låg också väldigt nära Barrio Alto som många väljer att gå ut till på kvällen.

Det man bör tänka på är att standarden på boendena är låga. De har väldigt sällan värme och man ska ta med sig extra kläder till kvällen då det blir kallt inomhus. Tofflor eller flipp-flopp var bra att ha då de flesta går med skor inomhus och man ville inte skita ner fötterna. Det höll dig också lite varmare om fötterna.

Skolan låg en bit ifrån Rato men det var enkelt att byta linje i Sahldana om man ska dit. Min praktik låg långt bort så det tog mellan 30 -60 min för mig att komma dit eller hem. Man var tvungen att byta tåg och det emellan var det lite väntetid. Framför allt på kvällarna. Men jag tycker ändå att det var värt att bo i det området vi bodde. Det fanns gott om matbutiker och köpcentrum att handla i området.

Länkar till olika boenden som jag kollade på var:

• www.portugal.gabinohome.com/se

• www.casaswap.com

• www.airbnb.com

• www.sofiesrenting.com

Röntgen

Under mitt utbyte hamnade jag på ett universitet som hette Escola Superior de Tecnologia da Saúde de Lisboa (ESTSL). De hade alla möjliga vårdutbildningar och en del utbytesstudenter hade både teori i föreläsningssal och praktik på sjukhus. Jag hade bara praktik på sjukhuset så jag var väldigt lite i skolan och fick inte riktigt se hur utbildningarnas upplägg var. Jag träffade aldrig lärare utan bara studiekoordinatorn för skolan och rektorn. Men de hade en fyraårig utbildning motsvarande vår treåriga. Där som tidigare nämnt går de i skolan och läser kurser i tre år parallellt med praktik och fjärde året är studenterna bara på praktik. Studenterna får lite studieuppgifter från skolan att utföra samtidigt som praktiken precis som vi har på KI. Det som var en skillnad är att de har mer ultraljud och mammografi än oss på KI.

Patienter kommer studenterna ganska tidigt i kontakt med. Vet inte exakt termin men någon gång i första året har de praktik för första gången. Jag hade praktik på ett privat sjukhus som hette Hospital da Luz och var väldigt fräscht och nytt sjukhus. Där fanns mest gående patienter men också några sängliggande. Det som jag tycker är en stor skillnad är hur patientkontakten var. Jag såg inte de andra studenterna så mycket men såg hur röntgensjuksköterskorna jobbade. Eller de kallade sig tekniker. De hade assistenter som hjälpte dem att ta in och ut patienter. På MR och CT kunde ibland assistenterna centrera och positionera patienterna åt teknikerna så de kan koncentrera sig på undersökningen inne i manöverrummet. Teknikerna fick ibland ingen kontakt alls med patienterna där. De skötte bara det tekniska och bildtagningen. Assistenterna gjorde ett hästjobb och sprang runt och hjälpte till överallt. De hade hand om alla papper på patienten och visade patienter var de skulle byta om inför undersökningen.

På konventionell röntgen fick teknikerna lite mer patientkontakt. Där behövde de säga hur patienten ska stå och ligga vid bildtagningarna, precis som hemma i Sverige. Det som var lite annorlunda var att alla patienter var ombytta inför alla undersökningar. Hemma kan patienterna vara ombytta på MR men inte vid de andra modaliteterna. Nu var jag bara på ett sjukhus under hela perioden så jag vet inte om det är lika på alla ställen men så var det här i alla fall. En annan sak som jag reagerade på var att de ibland bara tog en bild vid vissa undersökningar, exempelvis vid lungröntgen. Hemma har vi alltid minst två projektioner för varje undersökning. De hade nämligen mycket färre projektioner. Knä var bara två bilder vid en normal undersökning. De tog dessutom många stående bilder. Stående rygg och bäcken var vanligt.

Olá! Bom dia!

Språket var svårt att lära sig för mig. En språkkurs skulle erbjudas men startade för sent för att jag skulle hinna lära mig allt innan jag åkte hem. Dessutom var språkkursen mer inriktad för allmänt vardagsprat. Som att beställa något eller visa vägen för någon. Det var ju bra att kunna på fritiden men jag hade velat lära mig mer kroppen och mer medicinska namn på portugisiska. Deras uttal är det svåraste. Annars är det rätt likt spanskan. De har många ch-ljud och (som jag kallar det) skånska R i språket. Ibland var det också svårt att höra på grund av att de pratade fort. Men efter att ha suttit många timmar på sjukhuset och hört personalen prata till varandra började man förstå lite smått vad de sa även om jag själv kanske inte kunde uttala det. På praktiken pratade de portugisiska hela tiden. Ibland till mig också även om jag bara kunde svara på engelska. Det gjorde att jag var tvungen att försöka lära mig språket. De ville lära mig så jag kunde prata lite med patienterna där de såg till att jag kunde säga ”ta ett djupt andetag och håll andan” på portugisiska. Det var nödvändigt att jag kunde det då det var många lung-bilder som togs på konventionell röntgen. I början var det svårt men nu sitter de kvar. Jag vill gärna lära mig mer portugisiska även om jag inte bor kvar.

En sak som var väldigt roligt och som jag inte tänkt på var att när Portugiser hälsar på varandra skakar de sällan hand utan de ger en kyss på vardera kind. Det fick jag uppleva redan när jag precis landat i Lissabon när jag hälsade på några studenter på flygplatsen. Men det var inget konstigt med det, det var bara att hänga med och nästa gång kom jag ihåg att göra samma sak tillbaka. Portugiser är väldigt vänliga när man frågar om vägen. De hjälper gärna till att bära väskor även om de ibland inte förstår vad man säger så försöker de sitt yttersta. Ibland kom mobilen fram med Google translate för att underlätta. Det jag märkte att de var väldigt dåliga på engelska. En del var bra och en del kunde inte ett enda ord. Både unga och gamla. Jag tror det beror på vilken skola de har studerat på. En del ger mer engelskakurser än andra. Jag frågade en student och hon sa att de hade bara ett år med engelska i skolan. Det är alldeles för lite för att komma ihåg. Sen träffade jag vissa som var jätteduktiga på engelska. På flygplatsen trodde jag alltid att alla kunde engelska. Men det var dåligt med det. Informationen var ofta på portugisiska men de glömde engelska.

Portugal har mycket god mat och många bakverk. Dock var kaffet inte alls så gott. De hade ofta något de kallade kaffe som var mer som espresso. Mycket starkt. Jag tog istället kaffe latte eller kaffe mer mjölk, de smakade okej. Men det är långt ifrån vårt goda kaffe hemma. Fisk och skaldjur är något de har mycket av och det är väldigt gott. Till och med min pojkvän som egentligen inte gillar fisk tyckte deras fiskrätter är underbara. En bakelse som är känd i Portugal är Pastel de Nata. Den är lite som vårt wienerbröd och med vaniljkräm i. Mycket sött och kan hittas med choklad i också. Alla bakelser är väldigt goda här. De är duktiga på att ha färska bakelser i disken och det var billigt.  

Equipo

Allt äventyr gjorde jag med mina vänner. Eller vår spanska vän alltid sa: Equipo!!

Skolan gav ut reklam om olika aktiviteter. Men eftersom jag sällan var i skolan fick jag informationen lite för sent. Det gick att gå på vattensurf kurser på stranden och lite andra fritidsaktiviteter om man ville. Sen finns det en hel del gym att hitta i stan. Jag hittade ett bra gym som hade i princip allt i Rato. De hade gruppträningar, gymdel och vattenbassäng. De hade dessutom studentpriser. Mitt gymkort ingick allt och jag betalade ca 40 Euro/månad.

Eftersom jag bodde i en studentkorridor fick jag bra kontakt med andra utbytesstudenter. Vi lagade ofta mat ihop och på det viset lärde man sig andra kulturer och maträtter. Jag fick också träffa några portugisiska studenter på praktiken. Det var kul att höra hur det var för dem och vilka kurser de har som skiljer sig från KI. De var väldigt vänliga och ville gärna prata med en och gav tips på vart man kan åka för att se mer av Portugal. Dock hade vi sällan tid att hitta på något efter praktiken. Många studenter som gick röntgensjuksköterskeutbildningen bodde utanför Lissabon. De bodde i Lissabon på vardagar men åkte hem över helgerna. Men det fanns många som var erasmusstudenter i Lissabon. Genom språkkursen lärde man känna många utbytesstudenter. En del pluggade på samma universitet som mig och vissa på andra. Det som var skönt var att veta att man inte var själv och kunde fråga andra utbytesstudenter hur de gjort när de letat bostad mm. Man fick en sorts gemenskap och många blev man bra vän med.

Lissabon känns som väldigt stort men det var enkelt att ta tunnelbanan eller promenera dit man skulle. Det fanns gott om restauranger och kaféer. Allt var billigare än i Sverige.  Mat, shopping och resor. Staden har många statyer och varje staty har en historia. De planterar också många fina växter och blommor runt dessa. Parker fanns det gott om och det fanns från små gulliga till stora pampiga parker. De hade några botaniska trädgårdar som är värda att gå in i. En jag gillade ligger vid Marques de Pompal. Tror inträdet låg på 3-4 euro och var otroligt vackert. En annan sak jag gillar med Lissabon är deras fina spårvagnar. En är särskillt rolig att ta och den har nummer 28. Den tar dig upp till en av de högre kullarna i Lissabon och därifrån kan man se nästa hela Lissabon och ut över insjön Tejo. Det finns många gamla byggnader och museer man kan besöka. Om man vill veta lite mer om stadens historia kan man ta en hop on-hop off buss. Oriente är en stadsdel som är väldigt nytt och fräsch med långa promenadssträckor vid vattnet. En annan är Belem som ligger på andra sidan den stora bron som ser ut som San Fransisco-bron. Det ligger också vid vattnet och är ett äldre område som har ett stort museum och en gammal borg. Inne i centrala Lissabon finns stadsdelen Barrio Alto där det finns många restauranger dagtid som byter ut till barer på kvällstid. Det är perfekt att gå ner om man vill ha en härlig utekväll. Barerna ligger tätt intill varandra och det går enkelt att beställa dricka och sedan stå på gatan och prata med sina vänner. Öl och shots är otroligt billigt i detta område. Det finns vissa barer som också har dansgolv och live-band.

Något jag gjorde över påskhelgen var att åka till Algarve-kusten. Mycket fin kust men långa sandstränder. Det tar bara två-tre timmar ner med tåget och det finns många hotell och hostel att bo på. Jag åkte med mina vänner som bodde i studentkorridoren och min pojkvän kom också ner. Det var lite kallt i havet men det var underbart att ligga på stranden. Det går också att åka till andra städer i Portugal enkelt med buss eller tåg. Naturen är väldigt vacker ute på landet. Så om man vågar kan man hyra bil och bila runt mellan små byar. Det gjorde jag när min pappa kom på besök. Det var att rekommendera. Då fick man se lite utanför stadslivet. Det fanns många gamla vingårdar. De hade många vindkraftverk ute på landet. Det beror nog på att det blåser rätt så mycket i Portugal då de har stora Atlanten bredvid.

Muito Obrigada!

Utbytet till Portugal har varit otroligt roligt. Jag vill rekommendera att åka utomlands om man får tillfälle. Det spelar kanske inte så stor roll om det är Portugal eller ett annat land. Man få så många nya vänner och lär sig att tro på sig själv. Jag som alltid varit rädd att ta risker fick uppleva att jag klarade mig fint även om vissa dagar kändes tyngre än andra. Det jag lärde mig mest var att våga fråga och ta för mig på praktiken. Om man inte frågar varför, kommer de förlita sig på att du förstått allt. Även om man känner sig dum när man frågar så bör man stå på sig. Det var det jag lärde mig här. Detta kommer jag ha med mig i arbetslivet. Jag har dessutom konstigt nog blivit med säker på min engelska än jag trodde. Portugiser är ju inte så bra på engelska men att träffa andra utbytesstudenter har gjort att jag fått prata en hel del engelska.  Jag är väldigt glad att jag valde att åka till just Lissabon som är en så vacker stad och dessutom är det billigt att bo här. Vill man ha råd att hitta på saker och utforska landet är Portugal bra då allt är så billigt. Det är också en bra studentstad med mycket att göra och många utbytesstudenter från hela världen. Jag har fått så många vänner som jag ska försöka ha kontakt med efter detta. Komma att hälsa på i deras hemländer och få besök i Sverige också.

Många undrar nu om jag lärt mig något som jag kan ha med mig i arbetslivet. Jo massor, framför allt som människa har jag vuxit och blivit mer mogen och tar för mig mer. Jag tror det är också nyttigt att se hur andra länder gör i vården. Man kan också fundera om vi i Sverige har bättre vård eller inte. Jag tror vi ligger långt före med hygienen och patientkontakten. Men andra saker som antalet projektioner känns ibland som vi har för många. I alla fall under kontroll av frakturer. Jag är van att arbeta på ett sjukhus där vi har många projektioner. Jag skulle vilja ta reda på mer om detta och ifrågasätta varför vi tar så många. Jag är nöjd att jag klarade av denna resa och fått samtidigt sett något annat, än bara praktik i Sverige. Den här upplevelsen kommer jag ha med mig i resten av mitt liv. Minnas tillbaka och säga du fixade det. Kolla mamma, jag vågade. Jag vågade och det var jätteroligt. Du hade rätt!

Jag vill tacka KI för denna chans att få åka. Jag vill också tacka ESTSL för att ni tog emot mig. Muito Obrigada!