Jag sökte till Singapores Universitet för att det kändes spännande att få åka långt bort och vara med om en helt annorlunda kultur, men ändå i ett land som har hög kvalité på vården och en bra ekonomi. Dessutom talas det engelska i Singapore vilket jag tyckte var bra eftersom jag tyvärr inte kan nåt annat språk. Jag åkte dessutom med barn dit, och det var också något som spelade in. Jag ville åka till ett tryggt land såklart. Min son var 3 år när vi åkte till Singapore.

Pappersexercisen var helt ofantligt från Universitetets sida. Ansökan var enorm. Alla möjliga små detaljer skulle fyllas i. Allt görs på nätet. Man måste ha massa vaccinationer, bla Hep A, B, tuberculos, rubella osv. Det står på hemsidan. Allt detta måste man visa upp papper på. Sen är det inte säkert att nån tittar på det där pappret, men det är en annan femma. Lite Singapore style, kan man säga. Mkt spel för gallerierna, men så i verkligheten är det lite hipp som happ. Det vill säga, fyll i intygen så gott det går. Hoppa över konstiga frågor. Det löser sig ändå.

Man söker alla kurserna på nätet, och man väljer själv vilka veckor man vill ha, vilka kurser man vill ha, och vilket sjukhus man vill vara på, och sen är det bara att hoppas på det bästa. Det kallas "Clinical postings".  Ganska dåligt tillvägagångssätt, för vad som händer på plats är att man kastas in i studenternas ordinarie kurser. Om man då råkat välja att börja några veckor efter att studenterna började, ja då missar man introduktionen osv. Så det bästa när man söker, det är att i förväg fråga exakt när kurserna ges, och sedan ansöka om att börja tillsammans med studenterna. Allt ingår, både föreläsningar, seminarier och placering.

När man inte varit där är det ju helt omöjligt att veta vilket sjukhus man vill vara på. Det finns två stora:  National University Hospital som ligger nära själva NUS campus och KK Womens and Childrens Hospital som ligger vid Little India, lite mer centralt. Vi läste barn på det första och gyn på det andra. Båda var helt ok. Se mer under "studier".

Man får bara söka max 12 veckor Clinical postings totalt. Det går alltså inte att göra en hel termin. Vi gjorde gyn och barn och åkte sedan hem till SVK i Sverige, så blev det rätt antal poäng totalt.

Jag sökte sex veckor gyn och obs samt sex veckor pediatrik, men jag fick bara 4 veckor pediatrik och ordnade två extraveckor själv på plats. Det var inte det lättaste, eftersom de är otroligt byråkratiska i Singapore och måste ha papper på allt, men det finns en norsk barnkirurg där som lät oss vara på barnkirurgen och hon var mkt bra på att ta med oss i verksamheten. Kontakta mig om intresse finns! Jag har hennes email nånstans. Vi fick vara på operation mkt där om vi ville.

Så, mitt tips i förväg är att mejla universitets ansvarsperson, fråga när starten går för de kurser man är intresserad av, och söka kurserna därefter. Det är flera starter varje år, eftersom studenterna ofta delas in i olika kullar och roterar. Det går jättebra att tex läsa gyn och barn. Men problemet för oss var att vi missade introt på allt, så man kände sig alltid lite efter. Deras start verkar vara mitten/slutet augusti. Vi kom dit 9 september och var typ 3 veckor försenade.

 När man fick svar om att man blivit antagen till Clinical postings fick man ett datum då man skulle infinna sig för intro. Det var bara ett administrativt intro, man fick se en film om säkerhet, fylla i kontaktuppgifter osv. Inga stora grejer. Sen fick man på eftermiddagen joina sina kursare. Vi bara klev in mitt i en föreläsning, alla tittade storögt, och sen var det inget mer med det. Vi fick ett schema och bara hängde på liksom. Det räcker i praktiken att vara på plats den dagen då introt är. Men eftersom Singapore är ett fantastiskt land med så mkt att se är det bättre att vara där innan och njuta (och lära sig tunnelbanan) innan det är dags!

Det finns inte så mkt organiserat för oss, men det finns en facebook-sida för Exchange students i Singapore, och där kan man hitta folk, fester, resor etc.

Boende är ett stort problem. Vi är inte formellt studenter på NUS när vi gör Clinical postings, så man kan inte söka studentbostad. Däremot finns det guest apartments på campus som man kan hyra ett tag. De var fina. Vi hyrde en tvåa, som städades varje dag av personal, som också slängde sopor mm. Den hade tvättmaskin. Den kostade typ 15000 kr i månaden. Boendet hette Prince Georges Park Residences, "PGP". Det kan man söka på NUS hemsida och hitta. T-bana Kent Ridge, gula linjen.

Efter ett tag tröttnade vi på att bo på campus, eftersom det är lite off från stan, och att det bara finns en foodcourt som man snabbt tröttnar på. Då hittade vi en mäklare som hyr ut lägenheter på kort sikt. (Mkt ovanligt i Singapore, det finns regler kring det där, så ofta måste man hyra minst 6 mån eller ett år.) Av honom fick vi hyra en stor tvåa mitt i Little India, för 20 000 kr i månaden. Pool på taket.  Det var sagolikt. Han har fler andra lägenheter också på kort sikt som är lite billigare men inte mitt i stan då. Mejla mig om du är intresserad, jag har hans mail någonstans också nånstans.

Så boende är ett problem helt klart. Bäst om några kompisar kan dela på en större lägenhet så kostnaden blir human.

 Kurserna var sådär måste jag säga. Man fick vara mkt på klinik, men man fick inte göra speciellt mkt. Mest titta på. Mottagningarna är oerhört stressiga. Med fem minuter per patient är det svårt att hinna träna på saker ordentligt. Med vassa armbågar får man göra mer. Så man behöver vara lite krävande om man ska få komma till.

Seminarierna och föreläsningarna kan vara ganska bra. De flesta studenter är mkt ambitiösa och väl förberedda. Det verkar vara så att man förväntas läsa på i förväg ganska omfattande. Studenterna är duktiga teoretiskt, men oerfarna praktiskt. Vi är tvärtom, vilket gör att man verkar ganska dum ibland. Men sen när man berättar att man kanske sytt ihop sår på op och så, då tittar de storögt på en och undrar om det verkligen är lagligt att studenter får göra sånt i Sverige.

Otrolig hierarki. Studenterna fjäskar som sjutton för professorerna och ger dom blommor och presenter efter genomgången kurs, även om de inte varit omtyckta.

Generellt är utbildningen mer teoretiskt och mindre praktisk än hemma. Det som jag behövde lära mig inför tentamen hemma pluggade jag själv genom att följa med i lite seminarier och sånt hemifrån under tiden. Kändes som att kunskapen är ganska lokal. I efterhand var jag för mkt i skolan tycker jag. Att sitta av en dålig föreläsning, eller sitta och glo på en mottagning där man inte får göra ett endaste dugg själv var meningslöst. Bättre då att läsa själv och vara på plats när det är givande.

Systemet är att studenterna går 5 år utbildning, ett år är man sedan "houseman", typ internship, och sedan "Medical officer", som är 5 år, typ ST. Sen blir man registrar, och sen Consultant. Vet inte riktigt längden på de sista två.

Anmärkningsvärt är att alla har privata kläder på sig, och då ganska snygga kläder. Tjejerna har klänning. Killarna har kostymbyxor, skjorta, slips. Studenterna har läkarrockar ovanpå. Det har inte läkarna. Hygienen är dålig. Det finns sprit men den används inte så flitigt. Många har ofta typ 10 armband på varje arm och långa halsband som de "doppar" på alla dagens patienter. Märkligt, helt enkelt.

Ta med en läkarrock hemifrån!

I Singapore talas engelska. Första dagen förstod jag dock inte ett ord av vad nån sa. De flesta är kineser, och de har en speciellt accent, som kallas "Singlish", och den är rätt svår. Men man får vana öron till slut och lär sig fatta. De flesta talar engelska utom vissa äldre personer som bara talar sitt urspungsspråk.

Befolkningen består av kineser, Indier (som talar flera olika språk), och malajer. Och så en massa annat folk förstås.

På T-banan sägs all info i högtalarna på engelsek, kinesiska, tamil och malaj.

Det finns massor att göra i Singapore, men mkt av de klassiska turistattraktionerna är mkt dyra. Det kan man ju unna sig ibland. Klassiker är Gardens By the Bay, Konserthuset, Marina Bay, Shoppes at Marina Bay (med skridskobana inomhus:), Singapore Zoo, Raffles Place osv.  Men annars finns fina naturområden och parker lite norrut som man kan gå i. Ovanliga djur och fåglar kan ses bla. Längs vattnet, ffa på östra sidan finns en lång cykelbana som är mysig att cykla längs med, stanna på lite ställen och ta en glass osv.

 Det finns flera kommunala billiga utomhusbad som är härliga för den som vill simma längder och svalka sig. Kostar typ en dollar. Fina vattenland för barnen finns lite längre ut i förrorten. Det finns dock ingen sandstrand direkt, utan det är pool folk badar i. De flesta singaporianer är trötta på värmen och är inomhus nästan jämt. Det är vi utlänningar som är ute mest. På den lilla ön utanför Singapore, Sentosa Island, finns universal studios, massa vattenland och nöjesparker en masse. Ganska mkt folk där, gå en vardag! Det är rätt så dyrt.

Men det man ska göra i Singapore är att äta en massa mat! All mat är god nästan. Det finns billig mat på stan som är ljuvlig. Det finns mat från hela världen. Man måste till Little India och njuta av atmosfär och käk. Ett absolut måste verkligen. Att bo i Little India var det bästa jag gjort typ! På Smith street i Chinatown finns härliga ställen med dim sum osv.

Bara googla på områden och ta vad som helst. Ät ät ät. Vi lagade aldrig mat hemma, förutom frukost. Vi åt ute alltid, och det var superbilligt.

Singapore är också en hub till andra länder i Asien. Vi reste i Thailand, Malaysia, Vietnam, Kambodja, Indonesien mm när vi var där. Flyget är billigt. Jättehärligt att kunna komma iväg på lite långweekends. På facebooksidan för utbytesstudenter är det ofta folk som åker iväg några dagar tillsammans.

Upplevelsen av Singapore var verkligen härlig, mest bra och lite dåligt.

Singaporianerna är lite stela och stängda, väldigt formella och propra. Man kan längta efter de annars så öppenhjärtliga asiaterna, som typ i Thailand och Malaysia. De finns inte i Singapore... Men de är vänliga och hjälpsamma ändå.

Skolan var ok. Lite struligt med kurserna som sagt. Kolla innan när kursen börjar och välj dina veckor efter det så tror jag det blir bättre. Få inte panik över allt pappersarbete. I slutänden är det inte så noga ändå.

Vassa armbågar på kliniken! Säg att du måste kunna detta när du kommer hem till Sverige så får du kanske göra lite med kliniskt.

Hoppa över föreläsningar och seminarier du inte tror gynnar dig. Gå ifrån mottagningen om den inte ger dig nåt. Man behöver lite tid för egna studier också för att klara tentan hemma. Dagarna är vanligtvis ganska välfyllda schemamässigt.

Njut av maten och den härliga solen. Ta med vattenflaska, klä dig luftigt. Det är nästan alltid 35 grader varmt!

Regnperioden kommer i december. I slutet av november märkte vi av mer regn. Därför mkt lämpligt att vara där aug-nov och sen åka hem till SVK i dec. Vet inte hur våren ser ut tyvärr.

Sök stipendier. Boendet är dyrt! Hyr ut lägenheten hemma för ockerhyra :).

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till Singapore. En upplevelse för livet.