Själva processen att sedan söka utbytesplats tog rätt mycket tid och du bör redan i början av din utbildning reflektera kring när det är mest passande för dig och utefter läroplanen att åka. Beskedet om plats kom redan på våren 2014 och vi skulle åka till vintern så det fanns gott om tid för mig och min klasskamrat att planera med att boka biljetter, fixa visum, ta de vaccin som behövdes och kolla upp vad som behövdes anordnas. Det är självklart inte bara att åka när beskedet väl kom att man fått möjligheten att åka till Uganda, det är mycket pengar som behöver vara sparade eftersom bidraget från universitetet är 3000 kr. Till många länder behövs vaccinationer som inte behövs i Sverige. Jag pratade med studenthälsan och även den vaccinationsklinik som jag valde för att fråga om vilka vaccinationer de rekommenderade för Uganda då flera av dem behöver tas några månader i för väg. Även köpte jag Malaria tabletter genom vaccinationskliniken, eftersom det är en vanlig sjukdom i Uganda. Även sådant som handsprit och handskar inför praktiken är ett måste att fixa innan avresa. Klädsel är även en kulturell faktor som man måste fundera på, då det kan vara bra att köpa med sig längre kjolar och t-shirtar/ blusar som täcker knän och axlar. För att få ut så mycket som möjligt av din resa till Uganda och om du vill göra utflykter som att åka på safari så planera din ekonomi så du har en budget som täcker  för det, för det vill du inte missa när du är i ett så vackert och exotiskt land.  

Det slutade med att jag åkte själv vilket inte var något jag hade velat från början och jag övervägde att inte åka alls. I samma veva hade Ebola brutit ut i delar av Afrika men inte Uganda. Jag valde tillslut att åka och det stöd som jag fick av tidigare studenter, lärare, klasskamrater och familj var ovärderliga. 

Det som jag uppskattade enormt var lärare från Karolinska Institutet som var på plats i Kampala inom arbetet under mina första dagar i Kampala. Det var ovärderligt när jag kom dit ensam. De visade mig och de andra två läkarstudenterna runt i Kampala och gick med mig till sjukhuset första dagen för att registrera mig. Dock fanns ingen på plats vid the department där platserna på avdelningarna delades ut, så jag fick gå dit dagen efter igen med studenterna från Occupational Therapy School som jag skulle ha min praktik med. Det var väldigt givande att gå med dem eftersom en del av patienterna inte kan engelska. Det som var problematiskt var att det tog ett tag att få min plats på en avdelningen för att han som delar ut platserna på avdelningarna ville veta vad vi studenter kunde och inte kunde. Det var en stor kulturkrock och då var det väldigt skönt att ha någon på plats som kunde Uganda och var genom Karolinska Institutet, då det enligt min uppfattning inte är ett utbyte som alla andra. Det hoppas jag att Karolinska Institutet fortsätter att få till i framtiden. 

De har sina egen valuta i Uganda som heter shilling men även gick det att betala större utgifter som boendet och upplevelser i dollar. Att bo på Edge House som jag gjorde kostade 12 dollar per natt och bodde då i ett 4-bäddsrum men delade enbart rum med två andra svenska studenter. Vilket kändes som ett rimligt pris för det kändes tryggare då boendet låg på campus, det var staket runt huset och det fanns en vakt för gaten. Annars är  det billigare i Uganda än i Sverige, speciellt maten både livsmedel i butik och på restauranger och även att åka taxi. Att åka taxi var något jag gjorde mycket på kvällstid eftersom jag reste själv, det bästa sättet är att prata med studenter som bor på samma ställe som förmodligen fått nummer till taxichaufförer som de kan rekommendera. På dagtid promenerade jag eller tog en matatu som är en typ av buss som kostar ca 1-5 kr att åka. Vilket är en upplevelse bara det. 

Priserna kan såklart variera beroende på säsong. 

Det som var ytterst viktigt och betydelsefullt under mitt utbyte var den goda kontakten jag fick med lärarna från Karolinska Institutet både innan, under och efter utbytet. Eftersom det är mycket att anpassa sig till så var det skönt att ha de att diskutera med. Arbetsterapeutstudenterna i Uganda går också 3 år men de tre största skillnaderna var att de hade sin praktik sista året, att de i sin utbildningen upplevdes ha läst mycket mer litteratur än oss och att reflektera och ifrågasätta den information som ficks av litteratur och lärare inte var lika vanligt som det är för mig. Denna insyn gav mig en tankeställare kring hur mycket min utbildning har påverkat och utvecklat min reflektionsförmåga under de här 3 åren. 

En dag på ryggmärgsavdelningen där jag var större delen av mina 5 veckor startade ca kl 08:30 och det började med en rond varje morgon vilket tog ca 2 timmar då läkarna går runt och pratar om patienterna som är inlagda. Jag var på ryggmärgsavdelningen med två andra ugandiska arbetsterapeutiskastudenter som var väldigt hjälpsamma under praktiken. Eftersom det var svårt för mig att se skillnaden mellan vad arbetsterapeuternas och sjukgymnasternas arbetsuppgifter då professionerna sammanflätades mycket mer än vad jag tidigare varit med om förmodligen eftersom det primära fokuset var att aktivera patienterna genom att bara få upp dem ur sängen och göra passiv rörelseträning för att de annars fick felställningar och blev sängliggandes. Det jag tyckte var otroligt inspirerande var hur patienternas anhöriga tog hand om sin nära och kära då det inte finns någon organisation eller pengar till att betala andra människor till att ta hand om sina anhöriga och de sov även på avdelningen. 

Det kunde tyvärr inte göras så specifika ADL- bedömningar i olika miljöer som man var van vid utan det var mestadels ADL- träning i sängen och målet var att få upp patienterna i rullstol så att de i alla fall kunde sitta uppe vid utskrivning. Det var svårt att se de specifika arbetsterapeutiska insatserna men samtidigt såg jag att bara genom mitt engagemang till patienterna gav dem en meningsfullhet och inspiration till att försöka äta själva etcetera. Språket upplevde jag däremot blev en barriär mellan kontakten mellan mig som arbetsterapeut och patienterna eftersom alla inte kunde engelska. Då var det otroligt givande att ha de två ugandiska studenterna som var på samma avdelning som mig så de hjälpte mig när språksvårigheter uppstod.

Jag fick även möjligheten att vara med 1 dag i veckan på en klinik för CP- skadade barn, där mammor kom in med sina barn för att träna upp sina barns uppsittning, kroppskontroll samt reaktions- och koordinationsförmåga. Där hela arbetsterapeut processen blev mer framkomlig och tydlig. Det är något jag är glad över att jag fick vara med på eftersom det är ett område jag inte fått prova på under mina tidigare praktikplatser och ett område som är svårt att komma in på i arbetslivet. 

Från occupational therapy school deltog jag vid 2 föreläsningar med den klassen som jag var ute på praktik med. Det var lite svårt att hänga med från början eftersom det var en annorlunda accent men efter några dagar var det enkelt att hänga med. Det som även var annorlunda för mig var de kulturskillnader som såklart fanns, vilket däremot utvecklade ens anpassningsförmåga eftersom det även kommer vara människor i din vardag hemma i Sverige som kommer tänka på ett annat sätt. Det som var mest framträdande var hierarkin som fanns att exempelvis läraren alltid hade rätt och att du som student inte ifrågasätter, att du ute på avdelningen visar en större respekt för läkarna än andra professioner och att din kunskap även blev ifrågasatt på ett annat sätt än vad jag är van vid i Sverige. Allt detta var utmanande men otroligt lärorikt även fast det var jobbigt i vissa studenter, även då var det skönt att ha ugandiska studenter att gå med för de tog inte lika hårt på om de blev tillrättavisade. Något som även var en kulturskillnad var att ugandier inte stressar upp sig över tiden vilket gjorde att  det inte är konstigt att de kom 30 min efter avsatt tid, detta kunde både vara skönt för du blev otroligt avslappnad men även frustrerande då du fick vänta många gånger. Så ta med dig en bok så att du har något att göra medans du väntar. 

Ett tips är att ta med sig dollar till utflykter eftersom att det dels var svårt att hitta bankomater för att ta ut dollar samt att det blir så mycket pengar i shilling att ta ut. Exempelvis så behövde vi betala inträdet för gorilla trekkingen i dollar. 

Jag skulle verkligen rekommendera att spar ihop en budget så att du har pengar till att se mer än bara Kampala eftersom Uganda är ett så vackert land med mycket utflykter och sevärdheter. 

Kampala är en storstad med mycket människor och trafik kan det bli en stressig miljö och det kan vara skönt att komma bort över helgerna för att få lite miljöombyte vilket jag personligen tyckte behövdes för min egen del. Jag kunde lösa med min praktik på Molago att vara ledig visa fredagar genom att jag stannade längre andra  dagar.