Jag
började leta efter boende någon månad innan avfärd. Jag kom i kontakt med en
kvinna som hade ett ledigt rum i hennes lägenhet som jag skulle dela med två
spansktalande tjejer. Vi kom överens om
att jag skulle få flytta in dagen efter jag anlände till Barcelona.
Vi hade
stämt möte utanför lägenheten klockan 13. Klockan 13.30 hade fortfarande ingen
dykt upp, jag tänkte att det hör till vanligheterna kring medelhavet att vara lite sen. En halvtimme senare, fortfarande
ingen, jag ringde, inget svar. Ringde igen, inget svar. Hittade ett kafé precis
i närheten och satte mig där i godan tro att hon skulle dyka upp. Tre timmar, 4
obesvarade samtal och 3 sms senare gav jag upp. Återvände till det hostel jag
bott på första natten och bokade ytterligare en natt. Det blev totalt 1,5 vecka
där. Jag hörde aldrig något mer från kvinnan som jag ursprungligen skulle hyra
rummet av. Under denna tid letade jag efter ett nytt boende. Jag hittade forum
på Facebook "Boende i Barcelona" och diverse olika websidor som
erbjöd rum (airbnb.se, pisocompartido.com mfl.) Jag tittade på fem olika
boenden innan jag hittade ett där jag verkligen ville bo.
Lägenheten
var belägen väldigt centralt, en tvärgata till Las Ramblas. Den var relativt
dyr, 500 euro/månaden (inklusive allt) men läget och standarden var mycket bra
så jag tyckte det var värt pengarna.
Något
som jag upplevde som en fördel att bo centralt var att det kändes tryggt att gå
hem på natten då det alltid cirkulerade människor. Det var dessutom gångavstånd till
stranden, där jag spenderade mycket av min lediga tid. Nackdelar var att det
kunde vara högljutt utanför nattetid.
Jag blev
nära vän med de två personer jag bodde med, en tjej från Tyskland och en kille
från Uruguay. Vi spenderade mycket tid tillsammans och håller fortfarande
kontakten.