Jag hade ett längre tag funderat över möjligheten att åka på utbyte under min studietid. Framför allt genom Erasmus då flera vänner gjort Erasmusår ute i Europa och återvänt med en mängd ny erfarenheter, vänner och språk.

Till en början tittade jag främst på länder som Tyskland eller Schweiz då jag läste tyska i skolan, men när jag träffade min flickvän som är från Italien började jag även se över möjligheterna till ett utbyte i sydeuropa. Tillslut bestämde jag mig för att ansöka till Florens i första och Perugia i andra hand. Båda är historiska italienska städer med högt rankade universitet, perfekt för ett intressant utbyte. Sinsemellan finns det få skillnader. Perugia är mer utav en studentstad men något mindre och svårtillgängligt, medan Florens är en stad av massiv turism men med bra läge och storlek. Jag fick slutligen mitt förstahandsval, en plats vid Universitá degli studi di Firenze.

Därefter började en period av intensivt pappersarbete, planeringar och överenskommelser för att skicka den officiella ansökan till universitet. Allt detta tog mer tid än vad jag trodde och är kanske att tänka på, så att man börjar i tid.

Från KI var informationen generellt angående utbyte mycket god, men jag visste mycket lite om just universitetet i Florens och hörde mig mest för hos vänner från Italien för att ta reda på den informationen jag behövd samt läste de reserapporter som fanns tillgängliga. Ytterligare information fick jag snabbt och enkelt via den medicinska fakultetens Erasmuskontor på universitetet i Florens.     

I italien börjar terminen normalt i slutet av september till början av oktober. Eftersom den svenska terminen börjar betydligt tidigare, åkte jag ner redan i slutet av augusti för att förbereda utbytesperioden samt försöka beta av några praktikveckor från mitt "Learning Agreement" innan lektionerna började. I augusti är dock många studenter på semester och att finna boende kan vara knepigt. Trots detta fann jag ett rum inom loppet av några dagar tack vare kontakter och Erasmuskontoret ordnade snabbt en 4 veckors praktik fram till terminstart. Så det hela började mycket effektivt.   

När terminen väl började hölls ett introduktionsmöte för samtliga studenter vid den medicinska fakulteten. En trevlig blandning av historia, fritidsaktiviteter och praktisk studentinformation som sedan avslutades med gemensam middag på campus. Under kvällen fick man även första kontakten med språkfakulteten som erbjuder gratis italienskalektioner för nyanlända Erasmusstudenter. Genom personliga diskussionsmöten sorteras studenterna efter kunskapsnivå och placeras i grupper därefter. Poänggrundande A1-C1 kurser erbjuds och engagemanget är valfritt. I övrigt fanns inte mycket till introduktion utan var och en pusslade ihop sitt individuella schema utifrån sitt "Learning Agreement" i samråd med Erasmuskontoret. 

Florens är en av Italiens mest populära städer tack vare sin långa historia, världsberömda mat samt sin fantastiska arkitektur och konstsamlingar. Den är dssutom födelseort för det moderna italienska spårket. Därav har staden ett flertal utbildningssäten tillhörande internationella universitet samt ett massivt turisttryck, vilket har gjort Florens till en relativt dyr stad att leva i jämfört med stora delar av landet. Kostnadsläget är jämförbart med Stockholm vad gäller mat, dryck och aktiviteter.

Det finns dock sätt att hålla ner kostnaderna. Först och främst bör man skaffa sig en cykel. Bussystemet i Florens är inte extremt dyrt men inte särskilt intelligent heller. Med en cykel tar man sig enkelt fram genom staden och är inte bunden till de tidiga tider som bussarna slutar gå, framför allt på vardagar, samt spontana strejker som slår ut ett antal busslinjer i staden med jämna mellanrum.

Vad gäller mat och dryck handlar det, som i vilken stad som helst, om att undvika turiststråken och höra sig för hos folk som bor i Florens. Runt om i och utanför staden ligger också studentrestauranger som serverar både lunch och middag för 2,5 euro. För att få äta där måste man först registrera sig som student hos deras kontor på bottenvåningen i studentkomplexet nära sjukhuset och få sitt kort. Ett annat billigt middagsalternativ är att gå ut på en bar under "aperitivo"-tid. Aperitivo startade ursprungligen som tilltugg till ett glas vin eller öl men har nu, i de flesta barer i Florens, vuxit till stora bufféer som är gratis om man köper något att dricka. Billigast och enklast är dock att laga mat hemma. Mataffärernas priser är oftast lägre än i Sverige.

Unversitet har inga kåravgifter men vissa små avgifter finns i samband med uthämtning av kortet till studentmatsalen, den blå bok som alla tentaresultat skrivs i samt vid tryck på officiella papper. Vid slutet av studieperioden skall även samtliga tentaresultat överföras till slutbetygsbrevet. Detta blir giltigt först när det försetts med "marca di bollo", ett statligt märke som bekräftar att det är brevet är i orginal och äkta. Detta får man köpa själv och kostar ca 14 euro.

I Florens finns många alternativ till boende och utbudet är otroligt stort. På väggarna kring universitetsområdena och på stolpar och vid busshållplatser runt om i stan sitter lappar med erbjudande om lediga rum och lägenheter. De flesta erbjudanden rör sig om ett enkel rum eller del i tvåbäddsrum i en större lägenhet. Till studentkulturen i italien hör att man bor tillsammans, normalt 3-5st men även flera. Att söka en 1-rumslägenhet att bo i själv är både svårt och dyrt.

Priser

Ett enkelrum kostar ca 3000-3500/månad och del i dubbel 2000-2500/månad. Viktigt att fråga är vad som ingår i priset och vad som tillkommer. Hos vissa ingår allt, andra ingenting och bli mycket dyrare totalt. Värme, vatten, gas, "condominium"-avgift och internet är framför allt de saker som kan skilja.

Att hitta boende

Jag hade redan en kontakt för boende och bode under min tid i Florens. Tillsammans med en kille från tyskland och en tjej från Schweiz hyrde vi varsinna enkelrum hos en italiensk tjej i området Statuto halvvägs mellan centrum och sjukhuset Carreggi där all undervisning och praktik sker. Med cykel ca 10min till vardera, ett område som visade sig vara optimalt om man studerade på sjukhuset. Bra kommunikationer och lugnt område med en sköna barer och restauranger fulla av studenter på vardag som helg.

En viktig sak att tänka på när man söker sitt boende är läget. Kommunikationerna in till centrum kan variera väldigt beroende på var man bor. Bor man därför långt från centrum så kan man riskera att bli strandsatt då många bussar slutar gå efter kl. 23.00.

Om man vill spara tid och förbereda några möten innan man åker ner kan man leta på de hemsidor där lediga rum annonseras. Två av de större är www.easystanza.it och http://firenze.bakeca.it/.

Det italienska utbildningssystemet liknar teoretiskt sett mycket vårt svenska system. Läkarprogrammets kurser och deras innehhåll skiljer sig endast något från Sverige. Den största skillnaden är dock att man läser kurser parallellt under terminen och samtliga tentor ligger mot terminens slut, efter en ledig studieperiod. Samtliga tentor är muntliga och görs i stora grupper om 50-100 studenter (beroende på kurs) per tillfälle. En student i taget går upp och får redogöra för ett antal frågor. Att göra en tenta kan därför ta flera timmar pga all väntan. När man har svarat på frågorna får man sitt omdöme efter en skala från 0 till 30. Godkänt är 18 och bäst är "30 med merit".

En vanlig dag börjar med föreläsningar i aulan som pågår fram till ca 12.30. Efter lunch har man antingen mer föreläsningar eller kliniktid. Kliniktid innebär veckovis rotationer i grupper om 5-6 studenter på avdelningar eller mottagningar motsvarnade teorin i terminens föreläsningar. Gruppindelningen görs av kurssekreteraren och är man intresserad av att delta så bör man höra av sig till henne någon gång under den första veckan för att meddela att man följer den aktuella terminen.

I italien lägger man stor vikt vid teoretiska kunskaper,  vilket göra att föreläsningarna ofta är ganska mastiga. Det är vanligen upp till studenten själv att sålla ut det viktigaste i det som sagts. Detta göra att bra föreläsare har utrymme att ge intressanta och väl utmålade föreläsningar fullt av detaljer, men lägger också mycket ansvar hos studenten för sin egen utbildning.

På praktikplatsen blir hierarkin mellan läkare och mellan läkare och studenter som mest synlig. Första årets ST-läkare gör det som svenska studenter vanligtvis gör dvs, har hand om 2-3 patienter som man handlägger under handledning. Studenternas mål med praktikerna är framför allt att få en blick av arbetet och se några av de vanligaste diagnoser som man för tillfället läser om. På vissa avdelningar kan även hända att överläkaren håller ett litet förhör för att försäkra sig om att studenterna kan sin teori.

Samspel mellan läkare och studenter och den praktiska kunskapen skiljer sig därför desto mer jämfört med svensk utbildning. Man får dock hålla i minnet att detta är en annorlunda utbildningskultur och att målet i det italienska systemet inte främst är att så snart som möjligt vara en tillgång för sjukvården utan att komma ut med en gendigen kunskapsbas som därefter byggs på med praktik under ST-tjänsten. Generellt är utbytesstudenter mycket välkomna och om man bara visar intresse och är trevlig så kan man få ut mycket av sin praktik. Man måste också respektera ett flertal italienska lagar som gör det svårt för läkarna att låta studenter utföra många av de små ingrepp eller patienthandhavanden i som vi är vana att göra i Sverige.

Innan jag åkte iväg på utbytet hade jag redan en bas i italienska. Dels hade jag varit i landet ett flertal gånger, dels hade jag gått en kurs hos studiefrämjandet för att fylla i gramatiska luckor. Trots detta var den första månaden lite av en chock. Där satt man omgiven av främande studenter och försökte följa med i en föreläsning på rapp italienska. Det hjälpte heller inte särsklit mycket att den fiorentinska dialekten är mycket stark, där ord kapas, är lokala eller har annan mening än i det nationella språket. Inte konstigt att man var slut efter 8 timmar konstant koncentration.

Anpassningen till nya förhållanden gick dock förvånandsvärt snabbt och efter ca en månad var det som att följa föreläsningarna hemma. På kliniken gick det också framåt. Få av läkarna talade engelska, men så snart man lärt känna dem och jobbat upp lite självförtroende kunde man följa med i diskussioner och resonemang kring patienter, diagnoser och terapier.

Själv skrev jag aldrig in mig på kurserna som erbjöds av gratis av universitetet för alla Erasmusstudenter, men de av mina vänner som gick sa dock att de höll hög kvalitet och var ett mycket bra sätt att lära känna folk över fakultetgränserna. Kurserna går 2 dagar i veckan på kvällstid och avslutas med en muntlig och skriftlig tenta innan man får sina poäng.

Språket är en barriär och ju mer man kan desto roligare är det. Det gör att man också snabbt kommer in i det italienska vardagslivet som handlar mycket om människor, möten och långa och allt som oftast livliga diskussioner. Mina tips är att bo med studenter som tvingar en att öva ofta. Helst italienska studenter som då också kan ta dig utanför det inrutade Erasmuslivet. Våga prata och studera så mycket som möjligt i italienskt material (som slides eller italienska textböcker) så underlättar det också inför de muntliga tentorna.

Se även upp med den mycket formella nivå man talar med inom den akademiska sfären. Titlar, efternamn och att tala i "Ni" och "Er" är mycket vanligt. Det är många gånger jag har fått märkliga blickar efter att ha talat om kursansvariga och överläkare med förnamn. Yngre läkare blir dessutom förnärmade om man talar formellt till dem, vilket ytterligare ökar förvirringen.

Livet som Erasmusstudent är fantastiskt spännande och roligt. I Florens gör flera tusen studenter sitt utbyte varje år vilket gör att det finns ett stort underlag för aktiviteter och kontakter för alla intressen. Ganska tidigt gäller det att bestämma sig för vad det är man vill få ut av sin tid. Att variera sig mellan italienska vänner och Erasmusstudenter är det optimala för att ta del av det bästa från båda världar.

Eftersom det finns så många utbytesstudenter så har Florens även ovanligt många organisationer för dem. Dessa organisationer har för varje termin aktivitetsprogram som innehåller allt från fotbollsmatcher till resor till andra italienska städer och vinprovning i Chiantidistriktet. Många av dem anordnar även barkvällar och middagar en eller flera gånger i veckan, som blir till naturliga mötestillfällen för alla erasmusstudenter. Att anmäla sig hos en eller flera av dessa kan fylla kalendern på ett ögonblick, så det gäller att sortera och följa med på det man är intresserad av.

Studentorganisationernas hemsidor: www.cittadinidelmondo.net, www.florentineassociation.it och www.aegeefirenze.it/

Ganska snabbt hittar man också vänner på kurserna eller praktikplatserna som å andra sidan ger en inblick i det vardagliga livet och livet bortom Erasmusaktiviteterna, vilket kan vara mycket värdefullt. Det var först när jag började umgås med dessa studenter som jag slutade känna mig som turist/besökare och mer som en "fiorentino". De flesta känner sin stad väldigt bra och är mer en glada att få vissa en runt till sådant som man annars kanske inte får chans att upptäcka. Ganska snart dras man också med i det italienska studentlivet med middagar och fester, konserter som gör att man snart bara är hemma när man sover. Många saker i staden är också rabatterade för studenter för att underlätta till att aktivera sig på fritiden.

I anslutning till sjukhuset ligger även studenternas sportområde. Där kan man på fritiden även ansluta sig till olika idrotter, hyra tennisbanor, fotbollsplaner m.m. samt ställa upp i olika mästerskap under terminen/året. För att skriva in sig måste man ha ett intyg från läkare om att man är fullt frisk för att utöva sport. Detta var enkelt ordnat genom att jag frågade första dagen på klinikplaceringen. Min handledare satte steoskopet till bröstet, skrev en rad och sen var det klart.

Sportföreningens hemsida: www.cus.firenze.it

Min tid i Florens är något av det bästa jag har gjort. Den bjöd på stora utmaningar i form av nytt språk och ny kultur, nya människor, erfarenheter och platser. Att åka på utbyte är mycket utvecklande först och främst genom att man blir väldigt självständig och får ett enormt ökat självförtroende, men också genom möjligheten att se ett annat utbildningssystem som får en att fundera över sin egen situation samt reflektera över för- och nackdelar hos de båda.

Att umgås med andra studenter från Europa ger också en internationell vana som jag tror kommer vara betydelsefull som framtida läkare. Dessutom har jag under dessa 6 månader fått vänner för livet runt om i Europa.

Språket och vanan av att ha studerat och arbetet i ett annat sjukvårdssystem kommer nog också göra att jag inte skulle dra mig för att återvända någon gång under min yrkesverksamma karriär och inte heller att börja om från början i ett nytt land.

Att åka på utbyte borde nästan vara obligatoriskt, men fram den dagen kan jag bara säga till dem som på egen hand funderar: Åk ut, det är ett minne för livet!