Så fort jag fick höra om att Karolinska erbjöd utlandsterminer så visste jag att jag skulle söka. Jag är inte den personen som är den mest ambitiösa i skolan eller väljer allt skolan erbjuder utan jag kände att det var en chans att utmana mig själv, kliva ut ur min trygghetszon och bara känna pressen på riktigt. Men också för att jag ville utvecklas- jag tror det är lätt att bara följa med under kursernas gång och så vips är allt slut, men att få åka själv till ett land på andra sidan jorden och studera något man ändå hade ett grepp om men också få göra det med personer som gjorde precis samma sak, fast på ett annat språk.

Jag valde Boston, dels för att en nära person till mig studerat där tidigare och tyckte väldigt mycket om det och dels för att det kändes på riktigt att det var så långt bort. Jag hade också aldrig varit i USA tidigare, kändes bara så coolt.

Jag upplevde att det fanns mycket att säga om utbyten inom KI från lärare och tillhörande, man kunde läsa en massa reserapporter och många pratade gott om det. Däremot blev det mycket svårare när väl sökandet gick igång då man inte fick direkt stöd av någon och det var otroligt svårt med hela processen- antar att det är speciellt tufft för dem som åker till USA.

Jag var i Boston 4 dagar innan själva skolstart. Jag åkte dit med en anhörig till mig som vart där tidigare vilket gjorde det hela lite mer nervöst. 4 dagar innan var lagom om man är själv eftersom man känner sig rätt ensam och vilsen (i varje fall jag) och man vill gärna träffa sin klass så fort som möjligt och skaffa vänner.

Ekonomin beror såklart helt på din levnadsstandard och vad du hittar för boende. Jag hade turen att hitta ett boende som hyrde ut rätt billigt jämförelsevis till vad det annars kostar i Boston och Somerville/medford (vilket är området skolan ligger i). Litteraturen kunde vara dyr men många i klassen tyckte det räckte med alla anteckningar man tog under lektionerna, vilket jag också kände efter ett tag trots jag köpt litteraturen.

Du behövde vissa vaccinationer och ett bevis på att du tagit dem som skolans Health Center sedan kopierade (detta var väldigt viktigt då man annars inte fick ut sina betyg om man inte gett den bevis på vaccinationerna).

Skolan kräver också att man betalar deras egen försäkring som skiljer sig ifrån termin till termin och hur många terminer man går. Detta var ganska struligt början då KI berättat att det var på 10.000 kr ungefär men 2 månader innan jag skulle åka så skickade Tufts en räkning till mig på 22.000 kr. Denna avgift betalar man under tiden man är där (gärna så fort som möjligt). Min hyresvärd hjälpte mig med detta och vi pratade med skolan och dem lyckades få ner avgiften till ca 9.000 kr vilket är en otrolig skillnad från 22.000 kr. Så diskutera med Tufts Health Center före du betalar avgiften så kan dem nog ordna priset ganska rejält.

Jag ansåg själv att maten var rätt billig ute så jag åt ofta ute och gjorde ganska många utflykter. Jag skulle rekommendera att spara en del innan man åker då man gärna vill passa på att göra saker när man är där borta, t ex New York som inte är den billigaste staden att leva i (dock är bussbiljetterna otroligt billiga från Boston-New York). Så lägg gärna upp en budget per vecka med lite marginal så kommer det gå hur bra som helst.

Boende måste du helt klara av på egen hand att hitta. Folk rekommenderade craigslist men jag fann boende genom en tidigare student som frågade sin hyresvärd i Boston om hon ville ha en ny studerande från Sverige, så det var väldigt smidigt. Jag betalade 650 dollar/mån och där ingick allt och även en del mat. I vanliga fall, enligt mina klasskompisar så betalar man ca 900 dollar/månad för ett rum i området.

Om jag hade valt idag så hade jag försökt hitta en Facebook-sida som tillhör Arbetsterapin på Tufts University och kollat där om några sökte rumskamrater, detta gjorde de flesta i min klass och det verkade jättekul att bo med många från klassen.

Om du bor i Somerville/Medford så kommer du ha relativt nära till skolan. Det finns skolbussar som är gratis som tar dig från t-bana till campus som är avgiftsfria.

Terminen jag gick så behövde jag ta minst 3 credits vilket var för mig 3 kurser och räckte gott och väl enligt mig eftersom tempot och kraven där är mycket högre än på KI (dem i klassen läste ca 6 kurser samtidigt, men många av dem är valbara kurser samt deras fieldwork). Du läser kurserna parallellt med varandra och har småprov ganska ofta för att se hur du ligger till och hänger med under lektionerna. Sen har du midterms och i slutet av terminen finals, så man måste hänga med ordentligt på lektionerna och plugga otroligt mycket mer än på KI eftersom man slutligen har prov på allt man lärt sig.

Min klass var otroligt hjälpsam och förstod att det skulle vara tuffare för mig än för dem så jag frågade om mycket hjälp från mina kursare men också från lärarna. Lärarna är oftast förstående också och lät mig ha svenskt/engelskt lexikon under proven samt extra tid om jag bad om det.

Betygen är dem snabbare med att ge ut på Tufts vilket känns skönt då man kan se ganska fort om man behöver förbättra sina studier. 77 % oftast de lägsta du kan få på ett prov för att vara godkänd vilket är rätt högt jämförelsevis med KI.

Däremot är föreläsningarna otroligt intressanta och lärarna är väldigt entusiastiska till eleverna och till de dem föreläser så man lär sig väldigt mycket under varje dag man är i skolan. Jag fick även veta innan jag åkte att det inte skulle vara någon praktik för utbytesstudenter då vi inte har laglig rätt till detta. Men jag fick faktiskt chansen att åka på praktik med några från klassen och min lärare till en skidort där man bodde under 5 dagar och åkte skidor med personer med t.ex. ryggmärgsskador och likande. Jag skulle bli godkänd även om jag inte skulle med då ingen tidigare utbytesstudent fått göra praktik, men jag tror denna möjlighet var för att lärarna anordnade detta och det inte var på ett sjukhus.

Man har helt annan relation till lärarna på Tufts då dem pratar personligen till än under lektioner och talar med en vid sitt namn, detta kändes väldigt tryggt och man fick en annan sammanhållning till klassen än vad jag tycker man får på KI.

Jag ansåg att man kom in rätt snabbt i undervisningen trots att allt var på engelska, klart det hjälper att man har bra kunskaper inom språket men mycket prov och sådan krävde inte att man skulle kunna massa akademiska termer och ord och lärarna var rätt flexibla och förstod vad jag menade om jag förklarade eller ritade vad jag ville få sagt.

Kulturkrockar tyckte jag inte riktigt uppstod mer än att man kanske blev paff över hur gästvänliga alla är. Jag blev bjuden på saker hela tiden av folk jag inte pratat med, till och med folk på gatan. För mig blev det nästan tvärtom, att jag blev förvånad över hur lika vi ändå är, även fast man kommer från andra sidan jordklotet- så jag vart bara positivt överraskad och släppte alla förutfattade meningar som man hört från folk tidigare (detta var första gånger jag besökte Amerika alltså).

Det fanns mycket aktiviteter och ställen man kunde gå till för utbytesstudenter, men jag kände att jag ville lära känna min klass och försöka leva mig in i deras liv i stället för att vara med andra personer runt om i världen, jag tyckte det var roligt att jag var den enda i min klass som var utbytesstudent och ville gärna umgås med dem. Många från klassen kom ju oftast från en annan stad så dem ville gärna turista lite också, dock hade dem vart där 1,5 år längre än vad jag gjort så dem visste ju bra stället att gå till, som restauranger, barer osv.

Skolan har ett eget stort gym som man kommer in gratis på genom sitt studentkort. Detta kort fixar du också gratis precis när du början skolan. Det bästa är att fråga om dessa saker då ingen kommer ge dig info om allt som kan erbjudas. Jag tog tag i studentkortet på egen hand (detta kort gav dig även gratis inträde på vissa museer i Boston, och även rabatter på museer i New York). 

Jag tyckte det var väldigt lätt att få kontakt med folk/studenter. Men jag anser mig själv också som väldigt social vilket är väl en fördel om man åker helt själv till ett nytt ställe. Jag bestämde mig bara för att tacka ja till det mesta och sen ganska snabbt så hittade man folk man ville umgås med lite extra. Jag fick kompisar där som jag kommer hålla kontakten med hela livet.

Då och då anordnade programmet olika event och tillställningar där man åt mat och drack öl, många i klassen gick på dessa men det var helt frivilligt. Jag var med på några och kände väl att så länge man umgicks med några i klassen på annat sätt så missade man inte så mycket om man inte gick på varenda en, dem vet oftast vilka som är kul att gå till.

Boston i sig är så himla vacker, jag älskade Boston. Jag var där under vårterminen och vi hade en fruktansvärd vinter, då skolan fick stänga ner under 5 dagar men sen när våren kom så blev det bara bättre och bättre, jag ville inte åka därifrån när det tog slut. Skolan ligger vid något som heter Davis square och tar ca 20 minuters t-bana resa från city, väldigt smidigt och t-banesystemet är liknande med det vi har i Stockholm. Jag träffade inte många andra studenter från andra program men det är mest för att programmen har sina agna villor som undervisningen håller hus i, och när jag pluggade var jag mest på cafeer, hemma hos klasskompisar eller hemma, men det är nog smart att hänga på biblioteket också om man vill träffa andra.