På sjukhusen finns det en tydlig hierarkisk struktur. Högst av alla är överläkaren/professorn, sedan är de andra professorerna/biträdande ÖL och därefter är det cheferna för själva avdelningen (chef de clinique). Efter det kommer ST-läkarna (interne) som arbetar på avdelningen, ca 4 st. Under dom är vi studenter (externe), ca 12-16 st. Man har alltså inte en student per läkare/handledare som vi har här i Sverige. 

Vi studenter hade ansvar för ca 3-4 patienter var. Vi skulle göra intagningsanteckningar, kliniska undersökningar, se till att journalerna är up to date och sköta den dagliga kontakten med patienten. Man har som student en lite mer administrativ roll i Frankrike. I och med att journalerna skrivs för hand blir det mycket tid som går åt att skriva ut undersökningar som gjorts, ex rtg, blodprov mm, och lägga in dessa i patientens journal. Eftersom jag var på en infektionsklinik, där man tar alla möjliga tester, kan ni förstå hur mycket tid som läggs på att skriva ut papper och sortera in i journaler. När man hade undersökt en ny patient och skrivit in i journalen gick man till sin ST-läkare och presenterade patienten och pratade om hur man ska gå vidare och vilka undersökningar som behöver göras. 

Varje onsdag var det rond med överläkaren på avdelningen. Då satt man i ett mötesrum där man presenterade sina patienter och svarade på frågor från överläkaren. Man förväntades kunna precis ALLT om sina patienter. Vad de haft för undersökningar, vilket resultat de visat, tyda rtg-bilder, svara på medicinska frågor om misstänkt sjukdomstillstånd, och hur man ska gå vidare. Varje onsdag var rena skräcken, hade man missat något kunde man förbereda sig på en utskällning från ÖL inför alla andra studenter och läkare. Om man sedan inte kunde svara på en fråga så pekade ÖL på en annan student som skulle svara. Medicinstudierna i Frankrike är kända för att professorerna är hårda på det här sättet, de kan fråga en och samma student tio frågor på en rond för att man ska bli motiverad att lära sig. Jag hade ingen aning om detta och överläkaren frågade mig fråga på fråga på fråga tills jag nästan blev helt knäckt. Jag hade också den enorma oturen att hamna på avdelningen med just den överläkaren som är känd i Paris läkarkretsar för att vara strängast av alla. Jag upplevde detta som ganska jobbigt, framförallt för att jag inte är van vid det och det kom lite som en chock. Jag tycker personligen inte heller att hierarkiska strukturer bidrar till en bättre inlärning eller hör hemma i en sjukhusmiljö - där kommunikationen och samarbetet kollegor emellan är extra viktigt. Jag minns i alla fall att det hjälpte mycket att läsa i KI:s reseberättelser att många hade haft liknande erfarenheter! Det är viktigt att inte ta det personligt, de pekar inte ut dig av någon annan anledning än att de vill att du ska utvecklas.