Redan tidigt under utbildningen på KI visste jag att jag ville göra ett utbyte någon gång under utbildningen. Flera av mina kompisar både från KI och från andra universitet hade gjort utbyten och berättat att det var en bra erfarenhet. Att det skulle bli just Tyskland var för mig en självklarhet. Jag hade läst en hel del tyska på gymnasiet, hade varit på besök i Tyskland flera gånger och ville helt enkelt prova på att leva i Tyskland under en lite längre tid. Om man vill göra erasmus i Tyskland kan man söka till universitet i Heidelberg eller till Charité i Berlin. Jag valde Berlin eftersom jag ville leva i en storstad och eftersom Berlin med sin historia och sitt rika kulturliv hade mycket att erbjuda. 

Jag kom till Berlin en dryg vecka innan terminen började. En vecka före terminsstart hade vi en informationsföreläsning med erasmushandläggaren på Charité, där praktiska saker såsom schema gås igenom.

Det var en hel del som skulle göras i början och som kan verka lite virrigt:

-Betala terminsavgiften. Man får ett mail om hur mycket som man ska betala (i mitt fall 180 Euro) och på vilket konto pengarna ska sättas in på. Detta kan göras redan i Sverige.

-Innan terminsstarten ska man registrera sig på erasmuskontoret. Inför detta möte bör terminsavgiften vara betald och man bör ta med sig ett kvitto på att den är betald. När man är registrerad får man ett studentkort som också gäller som terminsbiljett till kollektivtrafiken. Detta studentkort är dock tillfälligt och gäller bara en månad, det ”riktiga” studentkortet får man efter att man har registrerat sig på Bürgeramt.

-Man måste registrera sig på Bürgeramt när man flyttar till Berlin. Detta bör göras efter att man har hittat en bostad. Det är inte många kontor som har drop in-tider så det rekommenderas att man bokar en tid, vilket görs på berlin.de/buergeramt.

-Efter att man har varit på Bürgeramt får man ett intyg på att man bor i Berlin. Detta tas med till Erasmushandläggaren och då får man sitt riktiga studentkort hemskickat. Eftersom det tillfälliga gäller i ungefär en månad har man några veckor på sig.

-Besök Betriebsarzt. Behövs framför allt om man ska göra kliniska rotationer. Det är bra att ha med sina vaccinationspapper. 

Det är relativt billigt att leva i Berlin. Att äta ute ofta billigare än i Sverige och i universitets lunchmatsal (Mensa) kan man köpa lunch för ungefär 2-3 Euro. I terminsavgiften ingår terminsbiljett för kolektivtrafik. Jag betalade ungefär 350 Euro per månad. Om man har råd att bo och leva i Stockholm, kommer man definitivt ha råd att leva i Berlin. 

Universitet ordnade inte boende till erasmusstudenterna utan det fick man ordna själv. I Tyskland är det vanligt att man bor i ett så kallat Wohngemeinschaft (WG), ungefär som ett kollektiv där två eller fler personer delar på en lägenhet. Det är ett trevligt sätt att bo på och bor man med tyskar förbättrar man också sin tyska. På wg-gesucht.de finns det många annonser ute. Den första tiden bodde jag på ett hostel och efter ungefär en vecka i Berlin fick jag flytta in i ett WG i Prenzlauer Berg. Prenzlauer Berg var författar- och konstnärskvarteren i gamla Östberlin, fattigt och nergånget. Nu har det rustats upp och här finns många trevliga restauranger, fik och små klädbutiker. I Friedrichshain finns många barer och klubbar. På andra sidan om Spree ligger Kreuzberg, som är populärt, smutsigt, nerklottrat och inne. Jag tror att det är roligast att bo i någon av dessa stadsdelar då det är de som är mest ”Berlin”. Andra centrala stadsdelar är Mitte, Schöneberg och Charlottenburg. Schöneberg och Charlottenburg är lite lugnare, men ligger närmare till gamla Västberlins centrum där till exempel Kurfürstendamm ligger. En rekommendation är som sagt att bo på ett hostel de första dagarna så att man i lugn och ro kan gå på lägenhetsvisningar. 

Terminstiderna i Berlin är lite annorlunda än i Sverige. Sommarterminen, som jag läste, gick från april till juli och vinterterminen från oktober till februari. I Berlin läser läkarstudenterna kurser under terminerna (som är mer teoretiskt inriktade än i Sverige) och på loven mellan terminerna gör de några veckors praktik på ett sjukhus (Famulatur). När man gör en utbytestermin kan man välja mellan att bara läsa kurser, att bara göra Famulatur eller att göra både och (i mån av tid). Jag läste kurser och efter terminen gjorde jag två veckors Famulatur.

Läser man kurser har man föreläsningar på förmiddagarna och bed side- undervisning på eftermiddagarna (Unterricht am Krankenbett, UaK). På föreläsningarna var vi sällan fler än tio personer, oftast färre. UaK var obligatoriskt.

På UaK var vi mellan fem och tio studenter per tillfälle som fick träffa ett par patienter som låg inneliggande på en vårdavdelning. Vi fick träna på att ta anamnes, men sällan status. Ibland träffade hela gruppen en patient, ibland delade vi upp oss så att man var två och två per patient. Efteråt diskuterades fallen med läkaren.

Innan jag åkte till Berlin hade jag föreställningen om att läkarna skulle vara strängare i Berlin än i Stockholm. Detta stämde dock inte, läkarna var oftast väldigt trevliga och hade förståelse för om man inte förstod något. Däremot niar man läkarna och patienterna. 

Jag läste kurser från tre olika terminer och i varje kurs hade jag en ny UaK-grupp. På ett sätt är det bra då man träffar fler personer, men det var synd att man inte riktigt tillhörde en klass.

På slutet hade jag två veckors Famulatur på narkosen på en ortopedoperationsavdelning. Detta var ungefär som en vanlig placering i Sverige, däremot fick man ingen handledare tilldelad utan blev tvungen att fråga sig fram mellan läkarna. Famulatur måste man organisera själv, vilket dock inte är svårt, det räcker med att maila utbildningssekreteraren på den klinik man vill vara på. 

All undervisning skedde på tyska och när man sökte till Charité fick man göra ett språktest så att de såg att man låg på en tillräckligt bra nivå. Ofta gick det bra med tyskan och var det något man inte förstod var det helt ok att fråga. De tyska studenterna verkar vara vana vid utbytesstudenter och dem kunde man också fråga utan problem om det var något man inte förstod. Bland utbytesstudenterna pratade vi nästan bara tyska och knappt någon engelska alls.

Det finns en månads intensivkurs i tyska man kunde läsa innan terminen började. Jag läste inte den eftersom anmälningstiden tyvärr hade gått ut när jag skulle söka. Istället läste jag under terminen en kurs som hette Deutsch als Fremdsprache på Humboldt-universitetet, i praktiken en tyskkurs för utbytesstudenter. En bra idé då man förbättrar sin tyska och har möjlighet att träffa nya kompisar. 

Berlin är är en smutsig, nedklottrad och fantastisk stad. Det är en väldigt avslappnad och opretentiös stad. Det finns hur mycket som helst att göra: konserter, gatufestivaler, museer (allt från världskända Pergamon till Currywurst- museet), klubbar, fik, barer och mängder av små och fräscha fast food- ställen.

Det finns en studentorganisation på Charité som heter Erasmix, som anordnar aktiviteter för utbytesstudenterna. De organiserar middagar, spelkvällar, utflykter mm. Riktigt trevligt! Alla erasmusstudenter fick också en tysk ”buddy” tilldelad. Det finns också en grupp som heter Erasmus-Freunde, bestående av pensionärer som anordnar kulturella aktiviteter en gång i månaden. Generellt var tyskarna väldigt öppna och det var lätt att få kontakt. Jag umgicks med ungefär lika många tyskar som utbytesstudenter. 

Jag kan verkligen rekommendera att göra en termin utomlands. Då utbildningen var lite annorlunda jämfört med i Sverige krävdes det mer av en själv än om man hade stannat kvar i Stockholm, tex i form av att plugga mer på egen hand och se till att lära sig alla praktiska moment på sin fritid. Trots det är jag jätteglad över att jag valde att åka utomlands. Man får nya perspektiv på sjukvårdssystemet, utbildningen och sig själv. Berlin är en underbar stad med härliga människor och jag är glad över att jag har fått möjlighet att bo där några månader.