Jag valde att åka till England på utbyte därför jag ville ta chansen att se hur förlossningsvården fungerar i ett annat land och jag tyckte också att det var ett bra tillfälle att få chansen att uppleva ett annat land och kultur. Jag var lite sugen på att åka på något av de andra utbytena som fanns först men sen hade vi en föreläsning i skolan som hölls utav två av lärarna från Bournemouth University och jag tyckte att de höll en sådan intressant och spännande föreläsning.  De pratade delvis om vattenförlossningar. Det var under dessa föreläsningar som mitt intresse för att söka utbyte till England började. Sen pratade även våra lärare mycket om utbytet också. Sedan tog det lång tid för mig att bestämma mig om jag ville åka, la det lite åt sidan till och med, sedan en vecka innan sista ansökningsdag var sökte jag och sen var processen igång…

Det är mycket som ska förberedas inför resan, många papper som ska fyllas i och information att ta reda på men om man är motiverad att åka är det inget som känns som ett problem. Jag hade kontakt med internationella avdelningen i början av ansökningsprocessen. Det är dit man skickar in första intresse ansökan. På skolan hade jag kontakt med många av lärarna för att få hjälp med ansökningsprocessen. När första ansökan är inskickad ska man sedan bli nominerad för att få åka, detta efter att blivit intervjuad på skolan. När detta är klart skickas en ytterliggare ansökan till Bournemouth och sen får man vänta på svar om man blir accepterad eller ej. När detta är klart är det dags för att det praktiska: boende, biljetter, söka stipendium, utdrag ur brottsregistret, vaccinationer, blodprov, transcript of records, learning agreement, kopia på ditt engelska betyg från gymnasiet eller TOEFL test, fixa ett European health insurance card (beställs enkelt från försäkringskassan).

Jag hade mycket mail kontakt med en av barnmoskelärarna på Bournemouth university och hon hade även ansvar för min praktiska placering. Hon hjälpte mig att hitta boende och var överlag mycket hjälpsam och omtänksam. Hade även mycket mail kontakt med en person på adminsitrativa avdelningen under ansökningsprocessen, hon var administrativt ansvarig för utbytet från Bournemouths håll.

Från början skulle jag och min kursare som också sökte utbytet bo tillsammans och göra praktiken i Bournemouth. Denna plan ändrades då vi fick besked från Universitetet att de ej hade möjlighet att placera oss på samma praktik utan var tvungna och placera oss på olika ställen. Då hamnade jag i Portsmouth istället. 

Vi frågade Bournemouth flera gånger om de ville att vi skulle testa oss för MRSA men fick aldrig svar om detta, så gjorde inte det och ingen har frågat om det.

Jag flög tillsammans med min kursare från Arlanda till Heatrow. Därifrån tog vi en buss med Nationalexpress ner till Bournemouth. Där hade vi bokat ett hotell. Morgonen därefter tog vi en taxi till Bournemouth University som låg i närheten. På Universitetet mötte vi den administrativt ansvariga och fick skriva på en massa papper. Efter det åkte vi till studenthälsan där vi fick ta massa blodprover. Jag sa att jag hade ett intyg från skol sjuksköterskan på mina provsvar från Sverige men de sa att de godkänner ej blodprover tagna i andraländer. De vill alltid ha sina egna blodprover. Efter studenthälsan åkte vi tillbaka till Universitetsbyggnaden där träffade vi våra lärare som skulle vara ansvariga för oss under hela utbytet. Vi satt en stund och pratade med dem över en lunch. Sen gick dem igenom lite teori med oss innan vi skulle ut på praktik. Vi fick också en biblioteksgenomgång. Efter det sa jag och min kursare hejdå för då skulle hon vidare till Salisbury och jag till Portsmouth. Vi fick båda skjuts av våra lärare till respektive ställe vilket var väldigt skönt efter allt resande. På plats i Portsmouth tog min lärare med mig till sjukhuset och visade mig runt och presenterade mig för personalen. Var väldigt trevligt av henne att ge mig en så grundlig introduktion.

Jag fick ett Stipendium från Erasmus innan avresa och så fanns det även ett stipendium man kunde söka på barnmorskeprogrammet. Dessa pengar gick åt snabbt till boende kostnad och flygbiljett så man får räkna med att lägga ut pengar själv utöver detta men annars var kostnaderna ganska lika som dem hade varit om man varit kvar i Sverige då pundet legat lågt under tiden jag varit här (runt 11kr). Kommunikationerna är däremot ngt dyrare. Tex tåg intill London (1,5h) kostar ca 250kr. Om man inte åker under rusningstid kan man hitta biljetter för ca 60kr. Matpriserna är ungefär detsamma. 

Pourtsmouth är en hamnstad med ca 150.000 invånare längs med sydkusten ca 1 timme från Bournemouth och 1,5 timme från London. I Portsmouth bodde jag i ett litet hus inne i stan med tre andra tjejer i ungefär samma ålder som jag. En utav dem var också barnmorskestudent och de andra två jobbade i stan. Alla hade var sitt sovrum och så delade man kök, badrum och vardagsrum. Alternativet till boende hade varit att bo på sjukhusets personalbostäder men då sjukhuset inte ligger i stan och min lärare berättade att det inte är i något bra skick tyckte jag att huset lät mycket bättre. I staden finns det härliga promenadstråk längs med vattnet, härliga gröna parker och en stor outletshopping. Första dagarna fick jag gå med karta när jag gick på stan men lärde mig stan efter många timmars promenerande.

I Pourtsmouth finns ett sjukhus som heter Queen Alexandra hospital (QA) där hade jag min praktik. Tidigare hade dem haft förlossningen på ett annat sjukhus som heter St Marys hospital men då dem bygger om det sjukhuset flyttade förlossningen upp till QA under sommaren 2009 till nybyggda avdelningar.

QA:s förlossningsavdelning är nybyggd och modern. På en och samma våning vägg i vägg har dem förlossningen, BB, Neo, Antenatalen, Obstetriska mottagningen. Detta var väldigt enkelt och smidigt.

Mina tolv veckor var uppdelade med 7 veckors förlossningspraktik, 1 vecka Neontalen, 2 veckor BB och två veckors uppsatsskrivande. I England går dem 12 timmars pass vilket kan vara jobbigt ibland med gick bättre än förväntat. Jag hade ca 3 pass i veckan. Med andra ord blir det många dagar ledigt i veckan. Under passen har man en halvtimmes lunch och man kan gå iväg och ta en te under förmiddagen och sedan ngn gång under eftermiddagen.  

Jag var under hela min praktikperiod på en högriskavdelning (som D.S). Detta var en besvikelse då jag hade velat se någon hemförlossning, mer vattenförlossningar och mer normalförlossningar. Viktigt att lärarna på KI kollar upp vad som finns i den stad man ska till så dem i England kan placera än i kommunen också för att kunna se hemförlossningar och vattenförlossningar om man vill se det.

Som barnmorsestudent i England får man inte göra lika mycket som i Sverige. Jag fick tyvärr inte träna på att sy, fick inte träna så mycket på att göra vaginalundersökningar(görs inte lika ofta allmänt). I England är det inte alls ovanligt att Barnmorskor blir stämda detta tror jag också är en anledning att studenter inte får göra lika mycket. Dem har inte heller alls många undersköterskor här som i Sverige så man får serva mycket mer runt i kring här jämfört med i Sverige. Man jobbar heller inte i parvård här utan man jobbar ensam. Bortsett från att Barnmorskan i England täcker upp både barnmorskebiten och undersköterskebiten påminner hennes roll mycket om den i Sverige. Så länge allt verkar normalt i förlossningsarbetet behöver ingen doktor vara inblandad. Däremot verkar doktorerna i England ha lite svårare att låta det vara normalt jämfört med i Sverige, de har en tendens att lägga sig i mer här i England.  Något annat som förvånade mig var att de använde tång oftare än sugklocka här. Hade aldrig sett tång i Sverige innan och under min första praktik dag här såg jag en tång förlossning.  Epiduralerna dem använder i England är sådana som vi hade i Sverige för många år sedan. Kvinnorna kan inte vara uppe och gå när dem fått epidural, dem blir bedövade ända från nedanför brösten ner till fötterna och måste ligga i sängen.

Jag fick vara med på en vattenförlossning vilket var så spännande. Tycker efter att ha sett en vattenförlossning att det verkar ännu bättre nu en innan och då hade jag redan höga förväntningar. Barnmorskan använde sig av en spegel för att följa förloppet, rörde aldrig kvinnan och det var tända ljus i förlossningsrummet.

Kläder man använder är scrubs som finns på sjukhuset(samma system som i Sverige) och man ska ha hela tår på skorna, till exempel träskor.  Det är bra att ha med ett hänglås att ha på skåpet i omklädningsrummet. Jag hade alltid med mig lunchlåda, finns mikro i personalrummet. Sen hade jag också alltid med mig några tepåsar,  frukt och yogurt att ha på f.m och e.m. Det finns en affär på sjukhuset så man kan även gå iväg och handla om man vill det.

I England finns det något som heter Vaginal Examination pocket guide som är en liten guidning i fickformat med ritade bilder på positioner, öppningsgrad, suturer fontaneller m.m. Finns även sidor med utklippta cirklar för att lära sig öppningsgrader. Mycket pedagogiskt!

Jag åkte buss till och från praktiken, tog ca 30min och kostade ca 40kr t/r. Jag hade en 10min promenad till min busstation.

Som kvinna kan man välja om man vill föda hemma, på ett birth center (barnmorskeledda för normalgraviditeter), lågrisk avd(också barnmorskeledda) på sjukhuset eller högrisk avdelning på sjukhuset. På deras birth centers och hemförlossningar är det community midwifes som jobbar. Oftast har samma barnmorska som man haft under graviditeten hand om förlossningen (Caseload).

Dem har inte alls lika höga amningssiffor i England som i Sverige. Många försöker inte överhuvudtaget och vissa försöker i en vecka eller två och sen går dem över till flaskmatning. Kan förstå att det inte känns lika lätt för kvinnorna att amma här då det inte är alls lika accepterat att amma här officiellt som det är i Sverige tex på cafeer och restauranger.

I början var det svårare med språket än vad jag hade förberett mig på men efter några veckor kommer man in i det. Den medicinska engelskan var också komplicerad till en början. Dem använder sig av väldigt mycket förkortningar vilket inte gjorde det så lätt. Kan vara bra att plugga på lite termer i förväg. Jämfört med Sverige är många kvinnor väldigt unga när dem föder barn. 

Jag har inte fått någon hjälp med sociala aktiviteter från skolans håll, det får man ta tag i själv. På min fritid tog jag mycket långa promenader, var nere i stans shoppingcenter, gått på bio. När jag haft besök har vi varit ute och ätit middag och gått till någon bar, finns många restauranger och barer. Dem har många museum och mycket historia, till exempel ligger Nelsons flaggskepp Victory i Portsmouth som är en stor sevärdighet.

Jag åkte till London några helger där jag har en kompis som bor. Var också i Salisbury några gånger som är en jättemysig stad där min kursare bodde.  Till London är det jättesmidigt att ta tåget och även till Salisbury. På www.nationalrail.co.uk är det lätt att få information om tågtider och på www.nationalexpress.com får man information om busstider.

Jag åkte till Isle of Wight en helg som är en liten ö som ligger precis utanför Portsmouth.  Det är en jättevacker ö men härliga vyer. Dit tar man färjan från Portsmouth och tar bara 30min. Sen bilade jag också igenom New forest som ligger ca 1 timme ifrån Portsmouth. Där är det jättevacker natur med hästar som går vilda överallt.

Att åka på ett utbyte innebär väldigt mycket planering och fixande. Jag fick ta reda på väldigt mycket information själv. Man ska inte förvänta sig att skolan fixar allt för en. Väl på plats är det tufft i början både socialt och skolmässigt. Jag rekommenderar varmt att åka tillsammans med någon annan. Det är tufft att vara ensam då man ibland upplever saker som är jobbiga och då är det skönt att ha med någon som man känner. Jag är glad att jag åkte på detta utbyte då jag fått se saker som jag inte skulle fått se i Sverige, jag har fått träna mycket på att klara mig själv vilket är en bra livserfarenhet och jag är glad att ha förbättrat min engelska. Jag har fått möjligheten att se hur obstetriken fungerar i ett annat land och kan nu ta det bästa från två världar när jag själv ska börja jobba. Det är viktigt att kunna vara flexibel när man åker på ett utbyte då mycket ändras under resans gång. 

Tips & Checklista

Internet & Telefon