Jag hade under en tid haft en lite diffus dröm om att bo i Italien. Jag hade aldrig satt min fot i detta land men jag var ändå såld på dess vackra språk och natur. När jag insåg att KI hade ett utbytesuniversitet där tvekade jag inte på att söka då det var dags. Jag hade varit aktiv i olika studentutskott för att öka mina chanser att få en plats. Efter beskedet att jag fått en plats var det dags att fixa ett learning agreement, det vill säga en utbildningsplan för mig på utbytesuniversitetet. Denna var tvungen att godkännas av båda universitet före kursstart. Vilket visade sig vara lite knepigt då italienare inte är kända för sin administrativa snabbhet…

Då jag egentligen inte kunde ett ord på italienska hjälpte utbyteskoordinatorn mig och min kursare som skulle till samma ställe, att ansöka om plats på en intensivspråkkurs som anordnades i Venedig för Erasmusstudenter. Tyvärr fanns det bara plats för en av oss så jag fick läsa på på egen hand.

Före ankomst till Parma försökte vi oss på att söka boende via olika webbplatser, men på grund av språket var det svårt att hitta något. Universitetet i Italien ordnade med en ”tutor”, dvs. en fadder som försökte hjälpa till och gav goda råd via mejl. Jag fick även kontakt via Ki med en student som gjort sitt utbyte i Sverige terminen före. Ta reda på vart skolans kansli ligger, i Parma fanns universitetsbyggnader över hela staden. Se även till att du fått kontakt med skolan före avresa, samt att skolan ordnar med en kontaktperson som kan engelska om du inte är bra på språket. Fråga om du behöver ta med egna arbetskläder osv. om du ska på praktik. Finns studentforum? Finns det en facebooksida?

Väl på plats var det att anmäla sig på universitetets erasmuskontor. Där fick man ett helt häfte med studentinformation, en personlig universitets-mail och erbjudande att gå med i ett studentnätverk för utbytesstudenter för 5 euro som anordnade aktiviteter varje dag i veckan och utflykter. Med det fick man dessutom rabatterat pris på många lokala pubar. Detta nätverk kallades för ESN-Parma.

Man var tvungen att skaffa ett italienskt personbevis, detta behövdes för att kunna skriva på hyreskontrakt med mera. Personbeviset var gratis och personalen kunde engelska. Skolan visade vart man skulle gå.

Vi kom till Parma helgen före praktiken skulle börja, dumt nog hade vi inte bokat något rum på stadens enda hostel som visade sig vara fullt, så vi fick spendera en dyr natt på hotell. Vi ägnade all tid åt att hitta boende, lokalisera oss, socialisera oss för att öka möjligheterna. På hostellet där vi bodde de första två veckorna fick vi en kod för att kunna använda det gratis wifi som fanns på olika platser runt om i staden.

Det är smart att fundera i förväg om man kommer behöva ta studielån och vad man är villig att spendera på utbytet. Det blir alltid merkostnader och som utbytesstudent vill man inte sitta ensam på sitt rum utan man är överallt och ingenstans. Det blir många spontanresor, pubkvällar och nöjen som kostar pengar.

I Italien var priserna lika de hemma men det var billigt med vin såklart! Det kostade inget att studera på universitetet men en kåravgift fanns på 5 Euro som var frivilligt. Jag fick inte min lägenhet i Sverige uthyrd under utbytestiden vilket medförde dubbla bostadskostnader och ett stort minus i kassan efter vad jag hade beräknat.

Att ta sig runt i Parma gör man bäst på cykel, jag frågade mig runt samt svarade på annonser på italienska blocket ”www.subito.it” samt hörde mig för i cykelverkstäder som brukade få in cyklar då och då som de sålde åt privatpersoner. Om man inte känner för att cykla gick det att åka buss billigt, dock slutade bussarna gå vid 20.00 så vissa dagar från praktiken fick man i så fall gå hem eller ringa på taxibuss som var en lite billigare variant av taxi.

Vi upplevde det som svårt att få hyreskontrakt då vi på plats fick veta att det fanns en 1 års kontrakts-regel i Italien vilken innebär att alla kontrakt ska löpa över minst 1 års tid. Det gick att få kortare kontrakt men de var betydligt dyrare och krävde mer pappersarbete och inte många uthyrare gick med på detta. Vid skolans campus fanns ett ställe och ett annat fanns i närheten av via D’Azeglio, tyvärr minns jag inte namnet. Vår hyresvärd fick vi kontakt med via skolans rektor.

För att skaffa en wifi till lägenheten behövde man ha ett italienskt bankkort, så tips är att skaffa bostad där wifi ingår.

Nyttiga Internetadresser:

Hostel parma www.ostelloparma.it

Italienska blocket: www.subito.it

Facebook sida för rum ” Apartamenti per studenti PARMA”

Studenternas facebooksida: ERASMUS PARMA 2013/2014

Jag läste Led och muskel samt neurologi – praktiken i termin 5 under mitt utbyte. Under praktiktiden var man tvungen att skriva 5-6 patientfall liknande de man skriver under utbildningen på Ki, men med lite annorlunda frågeställningar. Jag fick hjälp av min led-och muskel handledare att översätta instruktionsbladet och förklara vad som krävdes av mig, då detta är svårt att veta i ett nytt land.

De italienska studenterna hade praktik varje förmiddag mellan 8-12 och sedan lektioner mellan 13-18 och hemstudier på det. Då jag bara hade praktik hade jag det något bekvämare. Men kvällarna fylldes på med språkkurs och egenstudier. På led-muskel praktiken var det lite annorlunda då jag vissa dagar hade siesta mitt på dagen och ibland började senare för att sluta 20.00.

Journalföringen var knappt, min handledare skrev sina journaler i ett word-dokument och hans kollegor hade inte ens en egen dator att arbeta vid. Man kunde ha flera patienter samtidigt i olika rum med olika maskiner, allt för att tjäna pengar och läkarna hade i 9 fall av 10 redan bestämt vilken behandling patienten skulle ha. På detta tjänar sjukgymnasterna mindre, inom neurologin tjänade de ca 13000 kr efter skatt på en heltidstjänst. Men alla hade samma lön och en av kollegorna skötte löneförhandlingen för alla.

Tyvärr mötte jag inte en enda arbetsterapeut under min tid i Italien, det fanns endast en handfull utbildningar till detta och sjukgymnasten skötte även deras arbetsuppgifter.

Italienare pratar inte engelska. Så är det bara. Man får stå upp och försöka med det man kan, att argumentera för att inte behöva skriva ett patientfall på italienska och utanför ditt praktikområde på ett främmande språk innebär över 100 % tankeverksamhet. Språkskillnaderna gör dig trött. Har nog aldrig varit så trött som efter det första intromötet den första dagen på universitetet då lärarna gick igenom alla praktiska delar med pappersarbete, organisation med mera, på Italienska. På något sätt lyckade jag förstå helheten vilket överraskade mig. Men det lärde mig att: Vill man så kan man!

Som utbytesstudent blev du erbjuden att gå en språkkurs i Italienska. Jag testade men det var svårt att hänga med då all undervisning var på italienska. Läraren var väl heller inte riktigt supernöjd över att få lära ut nybörjare, och körde på med steg 2 direkt. Men kursen var gratis och gav 4 universitetspoäng om man klarade tentan på slutet.

Utelivet i Parma ägde rum på Via D’Azeglio, en gata rakt igenom stan där små pubar serverade alkohol och människorna stod på gatan och drack och umgicks hela natten lång. Detta var riktigt häftigt och härligt under sensommarn men framåt vintern var det bara kallt och jobbigt! Då fanns några nattklubbar i utkanterna av staden som studenterna drogs till. Det man snabbt lärde sig var att alltid ha en toalettrulle i handväskan då det nästan aldrig finns toapapper på allmänna toaletter.

Det fanns alltid någon aktivitet igång som utbytesstudenterna hittade på eller den lokala ESN-gruppen (Erasmus student network). En vanlig kväll kunde man dessutom lätt få tag på fotbollsbiljetter och se Parma möta storlag såsom Roma och Inter.

Parma ligger centralt i Italien och har nära till många stora kända städer och turistorter såsom Milano, Bologna, Verona, Florens, Pisa och Cinque Terre dit man lätt kunde ta sig med tåg. Till Rom tog det 5 timmar med tåg och Venedig ca 3h.

Parma är Italiens mathuvudstad. De producerar mängder av tomater, Barilla har sin pastafabrik här och parmaskinkan hänger på tork överallt på gårdar i närområdet. Det mest oväntade var nog ändå att de hade rått hästkött som sin specialité. Oftast serverades det malet med olivolja och klyftpotatis eller som pesto (=röra) på en macka.

Utbytet lärde mig mycket. Jag lärde mig (nästan) ett helt nytt språk och en ny kultur, jag fick nya vänner från hela världen och en ny syn på sjukgymnastiken. Då jag hela tiden hade en handledare i närheten eller arbetade tillsammans med handledaren fick jag se mycket tekniker och behandlingar och framförallt behandlingsresultat. På detta kände jag att jag hade en fördel mot dem som hade gjort praktiken i Sverige och fått arbeta mestadels på egen hand med sina patienter.

Om jag gjort om utbytet hade jag sökt till ett engelskspråkigt land för att få ut mer av det. Fast samtidigt har jag varit med om en resa som jag aldrig kommer glömma och aldrig hade velat vara utan. Men jag skulle inte rekommendera att försöka lära sig ett språk samtidigt som man ska lära sig allt det sjukgymnastiska.

Jag fick läsa psykosomatikkursen i Sverige under termin 6 men kunde annars tillgodoräkna mig allt jag studerat i Italien för fortsatta studier i Sverige. Alla praktiska tentor gjordes i Sverige efter hemkomst.