Reserapport - KI-student
Lärosäte: Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 14/15

Innan avresa

Allmänt

Jag ville åka på ett utbyte till Tyskland för att få flyt på min tyska som jag lärt mig i högstadiet, gymnasiet, samt en termin på universitetet. Efter fyra år hade jag hunnit glömma mycket, men några veckor in i mitt utbyte pratade jag redan flytande. Jag ville också prova att bo i en annan stad. Egentligen valde jag Berlin i första hand, men så här efteråt är jag glad att det blev Heidelberg. Jag tycker stan kan jämföras lite med Uppsala. Ganska liten med studenter överallt. Heidelberg ligger dessutom himmelskt vackert i en dalgång med en flod som delar staden, och har sin egen medeltidsborg och gamla, fina 1700-talshus. Jag upplevde det också som lättare att få kontakt med människor i klassen än vad det är i Stockholm, kanske är detta ett småstadsfenomen. Vi gick t.ex. och åt middag efter en tenta, grillade och hade picknick. 


Terminstider

En sak som är bra att veta är att terminstiderna är annorlunda än i Sverige. Det är ”vintertermin” (s.k. Wintersemester) 1 oktober- 30 mars och ”sommartermin” (Sommersemester) 1 april- 30 september. Eftersom jag började mitt utbyte redan i början av mars var jag tvungen att söka till vinterterminen, såväl som till sommarterminen. Ansökningsdeadline var därför i juni året innan jag åkte. Eftersom jag kom mitt i vinterterminen missade jag en del aktiviteter vid kursstarten och fick tyvärr betala dubbel kursavgift. Vill man gå över helt till de tyska terminstiderna och läsa hela T9 i Tyskland erbjuds erasmustudenterna en förberedande språkkurs innan den tyska terminsstarten. Man får mejl om allt detta från den tyska erasmuskoordinatorn. 


Intyg och vaccinationer

Det är inga särskilda vaccinationer som krävs för Tyskland utöver de KI har, men däremot behövde jag skicka ett bevis på mina tyskakunskaper för att de skulle kunna ordna med sjukhusplaceringarna. För mig räckte att skicka mina gymnasiebetyg i tyska. 




Ankomst och registrering

Registrering

En gammal reserapport tipsade mig om att resa ned två dagar i förväg för att hinna skriva in mig vid universitetet (s.k. Immatrikulation). För att göra detta behövde man även ta en sväng förbi andra kontor, t.ex. tyska försäkringskassan. Det är viktigt att ta med det blå EU-sjukförsäkringskortet. Jag registrerade mig även hos folkbokföringen (Bürgeramt) vilket man bör göra om man ska bo i Tyskland i mer än 3 månader enligt EU-regler. De olika kontoren har lite underliga öppettider så det är en bra idé att ha två vardagar på sig för byråkratiska bestyr innan kurserna börjar. 


Flyg

SAS och Lufthansa flyger till Heidelberg. Jag tog flyget till Frankfurt am Main ( ca 2 timmars flygtid) och sedan fjärrtåg från flygplatsen till Heidelberg Hauptbahnhof ( ca en timmes tågresa) man behöver dock byta en gång. Man kan även ta Lufthansabussen till Heidelberg. 


Faddrar

När jag blivit antagen blev jag tilldelad en fadder, en s.k. Erasmus Buddy. Jag fick mejl från honom innan kursstart. Vi hade inte så mycket kontakt, jag frågade lite om boende och cykel, men han verkade trevlig och erbjöd sig att fråga runt om någon kunde låna mig en cykel. Jag fick även mejl från fadderorganisationen om olika aktiviteter som anordnades för de internationella studenterna.

Ekonomi

Matställen

Det är generellt lite billigare att vara student i Heidelberg än i Stockholm, t.ex. kan man äta lunch för 3 euro på studentmatsalar s.k. Mensen (i singular Mensa). När man skrivs in vid universitetet får man ett vitt studentkort (s.k. Uni-karte) som man laddar på med kontanter i en automat. Sedan kan man betala med kortet i t.ex. biblioteket eller studentmatsalarna. Jag rekommenderar särskilt Marstall Mensa i Altstadt som är öppen mån-fre, även kvällstid. De har en väldigt god buffé där man betalar per vikt och det finns en trevlig innergård och bar. Man kan även äta lunch på sjukhuset i personalmatsalen eller cafeterian för ca 3-4 euro.

Stipendier

Jag sökte några stipendier som svenska studievägledaren rekommenderade och fick 5000 kr. Jag sökte också merkostnadslån från CSN (och beviljades 1000 kr för resekostnader), annars får man ca 8000 kr per månad från CSN eftersom det beräknas vara lite billigare att leva i Tyskland.

Kollektivtrafik/Cykel

Studentkort för lokaltrafiken kostar 150 euro men gäller hela terminen, Erasmuskoordinatorn kan ge info om detta vid registreringen. Annars cyklar väldigt många i Heidelberg eftersom det är en liten stad.  Att cykla mellan sjukhuset och den gamla stadskärnan, Altstadt tar ca 20 minuter. Min Erasmusfadder erbjöd sig att låna ut en cykel, men det slutade med att jag fick låna en av en snäll läkarstudent i min klass. Det finns även begagnade cyklar att köpa. När man skrev in sig vid universitet fick man betala en kåravgift på 74.80 euro per termin. 

Boende

Den tyska Erasmuskoordinatorn skickade ett mejl om att man kunde söka studentbostad för sommarterminen (ansökningsdeadline i december). Jag tog billigaste kategorin som kostade 168 Euro per månad med delat kök och badrum, inklusive internet. Jag hade tur och fick ett rum precis bredvid sjukhuset som ligger vid universitetscampuset Neuenheimer Feld. Där finns universitetssjukhuset och utbildningslokalerna för de naturvetenskapliga utbildningarna. På andra sidan floden Neckar, mitt i Altstadt finns också ett campus med ett vackert universitetsbibliotek och en aula från 1700-talet.

 

Eftersom jag kom mitt i terminen fick jag bara studentboende från 1 april. Under mars så hyrde jag av två juriststudenter som var borta på praktik i en annan stad. Detta boende fick jag via Erasmus Zimmerbörse http://www.uni-heidelberg.de/international/erasmus/zimmerboerse/ som tyska Erasmuskoordinatorn tipsade om. Man kan också höra med Erasmuskoordinatorn, eftersom vissa studentrum fanns att hyra redan från 1 mars. 

Studier allmänt

Jag läste psykiatrikursen i Sverige innan jag åkte till Heidelberg för att läsa kurserna öron-näsa-hals, ögon och neurologi i Tyskland. Det blev totalt 13 veckor, men lite utdraget eftersom jag åkte hem för att göra beroendemomentet och tentan i Stockholm och sedan tillbaka för de sista två veckorna ÖNH-praktik i Heidelberg. Hur man vill lägga upp sitt utbyte bestämmer man med en svenska ämnesföreträdaren.

 Kliniska placeringar

Jag hade kliniska placeringar (på tyska Framulatur) på ögonkliniken (1 vecka), neurologikliniken (2 veckor över påsk) och ÖNH-kliniken (2 veckor). Generellt har läkarna på universitetssjukhuset i Heidelberg ett pressat schema med extremt hög belastning. På ögonkliniken och ÖNH-klinikerna var särskilt förmiddagarna extremt stressiga och läkarna hann oftast inte ta lunchpaus förrän vid 2-tiden. Det är en bra idé att be att få ta paus och gå och köpa mat (trots att det känns oartigt), alternativt ta med sig mycket smörgåsar i fickorna.

 

Det finns därför sällan tid för studenterna att själva undersöka patienterna. Däremot får man träffa väldigt många patienter, uppåt 30 st om dagen (även med ovanliga diagnoser), och om det finns tid visar läkarna gärna hur ögonen/öronen ser ut i mikroskopet om det finns något intressant status. Jag fick undersöka några patienter själv på ÖNH-kliniken(efter att handledaren gjort detta) och fick ta anamnes och undersöka ett par patienter på ögonkliniken. Detta var på eftermiddagarna när det var lugnare.

 

Jag hade otur och hamnade 2 veckor på Neuro-Wachstation (övervakningsavdelning för stroke-patienter med telemetri mm). Denna avdelning, måste jag tyvärr säga, ska man som student hålla sig ifrån. Jag pratade med tre tyska studenter som hade haft lika negativa upplevelser som jag. Jag är därför av den åsikten att det inte rör sig om en kulturkrock utan om en ovanligt dålig arbetsplats. Vid kl 8.00 varje morgon skedde en överlämning från nattjouren och nattsköterskorna. Eventuellt tog underläkarna dessförinnan blodprover på patienterna vilket inte sjuksköterskor i Tyskland brukar göra. Det är underläkarna på avdelningen som tar blodprover, sätter nålar och tar EKG. Det var röntgenrond 8.30. Därefter stod en grupp med drygt 10 personer och rondade i korridoren(överläkare, 4 underläkare, sjuksköterskor, sjukgymnast, logoped). Man rondade patienterna som låg i en tvåsal innan man sedan gick in till dessa. Det var ofta svårt att se något i status eftersom det var så trångt i rummet med alla människor. De har pappersjournaler så de drog dessutom runt på en jättelik dokumentvagn. Ronden varade vanligen i ca 4 timmar tills det var röntgenrond igen vid 13.30. Att det tog så långt tid berodde på att överläkaren (och två gånger i veckan även chefsöverläkaren) vanligtvis rondade alla patienter själv medan de andra läkarna tittade på. Andra veckan jag var där tipsade mig en annan tysk läkarstudent mig om att man kunde smita ifrån ta blodprover, sätta nålar, ta EKG istället för att stå och försöka hänga med i ronden. Utöver detta hjälpte jag och den tyska läkarstudenten till med diverse saker som undersköterskor i Sverige brukar göra, t.ex. skjutsa patienter till röntgen. Utöver mig och den tyska läkarstudenten fanns det gästläkare på avdelningen, första veckan en ST-läkare i neurologi från Italien och andra veckan en neurolog från Georgien som var där för att se hur strokeverksamheter fungerade. Ingen förklarade något för dem heller, konstigt nog. Som läkarstudent blev man mest ignorerad, såvida man inte kunde göra lite jobb, ta EKG eller prover. Sista dagen hjälpte jag och den tyska läkarstudenten till med tvålumbalpunktioner, hon fick göra den första medan jag assisterade, och det var nog tänkt att jag skulle göra den andra tills överläkaren kom och sade att underläkaren inte hade tid att handleda mig, utan hade viktigare att göra. Överläkaren gjorde LPn själv och jag assisterade återigen vilket kändes rätt tråkigt. Denna avdelning var som sagt en speciell upplevelse men inget som rekommenderas.


Däremot hade jag väldigt bra bedside-undervisning under neurokursen på Kurpfalzklinik, ett mindre sjukhus som ligger i Wielblingen, en bit utanför centrala Heidelberg (en kvart med buss, även cykelavstånd). Där var alla väldigt tillmötesgående och sade att man gärna fick komma och ha praktik, även som utbytesstudent. Under bedside-undervisningen fick vi undersöka patienterna två och två, göra neurostatus och ta anamnes. Chefsöverläkaren för deras neuroklinik höll själv i undervisningen och tyckte det var väldigt roligt med studenter. Det var ämnesföreträdaren för Medicin (på tyska Studiendekanat Medizin) som ordnade alla mina placeringar, även den på neurokliniken. Jag skulle rekommendera att höra med henne om man skulle kunna få skulle kunna få vara på Kurpfalzklinik och göra sin neuroplacering istället.


Pga min dåliga neuroplacering valde jag att ha 2 veckor på ÖNH-mottagningen istället för på avdelning. Där fick jag i alla fall fick höra många sjukdomshistorier, se intressanta saker i status och ibland undersöka patienter själv (inte bara ta blodprov). Jag hade dock inte en fast handledare utan hoppade runt lite mellan olika läkare, men de flesta var väldigt gulliga och snälla. Man kunde också slinka in på op och titta om man ville. Den andra veckan var jag mest på op och fick även assistera på några operationer i slutet av min placering.

Läkarprogrammet i Heidelberg

Läkarprogrammet i Tyskland är sex år där det sista året kallas det praktiska året "praktisches Jahr". Detta förkortas som PJ(uttalas pe-jot) och läkarstudenten som gör detta ( benämns pe-jotler/ pe-jotlerin) får ta ekg, blodprov och sätta nålar. En läkarstudent som gjorde PJ på ÖNH-kliniken fick assistera mycket på op. Under de 5 fem första åren har studenterna preklin och kliniska kurser där det enda kliniska är bedsideundervisning/auskultation på eftermiddagarna. Utöver detta har de sammanlagt 3 månaders Framulator utspritt under somrarna där det bl.a. ingår vårdcentral och intermedicin. 


Utbildningen är överlag mer teoretisk än i Sverige. Studenterna förväntas inte kunna ta egna patienter på akuten eller mottagningar, utan mest titta på. Det fanns i alla fall möjlighet att göra ögon-, ÖNH- och neurostatus på varandra, för att få lite praktisk träning. Den teoretiska undervisningen var av god kvalitet så vitt jag kan bedöma (jag läste ju inte kurserna på KI). Det var roligt att få lära sig tolka MR-bilder och få lära sig om ultraljud, t.ex. Doppler av halskärl vid akut stroke. Ultraljud verkar användas mer i Tyskland än i Sverige. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI

Jag läste följande kurser i Heidelberg:

Neurologikursen (4 veckor)

Mestadels föreläsningar och PBL-seminarier, genomgående bra innehåll. Det var många röntgenföreläsningar där man också fick lära sig att tolka MR-bilder eftersom de har väldigt god tillgång till MR i Heidelberg. Vid nästan varje akut strokefall gör man en MR. Dagarna började vid halv 9 och slutade oftast vid ett, halv två. Ett par gånger i veckan hade man bedside-undervisning på eftermiddagen (antingen på universitetskliniken eller på ett mindre sjukhus) och slutade vid fyra-tiden. Bedside-undervisningen och PBL-seminarierna var obligatoriska under neurokursen, men inte föreläsningarna. Eftersom det var så korta dagar hade jag mycket tid att läsa på i den svenska kursboken, samt ägna mig åt hobby-aktiviteter. Det fanns också ett frivilligt moment, man kunde göra en s.k. OP-Visite där man fick vara en dag på op på neurokirurgen. Sekreteraren för neurokursen satte mig i kontakt med chefsöverläkaren för neurokirurgiska kliniken som var jättetrevlig. Jag fick vara med och titta på op (och assistera vid ett tillfälle), vilket var jätteroligt. Jag fick även vara med och titta på neurokirurgiska IVA. Det var så roligt att jag t.o.m. kom tillbaka och gjorde en extra dag.


Undervisningen i neurostatus under kursen var tyvärr inte så bra, men det hade jag haft undervisning i på KI redan termin 4. De tyska lärarna tyckte därför att jag var jätteduktig när jag gjorde Neuro-OSCE. De tyska studenterna (de flesta gick T8 eller T10) hade aldrig gjort ett neurostatus i sitt liv innan neurokursen.

Ögonkursen (2 veckor) och ÖNH-kursen (2 veckor)

Ögonkursen och ÖNH-kursen satt ihop på så sätt att man hade ögonföreläsningar varje morgon kl 7.45 i 4 veckor och därefter antingen ÖHN-eller ögonmoment. All undervisning var obligatorisk (85 % närvaro) och man var tvungen att få underskrifter på en lapp för varje moment. Hade man ÖNH-veckorna följde efter den dagliga ögonföreläsningen ett ÖNH-seminarium (som dock var som en föreläsning med powerpoint, fast i mindre grupp). Därefter kom ev. ytterligare ett seminarium, statusövningar eller så gick man direkt till mottagningen/ op och var där två timmar. Vissa dagar hade man PBL-seminarium på eftermiddagen men flesta dagarna var man klar vid kl 1. Således var det ett väldigt luftigt schema. Ögonkursen såg ungefär likadan ut (med det undantaget att man hade mottagning/op varje dag). Man var oftast klar vid kl ett. Tyvärr hade de extrem läkarbrist på ögonkliniken vilket gjorde att vi var många studenter per handledare. På ögonkursen erbjöds man vid ett tillfälle att prova deras OP-simulator. Jag gjorde en simulerad kataraktoperation vilket var jättekul. Jag gick också en del extra på op, vilket går bra om man frågar snällt om man får titta.

 

Den praktiska undervisningen på dessa två kurser var bättre än på neurologikursen. Man fick undersöka varandra, titta med ögonmikroskop och öva på att evertera ögonlocker bl.a. På ÖNH-kursen ingick en s.k. spegelkurs där man fick öva på att undersöka näsan och larynx på varandra (dock med lite gamla instrument, t.ex. en sådan där pannlampa med inbyggd spegel som man brukar se i gamla filmer). Dessa moment ingick i ÖNH-OSCE som jag också gjorde. Det var bara en tredjedel som utgjordes av undersökningsteknik, de andra två stationerna var ett muntligt prov med ÖNH-frågor samt Powerpointpresentation av en patient man hade mött på mottagningen. För ögon fanns det ingen OSCE. Det skriftliga provet för ögon och ÖNH behövde jag inte göra eftersom jag var tvungen att skriva tentan i Stockholm.

 

Därutöver gjorde jag som sagt tre kliniska placeringar (som jag beskriver under rubriken Studier):

Ögon (1 vecka)

Neurologi (2 veckor)

ÖNH (2 veckor) 


Tillgodoräknande

Jag gjorde den tyska neurologitentan, fastän KI inte krävde det. Däremot behövde man få ett papper påskrivet att man hade 85 % närvaro på de obligatoriska momenten, samt spara schemat att att ta med sig när man ska tillgodoräkna utbytet i Sverige. Detta gäller även för ögon och ÖNH-kurserna. Innan jag åkte ned var det sagt från KI:s sida att jag inte behövde skriva tyska tentorna. Däremot skulle jag göra de praktiska proven, d.v.s. OSCE i neurologi och i ÖNH. Tyvärr så klarade jag inte ÖNH-OSCE (som till 2/3 innehöll muntliga ÖNH-frågor och presentation av ett patientfall på tyska, vilket gjorde mig rätt nervös. Det blev alltför krångligt att ta igen detta i Tyskland, så jag kom överens med KI om att jag skulle vara med under en dag på ÖNH-statusövningarna i Stockholm för att ta igen detta. Det finns nämligen inget ÖNH-prov i Stockholm. 


För att få sitt utbyte tillgodoräknat ska man också skriva loggbok som ska signeras av ens handledare. Loggboken ska innehålla en kort beskrivning om vad man har fått göra under dagarna: om det var mottagning eller op, vilka sorts patienter man fått träffa, om man fått göra praktiska moment som t.ex. LP. 

 

Språk och kultur

Jag hade pluggat tyska i sju år innan jag åkte på mitt utbyte och jag tyckte att det var väldigt skönt att kunna hänga med i vad läkarna och patienterna sade eftersom handledarna inte alltid hade tid att förklara. Kurserna var också på tyska, så det var bra att kunna förstå föreläsningarna och seminarierna. Jag tror säkert att man kan åka ned med mindre tyskakunskaper. Det fanns ett par andra Erasmusstudenter som inte kunde lika mycket men det är nog bra att ha läst tyska några år i alla fall. Handledarna är oftast vänliga och förklarar gärna om man inte förstår (förutsatt att tid finns). 


När man tilltalar patienter och personer äldre än man själv, bör man ni-formen Sie. Jag tyckte ibland att det var svårt att veta om man skulle nia sina handledare eller inte. Jag tror att det är bra att börja att nia varandra, när man precis träffats och sedan övergå till du. Läkarna duade väldigt ofta varandra (om det inte var chefsöverläkaren), men de niade alltid patienterna, såvida de inte var barn.  

Fritid och sociala aktivteter

Eftersom jag är en hängiven körsångare kollade jag upp i förväg att det fanns en universitetskör Camerata Carolina som man kunde söka till. Jag hade körrep två gånger i veckan och åkte på två körresor till Hannover och till Schweiz. Jag rekommenderar också Hochschulsport Heidelberg  http://www.hochschulsport.issw-hd.de/ . De anordnar massor av andra sportaktiviteter såsom badminton, dans och spinning, man  kan även gå och simma gratis vissa tider med sitt universitetskort.  Det gäller dock att vara på hugget och söka,  då platserna fylls snabbt. Håll utkik efter deadline som är strax innan tysk terminsstart. Förutom detta finns för den som är i Heidelberg under våren många fina utomhusbad, t.ex. Thermalbad som öppnar redan i april (badet är byggt över en varm källa) samt Tiergartenbad i närheten av sjukhuset. 

 

Man kan också gå med i Facebookgruppen för Erasmusstudenter i Heidelberg som anordnar studentpubar, weekendresor (t.ex. till Amsterdam) och fester. Alla studentpubar ligger på Untere Strasse nära Rådhustorget (Rathausplatz) i Altstadt. Det finns väldigt fina promenadområden nere vid floden Neckar och upp på bergssidan s.k. Philosophenweg och Schlangenweg. Man kan promenera upp till slottet eller ta bergbanan upp till Königsstuhl (studentkort på lokaltrafiken gäller) för att njuta av den vackra utsikten. Jag upplevde klimatet i Heidelberg som väldigt behagligt, det var 20 grader redan i april och det blir uppåt 30 grader i juli/augusti. Det tycks regna rätt sällan.

 

Eftersom man är i södra Europa kommer man iväg rätt snabbt med tåg om man vill passa på att besöka andra städer och länder. Jag åkte till Zürich (4 h) Bad Gastein i Österrike (6 h) och man kan även ta tåget till Strassburg i Frankrike (2 h). Det är ca 4 h med tåg till Paris. Dock är det rätt dyrt att åka tåg. Biljetter finns att köpa på Deutsche Bahns hemsida:   http://www.bahn.de/p/view/index.shtml

Sammanfattning

Heidelberg är en väldigt vacker stad som ligger i en dal omgiven av berg på båda sidor. Den delas mitt itu av floden Neckar. På ena sidan floden ligger Altstadt med fina 1700-tals hus och ett slott från 1300-talet. Man märker att Heidelberg är en studentstad med gamla anor, t.ex. är gamla studentarresten (Studentenkarzer) nu ett museum. Den vackra gamla aulan vid Universitätsplatz ser ut som något från en Harry Potterfilm med ett podium och bänkar i ornamenterat trä.


Jag rekommenderar verkligen ett utbyte till Heidelberg. Det är en härlig atmosfär med mycket studenter, jag föreställer mig att det är lite som att plugga i Uppsala. Det känns mycket mer personligt än vad det skulle gjort att göra mitt utbyte i Berlin (som jag sökte till i första hand). Alla mina kursare, både de från Neurokursen och de från ÖNH var väldigt välkomnande och bjöd in mig att följa med på picknick och äta middag med dem. Visst blir det lite byråkratiskt krångel ibland (som ju kanske kan förväntas i Tyskland) men inget som inte går att lösa med lite tid och tålamod. Oavsett om du vill resa till Heidelberg eller ej, rekommenderar jag verkligen att göra ett utbyte. Det är en intressant erfarenhet att få se hur sjukvården är i ett annat land, dessutom får man lära sig ett nytt språk och träffa nya vänner för livet.