Från början hade jag inga som helst tankar på att åka på ett utbyte, jag gick inte ens på dagarna för information om utbyte. Men så kom Enothe kongressen (kongress som hålls varje år för arbetsterapi studenter och forskare/lektorer) på tal och jag blev en av dem som fick möjligheten att åka till England och träffa studenter och forskare och lektorer från hela Europa. Där träffade jag en man som heter Philip som är ansvarig för ett utbytesprogram i Belgien. Han berättade om hur dom hade lagt upp programmet på ett sådant sätt att folk skulle få träffas o lära känna varandra i början, hur den varvas med praktik och teori i skolan och på sjukhus runt i Belgien. Jag vart genast väldigt intresserad, kanske av mina inspirerande lärare som var med eller kanske var det miljön omkring mig som var full av förväntansfulla och engagerade arbetsterapeutstudenter från världens alla hörn. Det startade med att jag började maila med Philip och en till kollega till honom om eventuellt utbyte, och sen gick allt som på räls. Fast jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt med alla papper och ansökningar och tester och vaccinationer hit o dit. Jag ansökte nämligen efter nomineringstiderna på karolinska, vilket gjorde att det vart väldigt snabba puckar och beslut över en natt och oändliga timmar med mailande fram och tillbaka.

Det jag tyckte var svårast under detta moment var att den mesta av all information som kom från Belgien var på flamerska, vilket gjorde att jag fick ladda hem google translate appen och översätta, översätta och översätta, vilket var svårt för flamerska finns inte med i applikationen så jag fick översätta till det närmsta språket, vilket är nederländska.

Jag bad om en lista på vad jag skulle ha för intyg och vaccinationer med mig. Det var inget speciellt, MRSA-prov, några papper från ki och vaccinationer mot hepatit A, B. Jag var ute i sista sekunden med min ansökan så när jag äntligen fått svar på vad jag skulle ta för vaccinationer så var det ca 2 veckor kvar innan jag skulle åka. Jag gick till vaccin direkt och fick första sprutan och dom informerade mig om att jag kan ta den andra när jag är framme i Belgien och då skulle jag vara fullt vaccinerad.

Jag rekommenderar starkt att ni är ute i lite bättre tid och tar båda sprutorna i Sverige, det var minst sagt läskigt att ta dem där. Det började med att jag fick köpa mitt eget vaccin på apoteket där och sen bokade jag en tid på ett sjukhus för min andra vaccination, hade med mitt gula kort och papper och dylikt. Det visade sig att doktorn hade glömt bort min bokning så jag fick gå in till en kille med ytterst oklar profession, hans kontor var en liten skrubb med papper, mat och mediciner på bordet huller om buller. Mannen kunde inte prata engelska alls, så han visade att jag skulle sätta mig ned och dra upp ärmen på tröjan, han lade sprutan på bordet och tog tag i min arm, sedan fick jag vaccinet med en rejäl fart. Han visade att jag måste vänta i 30 min för att jag kan få en dålig reaktion på vaccinet. Men det gick bra  och jag mådde bra och nu är jag fullt vaccinerad. Men tror att det är lite mindre häftigt att ta den i Sverige, och då vet man att man är vaccinerad från början. Så ett starkt tips är att kolla upp vaccinationer det första du gör.

Jag åkte en lördag och skolan började på måndag dagen efter. När jag landade i Bryssel i Belgien så upptäcker jag att mitt bagage är borttappat och har fastnat i Frankfurt, jag får en lätt panik på flygplatsen men sansar mig efter ett tag och bestämmer mig för att försöka hitta ut till tågen för att ta mig till Gent, Gent ligger ungefär 2 timmar bort från Bryssel så jag lyckas ta mig till tåget och börjar resan mot mitt nya hem.

När jag väl kommer fram till Gent så upptäcker jag att alla butiker är stängda lördag kväll och hela söndag, vilket gör att jag får spendera min första natt utan att borsta tänderna, utan att tvätta bort mitt smink och i en säng utan sängkläder.

Flygbolaget lovade mig att dom skulle komma med bagaget på söndag förmiddag. Så jag tänkte att jag skulle ha gott med tid att prova gå till skolan och titta lite på stan. Flygbolaget kom med min väska 21 på kvällen. Så där satt jag med nu ordentligt borstade tänder, bagage men ingen aning om vart min skola låg. Jag hade inte hunnit fixa någon karta och jag hade inte varit utanför dörren på hela dagen, då jag bara suttit o väntat på att dem skulle komma med mitt bagage.

Genom att fråga mig fram och ha otroligt mycket tid på mig så hittade jag tillslut till skolan. Det var då som jag förstod vart jag var och vad jag hade gett mig in på.

Jag kommer ihåg mina darrande steg upp för den långa trappan, som sen visade sig vara 6 trappsteg, men då den måndagen så kändes det som 100 trappsteg.

Skolan hade anordnat en introduktionsdag som bara handlade om att lära känna varandra och landet och staden vi befann oss i, självklart pratade vi också om upplägget för resten av utbytes perioden. Vi var en klass på ca 28 personer som allt var vi från 12 olika länder, jag var själv ifrån Sverige. Det visade sig vara en kanonklass med helt underbara människor. Vi hade inga faddrar eller liknande men vi hade varandra vilket var så bra, vi fick tre veckor i skolan med teori, roliga workshops och schemalagda drinktimmar.

Jag känner inte att jag behövde någon kontaktperson eller liknande, lektorerna var otroligt hjälpsamma och svarade på alla möjliga frågor som man hade, vad det än gällde. Men det som gav mest stöd var klasskompisarna, vi gick tillsammans på läkarbesök, köpte kollektivtrafik kort och anmälan till rådhuset om sitt närvarade i landet. Det var skönt att man hade varandra. Vi kom varandra snabbt väldigt nära. Kanske för att man inte hade någon annan där, jag kan tänka mig att man betyder så mycket mer för varandra när man vet att man har en trygghet tillsammans.

Det är en märklig känsla att betyda så mycket för någon annan men också att ha folk omkring sig som spelar en så stor roll i ens liv fast man bara har känt varandra en så kort tid.

Jag räknade med att det skulle bli dyrt att bo borta, jag hade en dyr bostad och jag ville inte hålla tillbaka mer än nödvändigt. I vanliga fall så är jag väldigt sparsam men jag hade bestämt mig för att få lyxa till det på utbytesstudierna, då menar jag lyxa till det i studenters ögon. Jag ville resa runt i landet, prova på mat och delikatesser, njuta av landets sevärdheter och upptäcka landet och staden jag bodde i.

Det var billigare att leva i Belgien än vad det är i Sverige, vilket gjorde att man kunde göra dom sakerna. Men det kom alltid kostnader som man inte räknat med, så ett tips är att alltid räkna med att ha extra pengar för oförutsägbara utgifter. Tex, så var sjukvården väldigt dyr i Belgien, ett läkarbesök kunde kosta runt 600kr, jag fick även betala för mina arbetskläder på praktiken. Annat som kostade var att hyra cykel, kollektivtrafik, utflykter med skolan mm.

Det bästa tipset jag kan ge för ekonomin är att alltid räkna att det är dyrare än vad du tror, på det sättet får du alltid över lite, vilket kommer vara bra i slutändan. Ett annat spartips är att planera, genom planering kommer man långt. I Belgien tog dom väldigt sällan kort, så ett bra tricks var att inte ta med sig kortet ut. På det sättet var du tvungen att planera hur mycket pengar du kunde och fick göra av med en kväll eller dag på stan.  

 Att söka boende var den mest stressfulla biten. En vecka innan jag skulle åka hade jag haft mailkontakt med en kvinna som jag skulle hyra ett rum av i en studentkorridor. Hon hade lovat mig rummet i tre månader för ett bra pris, allt som var kvar var att skriva kontrakt. Jag bad att hon skulle skicka kontraktet redan då så att jag hade tid att titta igenom det. Kontraktet var på flamerska. Så jag bad en bekant som pratar flamerska läsa igenom det och översätta, då visar det sig att hon har skrivit 7 månader i kontraktet. Jag skriver då till kvinnan att vi kom överrens om 3 månader och att jag omöjligt kan betala för 4 extra månader. Hon berättade då att hon inte kunde hyra ut det för 3 månader så mitt sökande efter bostad började om.

Det sägs vara ganska lätt att hitta bostad i Gent, men jag hade ganska höga krav. Det vanligaste är att du hyr ett rum "en kot" som det kallas. Det brukar kosta runt 3000 kr per månad, med då har du ett rum, ibland finns det handfat i rummet men inget kök eller toalett. Jag hade bestämt mig att jag ville ha en lägenheten med egen toalett och kök, men jag var också beredd att betala mer.

Genom airbnb.com hittade jag en lägenhet i mitten av Gent med eget kök och toalett. Det var en student som hyrde ut den för 6000 i månaden. Jag tyckte att det var lite dyrt men jag hade tidspress så jag tog den. Han skickade över kontraktet så att jag hade tid att läsa igenom det, och allt såg bra ut. Han mötte upp mig vid tågstationen och körde mig till lägenheten så att jag fick se den innan jag skrev på alla papper.

Jag var så nöjd med mitt boende, det fanns gott med plats när folk kom och hälsade på från Sverige och om jag ville ha kompisar över. Så jag kunde inte blivit mer nöjd.

Ett tips är att tänka på att kolla upp i fall du får ha gäster som sover över hos dig, många som hyr ut kot/rum godkänner nämligen inte det och är ofta väldigt hårda på den punkten. Det är lätt att ordna bostad på plats, väldigt många skyltar som hänger där dem letar efter en hyresgäst, annars är det bästa att googla och så får du upp massor av olika sidor, men jag rekommenderar att du ber om att få se kontraktet innan du åker ned och du är lite försiktig håll dig till sidor du tror på. Det är vanligt att bostads web sidorna är på flamerska.

Gent är en liten stad så hittar du en bostad som ligger i staden så kommer du ha nära till allt, sjukhus, skola campus, shopping, barer osv. Gent är en cykelstad så med cykel tar du dig lätt genom staden.

Det var väldigt intressant att studera med elever med så många olika kulturer. För alla beter sig olika och har olika vanor med att studera. Vissa i klassen sa alltid lärarens förnamn, medan andra alltid tilltalade dem med deras efternamn.

Vi arbetade i mycket grupparbeten, och hade väldigt många kreativa workshops i skolan. Lärarna var väldigt hjälpsamma och man märkte att dem brydde sig om sitt jobb och att få oss att förstå. Det var väldigt långa dagar dock, vi kunde börja kl 9 på morgonen och sluta vid 19. Det var också väldigt långa föreläsningar utan pauser, det var inget ovanligt att sitta och lyssna i 4 timmar i sträck på en föreläsare.

Ute på praktik hade man inte riktigt en handledare så där som vi är vana vid i Sverige. Jag fick ingen introduktion utan första dagen fick jag börja mitt arbete. Man sågs inte som en student utan räknades in som arbetande och kunde därför ibland vara själv på hela rehabiliterings centret. Däremot har dem som arbetar en annorlunda syn på studenterna, man får tex inte äta i samma rum som arbetsterapeuterna, utan får äta för sig själv. Man måste alltid fråga om lov, och dem förväntar sig att du ska kunna arbeta som arbetsterapeut när du går i termin 5.

På karolinska är man van att det är väldigt strukturerat och du får beskrivningar på hur dina uppgifter ska skrivas, kriterier för godkänt osv. Men i Belgien fick du inte det, du fick lista ut själv vad dem ville ha utav en uppgift och vad som förväntades utav dig.

Belgien är ett tvåspråkigt land, flamerska och franska, vilket gör att engelska blir deras tredje språk. Utbildningen var på engelska, vilket ibland kunde vara svårt om en lärare bröt på engelskan. I skolan gick det bra med språket och man kom väldigt fort in i sin engelska. Det som blev svårt var när man skulle prata med tjänstemän, tex polisen sjukvården osv. Jag var med i en bilolycka under tiden jag var borta, och det blev väldigt tufft. Polisen hade svårt att uppfatta vad jag sa i min rapport, jag var kärrad och ville helst bara berätta om allt på svenska. Det var också väldigt svårt att förstå dem,  och det blev många missar hit och dit. Men dem är väldigt trevliga och hjälpsamma i Belgien vilket gjorde det bra, sen hade jag ju alla mina vänner från klassen där också, vilket var ett stort stöd.

I de första tre veckorna fick vi en språkkurs i flamerska språket och kulturen, vilket var väldigt hjälpsamt. Det hjälpte så att man kunde förstå sig på kulturen men även att man kunde säga några fraser. Det var välbehövt på praktiken, då de äldre människorna oftast inte kunde engelska alls.

Första kulturkrocken som jag blev utsatt för var när jag skulle hälsa, i Sverige är man van att man skakar hand första gången man ses, efter det går det faktiskt bara att vinka lite till varandra när man ses. Vi är vana att säga puss och kram när man går. Men i Belgien pussar man varann på kinden 2 gånger både när man ses och lämnar varnadra, och tro mig när jag säger att när man går i en klass med 12 olika kulturer så krockar detta jämt. Man pussar på fel sida av kinden, eller för många gånger, uppfattas otrevlig eller påtvingande.

Den andra kulturkrocken var på tåget då jag märkte att alla människor i alla olika åldrar tog fram en tygnäsduk och började snyta sig, det blev en helomvändning i min mage. Medans jag tyckte det var extremt ohygieniskt att snyta sig gång på gång i samma lilla tyg bit så tyckte dem att jag var otroligt oekonomisk som använde pappersnäsdukar. Att tillägga är att folk i Belgien tycks alltid ha snor i sina näsor, så näsdukarna följer med överallt hela tiden.

I Belgien är det också vanligt att alla studenter åker hem till sina familjer över helgerna, så på fredagar såg man hur ungdomarna tog sina väskor med smutskläder och åkte hem till sina föräldrar. Hos sina föräldrar så fick dem ofta lite fickpengar för nästkommande vecka och så fick ungdomarna sina kläder tvättade. Så söndags kvällarna kommer studenterna tillbaka med en väska full med rena kläder och lite pengar i fickan.

Det är ett fantastiskt arbete som läggs på aktiviteter för utbytes studenter i Gent, nästan varje helg var den någon fest eller tillställning för Erasmus studenter. Dem kallas för ESN Gent, och det finns olika facebookgrupper som du kan gå med i för att kolla upp vad som händer. Det var allt mellan bowlingtävlingar, speeddejting (för att träffa nya vänner), stora fester eller bara mötesplatser.

I från skolans håll var det också mycket aktiviteter, vi hade inbokat belgisk öl på en typisk belgiskbar, kulturkvällar där alla fick ta med sig något från sitt eget land o presentera sitt eget land för dem andra, kortare resor för att upptäcka sevärdheter i landet/staden, dagsutflyckter osv.

I gent var det svårt att hitta träningsmöjligheter, det fanns inte så många gym och dem hade ingen träning i skolan. Så antingen fick du gå ut o springa eller simma i simhallen.

Studentlivet är stort i Gent, det är en riktig studentstad. Jag träffade så många människor bara genom att vara ute på stan. Det finns många mysiga pubar i Gent, sen är det väldigt enkelt att ta sig till någon annan stad också. Det är nära till allt. Det finns väldigt mycket utbytesstudenter där, så det är många olika plattformer för studenter. Men social media är viktigt om man vill träffa folk, genom tex, facebook där det finns massor med olika grupper.

Ett tips är att skaffa ett belgiskt SIM-kort så att det är enkelt att nå varandra. Vi fick ett sim-kort i första veckan med 5Euro på av skolan. Vi fick en välkomstpåse men kartor, information, listor och allt möjligt.

Vi i klassen startade en facebookgrupp där vi la till alla nya människor vi träffade, så att det blev lätt att höra efter om det var någon som ville hitta på något.

Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig så mycket av ett utbyte. Jag växte massor i min professionella roll som arbetsterapeut, då jag verkligen sattes inför utmaningar och tester. Första dagen på praktiken vad helt chockerande för mig. Men samtidigt så var det så nyttigt, och efter ett tag så växer man in i det.

Men jag har också vuxit så himla mycket som person. När jag tänker tillbaka innan jag åkte så kan jag inte förstå att jag inte tänkte göra det. Jag hoppas verkligen att folk förstår vilken otrolig resa det här är, jag gjorde det inte innan jag åkte, men nu vet jag. Jag har blivit starkare som person men också mer uppskattande av det jag har.

När jag kom tillbaka till Sverige så tog det mig 1 vecka innan jag satt på en intervju för att få ett jobb som arbetsterapeut biträde under sommaren, mellan T5 och T6. Jag hade aldrig haft modet eller känt mig redo utan denna upplevelse i Belgien. Nu har jag arbetat en hel sommar och har lärt mig massor tack vare att jag vågade åka iväg på ett utbytesprogram.