Reserapport - KI-student
Lärosäte: Albert Einstein College of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 14/15

Innan avresa

Jag visste redan under andra terminen att jag ville till USA och New York. Anledningen var att jag ville utforska och pröva på den amerikanska läkarutbildningen som jag hade hört väldigt mycket om. Jag hade förväntningar att få delta i arbetet på ett sjukhus med högt tempo och där medicinsk detaljkunskap var någonting eftersträvansvärt. Då jag tidigare även varit i Kina på utbyte hade jag målet att jämföra asiatisk och amerikansk utbildning med den svenska. Sjukvårdssystemet i USA är komplext och särskiljer sig mycket från det svenska, främst med avseende på den stora andelen privata sjukförsäkringar. Det var sålunda intressant att utifrån den aspekten kunna jämföra det svenska systemet med det amerikanska. Då New York dessutom är en helt fantastisk stad var även tanken att förena nytta med nöje de sista månaderna innan examen. Att valet föll på Albert Einstein College of Medicine (AECOM) och inte Chicago eller UCLA berodde på att jag tyckte kurserna var helt likvärdiga på de olika universiteten och då fick istället staden bli utslagsgivande.

 

Att ansöka om utbyte först till KI, sedan kurser på AECOM och därefter visum till USA tar sin tid. Tipset är att börja tidigt, dock löser sig det mesta sig med tiden. Vid varenda ansökan var det mycket pappersexercis men ingenting som tog mer än en halv kväll att ta sig igenom. Det som skapade mest huvudbry innan avfärd var vaccinationsintyget som AECOM krävde. Framför allt de vacciner jag fick före lågstadieåldern. Det slutade med att jag beställde hem gamla papper från kommunen bara för att inse att skolsjuksköterskan inte fyllt i allt korrekt. Jag stod då i begrepp att betala ganska höga summor för nya vaccinationer men det löste sig på Wasa Vaccin där de utan problem signerade att jag hade alla grundvaccinationer utan att jag hade med något papper som intygade det. Det enda jag behövde lova var att jag var född i Sverige.

 

Ett annat problem som dök upp var att man var tvungen att signera att man kan A-HLR på ansökningspapperna till AECOM. Det svenska intyget räcker enbart ett år och detta testas enbart under sista medicinterminen. Universitetssjukhusen har utbildningar för sin egen personal löpande och enbart en gång för studenter, vilket innebar att mitt intyg hade gått ut. Jag hade ingen möjlighet att få ett nytt intyg då jag inte var anställd. Det slutade med att jag fyllde i den och signerade och det blev inga bekymmer för min del.

 

I övrigt står allt i instruktionerna från den internationella studiehandläggaren.

Ankomst och registrering

Vi var på plats fem dagar innan kursstart och hade ett inbokat möte med assistant registrar som hjälpte till med ID-kort. I övrigt sköttes allting via e-post från Sverige. Ett av få krav som AECOM hade var att man skulle ha en midjekort sjukhusrock. Då AECOM:s campusbutik hade stängt för gott köpte vi rocken för 25 dollar i NYU: s campusbutik på Manhattan. Överlag var det torftig information från universitet hur man kom i kontakt med andra studenter. Vi tilldelades inte någon fadder eller hänvisning till studentpub eller dylikt.  Kanske hade det varit enklare att komma i kontakt med andra studenter om vi hade bott på campus. 

Ekonomi

Att vara i New York i över två månader är kostsamt då man vill hinna med så mycket som möjligt då man är ledig.  Obligatoriska utgifter som KI inte betalar är visum, ca 1300 kr, och läkarintyg, ca 900 kr.  Den största enskilda utgiften är boendet och antingen hittar man rumskamrater att dela lägenhet med eller så kan man bo på campus. Att bo själv nere på Manhattan är självfallet möjligt men då får man betala därefter. Mitt bästa tips för en lyckad vistelse i New York är att spara pengar tidigt samt använda CSN:s låne- och bidragsbelopp för studier i USA, ca 3600 kr per vecka. Jag köpte initialt stora Stipendiehandboken för att söka stipendier men det går lika bra att finna stipendier via länsstyrelsens sida, www.stiftelser.lst.se. Mitt tips är verkligen ge stipendier en chans och att söka i god tid, gärna så fort man vet att man ska iväg på utbyte. Detta kan ge möjlighet att söka vissa stipendier flera gånger om man inte får napp den första gången. Motivera varför kurserna man ska läsa är grunden i ens vidare karriär och stipendiet är ert. Att vara student på sista terminen på Karolinska är svårslaget och ger stora fördelar när man söker stipendier. 

Boende

Möjligheten fanns att hyra ett rum på campus i the Bronx för cirka 1000 dollar i månaden. Tidigare reserapporter gav intrycket att det var en lång väg att åka ner till Manhattan så jag bestämde mig tidigt att det inte var något alternativ att bo på campus. Jag och en annan läkarstudent plus två andra bodde på Upper east side. Läget var att rekommendera tack vare närheten till 4,5,6-linjerna som tar en upp mot samtliga sjukhus norröver. Tunnelbanan tar ca 40 minuter från Upper east side till Montefiore och många klinikdagar börjar 05:45 eller 06:00 så större delen av tiden går man upp ca 04:30. Upper east side är känt för att vara väldigt lugnt och under vår vistelse hände ingenting extraordinärt. Dessutom är det nära till Central park och Midtown. Vi fann lägenheten cirka en månad innan vi skulle befinna oss i New York. Initialt letade vi utan framgång, men det är en sådan stor omsättning på lägenheter och man hyr ganska tätt inpå då man flyttar in. Vi sökte ett flertal lägenheter på Airbnb och via mäklarfirmor men fastnade till slut för en lya via Wimdu. Vår lägenhet kostade runt 5000 dollar i månaden inklusive vatten, värme, el, internet och kabel-tv.  Summan delade vi på fyra personer. Då fick vi en tvåa på runt 65 kvadrat. Det går inte nog att rekommendera att man ska försöka bo tillsammans och gärna hitta ytterligare rumskamrater då man dels sparar pengar men även för sällskapet. Lägenheten var över förväntan, tidigare rapporter med historier om kackerlackor hade gjort att jag sänkt kraven, men ohyra var ytterst sällsynt och dök upp max ett par gånger på åtta veckor. 

Studier allmänt

I USA går man high school till dess att man fyller 18 år. De som vill bli läkare (MD) läser sedan pre-med i fyra år i form av någon sorts grundvetenskap ex kemi, biologi etc. Därefter ansöker de till med school som är ytterligare fyra år. Efter examen söker man specialistutbildningar antingen med hjälp av bra poäng på USMLE-prov eller med kontakter i form av ett s.k. letter of recommendation. Rekommendationsbrevet och ett bra resultat på USMLE-provet är likvärdigt. Det första året av specialistutbildningen kallas internship och till skillnad från svensk AT väljs inriktning med avseende på medicin eller kirurgi. När året är avklarat leder det till legitimation. Internship brukar vara kopplat till en residency vilket är ST-tjänsten. Sålunda ansöker examinerade läkarstudenter till internship och residency samtidigt. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Clinical ophthalmology

 

Min första kurs på utbytet var oftalmologi på Bronx lebanon hospital. Till skillnad från Montefiore där jag senare läste neurokirurgi har sjukhuset låg status både bland läkare och läkarstudenter. Även fast kursen kunde väljas av andra studenter, såväl amerikanska som utländska, var jag den enda studenten på plats. Oftalmologi är en av specialiteterna i gruppen som kallas ”ROAD to heaven”.  Dessa har mycket högt anseende bland amerikanska läkarstudenter då dessa ger stor möjlighet till frihet utanför arbetstiderna (de andra är radiologi, anestesi och dermatologi). Något som förvånande mig var att några av residentsen nämnde att det är svårare att komma in på ett recidency för oftalmologi jmf med neurokiriurgi. Stor del av den kliniska tiden tillbringade jag på mottagningen med 1:a och 2:a års residents som hade många inbokade patienter, så ofta som varje kvart hela dagen utan paus för lunch. Jag fick vara mycket aktiv och påstridig för att själv samtala med patienter och dessutom manövrera ljusmikroskop. Liksom kliniska rotationer i Sverige rekommenderas att uppsöka de residents eller specialister som inte besväras av läkarstudenter och som tar sig tid. Efter ett tag avvek jag helt från det schema jag fick från klinikchefen för att tillbringa tid där jag tyckte jag lärde mig mest. Kursen jag valde beskrevs som en där man hade möjlighet att se mycket bred patologi och det var ingen underdrift, där långt gånga obehandlade ögonsjukdomar var vardag, något som är ovanligt i Sverige. En stor del av tiden spenderades även med specialister inom varje subspecialitet inom oftalmologin såsom retina, neurooftalomologi, glaukom, kornea och plastikkirurgi. Det var sällsynt men det hände att jag fick ta egna patienter, det fanns ingen inbokad tid utan det som gällde var att armbåga sig fram. Det var schemalagda undervisningstider för residentsen som man deltog i. Utöver undervisning, medicinsk och kirurgisk klinik efterfrågades även att man som student skrev en inlämningsuppgift på fem till sex sidor om en patient med symtom och patologi. Ögonkursen på KI gav en god grund inför denna kurs dock krävdes det ytterligare läsning i specialist-litteratur för att verkligen hänga med i kliniken. Det praktiska arbetet var inte otippat beroende på hur väl man kunde ratta ljusmikroskopet och hade jag haft möjlighet att repetera det innan jag åkte hade jag gjort det. Det tog ett tag innan jag var helt bekväm med mikroskopet men när det väl infann sig löpte det på väl. Trots att jag var med på en del operationer fanns det dessvärre ingen möjlighet för att assistera vid operationer utan där var det mest se och lära.

 

Subinternship neurosurgery

 

Den andra kursen var neurokirurgi på Montefiore och jag valde den kursen efter att ha läst en tidigare reserapport. Montefiores neurokirurgi-klinik är vida känd och har en av USA:s bästa pediatriska neurokirurger. Neurokirurgernas residency är sju år lång och det sista åren basar en resident över kliniken. De tar in max två stycken residents per år och många hade läst på IVY-league universitet innan de sökte till Montefiore. Något man bör räkna med är att valet av denna kurs kräver extremt stor närvaro och arbete samt att man antas välja kursen för att man vill bli neurokirurg. Det tog mig lite på sängen då jag såg kursen som en översiktskurs men jag fann mig ganska snart i tempot. Residentsen på andra och tredje året går s.k. Q3 vilket innebär att de går 24-timmarspass var tredje dag. Min första dag fick jag veta att om jag ville få ett letter of recommendation från Montefiore, vilket i sin tur ger mycket goda möjligheter för en residency i USA inom neurokirurgi, var jag tvungen att gå Q4 dvs 24-timmarspass var fjärde dag. För att få rekommendationsbrevet efterfrågades även att man skulle göra en presentation inom valfritt ämne för kliniken. Dagarna inleddes med rond på NIVA klockan 06 följt av operationer 07:30. Dessa kan i sin tur pågå hela dagen, kvällen och långt in på natten. Jag rekommenderar att man repeterar anatomin och läser någon bok inom neurokirurgi (ex Greenbergs Handbook of Neurosurgery) INNAN man kommer till USA. På plats är dagarna mycket långa och det var inte ovanligt att vara på plats 14-15 timmar i tillägg till 24-timmarspassen. Jag hade inte så mycket ork att gå igenom böcker då jag kom hem efter ett klinikpass.

 

Operationsmässigt bör man också förbereda sig genom att repetera handknytning av suturer. Det gavs mycket goda möjligheter att få assistera vid alla slags neurokirurgiska operationer även pediatriska. Assisteringen gällde kraniotomier och innebar inte några intrakraniella moment. Man fick även möjligheten att splitta kraniedelar perioperativt för patienter som opererades för kraniosynostoser.

 

Något som tog mig på sängen var att det efterfrågades assistering pre- och postoperativt såsom att förbereda inför narkos, köra patient till datortomograf osv. Jag som inte arbetat som undersköterska stod till en början lite handfallen vid vissa av momenten men det gav med sig. Det gäller dock att stå på sig och att scrubba in utan att någon ber om det för att vara beredd inför och efter kraniotomin. Vissa gånger ville residentsen/specialisten göra alla moment själv men allt som oftast fick man ta över. Något som förvånade mig var avsaknaden av situationer där man efterfrågades medicinskt detaljkunskap. Det var överläkarna och professorerna som frågade residentsen. Jag hade väntat mig att man helt plötsligt skulle få berätta om läkemedel eller ingrepp men gångerna det hände kan jag räkna på ena handens fingrar. Min förväntan av att man skulle bli pepprad med frågor och på så vis lära sig mycket infriades inte. Då jag varit på utbyte i Kina ser jag en stor likhet med hur kinesiska läkare arbetar d.v.s. att det handlar mycket om att maximera antalet timmar på kliniken och som läkarstudent som går parallellt med överarbetande residents fanns det inte alltid energi och lust att diskutera patientfall. Det är inte ovanligt att neurokirurgiska två- och treårs residents arbetar runt 400 timmar i månaden. 

Språk och kultur

Som svensk och läkarstudent kan det engelska språket och den amerikanska kulturen inte komma som någon överraskning. Dock ska det påpekas att det är mer hierarkiskt och att man absolut inte får missa att kalla residents, överläkare eller professorer vid deras efternamn och inte bruka förnamn såvida inget annat sägs.

Rent medicinskt är det bra att lära sig de vanligaste medicinernas amerikanska namn. SOAP-systemet (subjective, objective, assessment och plan) används konstant så det kan vara på sin plats att tidigt göra sig bekant med det. Då båda sjukhusen ligger uppe i the Bronx och har stora latinamerikanska grupper var större delen av patientdialogen på spanska. Har man tidigare läst något latinskt språk så var det dock inget problem att göra sig förstådd eller förstå patientdialoger. Dock kan det vara på sin plats att repetera lite spanska. 

Fritid och sociala aktivteter

I New York kan man verkligen sysselsätta sig hur mycket som helst. Det är helt omöjligt att helt utforska staden på den korta tid man är där. Här finns några av världens bästa restauranger, nattklubbar, museer, butiker och med självfallet med Broadway plus biografer (plus IMAX) som premiärvisar filmer först i USA. Som överallt så ska man använda sitt kontaktnät till fullo. Ingen ger en något gratis i New York och det gäller att känna rätt personer alternativt vara riktigt påstridig själv. Planering är också A och O då många Broadway-shower och restauranger bokas upp månader i förväg. 

Sammanfattning

Jag ska villigt erkänna att jag inte lockas av USA med det hårda arbetsklimat som råder på många kliniker. Att göra karriär som privat läkare, där lönen är som bäst, innebär ett extremt hårt slit och med många uppoffringar, något jag inte är villig att göra. Det är dock en ynnest att ha fått ta del av upplevelsen om så bara för ett par månader. Det viktigaste är att man får större förståelse för hur det svenska sjukvårdssystemet är uppbyggt. Det är självfallet möjligt att vårt svenska system blir mer likt det amerikanska i och med att privata sjukvårdsförsäkringar börjar bli vardag och då kan det vara bra att förbereda sig på det genom detta utbyte. Jag rekommenderar att man repeterar och gärna läser specialist-litteratur innan man beger sig iväg. Väljer man dessutom en kirurgisk kurs så får man räkna med mycket tidiga morgnar och sena kvällar. Ekonomiskt bör man sätta upp en budget och lägga på tiotusen i kostnader. Så dyrt är det om man vill upptäcka staden till fullo. Vill man göra karriär i USA ska man maximera sitt utbyte och gärna fråga klinikchefen innan man kommer vad som krävs för ett rekommendationsbrev. Med ett sådant finns det nästan inga begränsningar för hur långt man kan nå på andra sidan atlanten.