När tiden sedan kom för att ansöka om utbytesort så var jag aningen splittrad. En del av mig ville åka till ett varmt land, dock hade jag hört andras berättelser om dessa platser och att man inte får göra så mycket kliniskt etc. En annan del av mig ville få utvecklas mer på det kliniska och göra ett utbyte till ett land med dessa möjligheter. 

Till sist gjorde jag mitt val och blev även tilldelad mitt förstahandsval vilket gjorde mig superglad! Jag skulle få åka och studera på Radboud Universiteit i Nijmegen i tre månader. Jag valde detta universitet för att jag faktiskt läst bra reserapporter från tidigare år, dock hade studenter från året innan sagt några negativa saker (men en hel del positiva också) som jag hoppades skulle förbättras tills jag och min kurskamrat skulle anlända.

Informationen som vi fick från KI var väldigt bra, detsamma gällde från Radboud Universiteit. Det var lite komplicerat att hantera mail och inloggning som vi skapade innan avresa. Detta kom att klarnas upp under första veckan, så var inte orolig om det är lite förvirrande. Skriv bara ner det lösenord ni väljer till er mail!

Vår internationella handläggare hjälpte till med alla papper som behövdes fyllas i. Det enda man blev tvungen att ta tag i på egen hand var bl.a. att ordna intyg för att man har antikroppar dvs. skydd mot Hepatit B på Cityakuten (om det nu var där man vaccinerade sig) och scanna samt maila in denna till internationella handläggaren på Radboud Universiteit. Man fick även skriva en kort presentation om sig själv och skicka ett foto som var till lärarna så att de kunde få veta mer om vem man var innan man anlände.

Det var väldigt smidigt och lättsamt innan avresa, men förvänta er att det kan ta tid på Cityakuten och att man får ligga på dem lite så att man får sitt intyg. Annars så gick allt väldigt bra!

Jag och min kurskamrat köpte cyklar för att kunna ta oss runt som resten av hela Nijmegen gjorde, vilket var med en cykel. Det fanns bokstavligt talat cyklar överallt. Vi köpte begagnade cyklar på en affär nära St Anneke Straat, man kan även höra sig för om någon säljer eller också köpa en cykel på eBay, hör med studenter på skolan eller din Buddy. Dock var de ganska dyra med tanke på vad man fick för priset, en gammal rostig damcykel gick på ca 500 kr och för att inte riskera att få sin cykel snodd så blev man tvungen att ha ett stort kedjelås som kostade ca 200 kr. Men våra cyklar är nog det bästa köpet vi gjorde under vår tid i Nijmegen, den befrielsen man kände av att kunna cykla överallt var också helt underbar. Detta borde man passa på att göra som omväxling till kollektivtrafiken i Stockholm.

Mat handlade vi mestadels på en stor matkedja i Holland vid namn Albert Heijn. Priserna ligger generellt lite under våra priser i Sverige, ekologiska produkter är också mycket billigare och det kan ibland löna sig att handla dessa. Vi skaffade ett bonuskort på Albert Heijn, vilket var gratis och sparade oss en del kronor varje månad.

Vi hade inte så mycket övriga kostnader, att äta ute är ungefär lika dyrt som i Sverige. Men att dricka öl är avsevärt billigare, man betalar kanske bara en fjärdedel av vad vi normalt betalar i Sverige. Allt som allt så borde man klara sig ekonomiskt på ERASMUS stipendiet och på pengarna man får från CSN.

Efter ca en månad fick vi napp på en lägenhet nära centrum samt med en något godtagbar hyra. Det som kan understrykas är att det ändå är relativt dyrt att bo i Holland, priserna är nog likvärdiga med hur det är att bo i Stockholm. För lägenheten betalade vi 925 euros inklusive el, vatten och internet, vilket motsvarar ca 8600 svenska kronor, denna hyra delade vi på och det tyckte vi var en acceptabel hyra. 

Varje morgon innan klinik så hade studenterna en eller två patientpresentationer vilket innebär att den presenterande studenten har en powerpoint på en patient med insamlade data varav kliniska foton, röntgenbilder, studiemodeller, parod- och kariesregistrering samt diagnoser och förslag på terapi. Sedan diskuteras detta med studenterna och läraren och terapiplanen redigeras eller behålls och studenten utför den planerade terapin. Varje student måste göra runt sex sådana presentationer under sin studietid. Man får prata med den läraren man har och fråga om dessa kan hållas på engelska, de var väldigt lärorika och man lär sig en del om hur man tänker i Holland om tandvård samt så är de också nyfikna på hur vi i Sverige tänker.

Efter presentationen följde kliniken och patientbehandling. Man tog ett valfritt bås, oftast på den del där ens lärare skulle hålla till. Man spolade igenom uniten och spritade av, sedan hämtade man de brickor och tillbehör man behövde från något som kallades 'Balie'. Där jobbade sköterskor som gav dig det du behövde efter att man fyllt i en specifik lapp. De har otroligt många olika kasetter med instrument vilket var lite jobbigt och brickan blev väldigt tung, men annars gick det bra. 

Patientbehandlingarna i sig gick väldigt smidigt. Det kändes som om lärarna hade mycket förtroende för sina studenter och man jobbade på väldigt snabbt och effektivt. Kösystemet var dock lite gammaldags och ibland fick man gå efter läraren och alla dennes små kycklingar som följde efter och också behövde hjälp, vissa hade dock en lista man skrev upp sig på. 

Ett tips är att ligga på första veckan när man kommer dit och se till att lärare och ansvariga får se ens prekliniska arbete samt förklarar vad för typ av patienter och behandlingar man vill göra, sedan får man se vad de säger. Detta var väldigt dåligt uppstyrt när vi kom och det var inte så många som hade koll på oss, men efter ett tag så kände man sig välkommen och många lärare var helt underbara.

Vi hade även pedodonti, men här fick vi endast observera, man får alltså inte assistera någon då studenterna redan arbetar i par. De får väldigt mycket återbud men om man blir kompis med någon och med tillstånd från läraren så kan man få göra någon lättare behandling på lite äldre patienter.

'Poli-clinic', var en liten akutklinik som vi även fick vara på. Här var man ca tre studenter åt gången och arbetade väldigt snabbt och effektivt. Man kunde hinna med 4-5 patienter och det kunde vara allt från undersökningar till extraktioner, väldigt kul men också stressigt! 

Till sist så kan studierna sammanfattas med att vi hade ett fullspäckat schema med patientbehandlingar och klinik dagarna i ända. Idag är jag fantastiskt glad över att vi hade så mycket klinik och jag har inte känt mig så säker i min framtida yrkesroll. För mig är det viktigt med klinisk utveckling och patientkontakt, vilket man hade hela dagen, varje dag, i tre månader! Även om man känner sig trött och sliten och beklagar sig över alla långa och jobbiga dagar så är man ända tacksam idag över att man fått lära sig så mycket. 

Den holländska kulturen skiljer sig inte så mycket från den svenska. Det är ett väldigt fritt och öppet land och det som kanske skiljde sig mest var att Holland var ett snäpp friare och öppnare är Sverige. Man sa oftast rakt ut vad man tyckte eller kände, vilket vi svenskar kanske uppfattar som lite för påstridigt. Det märktes en del av detta på kliniken, både av lärarna, studenterna och av patienterna. 

Annars så fick man väldigt fin kontakt med många lärare, studenter och patienter. Vi har skaffat vänner för livet under denna period och jag kan absolut tänka mig flytta tillbaka till Holland och arbeta som tandläkare i framtiden.

Till slut träffade vi några fantastiska människor som vi umgicks med väldigt mycket, vi var självklart en hel del med de andra ERASMUS-studenterna på skolan också.

Vi spenderade mycket tid på Radboud Universitets Sportscenter, som ligger i närheten av tandläkarhögskolan. Där fanns ett bra gym, massor med olika klasser och kurser samt till ett mycket bra pris. Införskaffa ett kort där om ni är sugna på att hålla igång med träningen under utbytet.

Nijmegen är en studentstad där som sagt ALLA tar sig runt på cykel. Studentlivet var bra och vi gick ofta på skolans pub som ägde rum varje torsdag. Dappenglas, som den hette, erbjöd billig öl och toast, väldigt uppskattat! Det ledde ofta till fest och alla drog vidare till en pub i närheten som hette St Anneke. Den enda nackdelen var att man oftast hade lektion eller klinik fredagen efter... Annars erbjöd staden ett väldigt bra nattliv på helger och våra favoritklubbar var Stretto och "De tre systrarna", helt klart värda ett besök!

Det är svårt att förklara, och jag tror att det skiljer sig från person till person hur man upplever tiden på sitt utbyte. Mina erfarenheter kommer jag med stor sannolikhet ta med mig, jag har utvecklats så mycket kliniskt och fått så mycket mer självförtroende vilket jag är väldigt tacksam över. Jag har också saknat KI och mina studier där, så det är med glädje och tacksamhet jag går vidare till dem i höst.

Jag har upplevt tre helt fantastiska månader och jag uppmanar alla att ta chansen, jag var också rädd, spänd och nervös inför att lämna tryggheten i Sverige på Karolinska Institutet, men det kan bara leda till något positivt och bra, så GO FOR IT och lycka till!