Värdarna vid Makarere University var mycket välkomnade. Ansvarig för arbetsterapeututbildningen i Kampala kom och mötte oss vid flygplatsen och chauffören från Paramedical school skjutsade oss till Makarere Guest house där vi hade förbokade rum, bokad av ansvarig för utbytet på Sektionen för arbetsterapi. Standarden var ungefär som svensk vandrarhemsstandard med undantag för personalen som var mycket vänliga, hjälpsamma och utstrålade värme.Kostnaden för boendet var rimlig; också den ungefär som vandrarhemspriser. Gust-houset hade servering av frukost, lunch och middag samt tvätt-service, så servicenivån var god.Guest-house kan rekommenderas för framtida utbyten. Kostnadsläget generellt var lågt och man kunde hitta både mycket billiga restauranter med rimlig kvalitet på mat, men även dyrare förstås.

Ansvariga för universitetet visade oss runt och introducerade oss för viktiga personer, samt arrangerade också studiebesök på sjukhuset.

Undervisningen genomfördes på engelska. Det fungerade ganska bra även om studenterna ibland hade svårt att förstå vår engelska med nordisk accent. När de lärt känna oss lite sa de till när vi varit otydliga och vi kunde nå fram bättre. Generellt var det mycket roligt att undervisa dessa studenter då de var mycket seriöst intresserade av sin utbildning och använde oss verkligen och ställde mängder av frågor. Jag var lite förberedd på att man inte höll lika hårt på att passa tider osv, men jag tyckte att det gick utmärkt att hantera de kulturella skillnaden i undervisningssituationen och i kontakten med studenterna.

Vi blev hembjudna till flera personer i kollegiet, svenska studenter i Kampala bjöd med oss på olika kulturella aktiviteter, speciella resauranter mm. Mitt möte med Kampala och Uganda underlättades väsentligt pga av att flera som deltog i utbytet hade varit med vid ett flertal tidigare utbyten. De var orienterade om vad som var roligt att ta del av, var man kunde röra sig och inte av säkerhets skäl mm.  Jag fick verkligen ta del av många intressanta saker under min vistelse i Kampala med omgivningar.

Jag är mycket nöjd med att ha deltagit i detta utbyte. jag har fått en mängd nya erfarenheter av utbildning, men också insikter i en ny kultur och människors sätt att hantera en vardag som innebär en mängd svårigheter. Detta har gjort mig mycket ödmjuk, har ökat mitt intresse för att arbeta mer internationellt och gärna i Kampala igen.

  Jag deltog diskussioner om stroke-forskning som ska genomföras i Uganda och var med och utvecklade protokoll för datainsamling, inklusionskriterier, lärandemål för doktorand etc.Sammantaget ca 30 timmar. Jag deltog i ett antal möten med viktiga personer för forskningsprojektet på Mulago hospital. Vi gjorde också ett antal studiebesök på vårdavdelningar på sjukhuset där datainsamling ska genomföras. Möjligheten till fortsatt samarbete kring forskningen är mycket god.

 Jag valde att delta i detta lärarutbyte dels för att jag är intresserad av afrikansk kultur, dels för att jag lärt känna och tagit del av hur arbetsterapeututbildningen i Kampala är upplagd och fungerar via de lärare därifrån som varit på utbyte på KI. De väckte mitt intresse och detta utbyte gav mig möjlighet att lära mig mer och kunna bidra till deras utbildning. I förberedelserna ingick för mig att sätta mig in i hur kursen i Community based rehabilitation var uppbyggd och förbereda egna föreläsningar till kursen, kopiera material att använda i undervisningen samt ladda hem artiklar att distribuera till studenterna. Eftersom jag tidigare varit i Afrika hade jag många av de vaccinationer som krävs. Har man inte det bör man informera sig om vad som behövs i god tid för att inte behöva ta allt på en gång. Visum köps när man kommer fram till Kampala. Innan jag reste anmälde jag mig till svenska ambassaden för att de gärna ser att de får information om när svenskar kommer in i landet så att de kan nå svenskar med information om något av betydelse händer i landet. 

Jag har bara positiva erfarenheter av lärarutbytet. De intresserade studenterna, möjligheten att arbeta med olika pedagogiska metoder i en miljö där det var nytt och med vilket intresse lärare och studenter tog in nya sätt att arbeta var mycket positivt. En annan positiv erfarenhet var att undervisa på engelska vilket jag gjort mycket sparsamt sen tidigare.

Utbildningen för arbetsterapeuter är ca 10 år, är en diplomautbildning. Arbetet för att göra den till en bachelor-nivå pågår.Antalet studenter är färre i Uganda men utbilsningen är 3-årig med jämförbart lång verksamhetsförlagd utbildning. Lärarna höll mestadels katedrala föreläsningar och hade en mer auktoritär lärar/ledarstil än vi har på KI.

 

Lärargruppen på KI använde ett mer varierat undervisningssätt där studenterna arbetade mer i grupp, fick själv hämta information från internet, använda statistiska redskap som finns på internet för att kunna redovisa uppgifter.De fick också använda vetenskapliga artiklar för att inhämta kunskap om Community based rehab i olika kulturer och effekt av insatser.

 

Jag deltog dels i kursen Community-based rehabilitation (CBR) och dels i den del av utbytet som handlade om aktivitetsvetenskap och vetenskaplig teori och metod.

Jag hade en förmiddag inom CBR-kursen som handlade om kulturella aspekter på meningen med vardagens aktiviteter. Förmiddagen innehöll en föreläsning om forskningsresultat om detta, ett grupparbete där olika kulturella aspekter avseende vardagligt görande diskuterades och redovisades muntligt och skriftligt. Diskussioner i stor grupp.

Inom CBR-kursen deltog jag i field visits med studenterna, assisterade vid grupparbeten där studenterna lärde sig använda internet för sina grupparbetsuppgifter, handledde grupparbetsuppgifter, var en av examinatörerna för kursen, deltog i utvärderingen med studenterna och med utvärderingen (SWOT) med kollegiet.

 

I den del av utbytet som handlade om aktivitetsvetenskap och vetenskaplig teori och metod deltog jag i en föreläsning om teoretiska modeller. Jag hade en förmiddag om instrumentutveckling, betydlesen av att använda bedömningsinstrument i klinisk verksamhet och välja dem med omsorg utifrån kvalitet och kulturanpassning.Studenterna fick också besvara ett instrument och ha synpunkter i grupp på hur det borde kulturanpassas för att kunna användas i Uganda. Jag hade också en föreläsning om evidensbaserad praktik och hur man söker litteratur för att hitta evidens.Tillsammans med professorn hade jag en föreläsning om forskningsfrågor, vetenskaplig metod. Vi hade också grupphandledning av de PM de höll på att skriva.

Genomsnittligt antal undervisningstimmar 10-12 beroende på vilken vecka

Andelen föreläsningar var en tredjedel, seminarier (bl a examinationer) en tredjedel och individuell/grupphandledning en tredjedel. Jag deltog också i möten med ansvariga för utbildningen, i möten om utveckling av cirriculum, användning av internet i utbildningen, utvärdering av kursen vi gav.