Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Otago
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Jag ville i slutet av min utbildning komma till ett sjukhus i ett land med specialister i akutmedicin, och då menar jag specialister i akutmedicin inom i princip samtliga specialiteter: kirurgi, medicin, barn, gyn/obstetrik, psyk, ÖNH, neuro, ögon, you name it! Efter att ha läst nästan hela läkarutbildningen tyckte jag det perfekt att avsluta med att repetera de akuta delarna av respektive kurs. Jag lockades att söka utbyte i Nya Zeeland eller Australien, men ville allra helst till NZ då jag aldrig hade varit där tidigare och då landet verkade helt fantastiskt. 

Jag hamnade i staden Invercargill (Southland Hospital), där jag tror att ingen från KI hade varit utbytesstudent tidigare (vanligare att man åker till Dunedin). Att jag hamnade i Invercargill berodde på att jag var väldigt exakt med vilka veckor jag ville vara utbytesstudent samt på vilken avdelning (akuten). Detta var stället det fanns en plats på.

Helst hade jag velat komma till Auckland eller Wellington (i KI's dokument stod det att man kunde göra det). Strax efter att jag fått min utbytesplats kontaktade jag studievägledaren i NZ för att kunna göra ansökan inom NZ (man gör först en ansökan till KI, när man sedan får platsen gör man en ansökan till universitet i utlandet). Hon sa dock att jag skulle vänta med ansökan ett halvår, så först ett halvår senare sökte jag platserna jag ville ha. DÅ visade det sig att NZs interna ansökningstid för bl.a. Auckland och Wellington redan hade gått ut.  Jag blev till slut nöjd med min plats, men OM du vill till något annat ställe (t ex Wellington) än Dunedin, meddela studievägledaren i NZ på en gång!

Tänk på att ordna med intyg om vaccinationer mm i god tid innan. Kontakta KI's studenthälsa för mer detaljer. De skiljer sig åt mellan länderna. 

Ankomst och registrering

Jag kom till Invercargill dagen innan min praktik. Det gick alldeles utmärkt. Eftersom jag var i Auckland en vecka innan och jag hade fått uppgifter om att man måste ha ett MRSA svar från NZ (alltså inte ett svenskt) klart för att få påbörja sin praktik bekostade jag ett sådant i Auckland. När jag väl kom till Invercargill visade det sig att jag lika gärna kunde ha gjort ett första dagen där och kunnat påbörja min praktik även utan att svaret hade kommit. Kontakta studievägledaren på ditt sjukhus (i mitt fall i Invercargill) för att få mer exakta uppgifter om vad som gäller MRSA på ditt sjukhus. Första dagen fick alla studenter som var nya på sjukhuset den veckan genomgång både vad gällde hygien, bibliotek och datorer/journalsystem. 

Ekonomi

Det var billigt att gå på restaurang (billigare än Sverige i alla fall) och superbilligt att köpa lunch på sjukhuset (30 SEK för en lagad lunch). Maten i affärerna var nog ungefär som hemma i Sverige. Nu var jag där med min familj så vi hyrde ett hus, men jag vet att sjukhuset i Invercargill kan erbjuda billigt boende (så är det ej på de andra sjukhusen), se nedan. Att flyga inrikes i NZ tur/retur kostade ca 3000 SEK (vi flög med Air New Zealand). Att hyra bil kostade oss 60 NZ dollar per dygn (motsvarar ca 300 SEK), bensin var billigare än i Sverige. 

Boende

Vi hyrde ett litet hus med tre rum. Det kostade oss ca 8000 SEK i månaden inkl städning. Man kan hitta betydligt billigare boenden än så, i synnerhte i en småstad som Invercargill. Jag tror att sjukhusets boende kostade 75 NZ dollar i veckan för utbytesstudenter (gratis för NZ studenter), vilket motsvarar ungefär 1500 SEK i månaden. Sjukhuset i Invercargill ligger ca 35 min promenad från centrala delarna av staden. Vi bodde på andra sidan centrala Invercargill så det tog 60 min att promenera. Kollektivtrafiken är inte särskilt bra, så det är toppen om man kan hitta en billig cykel. Sjukhusets boende ligger dock nära sjukhuset. 

Studier allmänt

Studenterna som praktiserade på sjukhuset jag var på kom alla från University of Otago, som ligger i Dunedin. Det är i Dunedin som de har sina teoretiska kurser. När det är dags för praktik gör de flesta sin praktik i just Dunedin, men en del hamnar på t.ex. Southland Hospital i Invercargill, där jag var. Southland Hospital är ett relativt välutrustat sjukhus med såväl psykiatrisk avdelning, neonatalavdelning och intensivvårdsavdelning. Den veckan jag påbörjade min praktik på Southlad Hospital började också ca 8-10 andra studenter någon praktik där (på lite olika avdelningar och från lite olika terminer). Vi hade alla en gemensam introduktions-dag med information om hygienrutier, journalsystem och bibliotekets verksamhet. Bilblioteket är för övrigt bra om man vill studera i lugn och ro, men var noga med att visa ditt studentkort, följa deras regler och vara extra artig, det lönar sig där.

 

Sista året på utbildningen i Nya Zeeland får studenterna välja mer fritt vilka praktikplaceringar de vill ha, bl.a. har de då möjlighet att praktisera på akuten, såsom jag gjorde. Under praktikplaceringarna har man inte särskilt mycket teori, men det är dock olika från avdelning till avdelning. Där jag var hade vi teori en eftermiddag i veckan.

 

Jag tycker att det svenska och nya zeeländska systemen inte skiljer sig så mycket. Jag var 8 veckor på akuten (Emergency Department) på Southland Hospital i Invercargill. Det var toppen. Nästan alla läkarna som handledde mig höll hög klass på sitt handledande och vissa höll ännu högre klass. De tog sig god tid att förklara och förhöra. Så tycker jag det oftast har varit i Sverige också. Jag har dock tidigare varit utbytesstudent i Österrike och visst fanns det bra handledare där också, men de var snarare undantag än regel. Medan jag noterade att auktoriteten fortfarande var väldigt hög i Österrike, tycker jag att man både i Sverige och Nya Zeeland känner att man är värdefull som student och respekteras och behandlas väl av alla, inte minst av just överläkarna.

 

Handledningen skiljde sig dock en del. Vissa ville bara att du skulle följa efter dem, medan andra gärna såg att man tog egna patienter. Gemensamt var dock att de flesta tyckte att man inte behövde vara där så långa dagar, eftersom praktiken ju var en valfri praktik. När de dessutom fick veta att man var utbytesstudent tyckte de att man skulle gå hem ännu tidigare för att hinna se landet. Någon läkare frågade t.o.m. vad jag gjorde där, han menade att utbytesstudenter inte ens skulle vara på sjukhuset… Hur som, man fick själv välja när man ville komma och gå, samt om man skulle vara där dagtid, kvällar, nätter eller helger.

 

Southland Hospital ligger alltså i Invercargill, som är en riktig liten håla, vilket skulle kunna förklara varför få inhemska läkare jobbar där. Istället kommer läkare från hela världen och vickar längre eller kortare perioder. Samtidigt passar de, precis som jag, på att se omgivningarna kring Invercargill, som, till skillnad från just Invercargill, VERKLIGEN är sevärda (se fritids-punkten i denna reseberättelse).

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag tillgodoräknade kursen/praktiken under termin 11 på läkarprogrammet. Den svenska motsvarande kursen heter tydligen: Klinisk rotation i akutmedicin och är 6 hp. (Kurskod: 2EE090.) Eftersom jag hade praktik i 8 veckor fick jag istället utan problem 10 hp för den.

 

Ett tips är att ta med sig core för den svenska kursen eftersom man efter sin praktik ska redovisa vad man fått göra utifrån detta core. Det kan också vara bra att visa detta core för läkarna som kommer att handleda en, så att de vet vad man som student bör göra. En del läkare (ett fåtal) får annars lätt för sig att man ska assistera sköterskorna med att ta venprover. Det gör egentligen inte nya zeeländska studenter heller, men läkarna kommer från hela världen och en del kommer från länder där studenterna framför allt hjälper till just med t.ex. venprover. (Inget emot venprover, det kan vara bra att ta några för det ska man kunna, MEN, inget man ska göra hela dagarna.)

 

Praktiken är just vad rubriken säger. Man är placerad på akuten och får där se och göra allt möjligt. Det fanns stora möjligheter att få utföra en massa praktiska moment och ta egna patienter inom alla möjliga specialistområden. Det var bara att vara framme och visa sig villig att göra de olika momenten. Tveka inte att fråga om du får försöka! Det känns verkligen bra efteråt när man klarat något man kanske inte riktigt vågat tidigare. Någon gång måste ju vara första gången och då är det ju bättre om det är när man är student och har en handledare som kan vägleda och i västa fall rädda situationen än om man är ensam läkare på akuten någonstans.

 

En eftermiddag i veckan hade en av akutläkarna undervisning för studenterna och de unga läkarna på akuten. Då kunde läkaren gå igenom precis vad som helst som skulle kunna komma in på akuten: hypotermi, ormbett, armbågsfrakturer hos barn, ja, både vanliga och extremt ovanliga saker. Dessutom brukade han nästan alltid presentera några lättare eller svårare EKG. Var och en av oss som var där fick t.ex. EKG’n att förklara samt kluriga fall att ge differentialdiagnoser på. En annan dag i veckan var det Grand Round på sjukhuset med diverse olika teman. Då kunde verkligen allt mellan palliativ vård, influensavirus och ny MR-teknik presenteras. I samband med Grand Round serveras dessutom en lättare lunch i form av lite pajer, sandwiches, kakor mm. Om man, som jag, är ensam student på sin avdelning är detta ett bra tillfälle att träffa studenterna från övriga delar av sjukhuset. Till Grand Rounds kommer också många läkare.  

 

Patienterna som kom till akuten skiljde sig mycket åt, dels i symptom, dels i svårighetsgrad. Man kunde t.ex. få sy slaktares händer efter arbetsolyckor, pilla ut främmande kroppar ur folks ögon (nästan dagligen), spola syra-skadade ögon med massa vatten, ta bukstatus på en mängd akuta bukar, göra LP på ett antal patienter, se lyckade Dix-Hallpikes manövrar, behandla anafylaktiska chockar, titta på vrickade fotleder och se ett stort antal patienter som egentligen borde gått till sin husläkare. Saken var den att det var gratis att gå till akuten, men kostade pengar att gå till husläkaren. Orsaken var förstås att ingen skulle behöva undvika akutvåd pga knappa resurser, men resultatet har alltså blivit att folk går med småkrämpor till akuten.

 

 

Språk och kultur

Det var inga som helst problem att hänga med, vi svenskar har ju rätt bra engelska. Dessutom var de flesta läkarna från USA, England och områden i Nya Zeeland där dialekten inte är så svår. De som kom från Invercargill (ffa sjuksköterskorna samt förstås en hel den patienter) kunde ibland vara svåra att förstå, men oftast gick det bra. Så vitt jag minns erbjöds inga språkkurser, men jag tror att KI bl.a. har kurser i medicinsk engelska, vilket säkert kan vara bra. Kulturen tycker jag påminner mycket om vår. Folk i NZ är ffa väldigt avslappnade och vänliga och lätta att ha att göra med. Maorikulturen hann vi tyvärr inte se så mycket av, flest maorier bor på Nordön, men maorifolket är betydligt bättre integrerat i samhället än vad aboriginkulturen är i Australien. T.ex ä blandäktenskap väldigt vanliga.

Fritid och sociala aktivteter

Eftersom jag åkte dit med min familj hittade jag mest på saker med dem och vet faktiskt inte vad som erbjöds för utbytesstudenter. På intro-dag tillsammans med de andra studenterna kunde man knyta kontakter.

 

Staden Invercargill har väl inte så där jättemycket att erbjuda (vi åkte iväg alla helger utom en), men det finns i alla fall en stor härlig Queens Park (med en löpar/tränings-bana, golfbana, museum etc), en stor fin simhall med crawl-undervisning, biograf mm.

 

På helgerna finns hur många fina platser som helst att besöka:

- Stewart Island (NZ's 3e största ö, i princip en enorm nationalpark med rikt fågelliv, möjligheter att vandra mm, om man lätt blir åksjuk är mitt tips är att flyga dit istället för att ta båten)

- Fjordland (hit åkte vi 3 helger!!!), också en enorm nationalpark, här kan man åka båt, vandra (exempelvis berömda Milford Track som vi gick, men den måste man boka för att få gå, oftast flera månader innan), åka kanot, mm

- Queenstown, som är känt för äventyrsupplevelser som Bungy-Jump, Canyoning, Rafting mm, men även för att vara en Mordor i Sagan om Ringen.

- Wanaka, bl.a. fin vandring

- Central Otago, massa vingårdar samt möjlighet att cykla flera dagar på en gammal järnväg (Rail Trail)

- Catlins, här kan man surfa, vandra, titta på djur mm mm

- Dunedin, den stora universitetsstaden (med bl.a. rikt djurliv inkl albatrossar, på en halvö utanför)

- Mm mm mm

 

Vi passade även på att reas på Nordön innan min praktik började. Sydön anses visserligen vara vackrare, men vi hade en underbar tid även på Nordön med bl.a. vindsurfing och grott-sightsing på Coromandel Peninsula, cykling mellan vingårdar i Napier, och möjlighet till bl.a. vågsurfing i Mt Mounganui.

 

Saker vi inte hann med men gärna hade gjort var att besöka Wellington, Christchurch samt nordvästra delarna av Sydön.

Sammanfattning

Svårt att sammanfatta, men det har varit spännande att se hur systemet fungerar på ett annat ställe. Man blir mindre låst vid att saker och ting måste vara som de alltid har varit. Jag tror att jag kommer att vara mer ifrågasättande kring hur vårt svenska sjukvårdssystem fugerar. Dessutom har jag haft många bra handledare i NZ som nu är mina förebilder både vad gäller deras läkarroller och handledarroller. Om man känner sig trött på att studera hemma i Sverige kan dessutom studielusten lätt komma tillbaka genom ett utbyte. Så var inte fallet denna gången för mig (eftersom jag inte var studietrött), men förra gången jag åkte på utbyte var jag oerhört less på att studera och det gick över under det utbytet.