Innan avresa
•    Det är bra att se till att vara framme kanske en vecka innan studierna börjar, av två skäl:
1)    det är mycket byråkratiska grejer som måste fixas i Spanien, t.ex. måste man registrera sig både hos den internationella studievägledaren i Oviedo, på medicinska fakulteten på Universidad de Oviedo, hos studivägledaren på Universidad de Gijón (dit vi blev skickade eftersom vi skulle vara på ett sjukhus i Gijón) och slutligen också på själva sjukhuset. Kontoren har öppet extremt jobbiga tider, typ mellan 10-12 varannan dag osv.
2)    Det tar ett par dagar att hitta bostad. Man kan hitta en ganska snabbt, men det är värt att lägga ned lite tid på att hitta en lgh där man trivs och där man t.ex. kan bo med någon som pratar bra spanska.
•    Boka ett temporärt boende innan du åker, gå in på t.ex. Hostelworld och boka något billigt i Oviedo. Vi bodde på Hotel Covadonga, 40 E per natt, vilket var jättebra och låg nära kontoret för Internationella Relationer.
•    Skaffa en karta över Oviedo och Gijón, alternativt fråga om hotellet har en så går det mkt lättare att räkna ut vart du ska.
•    När du bokar resan – boka så att du kommer hem några dagar innan tentan, vi kom hem natten innan och tentan började kl 9.00 i Huddinge inte var helt optimalt.
•    Boka en biljett till flygbussen som går från Asturias Airport till både Oviedo och Gijón. Sök på Bus Alsa Asturias eller liknande på Google och leta dig vidare via länkar. På hemsidan finns både tidtabell och förbokning. Man kan ta taxi från flygplatsen men det är väldigt onödigt dyrt (kostar ca 60 E).

Vi kom till Oviedo två dagar innan kursen officiellt skulle börja. Detta kan tyckas som lite tid, men flexibiliteten i Oviedo/Gijon är ganska stor. Efter att vi hade registrerat oss i Oficina de Relaciones Internationales och på Inst för medicin i Oviedo, åkte vi till Gijon för att registrera oss på sjukhuset där samt leta efter en lägenhet att bo i. Vi bodde två nätter på hotel i Oviedo medan vi sökte efter lägenhet. Det var inte alls svårt att hitta en lägenhet att bo i. Oficina de las Relaciones Internationales i Gijon har lägenheter som de rekommenderar och som man kan åka och titta på. Hela Gijon är väldigt litet så det spelar lite roll var man bor, men lägenheterna nära stranden är dyrare. Lägenheterna har 2-4 rum och hyrs ut privat. Rummen ligger på mellan 150-250 Euro. Man delar alltså lägenhet 2-4 personer och alla är ERASMUS studenter (en hel del från spanien).
Vi lyckades hitta ett rum billigt (215 Euro som vi delade på) efter 2 dagar, men jag rekommenderar i alla fall att vara på plats 4-5 dagar i förväg för att inte bli stressad. Dessutom har alla kontor väldigt korta öppettider så ofta får man åka runt och ta reda poå öppetider ena dagen för att sedan prata med alla nästa dag. En riktlinje är att göra allt på förmiddagen, spanjorerna jobbar inte på eftermiddagarna…
Det finns ett faddersystem (Tandem), men vi använde oss inte av det. Många gjorde dock det och det verkade fungera bra. Man kan få hjälp med spanska, etc
I Oviedo/Gijon ingår en introkurs i spanska. Den är 2 h/dag i 4 veckor. Kursen är bra och rekommenderas! Se mer info nedan.

Kostnadsläge: Ung detsamma som i Sverige. Boende, matpriser och priser på kläder etc är väldigt lika svenska priser. Att gå ut är däremot mycket billigare än hemma  - ett glas vin kostar ung 12 kr och man kan få tapas eller en maträtt för ca 5 E.
Obligatoriska avgifter:
•    Busskort. Gratis att fixa (förutom tidsmässigt, med tanke på kontorens öppettider) men bra att ha eftersom det reducerar busskostnaderna till hälften – från 1.10 E per resa till 0,60 E). Det är bra att ha ett busskort, om man inte har ett bra alternativ t.ex. cykel.
•    Spanskakurs 60 E (frivillig men väldigt bra)
Övrigt:
•    Det går jättebra att betala med VISA-kort, och det var inga problem att ta ut pengar. Jag använde alltid ”Telebanco”, men det finns flera automater som funkar.
•    Bostad kostar mellan ung 125-300 E i månaden om du delar lgh med flera andra. Varje lgh hyrs oftast ut för ca 500 E i månaden.
•    Tänk på att alltid fråga om extrakostnad för gas, el och Internet. Det brukar nämligen inte vara inkluderat i den kostnad som annonseras ut. Jag reste med en svenks kursare, och vi bodde tillsammans med två andra och betalade 155 E var per månad för boende, därtill 12 E/mån/person för Internet och ca 15 E/mån/person för el.
•    Vill man åka till Oviedo kostar det 3 E om man tar bussen från Statión Alsa i Gijón och 3 E tillbaka.

Kvalitén på boende varierar stort i Gijon. Generellt kan man säga att lägenheterna man hyr är ganska enkla men det finns undantag. Vi bodde med diskmaskin, tvättmaskin, mikro, etc, men detta varierar stort! Ett tips är att titta på lite olika lägenheter innan ni bestämmer er! Att bo tillsammans med andra studenter är superkul! Man får vänner, lär sig om andra kulturer och övar mkt mer än bara spanska. Vill man öva enbart spanska bör man söka sig till ett boende med en spanjor eftersom många av ERASMUS studenterna är ganska dåliga på spanska. Vi bodde ihop med en fransman samt en österrikare. Fransmannen kunde prata spanska men österrikaren pratade ingenting när han kom men lärde sig vartefter.
I Gijon finns det ett mkt bra bussystem. Det går flera bussar (nr 1, 18, 4, etc) som stannar utanför sjukhuset och det tar ca 15 min från center Gijon till Cabuenes (sjukhuset). Det kostar drygt 1 EURO för enkel resa men om man har Tarjeta Ciudana kostar det bara 0,7 EURO. Det tar dock ca 2 veckor att få detta kort från att man ansökt så gör det så fort som möjligt när ni kommit ner. Ett tips är att ta några pass-foton och ha med er (ca 5 st). Det behövs för alla olika kort/blanketter man ska fylla i. Kopia på pass att alltid ha i plånboken är också att rekommendera!      

Studier allmänt
Studier:
•    De teoretiska studierna beror nog mkt på hur du har lagt upp ditt utbytesprogram i Sverige. Vi hade t.ex. bara praktik i Spanien, för det fanns inget spanskt program som motsvarade vår svenska gyn/obs/pediatrikkurs. Vi såg därför till att ta med oss mkt kurslitteratur, sammanfattningar och gamla tentor innan vi åkte, och sen pluggade vi in teorin själva.
•    Det var ganska lätt att komma fram till vad saker hette på spanska när man var på sjukhuset det lärde man sig för det mesta automatiskt genom att fråga och lyssna.
•    När jag träffade studievägledaren i Oviedo och på Faculdad de Medicina var mitt ”program” inte exakt planerat. Då visste jag bara att jag skulle få göra si och så många veckor och dagar på den och den avdelningen (motsvarande vår learning agreement) men inte i vilken ordning etc. Detta fick man ta med sekreteraren på sjukhuset Cabuenes där vi hade fått våra placeringar. Därefter var det bara att kolla vad som gällde på den avdelning man skulle vara på först (gå upp och prata med Jefe del servicio). Oftast finns ett morgonmöte som börjar en viss tid, det är bra att komma på dem och utgå därifrån på morgonen. Man lär sig fler medicinska termer, blir bättre på spanska, får bättre koll på hur sjukvården funkar i Spanien och man hittar lättare någon att gå med under dagen. Dock kan det nämnas att det är ganska mkt ”slapptid” på morgnarna, i alla fall inom vissa specialitéer (barn i vårt fall). Efter morgonmötet går alla ned och fikar, sen tar det ungefär fram till klockan 9.30 innan man faktiskt drar igång med ronden etc. Därför kom jag inte alltid till morgonmötet på slutet, utan kom tdirekt till avdelningen vid 9-tiden, vilket ledde till att ag fick betyg ”C” i punctualidad. Men, man får prioritera som man själv tycker är bäst.
 
Lärarrelation:
•    Lärarrelationen är ganska annorlunda jämfört med Sverige. Läkarstudenter i Spanien har endast frivillig praktik, och under denna intar de ffa en observerande roll. De ombed sällan delta praktiskt, och ingen tar ”ansvar” för dem, dvs: ingen bryr sig om de inte är där.
•    Man förväntas se upp till lärarna lite mer i Spanien än i Sverige. Det är tex inte vanligt att man ifrågasätter de erfarna läkarna, och man kan få tillsägelser om man gör det. (vilket inte ska stoppa en från att ställa frågor! Kan bara vara bra att känna till)
Patientkontakt:
Det ”patientcentrerade samtalet” har inte nått in i det spanska systemet ännu. Jag uppfattade många gånger att läkarna var dåliga på att ge svåra besked, att man inte var särskilt lyhörd för patienternas emotionella behov osv. Det finns t.ex. sällan möjlighet att få kontakt med kurator, och synen på psykiatri är inte särskilt aktningsfylld.
Personligen hade jag inget problem att få kontakt med patienterna, så länge jag fick prata med dem själv. Jag valde att köra enligt min svenska inställnig till patienter, och utgå från det jag lärt mig i Sverige dvs jag presenterade mig alltid, berättade vad jag skulle göra, bad patienten berätta, frågade efter undringar/funderingar/oro etc. Jag upplevde att det gick mycket bra, men det hände att man fick tillsägelser om att tex inte presentera sig med motivationen att det var bättre att patienterna trodde att man var en ST-läkare. För att få göra något och få vara med och undersöka måste man hela tiden nfråga ”Får jag känna?” ”Får jag undersöka” etc. Många ggr säger läkaren ”Nej, nej, det var ingenting viktigt, det var helt normalt” och menar med det att det är onödigt att jag som student ska få se, men då gäller dfet att stå på sig och förklara att man själv måste känna för att….osv. De flesta läkarna tror inte att vi utbytesstudenter är intresserade av att t.ex. se vad som skrivs i journalen, vad unndersökningar visat osv så även detta måste man vara aktiv med att fråga efter. Jag satte mig ned och förklarade för jouren på akuten hur vi brukade göra i Sverige (att studenten först tar en egen patient, därefter går och diskuterar med jouren, går in tillsammans osv.) och sedan sa jag att så måste vi göra för att bli godkända. Då gick det hur bra som helst att få ta egna patienter, och man fick tom skriva egna journaler på spanska.  Samtidigt får man försöka vara ödmjuk och inte ”racka ner” på det spanska systemet eller prata för mycket om att Sverige är så bra etc. Men, man kan lätt glida igenom hela utbytet utan att ha gjort speciellt mkt överhuvudtaget praktiskt, men man kan också få ut väldigt mycket av sin praktik, utvecklas mycket personligen och lära sig komma över många ”barriärer” man kan ha som student. Så kämpa på med språket och självförtroendet!
Teori/praktik
Vi gjorde som sagt endast praktiken i Spanien och pluggade in teorin hemma (se ovan).
Lite om det spanska systemet
I Spanien är lökarutbildningen 6 år lång, och under denna tid har man väldigt lte handledarledd praktik. Studenterna har chans att gå på sjukhuset på förmiddagarna, och har alltid föreläsningarna på eftermiddagarna, men enligt en spansk läkarstudent som jag pratade med så är det många som inte går och på sjukhuset bryr sig ingen om det. Efter det 6e året gör alla läkarstudenter ett stort prov, som äger rum en gång/år. Den som får högst poäng får därefter välja specialitet först, och antalet platser per specialitet är centralt reglerat. När platserna tagit slut på den mest populära specialiteten kan man bara välja på de som finns kvar och den som har sämst poäng får bli t.ex. patolog vilket inte är så populärt i Spanien. När man börjar på sin specialitet, som ofta är 4-5 år, är man alltså ST-läkare men har väldigt lite klinisk erfarenhet. Många gånger kände vi oss mer erfarna kliniskt än ST-läkarna vi gick med, medan de flesta läkarna såg på oss som om vi inte kunde någonting. ST-läkarna ”los resisentes” går själva på akuten första året på sin specialitet.
 

En intensivkurs i Spanska ges de första 4 veckorna på utbytet (2h/dag). Denna kurs är bra och rekommenderas starkt. Det finns två nivåer, intermediär (en del kan ingenting och en del kan prata rätt bra) samt avancerad (alla kan prata men några är helt flytande). Det är dock ganska intensivt under dessa 4 veckor eftersom du har klinik på förmiddagarna samt spanska kurs på eftermiddagarna. Det är inte vårt att smälta in i den Spanska kulturen. Det är likt Sverige, men man äter senare och festar längre in på natten. Man pratar fortare och allt är billigare☺
Det är inte svårt att följa med på sjukhuset, men att prata kan vara svårt då spanjorerna pratar väldigt fort! Vi kunde prata ganska bra när vi kom dit men ändå är det svårt att ha en konversation med två spanjorer eftersom de har ganska dåligt tålamod och gärna fyller i när du är långsam. Det är dock lätt att förstå om man kan lite spanska sedan innan. Jag rekommenderar dock att man kan prata hyfsad spanska innan man åker om man vill ha ut något teoretiskt av kliniken!

Det finns massor att göra i Oviedo/Gijon/Spanien. I Gijon finns en underbar strand, massor av museer, en fantastisk strandpromenad, och pubar var man än vänder blicken. Maten i Gijon är inte den bästa i spanien men åker man bara lite söderut till Leon blir det mkt bättre. ”Aije” heter den ERASMUS organisation i Oviedo/Gijon som gör utflykter till olika städer i Spanien varannan helg. Dessa utflykter är ganska turistiga men man får i alla fall chansen ätt åka till väldigt sevärda platser som Santiago, Leon, Barcelona, Cavadonga, Ribadesella, etc.  Utflykterna sker med buss till en billig penning (ca 35-50 EURO för en helg med boende och transport). Alla ERASMUSstudenter åker tillsammans och det är en hel del festande på dessa turer om man tycker det är kul…☺. Vill man se på spansk fotboll finns det massor av sportbarer som serverar öl och Cider (som är ett måste) samt fet mat! Om man vill kan man gå ut varje kväll, festa och resa hur mkt man vill. Många ERASMUS kommer med bil så det finns alla möjligheter att göra bilutflykter.    
I Gijon finns det massor av utegym (gratis) och flera parker där man kan jogga. Att gå på gymmet kostar mellan 2-3 EURO och dem finns det också gott om. Man kan också simma, spela squash, tennis etc om man skaffar Tarjeta Ciudana. Stranden är gratis (beachvolley och fotboll) men vill man ta surfinglektioner kostar det ca 70 EURO för 20 h.
Inom ERASMUS gänget är det inget problem att få kontakt med folk. Hela gänget håller ihop, i alla fall i Gijon där det finns ca 50 ERASMUS (i Oviedo finns det ca 450 ERASMUS så där är det nog mer grupperat). Det finns en hel del spanjorer inom ERASMUSprogrammet också. De spanjorer som är bosatta i Gijon kräver dock lite mer av språkkunskaperna. Pratar du bra spanska har du alla möjligheter att få bra kontakt med ST-läkarna på sjukhuset.
Gijon är en fin stad och jag rekommenderar den varmt, men se till att ni stannar över maj juni då stranden och vädret är som finast. ERASMUSprogrammet här är väldigt välordnat och det är mkt vana vid utbytesstudenter! Det finns en mkt stor flexibilitet hos både personal och administration.

Jag lärde mig väldigt mycket av mitt utbyte. Jag har lärt mig ett nytt språk, nu känner jag mig trygg med att jag kan jobba på spanska om jag skulle vilja. Jag kan säga att jag har erfarenhet av sjukvård utomlands, och, kanske en av de viktigaste erfarenheterna – jag kommer tillbaka till Sverige med ett helt nytt perspektiv på den svenska sjukvården. Vår utbildning i Sverige är så himla bra, och vår sjukvård också. Vissa saker är förstås också bättre i Spanien, man är t.ex. mkt mer effektiv och tar mycket fler patienter. Relationerna mellan läkare och ssk är också mycket bättre i Spanien än i Sverige-man har alltid samma fikarum tex och det blir sällan "Auktoritetsproblem", man infrågasätter inte varandra så mkt och är mycket mer "kompisar" - det kommer ajg att ta med mig! Till alla som funderar på att åka säger jag bara: åk!!