Reserapport - utresande lärare
Trondheim!
Lärosäte: Hanoi Medical University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Vårtermin 10/11
Antal dagar: 21
Namn: Ester Mogensen
E-postadress: ester.mogensen@ki.se

Boende

Mottagandet var mycket vänligt och generöst. Birger W fanns redan på plats i Hanoi och mötte vid flygplatsen. 
Hotellet, Lucky Hotel 2 i gamla delen av Hanoi hade bokats hemifrån. Enkel, men helt tillräcklig standard, centralt läge, bra pris.

Kostnadsläget  var rent allmänt till vår förmån,  främst pga kursen på dollarn under mars/april. Det är billigt att bo och äta gott i Hanoi.

Från värdinstitutionen National Pediatric Hospital hade uttryckts en önskan att jag som sjuksköterska och med forskningserfarenhet skulle hålla en föreläsning redan första dagen vid en forskningskonferens för barnsjuksköterskor. Utan att vara hemmastadd i pediatrisk sjuksköterskeforskning försökte jag ändå ge en allmän bild av hur sjuksköterskor i Sverige forskarutbildas och ge exempel på olika svenska forskningsprojekt. Jag tog också tillfället att beskriva hur vi inom KI arbetar med Interprofessional Education.  

Konferensen ordnades av NPH i samarbete med Ministry of Health och besöktes av ett 100-tal sjuksköterskor från olika delar av Vietnam. Föreläsningarna hölls i en stor aula vid sjukhuset, en delvis öppen lokal. Stora blomsterarrangemang, staty av Ho Chi Minh och hammaren och skäran på väggen skapade en speciell stämning. Jag fick ett hjärtligt mottagande och möttes av stor värme. Min föreläsning på engelska tolkades av en kvinnlig underläkare, som året innan besökt Sthlm. På kvällen bjöds vi in av representanter från Ministry of Health till en läcker vietnamesisk middag tills med ytterligare en svensk gäst, ssk, forskare och lärare som arbetat länge i Hanoi och nu var på återbesök.  

Språk och kultur

Språket -  hinder och utmaning 

Undervisning/seminarier och diskussioner genomfördes på engelska. Språket var stundtals ett problem eftersom varken lärare eller studenter kände sig bekväma med engelskan. All kontakt byggde för vår del på utmärkt tolkhjälp som vi fick av några engelskspråkiga läkare vid NPH. Detta kunde medföra problem i kontakten med ssk, eftersom sjuksköterkornas osäkerhet i förhållande till läkarna blev så tydlig. Jag kunde ibland känna mig förflyttad 30- 40 år eller mer tillbaka i tiden i Sverige och den sjuksköterskeroll som fanns då.

Det framgick tydligt att utbildning och all undervisning vid NPH pågår inom ett hierarkiskt  system, som kan kännas främmande för oss från Sverige. Sjuksköterskor  tycks inte räknas som jämbördiga partners i vården. Den mer teoretiska utbildningen i form av bachelorprogram för ssk som nu införs har ingen hög status än.  
Bach Mai sjukhuset och ffa sjukhuset i UongBi skilde ut sig genom ett större mått av samarbete mellan professionsgrupperna, där fanns  ett öppnare klimat och en aktiv kommunikation mellan grupperna. Möjligen var också språkförståelsen större där, kanske till en del beroende på mångårigt samarbete med andra länder bl a Sverige.


Fritid

En spännande stad och ett generöst omhändertagande

Hanoi som stad är inte lik någon annan storstad jag varit i. Geografiskt utbredd, inget riktigt centrum, glest med skyskrapor, en våldsamt livlig trafik med fler mopeder än bilar, vackra små sjöar med inbjudande promenader mitt i stadslivet, ett fascinerande och stökigt gatuliv med gatumat och serveringar av enklaste slag på alla trottoarer i de äldre delarna av staden. Fina parker, bland annat Ho Chi Minh-parken, Konfusiusparken och ett underbart etnografiskt museum.

Under mina promenader i en speciell park blev jag flera gånger tillfrågad av unga människor om de fick slå följe med mig och öva sin engelska. Ett härligt initiativ av unga studenter, som inte tyckte sig få tillfällen att träna sin engelska!

Våra värdar tog hand om oss på ett föredömligt sett. 
Vi bjöds hem på middag till flera av läkarna där vi fick smaka vietnamesiska läckerheter. På så vis fick vi också se hur man bodde i olika delar av staden. 
 
Man arrangerade också utflykter för oss under flera helger, bl a till Siden- och keramikstäderna i Hanois utkant samt en heldagsutflykt  till Parfympagoden, dit man tar sig via först bil och sedan roddbåtar på en vacker flodväg. 
Den utflykten innehöll många minnesvärda upplevelser, bl a en ökad förståelse för templens plats i den vietnamesiska kulturen, dvs traditionen att besöka templen för att offra eller få välsignelse. Tusentals personer tog sig med roddbåt den en timmes långa turen på floden till bergets fot. Där vandrade man flera kilometer upp mot bergets topp utmed en väg kantad av försäljare och matställen. Jag hade tänkt mig en naturnära upplevelse, men det liknade mer en marknadsdag med oerhört hög ljudnivå. Allt fanns att köpa utmed vägen - souvenirer, dockor, krigiska leksaker som bangade o knattrade, elektronik, kläder, smycken, godis. Utflykten tycktes vara ett viktigt inslag i familjelivet, man samlades, tog med mat, vandrade till olika tempel och åt sedan av den välsignade maten. På de otaliga matställen som kantade vägen kunde man få allt från grillad råtta till hare o hund.  

Vår Hanoi-period avslutades med en mycket läcker festmiddag på en av Hanois finare restauranger, där vi högtidligen avtackades. 

Övrigt

Kanske en fortsättning?

  I dagarna har jag fått besked om att mitt abstract till en konferens i Hanoi i dec blivit accepterat. Konferensen har namnet The 3rd Asian Conference on Humanized Health Care och kommer att anordnas vid Hanoi Medical University, Department of Nursing. Jag avser att söka resebidrag för att kunna närvara och presentera  KIs satsning på IPE , Interprofessional Education, även för deltagare från andra asiatiska länder. 


Annan verksamhet

Vad  deltog vi i ?

Under hela perioden gavs möjligheter att följa med ut på avdelningar och se hur vården var upplagd, hur man gick rond, hur man tog hand om patienterna på akutavd osv.
 Vi fick se hur barnen alltid hade någon anhörig med sig som skötte om dem, gav dem mat osv. Om-vårdnaden var ett uppdrag för familjen. Mormor el farmor var ofta inblandade, de sov ofta i barnets omedelbara närhet, på golvet eller i barnets säng. Sjuksköterskorna skötte medicinering o behandlingar och förutsattes kunna informera de anhöriga om fortsatta preventiva åtgärder.

Jag efterlyste kontakter mellan studentgrupper när de fanns på samma avdelning, men sådana kontakter var ytterst sällsynta. Läkarstudenterna gick med på ronden, ssk-studenter höll sig hela tiden i bakgrunden. 

Diskussioner om forskning och utvecklingsarbeten pågick på många ställen och vi inbjöds vid flera tillfällen att delta i dessa diskussioner.

Förberedelser

Så här började det 

Några professorer  från National Pediatric Hospital vid Hanoi Medical University uttryckte efter sitt besök i Sthlm våren 2010 stort intresse för den interprofessionella utbildning som bedrivs vid KI. När prof Birger Winbladh i vintras erbjöd mig att följa med på en resa till Hanoi för att föreläsa och diskutera just IPE (interprofessional education) blev det naturligt att tacka ja, eftersom jag varit och fortfarande är mycket engagerad i den formen av utbildning. Jag är pensionerad sedan länge, men affillierad till CME på LIME som lektor emerita. 

Jag förberedde mig genom att försöka ta reda på så mycket som möjligt om utbildning inom Hälso o sjukvård i Vietnam. I kontakt med forskare som tidigare varit i Hanoi fick jag bl.a mail-kontakt med flera vietnameser som studerat/disputerat i Sverige och nu arbetade på Hälsoministeriet i Hanoi. Genom dem fick jag viss värdefull information om hur utbildningarna läggs upp, ffa för sjuksköterskor o läkare.

Birger W och jag planerade tillsammans de föreläsningar och presentationer som kunde bli aktuella och hade fortlöpande kontakter med ansvariga för utbytet i Hanoi. Visst material på engelska sändes i förväg till Hanoi för att översättas till vietnamesiska.




Reflektioner

Vi lär av varandra

Erfarenheterna har varit huvudsakligen positiva:
Att få möjlighet till inblick i ett främmande lands utbildningsystem och sjukvård.
Att få möta nya människor, se nya platser och få ta del av landets kultur.
Att bli väl mottagen.

Min behållning är ffa att jag fått möjlighet att pröva tankar och idéer från vår svenska och västerländska utbildningstradition i mötet med en helt annan tradition. Inflytande från Konfusius och Ho Chi Minh präglar synen på kunskap i Vietnam, vilket märks tydligt i utbildningssystemet. Respekten för lärarna återfinns t ex inte på samma sätt i Sverige.  Det är helt tydligt att man satsar på utbildning för sina unga, att det är viktigt att anstränga sig. Hierarkin inom både utbildning o vård är tydlig. Jämställdhet är inte självklar. 

Jag är positiv till fortsatta kontakter med värduniversitetet och hade också möjligheter att återgälda något av gästfriheten i sb med två unga läkares besök här i Sthlm o KI under maj månad. 
Planer finns på att göra ett förnyat besök i Hanoi redan under hösten 2011 och upprätthålla kontakten med några personer från de olika professionerna främst läkare och sjuksköterskor.

Möjligheten att informera kolleger och studenter på hemmaplan om mina upplevelser har jag ännu inte tagit tag i. Det har mest handlat om enskilda möten med kollegor. Jag kommer under hösten att informera lärarkollegor och höra om intresse finns att ta upp frågor om studentutbyte.

Undervisning


Undervisning 


Mitt huvudsakliga uppdrag var att informera om och diskutera möjligheten att ge utrymme för Interprofessionell utbildning främst mellan

läkare och sjuksköterskor. Vi, BW och EM, beslöt att försöka göra så mycket som möjligt tillsammans för att visa på vinsten med ett tydligt samarbete mellan läkare o sjuksköterskor . 

Den första uppgiften, dagen efter min ankomst till Hanoi, blev att hålla en föreläsning om sjuksköterskeforskning inom barnsjukvård vid en nationell konferens på National Pediatric Hospital. I den föreläsningen vävde jag in information om och fördelar med interprofessionell utbildning, IPE. 


Tillsammans med BW genomförde jag ett flertal föreläsningar och seminarier med studenter från både läkar- och sjuksköterskeprogrammen också vid andra sjukhus, dels BachMai i Hanoi, dels Uong Bi, ett sjukhus nordost om Hanoi. En av svårigheterna var att organisera gemensam tid och plats för detta. När det fungerade fick  vi mycket positiv respons från både studenter och lärare. En annan svårighet var språket - många förstod inte talad engelska och ffa var de helt ovana att själva prata på ett främmande språk. Men de flesta studenter var mycket vetgiriga och nyfikna på oss.


Läkar- och sjuksköterskeutbildning i Hanoi har mycket litet samarbete. Ssk-utbildningen har nyligen fått status som Bachelor utbildning, dvs en utbildning med akademiska krav. Fortfarande finns dock ett flertal kortare program, som leder till diplom. Det här ger problem för kliniken, hur handleda dessa olika grupper?


Vi besökte Department of Nursing vid Hanoi Medical University och fick ta del av deras problem med att arbeta för att höja nivån på sjuksköterskeutbildningen till Bachelors degree. Precis som tidigare i Sverige och Europa finns en undran från omgivningen över sjuksköterskeyrkets professionalisering. "Varför behöver sjuksköterskor mer teoretisk kunskap? Vad ska det vara bra för? Det riskerar att underminera deras praktiska kunnande".

Läkare anställda på NPH har ansvar för den teoretiska utbildningen av ssk-studenterna under deras kliniska placering på sjukhuset - utan att egentligen ha kunskap om vad sjuksköterskor gör.  Som en läkare uttryckte det: "sjuksköterskor gör det läkare säger åt dem att göra".


Jag hade också möjlighet att ta enskilda kontakter, följa några Head-nurses i deras arbete, se hur studenterna deltog i arbetet på kliniken och göra intervjuer med chefer för sjuksköterskeorganisationen inom de olika sjukhusen. 


Undervisningstimmar

Hur använde vi tiden?

Stora delar av tiden användes för att i seminarieform informera om hur KI bedriver Interprofessionell utbildning. Vi träffade institutionsledning och nyckelpersoner inom de olika utbildningsprogrammen vid NPH, ofta tillsammans, ibland var och en för sig. Vi besökte också universitetetsledning/rektor och två andra sjukhus. 

BW o EM  höll ett flertal gemensamma föreläsningar där vi försökte få med studenterna i en diskussion om fördelar med samarbete mellan programmen. Vi kunde konstatera att studenterna var ovana vid att mötas och diskutera. En del läkarstudenter kunde ta för sig, det var svårare att få med ssk-studenterna i en diskussion. Hierarkin mellan professionerna var tydlig, men vi såg också hur detta kunde se olika ut på olika sjukhus - möjligen en ledningsfråga. 

Genomsnittlig arbetstid per vecka ca 30 tim inkluderande möten och diskussioner med företrädare för olika områden.