Innan avresan var det lite stressigt, det var helgerna i Ryssland och dem svarade inte på våra mail. Visst blir man oroligt när folk inte svarar på mail. Men plötsligt fick vi svar. Vi flög till St Petersburg med direkt flyg från Arlanda och det tog bara 1 timme 20 minuter. Väldigt nära. Representant från St Petersburgs statliga Universitetet Sergej Borovets väntade på oss på flygplatsen och körde sedan oss till hotellet. Jag säger hela tiden oss och vi, eftersom vi var två personer som åkte. Vi bodde på Hotell Petro Palace och redan från Sverige bestämde vi att dela ett dubellt rum, dvs vi fick bättre standard för mindre betalt. Kostnad per dubellt rum per natt var ca 1600 SEK, dvs 800 SEK per person per natt. Standart var bra, och Hotellet ligger i hjärta av St Petersburg med gångavstånd till Vinter Palace och Nevskij och andra sevärdigheter. Prisläge i St Petersburg är högt, det är dyrt att äta ute, men man kan hitta små enkla ställen (stolovaja) där är matten god och ganska biligt. Kanske lättare för dem som kan språket att hitta rätt.

Undervisningen skedde på ryska dvs på studenternas modersspråk, slider hade jag på engelska. Det var intressant erfarenhet, eftersom det var svårt för mig att gå över till ryska efter 25 år uppehåll. I slutet av ett seminariearbete en av studenterna frågade mig var har du lärt dig att prata så bra ryska, det var roligt! Annars var det inga problem!

På helgerna var jag och min kollega på en guidad tur i Vinterpalatset och Ryska Museet. En kväll var vi och tittade baljet föreställning. Alla kulturella aktiviteter gjorde vi på egen hand, värduniversitetet ordnade inga sociala aktiviteter för oss. Biljetterna är dyra, men dem finns i kassan. Biljetterna är biligare för ryska medborgare, men för utlänningar dem kostar den dubbla. Naturligtvisst var det lättare för oss med ryska kunskaper att skaffa biljetter. Jag kan tänka mig att dem som reser och kan inte ryska är det svarare att kommunicera. Jag varmt rekommenderar att besöka Marinskij teater för att se balett, och eller om vill lyssna på en opera. Mihailovskij teater är också att rekommendera, underbar balett. Man kan titta på några klassiska föreställningar och man få en oförglömlig upplevelse.

Jag är glad att jag fick denna fantastiska möjlighet att åka till St Petersburg, lära känna dessa trevliga studenter, kollegor och hoppas att i framtiden kunna ha utbyte både på lärarnivå och på studentnivå. Jag hoppas att svenska studenter kommer att vara entusiasmerade och kommer att följa med vid nästa tillfälle och kunna börja göra sina kliniska placeringar på förlossningskliniker i St Petersburg. Det finns jätte mycket att lära sig och det finns mycket erfarenheter som våra ryska kollegor skulle kunnat lära sig från oss i Sverige.

Under min vistelse i St Petersburg deltog jag också i flera möten för att diskutera möjligheter till forskningssamarbete. Cervixcancer som är mitt huvudämne är ett problem i Ryssland, men det största problemet är att i Ryssland finns ingen populationsbaserad screening. Vi besökte två olika mödravårdscentralen där vi berättade svenska erfarenheter med screeningen, där är det barnmorska som ta emot kvinnor och att kvinnorna få kallelse hemskickat . Det är lite svårt för kollegor från St Petersburg att ta till sig allt detta, eftersom det finns ingen populationsbaserad screening. Man har haft försökt att kalla in kvinnor, att bjuda dem på grattis vaccination, att hålla öppet på kvällarna, men deltagande av kvinnor var väldigt lågt. Det uppstått också intressanta samtal angående forskningssamarbete i Center för bekämpning av AIDS, med Professor Beljakov AN, och dr Samarina Anna. Där förutom visningen och informationen av den perfekta omhändertagande av patienter och deras anhöriga diskuterades möjligheter till forskningsprojekt angående gynekologi och obstetrik. På enheten för obstetrik och gynekologi hade jag träffat dr Minkevich KV, som är ansvarigt för dysplasi verksamheten och diskuterade också med honom fortsatt samarbete i detta område.

Jag kom till Sverige från förre denna Sovjet Unionen för 24 år sedan och själv studerade medicin i Ryssland. Jag aldrig varit tillbacka sedan 1987. När jag fick höra av mina kollegor att det finns möjlighet att åka på lärarutbyte till St Petersburg det kändes väldigt intressant. Jag ville gärna träffa dem unga som nu läser medicin, höra deras synpunkter, och diskussioner och jämföra med dem synpunkter som jag hör dagligen från svenska studenter. Visst oro hade jag. Hur kommer det med att få visum, kommer jag att få visum osv. Man måste förberedda sig i god tid och ansöka om visum till ryska ambassaden. Inga speciella vaccinationer som behövs göra, inga speciella intyg behövs.

Jag tycker att det var fantastiska studenter som jag träffade. Dem var väldigt kunskapssugna, intresserade, dem ställde mycket frågor. Vår syn på patologi, profilaktiska åtgärden, behandlingen är olika och därför studenterna var så pass intresserade hur dem kan använda dessa kunskaper i sin kliniska vardag i framtiden. Jag var helt chockad när man på morgonen var möt i föreläsningssalen med ett auditorium som hälsade dig välkommen stående. Det var oförglömligt. Lärare, kursansvariga alla var intresserade ställde frågor gick gärna in i diskussioner. Vad jag skulle gärna villa ha det är inblick i den Ryska cancer register. Finns sådan? Det skulle man kunna använda i sina presentationer i Sverige och utomlands. Tyvärr fick jag aldrig svar på mina frågor. Entusiasmera våra svenska studenter. Jag tyckte att ryska studenter vara mer aktiva i diskussioner, vad detta berör på är svårt att veta. Detta skulle varit jätte bra att någon lärare skulle komma hit och även att kunna få någon/några studenter från St Petersburg hit för utbyte. Samt skulle varit bra att kunna få någon svensk student ditskickat för kliniskt utbyte.

Eftersom jag undervisar i Obstetrik och gynekologi, då kom jag direkt till den första St Petersburg Medicinska Institutet till Enheten för Obstetrik och Gynekologi. Det visade sig sedan att vara väldigt förvirrande. Min kollega skulle ta hand om studenter på medicinska fakulteter St Petersburg Universitetet, då möttes vi på samma sjukhus, som kallas för Otto Institutet, som är bas -ställe för dessa båda lärarverk. En guidat tur och en film om sjukhusets historia var väldigt intressant. Otto Institutet var instiftat av tsar -familjen som ett sjukhus där fattiga kvinnor kunde föda sina barn.

Undervisningen i obstetrik och gynekologi pågår under år 4, 5 och 6. Undervisningen i sin helhet skiljer sig från den svenska undervisningen. Där läser man samtidigt med gynekologi kursen både kirurgi, mikrobiologi och annat. Under samma dag studenter kan ha både praktiska seminarierna och föreläsningar i olika ämne. Man har inte utbildningen uppdelade i olika block.

Det som gäller relationerna mellan lärare -student, då behandlas lärare med väldigt stor respekt av studenter. När lektioner börjar studenter står upp när läraren/professor kommer in i föreläsningssalen.

Studenter tillbringar mesta delen på föreläsningar och seminarierna, man har inte väldigt fri tillgång till patienter på dem Universitetssjukhus. Om man vill har mer kontakt med patienterna, då kan man lägga upp sin praktiska placering på ett sjukhus i utkanten av staden.

Jag undervisade studenter i form av föreläsningar, och seminarierna. Ämne so jag hade haft: Blödning i tidigt graviditet, Ektopisk graviditet, Cervixcancer och cervixdysplasier. Seminarierna var väldigt uppskattade. Då tyckte jag att man kunde ha per personligt kontakt med studenter, och ha fråga -svar. Hur gör ni? Vad har ni för incidens osv. Därefter hade jag också arbete i smågrupper och därefter studenter presenterade det som dem kom fram efter diskussioner i små grupper. Efter evalueringen visade att studenterna tyckte att arbeta på så viss. Tyvärr den mesta undervisningen byggs i Ryssland på katedral föreläsningar.

Undervisningen pågick från kl 09.30 till 15.00 med 45 minuter lunch. Därefter deltog vi i flera möten med lärare och representanter för enheten, då delade vi vara kunskaper om dem metoder som vi använder för undervisningen. Seminarierna, bedside undervisning, nära patientkontakt, kandidatledd verksamhet. Alla dessa nya idéer vi delade oss med våra ryska kollegor. Antal timmar per vecka ca 30, av dem med än 50 % individuell handledning, bedside undervisning.