Anlednngen till varför jag valde Vanderbilt var att det är ett väldigt bra universitet. Det är sen tidigare känt att utbytesstudenter behandlas väldigt väl där och att man får göra och se mycket. Om man läser många av de tidigare skrivna reserapporterna så har nästan alla varit väldigt nöjda. Innan avresa är det massa pappersarbete som väntar, vaccinationer, ansökan, visumansökan.  Allt brukar fungera väldigt bra och relativt smidigt. Man får vara ute i god tid med tanke på att byråkratin, speciellt i USA, är ganska långdragen. Vissa saker är ganska bökiga och leder till lite irritation men i slutändan så fixar sig oftst allt.

Extremt viktigt är; Vanderbilt vill att man söker ett J-1 visum. Om man vid amerikanska ambassaden visar intyg på att det är med CSN pengar som man åker så kommer det så kallade " two year rule" att gälla. Detta innebär att man ej får söka ett nytt visum de närmsta två åren efter att man kommit tillbaka. Detta skapade enorma problem för en av oss som pga detta inte kunde göra utbytet . Om man däremot uppger att det är med egna pengar man åker gäller inte denna regeln.

Det kan vara bra att vara på plats i alla fall en vardag innan man börjar. Vi började på en måndag och var där fredagen innan för att registrera oss. Under ett par timmar fixas i stort sett allt man behöver. Allt gick extremt smidigt förrutom att administratören vi skulle träffa var en timme sen och egentligen inte hade tid. Trots detta tog en av hennes sekreterare hand om oss och fixade allt. På måndag förmiddag fick vi en introduktion och sedan började vi våra kurser klockan 13. Dessutom måste man säga att Jaenelle som är kvinnan som organiserar allt administrativt kan hjälpa otroligt mycket så länge man är trevlig mot henne och smörar lite.

Det enda som kostar med ansökningen är visum delen som går på två till tre tusen kr. Nashville är inte en jättebillig stad men nöjen var ganska billiga. I USA generellt är tex snabbmat väldigt billigt, tyckte inte heller att det var lika dyrt att gå ut och äta på fina restauranger om man jämför med restaurang priser i Stockholm. Att handla i mataffärer var bara lite billigare än Sverige, också väldigt beroende på var du handlade, tur att Mc Donalds fanns på campus.

Om man fixar ett amerikanskt nummer så är det bra att veta att med de flesta abbonemang och kontantkort betalar man för både inkommande sms och samtal per minut. Annars finns det skype som man kan kommunicera med, då blir det gratis att prata med folk.

Positivt för de som tycker om idrott och träning är att man får gratis kort till en väldigt stor träningsanläggning på campus. Här kan man göra det mesta i idrottsväg. Se bara till att fixa gratis inträde dit, Jaenelle fixar det åt dig om du ber snällt.

Vi bodde i ett litet hus som ägs av en kvinna vid namn Tashi. Vanderbilt har tidigare haft speciella lägenheter för utbytesstudenter men har inte längre det. När vi frågade dom så hänvisades vi till långtidshostell. Det huset vi bodde i hade tre sovrum, ett vardgsrum och kök. Allt som man kunde tänkas behöva fanns, tex tvättmaskin, diskmaskin mm. Vi fick låna cyklar av henne och det tog ungefär 15 min att cykla till campus. Hon är en oerhört snäll och omtänksam människa och körde runt oss ofta dessutom var kylen fylld vär vi flyttade in. Då och då kom hon med mat, tex mat från KFC eller PizzaHut. Kan verkligen rekommendera att ha henne som hyresvärd. Huset kostade oss 700 dollar per månad per person, då ingick allt. En av rummen stod tomma och trots att vi hade bokat alla rummet från början men en av oss var tvungen att avbryta sin resa behövde vi inte betala extra för det tomma rummet. Hon har även en liten stuga bredvid det huset som man kan hyra, en etta med alla nödvändigheter för ca 700 dollar per månad.

Innan man kommer får man en länk med en utbildning i deras journalsystem som är ganska bra. Alla journalsystem är lätta när man väl förstått dom. Men att förstå tar alltid lite tid. I USA älskar man förkortningar av olika slag, sjukdomar, undersökningar prover med mera, detta är aningen jobbigt i början. Allting är inte logiskt men man kommer in i det efter ett tag.

Som student i USA förväntas man vara på sjukhuset ganska mycket, även när det inte ger något att vara där. I Sverige fick jag alltid höra att jag var där för min skull och om det inte gav något att stå och hålla hakar på operation så skulle man gå och göra något annat även om operationen inte var slut. Det gäller absolut inte i Vanderbilt,  Här är man där så länge operationen pågår och man lämnar inte salen innan patienten. Även om det känns som om att man är på sjukhuset 24 h om dygnet så förväntas man alltid vara väl påläst om specialiten och om eventuella ingrepp och operationer som man deltar i. Händer ofta att man blir utfrågav av seniora läkare, de amerikanska studenterna kallar detta för "Pimpin". Börjar alltid med än lätt fråga som man förväntas kunna och följs av allt svårare frågor tills att du inte klarar av att svara. Då avslutas kalaset med en offentlig förklaring framför andra på hur dålig man är som inte vet, att man borde plugga mer eller kanske býta bana i livet. Oftast var dock överläkarnaoch ST läkarna väldigt undervisningsinriktade och förklarade väldigt mycket.

Om inte annat anges skall man alltid benämna överläkaren med Dr + efternamn. ST läkarna kallar man för deras förnamn (om inte annat anges), däremot  var relationerna väldigt goda och det skämtades mycket mellan alla.

I Nashville har de amerikanska studenterna ett antal grundplaceringar i kirurgi, dessutom hade de två veckor vardera på två så kallade subspecialiteter, år 3. Sedan har de dessutom sina electives där de väljer mellan ett stort antal kurser främst år 4. Mina kurser Urologi samt Trauma ( som egentligen heter Trauma Critical Care) är två exempel på¨subspecialiteter. 

 Ingen av de kurser som jag gick innehöll någon planerad teori förrutom konferanser av olika slag. Kurserna är väldigt kliniska. På sjukhuset hade jag i mina kurser alltid scrubs med gympaskor, förrutom när jag var på mottagning. Jag var då tvungen att vara uppklädd med finskor, finbyxor, skjorta (slips) och rock (som jag annars alltid undvek då den e kort o ganska ful). Olika kliniker har olika policyn kring klädsel och det bästa är att fråga första dagen man är där. Vissa vill att man är finklädd på avdelning när man rondar.

Det engelska språket i sig är inga problem, däremot de engelska benämningarna på saker, alla förkortningar som hela tiden används. Det tar någon vecka att komma in i det och det blir lättare för varje dag man är där. En annan sak som tar tid att lära sig är läkemedel, vilka motsvarigheter som vi använder i Sverige, doser mm.

Vanderbilt anordnar en mängd med olika aktiviteter för studenter som man kan följa med på. Jag deltog aldrig men hörde mycket positivt om dom. Dessutom finns den stora idrottsanläggningen med bland annat gym som är gratis för studenter. Nashville är känd föra att vara en musikstad och har gott om nattliv för den partysugne, speciellt country. Vi hade ingen bil vilket gör det svårt att ta sig runt men inom köravstånd finns mycket att se, bland annat Jack Daniels destilleriet. Det är antaglige också mycket lättare att se Nashville om man har en bil, som tur var körde vår kära hyresvärd oss till många ställen.