Köpenhamn hade jag hört talas om i olika sammanhang, av många olika. Under en långhelg sommaren innan utbytet besökte jag staden och fattade genast tycke, då helt omedveten om att jag bara några månader därefter skulle spendera en tre månader lång vistelse i den charmanta staden. Beslutet om att ansöka om utbytesstudierna fattades ganska sent i början av höstterminen. Inspirationen väcktes i samband med att tidigare utresande logopedstudent presenterade sina erfarenheter på ett internationaliseringsseminarium. Innan jag sände iväg min ansökan bokade jag även in ett samtal med koordinator på programkansliet och med studenten som hållit presentationen.

Att utbytesstudier kräver en del ”extra jobb” vid sidan av schemalagda studier, och att allt inte blir som man tänkt sig blev jag också införstådd med. Vad som övertygade mig var dock nyfikenheten och ovissheten över vad upplevelserna skulle komma att generera och vilka människomöten jag skulle få erfara. Med facit i hand är jag glad över att jag gick in med realistiska förväntningar och beredskap för det extra jobb ansökningsprocessen genererade, men även för att nyfikenheten vann. Min tid i Köpenhamn och de tre månaderna jag spenderade är ovärderliga. 

Utöver den elektroniska ansökan genom Karolinska Institutet och de bilagor som efterfrågades inom ramen för den ansökan efterfrågades inga särskilda intyg eller vaccinationer. På plats i Köpenhamn hade jag en vän och logoped som hjälpte mig att förbereda min vistelse, utöver detta var det något oklart vem på universitetet som var nyckelperson i utbytet, vilket skiljer sig från strukturer på Karolinska Institutet. I samband med att jag väl beviljades en studieplats på Köpenhamns universitet rullade informations-, och inspirationsmejl in i min mejlinkorg.

På universitetet finns ett väl etablerat studentsammanhang av Köpenhamnsstudenter för inresande studenter, ”QA programme” (http://qaprogramme.dk). Genom dessa kunde man anmäla intresse för tilldelat mentorsskap och hänvisning till boende. Jag anmälde mig till båda. Med facit i hand använde jag mig inte av resurserna i den utsträckning jag inledningsvis hade förväntat mig. Detta berodde dock enbart på att jag träffade ett gäng trevliga Erasmus-studenter redan under första dagen på plats och att jag hittade boende genom annan kanal. 

 Innan avresa behövde jag även anmäla mig till de kurser jag var intresserad av att ta del av inom ramen för nordiska studier, listan var lång. Efter mejlutväxling med studievägledare på Köpenhamns Universitet bestämde ja mig för att ta del av fyra kurser, väl på plats bytte jag ut några av dem, vilket inte var några problem.

Jag vill gärna dela min varma rekommendation att delta under välkomstdagarna i slutet av januari, ordnat av ”QA programme” (http://qaprogramme.dk). Dessa ordnades veckan innan den egentliga terminsstarten med var verkligen guld värda. Under dessa dagar tilldelades inresande internationella studenter viktig information om studierna på KU, men syftade minst lika mycket till att hjälpa oss studenter att lära känna campus och varandra på ett lekfullt sätt. Under dessa dagar parades man även in i sin mentorgrupp och en hel del aktiviteter erbjöds runtomkring i Köpenhamn.

Mitt tips till dig som dock är intresserad av utbytesstudier i Köpenhamn. Var inte rädd att besöka expeditioner, fråga professorer och dina studiekamrater. Min erfarenhet av att be om råd av dessa var enbart positiv!

Tack vare bidrag från Erasmus fanns ett sparkapital från början av utbytesstudierna. Tyvärr insåg jag ganska snabbt att in vistelse skulle kosta mer än jag inledningsvis hade trott. Att leva i Köpenhamn är dyrt, varpå jag köpte en hjälm, lånade cykel och bar med mig lunchlådor till universitetet. Detta gjorde min vistelse både trevligare och nyttigare! 

Utöver detta tillkom inga separata skolavgifter. Uppskattningsvis kostade min vistelse i Köpenhamn ca. 30-40.000 kronor. Det var värt allt och jag försökte undvika att vara "dum-snål" - upplevelser kostar!

Jag hade tur, det kan du också skaffa dig, det gäller bara att göra ett gott förarbete innan avfärd. Personlighet ett tips lade jag till mig i FB-gruppen ”Svenskar i Köpenhamn”, i vilken jag annonserade om intresse för boende oavsett lokalisering och läge. En halv timme senare hörde en tjej av sig och några dagar senare hade jag nycklarna i min hand. Boendet delades med den svenska tjejen i Fredriksberg. Hyran var hög, men absolut värt priset – jag ville bo i Köpenhamn, på cykelavstånd till universitetet. 

Utöver denna grupp finns även andra hemsidor var Köpenhamnsbor hyr ut boende. Jag rekommenderar dig att ha en god framförhållning och att skriva kontrakt med din hyresvärd innan du flyttar in. 

 En tredje väg var att hyra boende genom universitetets boendeportal. Med facit i hand förstod jag genom andra studeranden att priser inte upplevdes som reducerade för studenter, och standarden på en del av dessa lägenheter var undermåliga. Innan du tackar ja till boende i Köpenhamn, se gärna var på kartan boendet är beläget i förhållande till ”Islandsbrygge”, var institutionen för Nordiska Studier är beläget.

  För motsvarande logopedprogram på KU är utbildningen till logoped uppbyggd på en tre-årig Bachelor examen baserat på grundkurser i relaterade ämnen, samt en två-årig Master examen i fördjupningskurser i logopedi (audiologopedi), med chans till inriktning inom audiologi, läsning och röst. Till följd av detta är kursutbudet bredare, och programmet ”öppnare” och därmed mer anonymt, i jämförelse med vårt fyra-åriga logopedprogram på KI. 

Utbildningen tillhör den humanistiska fakulteten, varpå utbildningstraditionen är mer humanistiskt förankrad än den är hos oss i Sverige, var utbildningen till logopedi är förankrad i den medicinska utbildningstraditionen. För mig som har ett dominerande intresse i psykologi kändes kursutbytet väldigt intressant och jag uppskattar den möjlighet man student ges om att plocka ihop stora delar av sin egen utbildning. För kännedom leder inte logopedutbildningen i Danmark till någon legitimation, vilket särskiljer våra utbildningar. Denna skillnad utbildningsprogrammen emellan öppnade dock upp till intressanta diskussioner med både yrkesverksamma och studerande.

  Som Erasmus-student från norden erbjuds ingen introduktionskurs i danska, vilket andra studenter rekommenderas ta under januari månad. Om du som planerar besöka Köpenhamn för utbytesstudier rekommenderar jag dig att gå en kurs i danska innan (på hemmaplan) eller som en separat kurs under din vistelse på KU.

Samtliga kurser jag läste undervisades på danska. Själv talade jag svenska och fick skriva inlämningar och prov på svenska. Ganska snabbt kommer man in i det danska språket, särskilt då det kommer till att förstå vad de säger. Värdet av en språkkurs är att öva sig på att producera danska i tal och skrift, vilket är svårare att ta tag i på egen hand,  det var i alla fall min upplevelse som inte gick någon kurs i danska under min vistelse.

Vad beträffar kulturella skillnader är dessa några men inte så stora. Som finlandssvensk student i Sverige var upptäckterna om skillnader och likheter de mest intressanta av upplevelsen i stort, men jag anar att de ligger i betraktarens öga. I undervisningssammanhang upplevde jag att de danska studenterna som mer extroverta och interagerande i föreläsningssalen än vi är på hemuniversitetet. Då de i allmänhet erbjuds mindre schemalagd föreläsningstid än vad vi gör ingår en större andel litteratur att ta del av, varpå studenterna ofta kändes väldigt pålästa och insatta i sitt ämne. Överlag upplevde jag dock att de samtidigt att studenterna hade en mer avslappnad inställning till sina studier än på KI. 

    Som tidigare nämnts arrangerade "QA programme" kontinuerligt aktiviteter för inresande studenter.  Utanför dess ramar hittas "Studenthuset" invid Norrebro, var du kan studera sena kvällen lång eller gå en danskurs i jazz.

I egenskap av att vara en nyfiken utbytesstudent tror jag även att man indirekt drar till sig andra nyfikna utbytesstudenter. Tack vare de inspirerande välkomstdagarna var det lätt att hitta sammanhang att trivas i och jag glömde plötsligt att jag inte rest längre än från Sverige. Personligen spenderade jag en hel del tid på att cykla runt i Köpenhamn, studera på deras fina bibliotek "Svarta Diamant", umgås med både danska studenter och andra utbytesstudenter, träna på "Fitnessgym" och gå runt i små butiker.

De danska studenterna och undervisarna välkomnade mig på ett väldigt varmt och gästvänligt sätt, de erbjöd sin hjälp då det önskades och var väldigt nyfikna på att höra mer om Sverige. Överraskande nog verkar det som att danskar inte besöker Sverige i samma utsträckning som svenskar besöker Danmark.

  Summa summarum kan jag konstatera att utbytesstuderna i Köpenhamn blev en upplevelse att minnas för livet. Den genererade nya vänner, kanske framtida forskningskollegor (?)  och nyfikenhet inför framtida fortsättningsstudier. Utöver detta även en chans till att tillämpa språkfärdigheter som i hemlandet inte alltid kommer till användning. 

Då du lämnar hemuniversitetet för en tid missar du givetvis en del, men får desto mer - det är svårt att ångra sig! Dessutom erfar jag att tidsperioden på gästande universitet gjorde att jag uppskattade hemutbildningen mer och på nya sätt.

Jag tror att en period av miljöutbyte, akademiska kvarter och studier på annat språk i annan kultur genererar ringar på okända vatten i det direkta, men även ovisst många år - en motivator för ökad nyfikenhet och kunskapslust! 

Erasmus erbjuder en fantastisk möjlighet till utbyten mellan både studenter och lärare/föreläsande professorer. I framtiden hoppas jag att utbytet med Köpenhamns Universitet fortsätter!

Oavsett vilket utbyte du funderar över - ta chansen - det blir vad du gör det till! 

Tveka heller inte att kontakta mig vid vidare frågor eller funderingar, jag hjälper gärna till!