Jag läste två helt olika kurser som visade mig två helt olika sidor av det amerikanska sjukvårdssystemet och det är jag verkligen glad över.
Trauma and Emergency Care, 4 veckor Memorial Hospital
Detta var min första kurs och en ytterst intensiv kurs. Kirurgi är känt för att vara hårt och trauma och plastikkirurgi är det som sägs vara absolut tuffast- och det var det också.
Dagarna började kl 5.00 tillsammans med de två andra amerikanska studenterna som läste kursen med mig. Vi uppdaterade journalerna med olika labb tester och vitalparametrar och förberedde allt inför den första ronden med läkarna som började kl 5.50. Då gick vi studenter tillsammans med de nya residents själva en runda. Vi hade oerhört många patienter oftast- allt mellan 25-45 patienter var en vanlig dag. Som student var ens uppgift att öppna upp och lägga om sår, hämta sjuksköterskor när det behövdes och så en hel del pappersarbete och registreringar i journalsystemet. Som student tog du ibland vissa patienter själv och presenterade de därefter för övriga läkare. Det var verkligen givande och det tillfälle då man fick chansen att utföra lite individuellt arbete och verkligen möta patienten. Det tyckte jag var roligt då amerikaner och deras attityd till sjukdom, läkare, vården osv. skiljer sig oerhört från det typiskt svenska.
Då man oftast rörde sig i grupp var det också viktigt att lära sig att man som student alltid skulle gå sist. Högst rankad gick först och var också den med mest patientkontakt. Som svensk student kändes detta oerhört underligt i början och svårt att anpassa sig till men strukturen är väldigt rigid så det är bara att vänja sig vid det. Dessutom skulle man fylla sina fickor med allt möjlig som eventuellt skulle komma att behövas så som bandage, plåster sax mm. så att det skulle gå snabbt med sår omläggning på rummet exempelvis.
Efter den första ronden kom chief resident och då rondades alla patienter igen i en så kallad sittrond. Vid ca kl 8 kom attending doctor, alltså överläkaren, och då gick man en till runda till alla patienter. Då togs de egentliga medicinska besluten och planen för dagens operationer lades upp. Beroende på vem som var överläkare, denne byttes ut varje vecka, var det olika upplägg med bla undervisning och genomgång av patienterna. Vissa hade jättebra genomgångar om ämnen som vi studenter fick välja medan andra inte alls hade så mycket kontakt med oss. Efter den första delen av dagen var det ett par timmar på förmiddag och tidig eftermiddag som man skrev journalanteckningar och när tillfälle fanns deltog på operationer. Ibland fick man bara titta på operationerna men väldigt ofta fick man faktiskt vara med och assistera. Ofta var det laparopskopiska appar och gallblåsor och jag blev riktigt bra på att styra kameran efter ett par gånger. Ofta fick man också vara med och sy och det var faktiskt först under denna kurs som jag blev bekväm med att sy.
Då denna kurs också innehåller trauma vård så hade man en trauma sökare och sprang till akuten när det kom in en trauma patient. Då Chicago är en stad som har stora problem med gäng är skottskador oerhört vanligt och det kommer många patienter som har blivit skjutna- ofta med flera skott. Englewood i södra Chicago är bland de värst drabbade i hela USA till och med. Under ett typsikt år mördades ca 400 personer med skjutvapen. De flesta offer och förövare är afroamerikanska män i 15-25 års åldern - och det är dessa patienter som man möter. Det är inte alls ovanligt med att patienterna har handbojor och det sitter poliser utanför deras rum.
Traumafallen var också väldigt ofta också fall- och trafikolyckor så det var spännande att se hela detta panorama. Som student hade man olik aktiv roll beroende på trauma- ibland var med med framme vid patienten och deltog i ABCDE och den omerdelbara vården. Oftast var man dock ansvarig för att dokumentera allt som skedde och det krävde fullt fokus och en hel del spring för att få fram all information som behövdes.
Det var ingen examination på kursen utan det handlade om att hela tiden aktivt delta och ofta fick man under bla. operationer frågor kring anatomi, behandling osv. så det är bra att läsa på lite innan kursen. Dagarna slutade oftast kring kl 19 så det rörde sig om 14 timmars arbetsdagar. Vissa intensivare än andra men oftast väldigt lärorika. Trots hierarkin ska man inte vara rädd för att fråga och också poängtera att man är utbytesstudent och därför behöver mer vägledning. Detta är en väldigt bra kurs om man vill se sådant som vi aldrig i princip får se i Sverige men också få mer erfarenhet när det gäller akutsjukvård i stort.
Child Abuse and Neglect, 4 veckor Children's Memorial Hospital
Detta var min andra kurs och var helt annorlunda från traumakursen. Pediatriska delen var en helt ny byggnad precis vid huvudbyggnaden och också alltså belägen centralt i staden. Kursen handlade om barn som farit illa på olika sätt och teamet som jag arbetade med bestod av både läkare och socialarbetare som hade en oerhört stor del i arbetet. Jag var ensam student på kursen vilket jag mig stor frihet och möjlighet att verkligen få inblick i detta teams arbete. Det var 5 överläkare och 2 residents som fanns på avdelningen som inte var belägen i själva sjukhus delen utan var uppbyggt som ett vanligt kontor i anslutning till sjukhus området. Det var oerhört stimulerande och en fantastisk inlärningsmijö då det fanns tid och energi till att verkligen undervisa mig.
Kursen började första dagen med ett diagnostiskt test om barnmisshandel. Samma test utfördes sista dagen så man kunde följa sin egen utveckling. Testet var jättebra för att få inblick i vad jag behövde läsa på och vilken kunskap som fattades mig. Det var inte alls viktigt hur många rätt man fick på detta test utan det viktiga var hur det gick på testet i slutet av kursen. Min roll var som student att följa med på de fall som detta team hade. Jag hade en sökare och kallades var gång vi hade ett barn på sjukhuset som behövdes ses på. Då gick jag tillsammans med läkare och socialarbetare noggrant igenom caset innan vi såg patient och därefter träffade jag tillsammans med läkaren det barn som råkat illa ut. Det rörde sig om många olika slags fall med alltifrån sexuellt utnyttjade barn till misshandlade barn där Shaken baby syndrome var en vanlig diagnos. Jag fick lära mig hur man identifierar och upptäcker när det handlar om misshandel men också hur man talar med barn som farit illa. Det är både 3 månaders bebisar som man möter och tonåringar.
Förutom den kliniska utredningsdelen på sjukhuset får man också besöka rättegångar som gäller barn som farit illa och även spendera en hel dag på det center som tar emot de barn som inte kan bo hemma längre. Detta ger förutom den rent medicinska aspekten även en social dimension som var oerhört givande och värdefull. Jag tror att denna kunskap är minst lika viktig som den rent medicinska för att kunna upptäcka när ett barn far illa. Jag deltog också på journal clubs där man träffade läkare från andra sjukhus i regionen och diskuterade senaste fallen som de haft och där gjorde jag också en presentation kring tortyr av barn.
Denna kurs bestod också av att läsa en rad olika artiklar,upp till 30 stycken, och se en hel del videos kring olika delar av fältet för att få en djupare inblick. Till alla olika moduler, så som "Abdominal trauma" eller "Domestic violence" fanns uppgifter och frågor som man svarade på och sedan gick igenom med överläkarna. Det var ett väldigt bra sätt att få fördjupad kunskap inom områden som man inte nödvändigtvis mötte patienter som var berörda av. Slutet av kurs gjorde jag en presentation för avdelningens alla läkare om barn med handikapp som far illa ut och så gjorde jag även det sista provet.
Denna kurs var oerhört givande och stimulerande. All personal var otrolig måna om att undervisa vilket skapande en väldigt stimulerande miljö. Dagarna var kortare än under kirurgin, ofta började jag runt kl 9 och slutade vid 16 eller 17 tiden, på denna kurs arbetar man inte heller helger. Jag kan verkligen rekommendera denna kurs till den som är intresserad av detta ämne då det är en unik chans att få inblick i detta så viktiga område som vi i princip inte får någon annan undervisning i!